Knyttet - kort men tjock

Ang. den tjocka lilla katten:

har ni provat att banta henne? med viktreduceringsfoder alltså?

Nej det har vi inte för vi har ju en katt till och hon har inga viktbekymmer, och det hade varit svårt att ge dem olika mat. Tesslan, den andra katten är den som bestämmer och hon äter först och mest. Så är egentligen konstigt att det är Norpan som är den feta. Norpan vågar inte ens äta förrän Tesslan ätit, inte ens om Tesslan inte ens befinner sig i rummet för det mesta.

Norpan var dessutom megsmal, såg ut som vi svälte henne, innan hon kastrerades... men efteråt svällde hon upp som en boll med en gång.

Min ena katt heter Norpan och hon har fyra utmärkande drag.

1. Hon är mycket fet... som en boll
2. Hon är korkad, mycket korkad
3. Hon har extremt mycket tovor så man får klippa henne hela tiden
4. Hon luktar alltid bajs, även om man precis badat henne... därav smeknamnet Bajskatten

Jag tänker lite på låten i Vänner, SmellyCat, när jag tänker på Norpan. Hon fattar ju inte att hon luktar mindre gott och fattar inte varför inte alla vill gosa med henne. Hon har dock sina charmiga drag.

Ett av hennes mindre charmiga drag är hennes extremt dåliga tajming. Varje gång Nico skall somna och man precis fått honom att komma till ro, så gör Norpan något av följande:
1. Jamar jättehögt upprepade gånger
2. Kraffsar hysteriskt på dörren
3. Försöker hoppa upp på något och misslyckas med efterföljande fall och braklandning
4. Lyckas med sitt hopp och river istället ner allt som finns på hyllan/bordet där hon hamnat

Det är tur för henne att jag inte slår katter (eller andra djur.. eller människor). Nu drabbas hon bara av mördande blickar och framvästa svordomar.

Tydligen skall man få till en slags årskrökika såhär på årets sista dag. Kul, tänkte jag först, men sedan insåg jag att jag med mitt minne knappt minns vad som hände förra veckan.. så den får bli lite komprimerad och detaljfattig tror jag.

Januari-Februari
Hade fått veta redan i december att vi skulle få bebis och flytta till hus så tankarna rörde sig väl mest kring detta. Mådde illa nästan konstant och kunde bara äta frukt stor del av tiden.

Mars
Började i långsam takt packa ihop alla våra saker (var ändå inte klara förrän i sista sekund och knappt det). Var på ultraljud och bebis gjorde tummen upp åt oss.

April
Flyttade till Orust. Vilket innebar enorma flyttlass som jag slapp engegera mig i då jag inte fick bära tungt pga problem med fogar och ligament. Uppackande. Flyttstädande då gubben som bott här innan hade begränsad insikt i konceptet att städa (stooor hjälp med hela flyttproceduren av lillebror, mamma och pappa!!!). Målande av väggar, tak och lister. Möblerande och annat pyssel.

Maj
Jag tror det var då vi var på könsbestämmande ultraljud och fick veta att bebis var en pojke. Mycket namnfunderingar. Köper och får en hel del möbler och inreder nästan färdigt i huset.
Jag fyller 30 och har ett trevligt kalas för släkt och vänner.

Juni-Juli
Påbörjar min semester som sedan gick över i föräldraledighet. Åker runt på massa loppisar och auktioner (hela sommaren). Pyslar i huset och spenderar en hel del tid i sängen. Svimmar av foglossningssmärta i affären. Gör klart barnrummet. Inhandlar mycket babysaker. Besök på Ullared.

Augusti
Föder barn och försvinner in i bebisbubblan. Glömmer bort hur man städar och tvättar håret typ. Har världens mysigaste 10 första dagar med familjen.

September
Gifter mig :)

Oktober
Har namngivelse för Nico och firar att vi gift oss samtidigt med släkt och vänner.

November
Bebis bebis bebis. Åker till Ullared :)

December
Julstök och sådant... och bebis, bebis, bebis.

Årets +
Nico föddes och jag gifte mig, och vi flyttade till hus.

Årets -
Pengar... bläää

Har ju såklart hänt mycket mer, men detta får räcka :)

Gårdagens kväll kan inte beskrivas som annat än kaos. Nico fick en timme efter läggdags ett hysteriskt utbrott. Han bara grät och grät så han inte ens kunde andas, och fortsatte så göra under nästan en timmes tid. Helt otröstlig och betedde sig som han hade jätteont, och man kunde inte lägga honom ner utan var tvungen att bära.
Hampus var hemkommen med bakis som få och kunde stundvis knappt röra sig... vilket jag var irriterad som fan på ett tag men sedan insåg jag att han ju faktiskt inte hade kunnat veta innan att Nico skulle bli såhär... och minst av allt kunde han veta innan att jag mitt i allt detta skulle börja må galet illa och börja kräkas som ett as.

Ringer sjukvårdsupplysningen som hör Nico i bakgrunden och tycker vi skall åka in till sjukhus med honom. Ringer mamma som är gullig och hjälper till med skjuts.
Han lugnar sig dock i bilen och när vi kommer till sjukhuset gråter han inte mer. När sköterskan frågar hur det är fatt håller han en lång allvarsam monolog som om han verkligen själv försöker beskriva det som hänt :) När läkaren väl kommer så skrattar han bara (Nico alltså) och läkaren hittar inget fel (även om han inte kollade så himla noga direkt). Tror han mest gick enligt principen "Ser inte sjuk ut nu = är inte sjuk". Så var bara att åka hem igen.

Jag kräktes lite till innan jag fick nattat Nico och sedan fick jag och Hampus turas om i natt. Nico sov dock liiite bättre än andra nätter. Nu är jag sjukt trött och får nog sova ett tag till när Hampus vaknar, men illamåendet tycks vara borta. Får väl se hur det blir med nyårsfirande idag.


Nico tidigare på dagen när han glatt sitter i sin gåstol och demonstrerar att han kan visa sin lilla tunga :)

Mamma ringde och sa att hon kommer senare och hjälper mig lite. Vad skönt det är att ha så snälla föräldrar!

Nico sov i ungefär en och en halv timme nu på förmiddagen, vaknade ganska glad och ville nu äta en hel flaska mat. De senaste dagarna har han oftast bara velat äta 60-90ml i taget, högst, så det var skönt att han åt lite.

Nu skall jag försöka röja i alla fall lite grann innan mamma kommer. Ser ut som ett krig här hemma för tillfället. Vet inte hur jag lyckas.

I natt har jag fått sova två timmar sammanlagt, och inte i ett sträck. Nico har vaknat ungefär en gång i halvtimman i snitt, men ibland oftare. Oftast vill han bara ha sin napp, vill att man skall ta bort filten han dragit över huvudet eller bara att man lägger honom tillrätta men ganska ofta ville han äta lite också.

Vid 6 ville han upp men lyckades få honom att somna om en stund med mig i sängen för jag för trött för att ens hålla upp ögonen. Nu är han dock vaken och han har inte varit på gott humör alls tills jag satte honom i hans gåbil och stöttade upp med en kudde så han sitter bättre. Nu sitter han och pillar lite på aktivitetsbrädan.

Han hostar en del så han är nog inte helt frisk. Om det fortsätter så här blir det nog inte mycket till nyårsfirande för vår del. Man kan inte gärna be någon passa ett barn som vägrar sova och mest bara är ledset. Känns trist att missa fest hos lillebror dock, men kommer väl fler tåg om det skulle vara så. Får diskutera saken med Hampus och mamma och pappa, och se om han kanske kryar på sig tills imorgon.

Nu hoppas jag på att Hampus inte kommer hem alltför sent och inte är alltför bakis för jag har ingen som helst energi kvar i kroppen. Huvudet värker och ögonlocken känns som om de är gjorda av bly. Dessutom snorar jag med en hel del.
Ååååh vad jag hoppas lillen mår bättr snart. Nästa vecka åker Hampus iväg i tre dagar på grund av begravning och om Nico är likadan då så kommer jag kollapsa.  Just nu är han nöjd dock. Gåstolen var rolig tyckte han. Fast han börjar gnugga sig lite i ögonen så har jag tur kanske han går med på att sova lite till om en stund.

Hmm.. undrar om han har ont i sitt öra, eller om han bara upptäckte det precis.. för han sitter och pillar på det och drar i det hela tiden.

Borde passa på att sova när Nico gör det men kan inte somna. Tycker inte om att vara ensam hemma. Hjärnspöken. Det är så tyst att man har alldeles för stor möjlighet att tänka.
Men ok... skall försöka...snart.

Jag såg någon skriva om denna Skönhetslista och kollade in bloggen den fanns på och kände genast efter att ha sett den kvinnans svar att jag är himlans okvinnlig eller nåt...haha. Bedöm svaren själva... Kanske borde ta och skärpa till mig innan maken min vill skiljas :P

HÅR
Naturlig hårfärg: Cendre kallar man lite sådär råttbrunt va?
Hårfärg nu: Cendre med lite rött i, och lite gråa hår här och var :)
Färgar håret med: Brukade variera, men färgar inte håret längre
Schampo: Head & Shoulders
Balsam: Varierar men gärna Herbal Essenses, eller vad det heter
Inpackning: Inget sedan VO5 Hot oil slutade säljas på 90-talet hehe
Hårstyling: Snor lite av Hampus hårmojs ibland
Värmeskydd: Vad är det?
Hårtork: Har ingen
Plattång: Har ingen
Borste: Nån lila jag köpte billigt på Göksäter

ANSIKTE
Ansiktstvätt: Ingen aning... vad jag har hemma... ibland bara vatten
Peeling: Har ingen
Ansiktsvatten: Har ingen
Ansiktscreme: Nån från Mary Kay, som faktiskt är bra
Ögoncreme: Jag kanske har en men använder den aldrig

MUN
Tandborste: Nån Pepsodent kanske
Tandkräm: Sensodyn
Tandtråd: Använder ej
Munskölj: Har nog nåt hemma men vet inte vad

MAKEUP
Foundation: Har nåt från May Kay som jag använder typ en gång om året
Pensel/Svamp?: Har nog en svamp
Mascara: Har en från The Body Shop, används vid kalas eller viktigt möte
Eyeliner: Nån gammal jag haft i evigheter
Rouge: Också nåt gammalt av okänt märke jag haft länge, används sällan
Läppglans: Har ett från The Body shop och ett jag köpte för 10 spänn någonstans
Läppstift: Har lite olika men använder det i princip aldrig
Ögonskugga: Har några olika från olika märken
Primer: Vad är det?

Ögonbrynspenna: Har ingen
Puder: Har inget
Nagellack: Har väl några olika, mest billiga

KROPP
Duschcreme: Vet inte vad jag har nu... olika
Peeling: Har inte
Bodylotion: Något lite godisluktande från The Body Shop och en Hello Kitty
Rakhyvel: Gilette Mach3
Rakgelé: Ingen.. rakar under vatten för tål inte rakgele
Fotcreme: Vet inte om jag har någon
Handcreme: Har nog ingen
Parfym: Använder inte

 

Bör jag skämmas? Skall en tjej pyssla med sånt här och ha allt detta?

Det känns som klockan är elva på kvällen, och så är den halv fem.. på dagen. Min hjärna kopplar inte det där med att det är mörkt på dagen. Den tänker ingen sol = sova.

Nico har inte haft sin bästa dag idag... kanske inte den värsta, men med mitt selektiva minne så känns det så. Han har enbart varit glad när han fått leka med sin pappa i princip. Han är pappas pojke :). Sedan åkte Hampus iväg och Nico grät hysteriskt i typ en timma.

Idag har han knappt ätit något alls. Man har fått truga i honom 10ml i taget ungefär. Tror han antingen har ont i halsen eller ont av tänder som kommer för han vill äta men blir ledsen av det. Dessutom har han ju nu fått en fix idé om att han bara vill äta liggandes, och helst i sin säng.
Sova har han inte heller velat göra idag. Efter mycket kämpande fick vi till två halvtimmelånga sovpass under dagen. Ett vid halv elva i förmiddags och ett vid halv tre. När han varit vaken har han mestadels varit trött och grinig och i perioder bara gråtit.

Nu för en stund sedan kände jag dock att nu måste han sova även om tiden blir helt off, för han satt bara och grät och man märkte att han riktigt mådde dåligt av hunger och trötthet.
La honom i sängen och då helt plötsligt satte han i sig runt 170ml och åt sig till sömns. Bara att hoppas att han sover ett tag och att han bara äter och somnar om de gånger han vaknar i natt. Orkar verkligen inte behöva kämpa med honom varje gång nu när jag är ensam hemma med honom.

Hoppas den här fasen eller vad det är snart är över, och att hans tänder kan komma fram. Lite för min och Hampus skull såklart men verkligen mest för Nicos skull. Är så jobbigt att se honom ledsen och otillfreds hela tiden. Vill att han skall kunna vara glad och må bra.

Det finns massa saker här hemma som behövs göras, men hur får man något gjort med en skogstokig bebis som kräver så mycket av ens uppmärksamhet och energi att det blivit så att när en av oss har hand om honom så måste den andre vila/sova för att klara av att ha hand om honom senare?

Vi behöver verkligen klippa en av katterna (en levande tova)
Vi behöver sätta upp två lampor
Vi behöver åka till Bauhaus och köpa grejer och göra iordning trappan
Vi behöver skotta mer vid soptunnorna
Vi behöver städa och tvätta kläder
Vi behöver röja i kallförrådet så vi kan få bort en del av alla grejer som står överallt
Vi har massa viktiga samtal som behövs ringas

Osv osv osv

Men nu skall jag göra frukost åt Hampus och njuta av tystnaden då Nico sover en stund

Detta gick att läsa om 19-veckorsfasen på nätet:

19 veckor
Nu börjar klängperioderna att bli längre, den här kan vara i upp till sex veckor och börja redan kring vecka fjorton.

Barnet börjar nu förstå händelser, i meningen korta sekvenser av nyanserade övergångar från ett mönster till ett annat. Med andra ord: Nu kan hon till exempel lära sig att sträcka sig efter en leksak, ta tag om den med en hand, skaka den, vända på den och sedan stoppa den i munnen. Ett annat exempel är att hon kan börja sätta samman olika ljud till sekvenser - kanske kan du tolka någon av dessa ljudsekvenser som mamma eller pappa...!

Min kommentar: 6 veckor! Så himla skoj..eeh. Dock tror jag Nico varit i denna fasen ett tag nu så förhoppningsvis är den över snart.

Exempel på nya färdigheter:

-vänder sig från rygg till mage, eller mage till rygg
-försöker krypa
Min kommentar: Nico vrider och ormar sig när han ligger men har fortfarande inte sett honom vända sig bortsett från när han gjort det av misstag någon enstaka gång... och även om han försöker ta sig framåt, vilket han gjort länge, så skulle jag kanske inte kalla det att han försöker krypa.

-stöder på underarmarna och lyfter upp överkroppen
-försöker sätta sig upp
Min kommentar: Stöder sig på underarmarna har han ju kunnat göra ett bra tag men om man inte räknar att han skjuter fram hakan och ser ut som han försöker sig på en misslyckas situp så försöker han inte sätta sig upp på annat sätt... men det kanske räknas?

-tycker om att röra på munnen, sticker ut tungan
-kan gripa om saker med ena handen och lägga det i andra handen
-stoppar in saker såväl som mammas eller pappas hand i munnen för att undersöka och bita på
Min kommentar: Jo men detta sysslar han ju en hel del med... hans tunga är mer utanför än i munnen nu för tiden :). Pilla och äta på saker gör han ju mycket det med.

-försöker slå leksaker mot en bordsyta
-försöker leka med en aktivitetstavla
-kastar avsiktligt saker i golvet
Min kommentar: Han har sällan en bordsyta framför sig så vet ej men han gillar att slå på saker. Han försöker verkligen leka med aktivitetsleksaker, men blir förbannad på dem efter en stund. Kastar saker i golvet gör han ju, men vette sjutton hur avsiktligt det är.. tror mest han är fummlig.

-letar efter föräldrarna och kan vända sig om för att göra det
-reagerar på sin egen spegelbild, med rädsla eller glädje
-reagerar på sitt eget namn
Min kommentar: Jo han vill gärna ha koll på oss, men sin spegelbild intresserar honom fortfarande inte. Jag tror dock han vet vad han heter... han reagerar på det ibland i alla fall.

-förstår den verkliga innebörden av ett eller flera ord
-jollrar
-gör nya ljud med läppar och tunga, vvv,sss, zzz, rrr osv
-använder konsonanter
Min kommentar: Han förstår orden pappa, mat och gapa i alla fall. Jollrar har han ju gjort ganska länge och han exprimenterar mycket med olika ljud, dock inte så tydliga ljud som vvv och sss etc. Han har använt vissa konsonanter ganska länge... typ m... men märker inte av någon ökning eller större tydlighet ännu.

-sträcker ut armarna för att bli upplyft
-smackar med läpparna när hon är hungrig
-skjuter ifrån sig flaskan/bröstet när hon är mätt
-kan överdriva sina egna reaktioner tex hosta igen och skratta om föräldrarna reagerar på hennes hostande
-har en speciell "snutte"
Min kommentar: Han sträcker inte ut armarna för att bli upplyft direkt och han smackar inte med läpparna när han är hungrig. När han är hungrig gör han samma stönande ljud som vanligt och kan ibland gapa. Däremot skjuter han tydligt bort flaskan när han inte vill ha mer... snarare slår/kastar bort den..hehe.
Han gör uppenbart vissa saker för att få oss att skratta :) Jo nu har han en snutte han är väldigt fäst vid... är det någon av alla de man köpt till honom? Nix, han skall ha min använda tunika..haha.



Och detta stod att läsa om 26-veckorsfasen:

26 veckor
Kinkperioden kan börja vid omkring 23 veckors ålder och vara upp till fyra veckor. Typiskt kinkbeteende är till exmpel att ditt barn sover dåligt och verkar ha mardrömmar, är blyg för främlingar, har tappat aptiten, vill oftare ha sin "snutte" och vill inte att du byter blöja eller kläder på henne.

Min kommentar: Kul att man inte får pauser mellan faserna :/ Men han sover redan dåligt, verkar ha mardrömmar, är blyg för folk han inte känner, vill inte äta och blir galen av ilska när man skall ta på vissa kläder. Att byta blöja är dock mys.

Nu händer det mycket - barnet börjar se och förstå alla slags relationer. Hon ser att det finns ett fysiskt avstånd mellan saker och mellan människor. Det första som barn brukar märka och reagera på är avståndet mellan sig själv och föräldrarna. Det kan vara skrämmande att inse att mamma och pappa göra detta avstånd lite för långt, och att man inte kan påverka det själv.

Olika sakers placering i förhållande till varandra blir väldigt spännande: saker kan vara inuti, ovanpå, bakom, under osv.

Nästa upptäckt är hur man får saker att hända. Strömbrytare är perfekta för sådana experiment! Nu börjar det också klarna att vissa saker har samband med varandra. Till exempel att nyckeln in ytterdörren betyder att pappa är hemma - kul!

Nästa steg är att förstå att människor och djur anpassar sina rörelser till varandra, tex om man går bredvid varandra. Ditt barn förstår också att ibland går det på tok, tex om man krockar med varandra. Det kan vara väldigt roligt, men också skrämmande.

Rent fysiskt börjar det gå bättre att koordinera sina rörelser, och det går bättre att krypa.

Exempel på nya färdigheter:
-sätter sig upp och ned själv
-står utan och går med stöd
-går runt ett bord medan hon håller sig i
-går och skjuter saker framför sig
-kryper in i och under allting
-för samman tumme och pekfinger för att gripa små saker
-kan slå två saker mot varandra med hjälp av båda händerna
-lyfter upp mattan för att titta under
-plockar leksaker i och ur en låda
-tar av sig sina egna strumpor
-matar mamma, pappa och hunden
-ser från en bild till en annan i en bilderbok
-iakttar rörelserna hos en person som uppför sig ovanligt
-tittar noga på små detaljer tex tvättetiketten på mjukisdjuret
-kopplar ihop handlingar och ord, förstår korta tillsägelser som "nej inte så", "klappa händerna"
-lyssnar intensivt på röster i telefon
-säger sitt första ord i rätt sammanhang tex oo (=oj) när hon ramlar
-protesterar när mamma eller pappa går
-kryper efter mamma eller pappa
-härmar när någon vinkar adjö
-härmar någon som klappar händerna
-dansar när hon hör musik

Min kommentar: Verkar ju vara mycket skoj de lär sig i den fasen om han verkligen lär sig det då. Han kan dock redan se från en bild till en annan i en bok.. Han har ju tyckt om att titta i böcker jättelänge. Vad gäller att koppla ihop handlingar och ord så gör han det med ett ord redan i alla fall.. självklart matrelaterat..haha.. han vet att han skall gapa när man säger gapa.

Jag har varit riktigt kass på att blogga de senaste dagarna. Kan inte skylla på juletider och att jag är så upptagen med att umgås med nära och kära för efter julafton har jag ju bara varit hemma. Dock har Nico inte varit lätt att ha att göra med. Han vägrar somna, både på dagar och nätter. Det varierar dock om han gråter eller garvar åt mig när han skall nattas. Han vill oftast inte äta heller, men han vill ha flaskan för han tycker det är kul att ta munnen full med mjölk och sedan spotta ut det.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att han vill ha uppmärksamhet hela tiden och för mycket väsen om han inte får som han vill. Stundvis kan han dock vara lite go och vilja sitta i famnen på mig och mysa, men det rör sg om ytterst korta stunder.

I natt var han helt omöjlig och Hampus, den stackaren, som hade han om honom fick inte sova många minuter tills jag tog över vid 5-tiden. Han skall dock åka bort idag på förmiddagen till en kompis och kommer inte hem förrän imorgon eftermiddag så jag kommer nog få min beskärda del. Jag sov dock inte toppenbra heller då huset är rätt lyhört som sagt var så jag hör ju när Nico har sina utbrott i rummet bredvid.

Nu på morgonen ville Nico gå upp klockan 6. Bara sitta och titta och småprata tydligen. Sedan fick jag honom att somna igen strax efter 7. Hoppas på att få en stund av lugn och ro.


Nico nu på morgonen. Fullt upptagen av att smaka på sin pyjamas.

Prövade förresten att ge honom mosad banan igår, men det ville han inte ha... Trodde alla barn gillade banan. Dock skriker han när han inte får äta hur mycket aprikos-päron puré som han vill... Jag hinner inte ens stoppa skeden i burken igen innan han gapar och säger "Aaaahhh" och vill ha mer :)

Ja visst lever jag. Hade internetkrångel i morse och en väldigt krävande bebis så blev inget bloggat för ovanlighetens skull.

Sedan var jag tvungen att åka och hämta ut mitt nya körkort och hämta ett paket på posten. På vägen hem kommer en bil i full spurt runt en krök och håller sig inte på sin sida av vägen så PANG så körde han på min backspegel som gick sönder.. Men tror ni den jäveln stannar?? Nääää så klart inte. Han bara dundrar vidare. Åååhhh sååå irriterad.

Nu får jag fortsätta prata med min översociala son :), nu iklädd en av de fina pyjamasar han fick i julklapp från sin farfar och hans fru. De kom på posten idag.

Nu är det meningen att man skall dela med sig av ett sista ögonblick, men jag vet inte vilket. Vissa ögonblick, som när vi förlovade oss eller när vi gifte oss är liksom ögonblick jag vill ha lite för mig själv. Visst hade jag kunnat berätta i ytliga drag om hur det gick till, men det gör inte det hela rättvisa.

Men ok... det var en dag i början av december förra året. Jag och Hampus hade under en tid åkt på husvusning efter husvisning men inte hittat ett hus som passade oss. Några dagar innan hade vi dock tittat på ett hus på Orust som vi verkligen gillade. Det passade våra behov skulle man kunna säga, med plats både för studio och verkstad i källaren.
Vi hade lagt ett bud och just denna morgon så ringde mäklaren och meddelade att vi hade vunnit budgivningen - huset var vårt. Vi var både glada och nervösa. Kändes som en stor grej, att köpa hus, men var verkligen en dröm som blev sann.

Sedan gick Hampus till jobbet som ljudtekniker på Storan och skulle inte komma hem förrän runt 03 på natten. Själv gick jag till affären och köpte ett test. Saken var den att jag var och är lite såndär som lätt inbillar mig saker så jag brukade tro att jag var gravid minst en gång i månaden, så att jag testade var mest på rutin då jag åt piller.
Denna gången fick jag dock en överraskning då testet visade ett litet plus. Jag blev först superglad men sedan nervös. Det var ju inte planerat på det sättet. Vi hade tänkt skaffa barn om något år eller så, men inte då... mitt i husköp och flytt. Jag oroade för vad Hampus skulle tro och tycka.

Medan timmarna gick och jag väntade på att Hampus skulle komma hem så hann jag föreställa mig alla möjliga reaktioner från hans sida och när jag väl hörde att han låste upp dörren var jag så nervös att jag brast ut i hysterisk gråt. Hampus blev jätteorolig när han såg mig och trodde att någon hade dött eller så. När jag väl fick fram hur det låg till så log han bara stort och sa: Men varför gråter du? Det är ju en BRA nyhet.

Då kunde jag slappna av och vi kunde vara glada, och nervösa tillsammans.
Så på samma dag fick vi veta att vi köpt ett hus och att vi skulle få en bebis :) Var en dag att minnas kan man säga :)

Nu sitter vi är lite mer än ett åt senare i vårt hus, med vårt lilla barn. Jobbigare och mycket mer fantastiskt och underbart än vi hade kunnat drömma om <3

Igår hämtades alltså Svartis. Hans nya ägare verkade mycket snäll och tycktes vara en riktig djurvän så jag tror han kommer få det riktigt bra. Sedan öppnade vi dörren till studion och släptte ut Token så han skulle få bekanta sig er med våra katter. Det blev lite nosande och fräsande mellan Token och Tesslan, medan Norpan låtsades att Token inte fanns och drog sig tillbaka.
Efter en stund gick Tesslan till övervåningen dock och Token tycks stanna i källaren där han känner sig trygg. Tar väl lte tid detta med att finna sig tillrätta i resten av huset.

Nico somnade i bra tid igår, fast det är en liten process. Just nu accepterar han bara att jag nattar honom och det måste gå till på samma sätt varje gång. Sätta på speldosan, ge lite mat, täcka över den undre handen så den inte kan knycka nappen, en handen på hand huvud och den andra skall hålla i den övre handen och sedan får man vänta tills han börjar somna och långsamt ta bort mina händer. Kan vara en långdragen process dock då man ibland får börja om från början.
Han vaknade och åt vid 22, 01 och 04 och ville gå upp vid 07. Sedan somnade han vill 09 igen.

Hampus hade ansvaret fram till efter 01-matningen så har fått sova men känner mig ändå dödstrött och inte alls så kry. Skall nog vila en stund när H vaknat. Blir nog en lugn dag annars. Pyssla lite hemma.

Nu vänter vi på att en man skall kolla och hämta Svartis till sitt nya hem. Han jamar ynkligt i transportburen och även om man vet att vi gör nåt bra så känns det jobbigt i hjärtat.

Känns alltid fel att ge bort eller sälja djur tycker jag... som om de är ting. Även om man vet att man gör det rätta och gör det med omtanke.

Lilla söta Svartis. Hoppas han får det bra nu.

Blev en liten paus i temat men nu tar vi vid igen, på slutspurten kan man säga.

Vad har jag för ambitioner då? Kan låta mesigt men jag vill vara en bra mamma och en bra fru (och då menar jag inte en bra liten husfru utan en bra partner eller man skall kalla det).

Sedan vill jag ta tag i mitt skrivande och få publicerat böcker. Vill kunna jobba hemifrån och ha en så bra inkomst att vi kan bygga vårt timmerhus som vi drömmer om.

Jag är en sådan person som vill göra mycket mer än vad jag kommer hinna och kunna i mitt liv också. Skulle vilja forska, skulle vilja starta upp en ateistisk friskola, skulle vilja ha ett ungdomshem med konstnärlig inriktning, jag har en kanske skum dröm om att vara nyhetsuppläsare på radio..haha.

Jag skulle också vilja tjäna så mycket pengar att jag kunde uppfylla lite av min familjs drömmar också. Överraska mina föräldrar med riktigt lyxiga presenter, som de förtjänar.

Det finns så mycket jag vill... men får väl se vad det blir av.

Här är alla trötta och det tär lite på oss tror jag. När både jag och H behöver sova men Nico tycker att vi skall vara vakna. Han somnade ok igår kväll dock. Vaknade runt 21 och 01 för att äta med somnade sedan om. Dock vaknade han ju kring 04.30 och ansåg att det var morgon en stund, och sedan ville han upp vid 07 igen. Men men, man får överleva.

Spenderat morgonen med att se de program man kan läsa om i tidningen. Först såg jag ett avsnitt av Stjärnorna på slottet, som jag kan tycka är ett lite småmysigt program - även om man känner sig lite pensionär när man ser det :) Efter det såg jag lite av ett avsnitt av Så mycket bättre, men det var ju lite ångestframkallande. DiLeva är ju så himla skum, men det värsta av allt... Christer Sandelin. Herregud vilken PINSAM människa... snacka om att ta sig själv på för stort allvar och tro att man är lite bättre än vad man egentligen är.... Rysningar.

Idag skall en man komma och ta hand om den svarta katten. Hoppas nu han får det riktigt bra.
Jag måste också ta mig iväg och köpa mat till Nico. Tar slut idag, och det är sååå irriterande att de inte har NAN i affären där vi bor utan jag måste åka långt för att köpa det. Har egentligen inte orken att köra, och tycker det är så satans nervpåfrestande när det är så här halt (och är ett irritationsobjekt för alla andra på vägarna då jag kör som en kärring), men jag måste. Har visserligen NAN1 som han kan äta hemma, men förr eller senare måste jag ju ändå åka och köpa NAN2 så....
Jobbigt bara att jag inte mår speciellt bra... Känner mig förkyld och min mage är lite si och så med så undrar om jag är på g att bli sjuk :/

Bebis vaknar kl. 04.40 och vägrar äta eller sova = inte ok

Vi har vant oss vid att bo i stan insåg vi när vi bestämde oss för att beställa pizza och köpa godis idag. Tog bilen ner till "samhället" och upptäckte att båda pizzeriorna (en hade tydligen kursat), mataffären och till och med bensinmacken var stängd. Helt dött var det...

Fick mig att undra vad det beror på... Är det så att människor på landet:
1. är mindre serviceminded?
2. är mindre hungriga?
3. har bättre framförhållning?

Men har man bestämt sig för att man vill ha pizza så MÅSTE man ha pizza. Hade dock nästan gett upp men då jag inte tänkte köra hem tomhänt så körde 7 km (på ett ungefär) till för att komma till den Statoil-mack jag visste hade öppet. Där köpte jag snacks av olika slag... och då visade sig att mot alla odds var pizzerian i samma hus öppen... Blev nästan lika förvånad som pizzasnubbarna blev när de fick en kund :)

Kvällen räddad :) Något gött måste man ju ha när ens man legat bakis i sängen hela dagen :) Men han förtjänar att ha lite skojsigt då och då :)

Nico fick lite slantar i julklapp som sagt var och det finns lite saker som behövs köpas så de får nog tyvärr användas och inte sparas.

Blir en tripp till IKEA snart tror jag för nu har Nico för mycket saker för att de skall få plats i hans rum... alltså vi har ingenstans att ställa det.


Vi behöver en sådan här Billy-bokhylla som kostar typ 300 spänn. Om ingen som läser denna blogg och bor i närheten kommer på att de har en liknande vit bokhylla som bara står och dräller som de vill sälja för billig penning :)


En sådan här förvaringsmoj vill jag också köpa. Kostar typ 50 spänn.


Matstol med tillhörande bord/bricka kostar typ 130 + 40 kronor, och det behöver vi.

Sedan behövs köpas lite matgrejer. Typ plastskålar och fler skedar. Och egentligen hade det varit bra med en nattlampa också... typ denna för 130 spänn.


Blir typ 700 kronor sammanlagt ungefär, om inte lite mer... hmmm... och nattlampan behöööver vi inte, men det andra hade varit bra att ha för känns lite avigt att ha hans saker i små högar överallt på golv, bord och stolar.

När Nico vaknat efter sin morgonlur fick han testa några av sina nya kläder :)

Vad gör man på juldagsmorgonen om inte leker lite med leksakerna man fick dagen innan?



Sedan blev han dock trött och somnade om :)

Igår väckte jag Hampus vid halv 10 och så åt vi lasangerester till frukost :) Sedan bytte vi julklappar med varandra. Efter det var det lite rusa runt och fixa i ordning sig själv och allt som skulle med.

12.30 åkte vi till mamma och pappa, så vi var där runt 13. Kom dit så tidigt för att hinna träffa lillebror med tjej innan den åkte vidare för att fira jul hos hennes föräldrar.
När vi kom dit var Nico lite hungrig och mamma och pappa tyckte att han kunde få smaka mangopurén de hade köpt. Och oj vad han tyckte om det. Tror att mamma och pappa har bilder på hur han gapade så stort han bara kunde redan när skeden var en halv meter ifrån honom :)


Han får mycket uppmärksamhet vår son..hehe.. här är hela familjen engagerade i hans matning och förevigandet av detta :)

Sedan lyckades vi faktiskt få honom att sova en stund. Tror dock att han bara sov i kanske 45 minuter eller så. Kändes ändå som en seger att han kunde komma till ro borta från en gång skull. Dock hade vi med hans snutte, hans speldosa och hans favoritfilt för att underlätta.

När han vaknade fick han en julklapp i förskott, sin gåstol som man kan se på bild i ett av inläggen nedan. Han är lite liten för att kunna sitta själv i den ännu, men han tyckte att den var väldigt spännande och Hampus tyckte det var kul att köra runt honom i den :)

Efter detta blev det äta igen. Nico hade hedersplatsen på kanten av bordet och fick smaka lite mer mango medan vi andra åt julmat. Efteråt gjorde vi ett försök att få honom att sova en liten stund till men det var omöjligt. Istället fick han leka med sin morfar en stund.


Morfar är superkul han :)


Han roade sig även med gamla leksaker i väntan på klapparna.

Sedan var det julklappsutdelning och jag hade jättekul för jag fick öppna alla Nicos paket med :P

Efter detta började dock Nicos ork att tryta. Alla människor, alla saker, alla ljud.... ja, hur mycket skall en liten bebis kunna ta in egentligen? Han började bli ledsen och trött och när vi försökte lägga honom blev han helt otröstligt ledsen och det slutade med att Hampus satt på golvet i gästrummet med en liten Nico i knät som grät så han inte kunde andas.

Så snabbt fick jag packa ihop alla våra saker, försöka hinna tacka alla för presenterna och så åkte vi hem. Bara att hoppas att alla förstod hur glada och tacksamma vi var.

Nico blev lugn så fort man hade tagit på han overallen och satt honom i bilstolen. Han sov som en stock hela vägen hem. Väl hemma tog det dock en liten stund för honom att komma till ro och han ville äta hela 240 ml ersättning.

Jag och myset såg en film när lugnet lagt sig och sedan tog Hampus sin Captain Morgan och försvann ner i studion (där han sedan stannade kvar hela natten - och fortfarande är) för att göra lite musik. Han hade dock babylarmet med sig så han har haft hand om hela nattens matningar och jag har kunnat sova som en liten gris :)

Segt nog vaknar jag automatiskt vid 6 på morgonen nu för tiden.

Måste ju bara berätta om allt fint min plutt fick i julklapp av min underbara familj och släkt.

Gåstol - som ni kunde se på bilden nedan. Han fick den av min mamma och pappa och jag tror han kommer älska den :)

Pengar - av min farfar och min farfars kusin bland annat

3 böcker - en av oss och två från min mormor och morfar

1 overall, 1 hoodie och ett mysdräkt-set - av min mormor och morfar, min farmor och min moster

1 body, 1 par byxor och 1 t-shirt - av min mamma och pappa

1 slags gossedjur man kan sätta fotografier i - av min mamma och pappa

Musikspelande skallra i form av nycklar - av min mamma och pappa

Mjuka klossar - av min bror och hans tjej

Bamse-nalle - av min moster

Hoppgunga - av min farmor

Minipiano - av oss

Har säkert glömt något, men tack alla för de fina klapparna!! Är säker på att allt kommer vara mycket uppskattat. Om Nico kunde prata skulle han nog dock säga att det bästa på julen var mangopuré :)

Själv är jag mycket nöjd med mina julklappar som bestod av bl.a. pengar, presentkort, ett kokboksställ av gjutjärn, en stekpanna och, från min älskling, en StarTrek-tshirt och en Klingon-tshirt :)

Idag firade Nico sin första jul. Han var faktiskt på jättegott humör nästan hela dagen, men tillslut blev det för mycket och han blev superledsen så då åkte vi hem så han fick sova.
Nu blir det mys här så bjuder bara på lite bilder så länge.


Fick smaka mangopuré för första gången och mmmm vad gott det var :)


Finns det mer?


Sedan fick han en jätterolig gåstol :)


Åh den där goa burken igen...


Och sen blev det ännu mer paket...massa paket :)

Snacka om att INTE sprida julstämning. De inleder med världens sorgligaste nyhet (som jag inte för vidare för det ger bad karma) och sedan har de den här kusliga lilla videon. En läsklig liten jäkla tomte!

Jag har allt förutom pengar. Det vill ha - pengar. Lite funkar, mer är bättre.

Motivationen och inspirationen att skriva igen hade också varit trevligt... mycket för att det skulle kunna leda till - pengar.

Det är jul så detta är allt ni får :)

På SVT Play görs reklam för nån dokumentär om Iran och man kan då se en bild föreställandes Ayatollah Seyyed Ruhollah Mousavi Khomeini. Är det bara jag eller är han fasligt lik Sean Connery? haha



Sean med turban?             Ayatollah som tappat sin turban?

Jag är s kass. Kunde ju inte hålla mig med Nicos julklapp utan var tvungen att låta honom testköra innan jag packade in den..haha. Den var mycket uppskattad (tills dess att den gjorde nåt okänt han inte gillade och han blev arg, slog till den och började gråta..hehe..som med alla hans leksaker).

Detta var alltså ett "mini-piano". Den har tre stora tangenter i olika färger och till varje tangent hör en stjärna i samma färg. Sedan finns tre inställningar: 1. Om man trycker på en tangent så spelas en snutt av ett känt musikstycke samtidigt som stjärnorna blinkar 2. Om man trycker på en tangent så lyser tillhörande stjärna och ett vanligt pianoljud, en ton alltså, hörs 3. Om man trycker på tangenten så lyser tillhörande stjärna och ett slags "laa" ljud hörs (som om någon sjöng "laaa" alltså).

Vi hade på den tredje inställningen och Nico blev helt uppslukad av det hela. Jag blev förvånad över hur snabbt han lärde sig att det kom ljud om man tryckte på tangenten, och att han förstod att man var tvungen att trycka hårt. Med stor koncentration tryckte han på den ena efter den andra.

Titta på bilden nedan, ser han inte ut som en liten pianist? :)


I övrigt kan jag berätta att han hade en lite gnällig morgon men annars har dagen varit riktigt bra. han har sovit när han skall sova och varit på bushumör när han varit vaken, med undantag för några gosestunder då han velat sitta i knät och kramas.
Nu på kvällen somnade han nästan med en gång. Han har dock vaknat till av att han tappat nappen några gånger, men gnäller då nästan i sömnen och bara man stoppar in nappen så somnar han om.

Vår plan ikväll är att runt 21.30-22 så tar vi och ger honom mat i sängen även om han inte är vaken och hoppas på att detta får honom att klara sig genom mer av natten utan att vakna. Om jag inte somnar innan dess är klart.

Hans Bumbo-babysitter kom på posten idag med. Han verkar tycka om den och han kan ju sitta upprätt i denna. Dock undrar jag om den är gjord för mycket smala barn för han kommer inte kunna ha den länge då han knappt fick plats med sina små tjocka lår i "benöppningarna".

Är det bara jag eller är det väldigt lite julstämning bland folk i år? Jag har hört få julsånger spelas och när jag var och handlade idag var det inga trevliga gójul-hälsningar som folk utbytte. Känns som om att man nästan hade kunnat missa hela julen om man inte var uppmärksam.

Blir väl annat imorgon hos föräldrarna där mamma pyntat fint och julmat kommer ätas. Nästa år skall jag ha förberett bättre och skall skapa julstämning åt plutten här hemma med. Nu har jag ett år på mig att hitta och skapa julpynt jag gillar.

Att H får positivt besked ang jobbet han sökte

Att farfar mår bra nog att vara med på julafton

Att vi hittar nya hem åt båda katterna (inte mina katter alltså)

Att jag snabbt får sålt tomten

Give me that Mr Tomte

Måste dela med mig av detta för det var så kul :)

I natt vaknade jag Nico kl 3 och skulle ha mat. Jag gick upp men när jag tar på mig morgonrocken slår Hampus upp ögonen och stirrar på mig helt förvirrat och säger något som låter som "mummelmummelsluddersludder"

Jag: Va?

Han: Låtmummellitemummel

Jag: Vad säger du?

Han: Snälla..låtmummelmummeltill

Jag: Jag hör inte...?

Han: Snälla låt mig vila lite till

Jag: Det är inte morgon. Klockan är 3 på natten..hehe

Tystnad och oseende stirrande blick

Han: Ok

Sedan blundar han och somnar genast om.... Haha...mardrömmar om att tvingas gå upp :D

Jag önskar jag hade en bild på det, men det är ett sådant där ögonblick man ändå inte kan dela med sig av på det sättet. Inte på riktigt, och få med all känsla.

Jag och min lillplutt hade en mysstund nu på morgonen. När jag hämtade upp honom ville han sitta i mitt knä och bara luta sig mot mig och gossa in sig. Han låg lutad mot mitt bröst och var mammas lilla gosspojke för en stund. Sådant värmer en rakt in i själen.

Jag tycker bäst om att vara hemma, eller hos mina föräldrar på Tjörn. Så kul är jag :). Jag är ingen person som behöver resa runt världen för att bli lycklig. Hemmets härd är guld värd, eller något i den stilen..haha.

Blir ju ett väldigt kort inlägg om det är allt jag skriver så kan ju lägga till att jag älskar havet, och skogen med. Att bo i stan var verkligen inget för mig.

Men om jag var tvungen att säga en favoritplats utomlands så skulle jag säga att jag tyckte att Italien var väldigt fint. Södra Italien runt Neapel var jag i. Mycket fint att titta på vad gäller historiska byggnader och hav, och så god mat.

Nej, nu får det räcka... Är för trött för att tänka :)

Det är konstigt, men när jag har ansvaret för Nico vaknar jag när han gråter men när Hampus har ansvaret så gör jag det inte. Därför vet jag som vanligt inte hur Nico var i början av natten. Vi hade ju problem med att få honom att sova först, men sedan somnade han och sov gott. Jag tror han vaknade och åt nån gång men var nog inte alltför svår att få att somna om under Hampus pass.

Själv fick jag gå upp första gången klockan 3. Han åt och somnade om direkt. Man tog ut flaskan, satte i nappen och han vände sig själv så han låg på sidan, gossade ner sig i kudden och viftade lite snabbt med handen åt mig som för att säga "du kan gå nu". Samma sak när jag matade honom runt 05.30.
Dock har han efter 06.30 vaknat några gånger och vill att man ger honom nappen och gnyr lite så han är väl på gång att vakna. Trodde han ville upp så gick själv upp men det var bara en luring så nu sitter jag här i onödan. Kanske tar och slumrar till lite på soffan om ett tag om han inte vaknar igen.

Trots hans jobbiga dag vad gäller sömn igår så känns det ändå som framsteg. Klarar man av den oftast jobbiga kvällen så sover han sedan ok på natten. Det gör mig inget att jag måste mata honom några gånger så länge han snabbt somnar om efteråt.

Hahaha... nej men seriöst... jag orkar inte gå in på allt. Jag är rädd för mycket, så himla mycket... men kan dra en del av dem.

Katastroftänkade - detta innebär att jag är rädd att hemska olyckor skall hända och drabba nära och kära. Just denna rädsla har jag dock lärt mig bemästra en hel del.

Transporteringsrädsla - jag är rädd för att åka bil, åka buss och lite rädd för tåg. Tycker mopeder och även cyklar är obehagliga, och skulle aldrig åka motorcykel. Flyga innebär dödsångest gånger tusen.

Hypokondriker - huvudvärk är hjärntumör, feber är hjärnhinneinflammation, hudutslag är cancer and so on.

Sedan är jag även i vuxen ålder rädd för utklädda människor som tomten och vidriga satans clowner (filmen DET är väl delvis orsak till det).

Är även rädd för: mörker, ballonger, bada på djupt vatten, ha huvdet under vatten, berg och dalbanor och allt liknande detta (åker typ ingenting på Liseberg), att hoppa i hissar, stå på huvudet, slå kullerbyttor.... och en hel del annat.

Efter att min bror hälsade på och sa "Tänk om du en natt skulle höra en främmande röst på babyvaktsmottagaren från någon som pratar inne i Nicos rum... typ en gammal läskig gubbe typ" så känner jag även lite obehag inför mottagaren...haha

Nu känns det som jag bara skrivit små korta klagande inlägg idag. Saken är att vi ju faktiskt hade väldigt trevligt idag med. Nico var till en början på toppenhumör och han var superduktig och tyst när han åkte bil hela tiden. Han passade också på att visa sin mormor och morfar att han kan sträcka ut sin lilla tunga.

Att han varit så ledsen nu på eftermiddag och kväll beror nog på tre saker:
1. Övertrött då han har svårt för att sova borta
2. Tänder på g. Han tuggar verkligen hysteriskt på saker emellanåt nu
3. Hungrig. Han tycks ha ökat sitt mat behov en hel del väldigt snabbt och vi har väl inte riktigt hängt med. När han vägrat somna en stund så tänkte jag att jag får väl se om han vill ha mat då fast han precis ätit massor... och han vräkte i sig och somnade sedan.

Han vaknade dock nån timme senare och grät helt otroligt, sådär riktigt ledset så vi fick trösta han en bra stund och sedan ville han äta ännu en gång. Men sedan somnade han ganska snabbt om efter att blöjan bytts och hela in han smetats in med salva mot torr hud.

Nu har jag och Hampus fått lite mystid och sett en film, och imorgon hoppas vi att det blir en väldigt lugn dag både för oss och Nico. Skall bli så skönt att ha Hampus hemma ett litet tag nu.

Ooh nu höll jag på att glömma det viktigaste... idag hände det äntligen... Nico upptäckte sina fötter :) Med stor fokusering satt han en lång stund och pillade på sina tår. Jättesött :)

Så känns det. SÅ trött är jag. Som jag skrev innan ville Nico inte alls sova hos sin mormor och morfar, och icke heller hos sin gammelmormor och gammelmorfar. Att bryta sina rutiner och sova borta funkade inte alls för honom. Han bara grät, av trötthet och ilska.

När vi kom hem hade han hunnit bli övertrött så nu vägrar han också sova. Bara gråter och gråter och drar hysteriskt i sin kudde och sin snutte. Drar och drar tills han får den i ansiktet och då gråter han för det med. Just nu har han noll förmåga att komma till ro, och både jag och Hampus är helt utmattade och svimmar av snart.

Vad gör man? Han måste ju sova någon gång tycker man. Nico instämmer dock ej. Aldrig, tycks han tänka.

I natt åt Nico vid 00.30 och vaknade sedan och ville äta igen vid 02. Då vägrade han somna om och jag fick lyssna på skrik och gråt i nån timma. Efter det sov han dock till 06.30.

Stackars Nico. Han har en elak hand. Varje gång han skall sova attackerar den honom - helt oprovocerat! Den tar hans napp och sliter den ur hans mun, och ibland kastar den till och med iväg den. Den elaka handen petar honom i ögonen och river honom i ansiktet - så det blöder och han gråter. Hoppas att den dagen kommer snart då lilla Nico förstår att det är hans egen hand och att han själv kan få den att sluta. Som det är nu får jag hålla fast den tills han somnat.

Jag visste innan att man skall skydda sitt barn - men inte att han skulle behöva skyddas från sina egna lemmar.

Medan Nico ligger och nästintill aggressivt slår på leksakerna på sin nya lekställning och då och då skäller på dem eftersom de tydligen inte beter sig på önskvärt sätt så tänkte jag skriva mina åsikter om tre "ämnen"... Dessa är Jämställdhet, Religion och Wikileaks. Att det är just dessa ämnen beror på att jag sett alla tre beröras på fb idag och Facebook styr min värld :).

Jämställdhet

Jag kan tycka det är underligt att det pratas så mycket om jämställdhet då det man egentligen menar är att man vill arbeta för att kvinnor skall få det bättre, och inte alls för att det skall vara jämlikt på något sätt.
Tydliga exempel på detta är att man inte kan få bidrag för att arbeta med kvinnors våld mot män, vilket är ett ämne man inte ens skall tala om. Det var MYCKET sura miner på universitetet när jag ville skriva uppsats om detta.
Män skall inte heller ha samma rättigheter till sina barn, och man skall aldrig tycka synd om en man oavsett vad eftersom det "finns säkert en kvinna som har det värre".
Däremot skall man ställa till med ett himla halloj för att det inte finns så många kvinnliga legogubbar, och dessa bör man tydligen kvotera in. Att de flesta legogubbar är hårlösa, gula och ganska platta och könsneutrala i skrevet har icke med saken att göra... Hur markerar man kön på legogubbar då? Pussmun, Britney-hårsvall, störa bröst och kjol? För det skapar ju inte stereotyper då. Kan barn inte göra som vi gjorde... bygga, vara glada och säga "denna är kille och denna är tjej"?

Religion

Det som stör mig mest av allt med religion är inte allt elände och alla konflikter det skapar, utan det faktum att man inte får kritisera religion... inte ens enligt FN! Om någon kommer med ett helt annat ologiskt påstående som inte alls är faktaförankrat så får man säga "Hallå eller, hur sannolikt är det? Hur kan du tro en sån sak?"... men inte när det kommer till religion. Då skall vi respektera och vara tysta.

Det värsta är att man är så matad med detta att jag knappt klara av att ens skriva detta för jag känner mig så respektlös och så skäms jag lite... och så blir jag arg på mig själv.

Wikileaks

Varför blir hela världen arg på Assange? Han har inte hittat på allt detta, det har hänt. Han har bara låtit världen få veta. Världen har rätt att få veta vad som pågår. Jag tycker de på Wikileaks är hjältar som verkligen försöker göra något för att förändra saker. Och om vissa t.ex. ger fan i att skjuta oskyldiga människor så behöver de inte vara så rädda för att andra skall få reda på det efteråt...

Nu har jag delat med mig av mina åsikter nog för idag... tror jag

Termometern i köket visar -20 ute, likaså den i bilen. 20 minus!! Om jag hade varit tonåring hade jag sagt något i stil med att det är "bá typ seriöööst fett kallt ute"... nu har jag ju mognat så säger istället "de e liksom seriöst fucking kallt ute"... Jag råkade ut för en språklig regression för några år sedan som jag aldrig hämtat mig från. Vet inte vad som hände. Talade mycket vårdat när jag var yngre men plötsligt så förvandlades jag till en förvuxen svärande amerikaniserad tonåring... skitskumt.

Nu kanske ni tänker en av två saker: Antingen "Eeh, jobbar inte hon som kurator? Då kan man väl inte prata sådär?" eller "Aaah, hon jobbar ju som kurator och vill vara lite sådär cool inför ungarna på jobbet".

Då kan jag svara de som tänkte det första att jag skärper mig på jobbet och inte alls pratar sådär då, även om en och annan svordom ibland råkar slinka ur mig... och då blir man alltid tillrättavisad av något barn och så skäms man.

Och till er som tänkte det andra kan jag informera om att det finns få saker som imponerar mindre på unga människor än vuxna som försöker prata som dem. Så neeej, det gör jag inte... jag bara har ett slarvigt språk.

Känns dock som vi kom in lite på ett sidospår här... det jag talade om var ju att det är så himla kallt att snoret fryser  näsan när man andas utomhus nu. Dock liite mindre halt. Pälsade på Nico rejält inför bilturen till buss och affär nu på morgonen dock (det barnet haaaaatar mössa). Fick släppt av Hampus, plockat upp paket med julklappar till Nico och handlat lite. Hade dock inga mynt med mig så kunde inte ta en kundvagn utan fick släpa runt på babyskyddet med Nico i... tungt.

När vi kom hem totalslocknade Nico i sin säng, men han vaknar nog när som helst nu för han har sovit ett tag nu.

Hmmm... ja då skall man komma på en första som man både minns och som man känner för att dela med sig av.

Kan meddela att efter det att första meningen skrevs så har jag suttit och stirrat tomt ut i luften i typ tio minuter, men det står still... Har liksom ingen sådär wow-historia om en första gång som jag kommer på nu.

Vi kör en fuling och säger att jag berättar om första, och antagligen enda, gången jag skapade en myt... för då kan jag berätta en helt annan slags historia. En historia om lögner och hur det kan gå.

När jag gick i lågstadiet var jag... ja, idag hade man kanske kallat det mobbad... periodvis. De andra i klassen hade klubbar jag inte fick vara med i, när de åkte pulka hade de vakter längst ner i pulkabacken som såg till att jag inte fick åka etc. Så jag gjorde vad jag kunde för att få lite vänskaplig uppmärksamhet, och kom på att jag hade en talang för att hitta på saker.

Bredvid skolan fanns en skog. I skogen fanns en brunn. Och över brunnen fanns ett sådant där skydd som ser ut som ett tak rakt på backen, för att ingen skulle trilla ner. I ena hörnet av detta tak fanns dock ett hål som man kunde kika ner genom, och en dag då jag kikade ner så sa jag till de andra barnen att jag såg en häst där nere.
Lågstadiebarn är för det första ganska lättlurade och jag var väl ganska så övertygande för plötsligt så tyckte alla att de såg den där hästen. Jag sa då att den naturligtvis måste ha råkat bli instängd när de la på taket och att vi måste kasta ner gräs till den varje dag så att den inte dog.
Sagt och gjort, varje dag kastade vi ner gräs.

Sedan växte jag upp och historien kunde ha slutat där.. men icke. Ungefär 15 år senare träffar jag en person som har ett yngre syskon som går på samma lilla lågstadieskola. Denna person berättar skrattande för mig att barnen på den skolan är så skumma för de tror att det bor en häst i brunnen och kastar ner gräs till den varje dag!!
Hahaha... 15 år senare och barnen trodde fortfarande på min påhittade häst :) Jag hade skapat en myt. En legend :)

Trist nog lades denna lilla skola ner för några år sedan så den påhittade hästen svalt ihjäl och föll i glömska. Men så kan det vara, en person lögn kan bli en annan persons sanning.

(Barnen trodde också på att det hemma hos oss fanns en bottenlös damm där en kvinna en gång trillat i och försvunnit och att hennes två hundar i ren sorg och desperation hoppat i efter henne och drunknat de med... Den historian trodde jag nästan själv på efter ett tag..haha)

I natt gick det bättre!! Men tänker inte ropa hej än.

I alla fall var Nicos sovstunder på dagen, och hans matningar, bättre anpassade igår så när klockan var 19 var han både mätt och trött. Detta innebar att han somnade relativt snabbt och sedan var det bara några nappincidenter under kvällens gång då han somnade om med en gång.

Hampus hade första passet och jag har för mig att han talade om för mig hur det gått, men nu minns jag inte det. Men antingen åt han inget alls under Hampus pass utan han bara satte i nappen runt 01, eller så åt han och somnade om runt 01.

När jag tog över så vaknade han 03.30 i natt igen och åt. Sedan tog det en liten stund att få honom att somna men det var inte alltför svårt. Efter det vaknade han 07 och ville upp. Väntar nu på att han skall trötta ut sig lite och vilja sova en stund igen.

Själv är jag trött, men har nog sovit bättre för har drömt massor.

Idag skall jag köra Hampus till bussen sedan och då passa på att handla också, och sedan är det inga direkta planer förrän jag skall hämta Hampus igen. Hoppas den inte är försenad idag så att jag kan hämta honom vid den hållplats som är mer nära än där jag var tvungen att hämta honom igår. Vägarna här ute är läskiga att köra på nu.

Nu har jag suttit och gått igenom månadens räkningar. Ingen kul syn. Usch. Och nu tar vi bort dem ur hjärnan igen... inte tänka på det. Nopes.

Nico har varit på bra humör under dagen och haft sina små sovstunder. Skumt nog har han inga problem med att somna dagtid. Bara att lägga honom i sängen. Ibland tror jag han har en evil plan att ta knäcken på sina föräldrar... som Stewie i Family Guy (eller vad han nu heter).

Nu skall dock Nico väckas, matas och kläs på och sedan skall vi åka och hämta hans fader vid busshållplatsen och handla. Sedan hoppas, hoppas, hoppas vi att det blir en lugn natt.

Bjuder avslutningsvis helt bara sådär på två fakta om mig själv som kanske inte är helt kända för alla som inte känner mig:

1. Jag tycker om att äta ljummen mat så värmer sällan upp maten helt och hållet... idag åt jag nästan kall ärtsoppa till lunch.

2. Jag startade upp en ideell förening, Våldtäktsjouren Göteborg, men den fick senare läggas ner pga brist på volontärer.

Sist men inte minst, en gammal suddig bild på en glad Nico.

Nu måste jag faktiskt ta och skryta lite. Nico är så himla duktig när det kommer till att äta riktig mat. Sked efter sked med gröt eller vad man nu ger honom och han bara mumsar i sig och sväljer. Han sölar inte ens direkt mycket utan får bara lite bredvid munnen som man kan torka bort senare. Inget på kläder eller så.

Så, nu har jag skrutit klart. :)

Idag fick vi babygymmet/lekställningen på posten, som jag köpt på Tradera i julklapp åt Nico. Kunde ju dock inte hålla mig till julafton så han fick den nu..haha. Den var MYCKET populär. Han bara ligger och tittar och petar och drar nu. Dock blir han ibland arg för att han inte kan få loss leksakerna som hänger där och då drar han allt vad han kan och gråter och skriker lite..hehe. Men i det stora hela skulle jag säga att det är succé.

Nu kanske han kommer gå med på att ligga lite mer på golvet och leka.







Han är så kul med det att han putar så med underläppen när han koncentrerar sig :)

Till andra med bebisar som kanske kan vara intresserade av vad Nico äter, förutom ersättning (NAN2) så kan jag berätta att efter att han nu ätit riktig mat ett tag så har han testat lite allt möjligt.

Jag har några gånger kokat potatis och blandat med matfett och ersättning. Detta tycker han är helt ok att äta. Han äter dock precis allt man ger honom även om man kan se att han ogillar vissa saker lite mer. Han tyckte t.ex. inte så mycket om majspurré, och inte heller den med potatis-palsternacka. Hemma hos mamma och pappa fick han blomkålsmos och det gillade han.

Han har också fått smaka katrinplommonpurré och en med katrinplommon och äpple. Det tycker han såklart om eftersom det är sött.

Främst har han dock fått gröt. Till en början gav jag Nestles Milda havregröt (och blandade ofta i katrinplommon eftersom jag själv tyckte den smakade för jäkla trist). Dock tyckte jag ju att det verkade som om han fick ont i magen av den. Var mycket kvidande efteråt.

Bytte därför till Hipps risgröt med banan och persika, och den älskar han. Kan förstå det för den är riktigt god. Har förresten svårt att ge honom mat jag själv tycker är äcklig. Känns taskigt. Han verkar inte heller få ont i magen av denna vilket är bra.

På julafton skall han få smaka majskrok för första gången. Får väl se vad han kommer tycka om detta.



På BVC sa de ju förresten att nu kan han få äta så mycket han vill en gång om dagen vilket är skitbra för då slipper han bli ledsen då han inte får mer. Nu visar han tydligt när han fått nog och istället vill ha lite ersättning att skölja ner allt med.

Just nu pågår i mammagruppen en diskussion kring föräldraförsäkringen och föräldraledigheten. Jag kan inte delta i denna för jag fattar ingenting... Spelar ingen roll hur mycket jag läst om denna och försökt sätta mig in för det är fanimej det krångligaste som finns. Hade behövt Föräldraförsäkringen for dummies, eller nej, Föräldraförsäkringen for retards snarare.

Vad jag fattat är att man har ett visst antal föräldradagar att ta ut, varav 60 är reserverade för mamman, 60 för pappan och resten kan man dela på hur man vill. Sedan har man en del dyra dagar som baseras på ens tidigare inomst och en del skitdagar som bara ger ynkliga 180 spänn om dagen som man skall skatta på typ.

Förutom detta finns det tydligen regler för när man får ta ut vilka dagar och hur många dagar man får/måste ta ut under olika perioder.

Jag vill vara hemma 1,5 år... minst... med Nico. Jag växte upp med min mamma hemma och gick aldrig på dagis och att lämna Nico på dagis ger mig ångest. Dock måste jag just nu ta ut 7 dagar i veckan för vår ekonomis skull vilket innebär att dagarna inte kommer räcka speciellt länge. Måste skaffa ett extrajobb eller så.

Varför kunde man inte bara göra så att man sa att "ok du har fått ett barn. Här får du en stor klumpsumma pengar som du kan förvalta hur fan du vill så att du kan vara hemma med din unge". Inga tiotusen regler om att man inte får vara hemma samtidigt etc. etc.

Blääää för FK, som man dessutom inte kan fråga någonting eftersom de har telefonköer i timmar och är svårare att få tag på än USAs president typ.

Här bjussas på ännu en gammal bild från Hampus mobil. Denna gång på babygangster Nico..hihi

Jag gråter nog oftast när jag blir besviken, när saker och ting inte blir som jag tänkt mig. Jag gråter också när jag är trött. Annars är det väl mest när jag läser i tidningen om hemskheter som gjorts mot barn eller djur som det kan komma tårar... men då bölar jag liksom inte, utan blir bara tårögd.

Är ganska lättrörd när jag ser på film också. Filmen PS I love you får mig att gråta rejält. För att inte tala om första gången jag såg filmen Höstlegender. Började lipa en halvtimme in i filmen och grät konstant tills typ en timme efter den slutat.

När jag har PMS lipar jag en hel del också... för allt.

Den mest underliga och omtalade gråtattacken jag haft var när jag var på bio och såg filmen King Arthur. För er som inte sett den handlar den om riddarna kring runda bordet, och i filmen sägs det att när krigare dör så återföds de som hästar. Under filmens gång dör en hel del av riddarna men det berör mig inte just då för jag sitter ju inte och lipar i actionfilmer vanligtvis... När filmen slutar så avslutas den dock med en scen där man ser några hästar springa över ett grönt fält... Detta är när alla reser sig och skall lämna salongen... DÅ bryter jag ihop för jag tycker det är så fiiiint. Jag gråter helt hysteriskt och hulkar och har mig så min bror och min vän får leda mig ut ur biografen medan alla stirrar och jag bara får fram: "De - blev - hästar.... sååå fiiiint"...hahahaha... vilken syn :D

Tack för alla tips och förslag som jag fått både här, i mamma gruppen och irl. Dock känns det som vi testat verkligen allt, men att vad vi än gör så funkar det en, högst två, gånger och sedan inte mer. Om man är en StarTrek nörd som mig så tänker man att han är som en liten Borg (delvis människa, delvis maskin, som anpassar sig så att vapen bara fungerar en gång på dem)... I will adapt, säger Nico och går bara på en fint en gång.

Vad gäller nattlampa så har vi dels en liten lampa i hans fönster och en sköldpaddslampa som projicerar stjärnor i taket. Vi brukar bara ha den i fönstret tänd med en tygbit över för att dämpa skenet. Dock har vi nu testat några nätter att släcka den och bara ha sköldpaddan tänd... och det funkade först, men inte längre. Att ha helt släckt brukar oftast göra honom upprörd plus att det inte riktigt funkar eftersom man då typ slår ihjäl sig när man skall kolla till honom när han vaknat.

I alla fall tacksam för att han var relativt lätt att få att somna om mitt i natten i natt. Han ville ju lägga sig strax innan 19. Vi hade tänk lägga honom något senare, men han satt och grät och gnuggade sig i ögonen så det var ingen idé. Sedan sov han en timme och vaknade vid 20 och då var han stört omöjlig att få att sova igen. Man lyckas liksom få honom att somna men han vaknar inom tio minuter. Tror klockan var runt 21 eller 21.30 innan han somnade igen... eller om den var mer... man förlorar sin tidsuppfattning lite.

Sedan var det Hampus pass och jag somnade men jag märkte inte att han vaknade en enda gång då... måste fråga Hampus sen. I alla fall vaknade han 03.30 och åt och somnade sedan om med en gång.
Och nu har han då vaknat, strax innan 7 och ätit och ville sedan inte alls somna om så jag tog upp honom. Hoppas att han skall vilja sova om en stund igen men just nu sitter han i babysittern och pratar för fullt med halva handen i munnen, och det räcker att man tittar på honom så skrattar han glatt och räcker ut tungan :)

Idag har jag inte mycket mer planerat än att köra Hampus till och från bussen, och att gå igenom alla räkningar - ångest!

Idag tänkte vi att vi gjort allt rätt. Haft struktur på hans sovstunder. Han fick inte sova för länge och inte för nära nattning. Han fick sin gröt mitt på dagen och inte på kvällen.

Vi la honom för natten och han somnade som en liten ängel.

Och vaknade en timme senare helt vansinnig och hysterisk. Inget hjälper. Han vill inte upp heller för han är trött. Han vill ingenting. Han ligger och sliter som en tokig i sin kudde och vrålar. Vi är så clueless... vad vill han liksom?

Så här ser han ut när han surar.



Det är ingenting mot hur arg han ser ut nu.

Och vi som skulle se Shrek och mysa......

Idag har Nico insett att han kan sträcka ut tungan medvetet, så nu sträcker han ut sin lilla lilla tunga nästan så fort man ser på honom och blir jätteglad när man skrattar åt honom :)

Har bytt till risgröt nu också som han äter lika glatt som allt annat. Försöker också få in lite rutiner och inte låta honom sova allt för mycket på dagen i hopp om att bryta denna vanan han fått med att vakna massor av gånger på natten och vilja äta.

I alla fall har han varit väldigt glad idag och det har varit mycket bus.



Själv har jag skottat uppfarten och åkt och handlat, vilket var LÄSKIGT! Bilen gled hit och dit och varje bil man mötte gled hit och dit. Man bara väntade på att fara i diket. Och när jag skulle tanka hade tanklocket fryst fast så fick stå med en nyckel och peta bort is för att få upp det.

Tog och kopierade över alla foton på Nico om Hampus hade på sin telefon, och fann en hel serie på Nico när han sysslar med en viss aktivitet... Gissa vad?



Hahaha... ja, han bajsar :)

(Undrar om han kommer avsky mig i framtiden för att jag delar med mig av dessa bilder?..haha)

Hampus får mig alltid att må bättre, och att se Nico vara glad.

Jag mår också bättre när jag ser människor som engagerar sig och faktiskt gör saker för att förbättra världen. Som på Nyheterna härom dagen det dels var en gammal man som samlade in julklappar och så för att ha julfirande för de hemlösa och behövande, och dels två tjejer som samlat in pengar till de där gästarbetande bärplockarna som inte fick någon lön eftersom företaget blåste dem. Då blir jag glad, när man se fina människor som gör bra saker.

Sedan skrattar jag ganska lätt i allmänhet. Älskar sidor på nätet som failblog.org och damnyouautocorrect.com. Om man kollar in failblog inser man ganska snabbt att min humor inte alltid är så snäll då jag asgarvar åt folk som slår sig :).

Annars mår jag som bäst när jag känner mig lyssnad på, och känner mig sedd.

Jag vet inte hur natten var och hur mycket Nico sov, för sov det gjorde jag. Allt jag vet är att Hampus lämnade över till mig strax innan 5. Nico vaknade till en snabbis vid 5 så då var jag uppe, men han somnade om med en gång.
Sedan vaknade han och vill upp vid 7, men han ångrade sig ganska snabbt och ville sova igen så då somnade jag nån timme eller så på soffan.

Nu är klockan nästan 09.30 och Nico har vaknat och är superglad och tjoar högt och livligt. Han har lite svårt att äta dock eftersom han samtidigt vill vifta med armarna och vråla av glädje :)

Borde vara pigg nu när jag fått sova, men det är jag inte utan hjärnan vill bara ha mer sömn den otacksamma saken.

Idag skall jag ladda kamerans batterier så ni kan få se bilder igen, lovar.
Skall ta kort på Nicos fina julklapp han fick av sin morbror igår också.

Ser jag en lista av något slag, ja då bara måste jag fylla i den... det är bara så... kommer alltid att vara.

1. Hur gammal är du om fem år? 35
2. Vem var den sista du träffade? Hampus
3. Hur lång är du? 163 cm på ett ungefär
4. Vilken var den senaste film du sett? Changeling
5. Vem ringde du senast? Min lillebror

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Det var ganska långt och rörde ankomsttid och usb-minne och skickades till min bror
7. Vad är dagens planer? Slappa, skotta, pappersarbete, planera
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på vem det är och vad jag vill, men ofta är jag en sms:are
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Lyckligt gifta
10. När såg du senast din mamma? Pratar med henne varje dag, men var nog i alla fall nån vecka sedan vi sågs... men dagarna liksom flyter ihop så osäker.

11. Vilken ögonfärg har du? Mellanbruna med en svart kant runt
12. När vaknade du idag? Vilken av gånerna? 5 först, sedan 7.
13. Har du någon gång hittat en katt? Det har jag nog ja.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma, eller på Tjörn.
15. Vilken plats föredrar du minst? Hmmm... sjukhuset...vilket som helst.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett nybyggt timmerhus?
17. Vad skrämde dig som barn? Det mesta...
18. Vem fick dig att skratta senast? Var nog Hampus eller lillebror
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Räknas det att Hampus har mängder av dem? Jag har nog en...
20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och, men den stationära är gammal och dålig och används ej.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Beror på temperaturen
22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag har 3-4, Hampus har 3-4... vi gillar kuddar
23. Hur många landskap har du bott i? 1
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Har inte de flesta det nån gång?
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor, mina fötter är alltid kalla

26. Är du social? På ett sätt ja, på ett sätt nej. Jag pratar jävligt mycket....
27. Vilken är din favoritglass? Spirello tror jag den heter nu
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Lite allt möjligt, men spara en hel del
29. Tycker du om kinamat? Ja, sådär...
30. Tycker du om kaffe? Nope

31. Vad dricker du till frukost? Vatten
32. Sover du på någon särskild sida? Ja, närmast dörren
33. Kan du spela poker? Ja lite grann
34. Tycker du om att mysa? Såklart!
35. Är du en beroendemänniska? Jepp... snusar som en idiot

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja det har jag för mig att jag gör
37. Vill du ha barn? Har ju redan ett perfekt litet monster <3
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, och en gång i tiden italienska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja flera gånger faktiskt
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet

41. Vad spenderar du helst pengar på? Just nu, saker till Nico
42. Äger du dyra smycken? Nej inte direkt
43. Har du någon gång testat narkotika? Inga tunga saker, men har ju fått morfin många gånger
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En snus…
45. Vem är den roligaste människan du känner? Hmm.. kanske min bror

46. Välj ett ärr på din kropp? Vet inte om jag har några direkt
47. Vad har du för ringsignal? En låt som Hampus band gjort
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Typ två eller så
49. Flirtar du mycket? Inte nu, men förr
50. Vart togs din profilbild för din blogg? I Henån, när jag gifte mig

51. Kan du byta olja på bilen? Kanske, om jag går in för det :P
52. Har du fått fortkörningsböter? Hehe..nej.. jag kör försiktigt jag
53. Vilken var den senaste bok du läste? Vem har tid att läsa? Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, tror jag.

54. Läser du dagstidningen? Nej jag läser nyheter på nätet
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Lite barntidningar om Vi Föräldrar och sånt
56. Dansar du i bilen? Nej då koncentrerar jag mig :)
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Mix Megapol eller P1 - det är de jag lyssnar på i bilen
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Adresser till julkorten
59. När var du i kyrkan senast? En begravning för 5 år sen tror jag.
60. Vad har du på dig? En klänning och en morgonrock

Ibland så hjälper det så mycket att bara komma ihåg att prata, och att man är två. Så lätt att man glömmer bort det i sin trötthetsframkallade irritation. När morgonens hopplöshet lösts upp fick vi både myst lite och städat. Nico har under dagen varit på toppenhumör och mest bara busat och tjoat hela tiden med två små sovpauser.

På kvällen kom lillebror och hans tjej Anna och vi åt god middag och hade jättetrevligt. Var riktigt kul att ha besök och sitta och prata och känna sig som en människa igen. Annars känner man lätt att man tappat sig själv och "bara är mamma" nu för tiden.

Nico mumsade i sig risgröt idag. Det gillar han riktigt mycket. Han somnade redan runt 18 men vaknade till för kvällsmat 19. Dock vaknade han 21 igen och ville äta och inte alls somna om. Hade ett riktigt sjå innan han slutligen kunde koppla av. Han var inte ledsen utan ville bara inte sova.

Nu skall Hampus sitta och göra lite musik och jag skall strax ta och sova för Hampus skall ha första delen av natten, och han till och med skall ta tiden runt 4 i natt då Nico oftast är som värst. Kan ju dock hoppas att natten blir bättre än vanligt. Imorgon skall jag också börja ge Nico sitt mat-mål tidigare på dagen då jag läste i mammagruppen idag att man tydligen skall undvika att ge på kvällen eftersom det är större risk för magknip då - något BVC glömde säga till mig.

Imorgon blir det nog en slapp dag. Hoppas jag.

Efter det där klagande deprimerande inlägget, och allt gnäll om utebliven nattsömn, så måste jag lätta upp stämningen lite genom att bjuda på: Världens värsta date.

Detta utspelar sig för ganska många år sedan. Hade mött en kille på krogen och nu skulle han komma hem till mig på en första date. Innan han kommer ringer han och säger att han skall köpa med sig McDonaldsmat för han är hungrig och frågar om jag vill ha något så jag ber om en meny jag med.

Han kommer in och ser min ena katt och utbrister "Åh vilken sarkastisk katt!... eller jag vet inte vad det ordet betyder".
Sedan sätter vi oss vid bordet och skall äta. Han inleder med att ta en hel näve pommes och trycka in det i sin mun, och sedan sväljer han resten av maten på en halv sekund. Sedan sitter han och stirrar på mig och frågar om jag skall äta upp min mat eller om han kan ta den med. Jag bara "Eeh...ät du".

Sedan petar han sig i näsan, rullar kulor av det han finner och knäpper iväg i min lägenhet!!

Han har också hyrt en film. En japansk skräckfilm med svensk text. Dock visar det sig att han inte kan läsa så fort så jag får sitta och översätta filmen åt honom. Trots detta envisas han med att då och då återberätta för mig vad som just hänt.

När filmen är slut ser vi lite på Kvarteret Skatan, där han inte förstår några skämt och jag får förklara vad de menar.

Jag har då för läänge sedan tröttnat på denna date (jag har hela tiden suttit låångt ifrån honom då intresset liksom svalnade redan vid snorkastarincidenten) och försöker om och om igen säga att jag är såå trött för att han skall fatta, vilket han inte gör så jag tillslut får säga att "Nu får du gå hem".

Han frågar då om jag vill ses dagen efter. Jag svarar nej. Han frågar då om jag vill ses dagen efter det. Jag svarar nej. Han frågar om jag vill ses nästa vecka. Jag svarar nej. Han frågar när jag vill ses. Jag svarar att det blir nog ingen mer gång.

Följer honom artigt till dörren och då grabbar han tag i mig och försöker kyssa mig hej då, och jag tvingas slita mig loss och förklara: Nej.

Hahaha... så nu vet ni... jag har en sarkastisk katt.

(Om du som jag var på date med mot all förmodan skulle läsa detta så är du säkert en jättesnäll kille, men man sprider inte sitt näsinnehåll i andra människors bostad!)

Såg denna länk om Darts blogg. För er som inte orkar trycka på länken är det en artikel om en pappa vars bebis omhändertogs när barnets mor, hans sambo, fick en stroke innan de hunnit skriva på faderskapspapprena. Om samhället vill att fäder tar lika mycket ansvar för barnen, så bör de kanske se till att de har rätt till sina egna barn.

Det finns ju ganska uppenbara saker som upprör mig, som om någon är elak mot någon som står mig nära. Eller om någon är elak mot djur eller barn. Då kan det koka i mig.

Politik upprör mig ofta och att se på nyheterna får mig oftast att svära ilskt. Just nu är de bland anat drevet mot Julian Assange som gör mig upprörd.

Jag hatar att bli orättvist anklagad för saker, men det gör väl de flesta.

I vardagen blir jag ofta upprörd över att jag tycker att folk kör bil som idioter. Och så irriterar jag mig ofta på att jag tycker att människor är ologiska och smått korkade... inte alla, men många.

Alltså... jag stör mig faktiskt på ganska mycket här i världen och orkar inte dra upp allt. Världen är liksom inte rättvis, människor utnyttjar varandra och beter sig som svin, det dör människor i onödan i världen och de få som verkligen vill hjälpa till att förbättra situationen blir antingen tystade eller utnyttjade av de som vill ha mer i sina skattkammare. Pengar styr världen - och det är förjävligt.

Bara häromdagen såg jag och Hampus på nyheterna och jag sa till H att jag hoppas det dröjer många, många år innan Nico förstår att det är så världen vi lever i ser ut. Och det gör mig riktigt upprörd - för jag vill att Nicos liv bara skall vara lycka, skratt, kärlek och rosa fluffiga moln, men så ser världen inte ut.

Nico sov några timmar i sträck i natt i alla fall... om det var 24-03 eller 01-03... sedan väckte skitkatten honom. Han somnade dock om en timme och vaknade 04 och Hampus matade honom. Sedan lyckades dock inte Hampus få honom att somna om så jag fick gå upp. När jag kommer in ligger Nico i sin säng och asgarvar, och jag känner att det här är fan kört. Efter låång tid och efter att ha försökt allt (kändes det som): Mer filt, mindre filt, med napp, utan napp, byta blöja, filt vid huvudet, bort med filten vid huvudet, nalle vid ryggen, nalle framför, nalle ovanför, hand på ansiktet, hand på pannan, speldosa osv osv så sliter jag i ren frustration av mig mitt nattlinne och ger till honom...haha. Och se på fan, det hjälpte. Med mammalukt (mammasvettlukt snarare hehe) i näsan somnade han och sov till 07. Då åt han, somnade och vaknade sedan 09.

Förresten är det underligt att det aldrig är svårt att få honom att somna om efter morgonmålet, nästan. Men runt 04 är det alltid värst. Hade han kunnat prata tror jag det hade låtit något i stil med detta:

"Nämen hallååå morsan...haha...shit vad trött du ser ut, värsta schleeten typ....haha... Men ååh kom igen nu! Vi dygnar! Kom igen! Faaen va seg du e... lamo"

"Men snälla Nico... det är natt nu.. du skall soova"

"Je je je...ok då"  (dyker ner med huvudet i kudden)

(hoppar upp igen) "Hahahaha... gick du på den lätte? Du trodde att jag somnade? Erkänn!! Hahaha... "

Nu väntar jag på att Hampus skall orka gå upp så vi kan fixa i ordning hus och framför allt oss själva inför att lillebror med tjej kommer på liten julmiddag sen.

Det gååår inte att få detta lilla barn att somna. Och om han mot all förmodan somnar så sover han högst en timme och sedan är det samma långdragna procedur igen. Han bara vägrar. Han ormar sig i sängen, gråter, skriker och beter sig som om vi plågar honom. Tar man upp honom så sitter han dock och gnuggar sig i ögonen och gråter då med för att han är så trött.

Energin början verkligen ta slut här hemma kan jag säga. Ingen av oss får sova. Vi försöker turas om, men när han vaknar så ofta så hinner man ändå inte samla nån kraft.
Tänkte det kanske var tänderna så gav honom en Alvedon förut men den hade absolut ingen effekt alls. Inte vill han äta heller, och om han äter så kräks han upp massor av det en stund senare.

Just nu känns det som det gjorde när han var mindre. När man aldrig fick sova, man trodde man skulle dö av utmattning - på allvar, och det känns som om det aldrig kommer ta slut. Man minns liksom inte hur det känns att vara utsövd. Att vara utmattad är som en del av ens normaltillstånd.

Och mitt i allt detta skall man få aker gjorda, fatta beslut... leva typ. Hur man nu gör det när man har en hjärna som knappt fungerar alls.

Nu mobbar Sofia mig lite här i kommentarerna om antispinn och antisladd... haha... så vi säger så här... "funktionen-som-försöker-förhindra-att-jag-flyger-av-vägen-och-som-gör-sin-existens-påmind-genom-blinkande-varningstriangel-på-instrumentpanelen-när-det-är-halt". Så! Nöjd nu Sofia!? Va?!! Va??!! :D..haha

(bara för att klargöra... Sofia vet att jag skämtar, men någon annan som läser kanske tänker "ojsan, hon verkar ju bli galet ilsk den här människan"... men nej... jag skoja ju bara... fattade ni väl... tsss)

Som vanligt när jag skall dela med mig av minnen och ögonblick så kan jag inte välja och det slutar med att jag delar med mig av flera stycken. Dock kan det vara svårt med just ögonblicksminnen eftersom de ibland har en tendens att fokusera på detaljer som egentligen inte har med själva händelsen att göra.

Nu var jag visserligen himlans liten vid tillfället, men om vi tar min lillebrors födelse som exempel så minns jag inte hur han såg ut som nyfödd eller hur det var på BB... ingenting sånt. Om jag försöker minnas min brors födelse så minns jag bara en grön telefon. För i mina morföräldrars hall stod en grön telefon och det var den som ringde då de meddelade oss att nu var han född. Själva samtalet minns jag dock inte heller. Bara den gröna telefonen.

Tänkte dock dela med mig av några barndomsminnen idag, några jag trots allt kommer ihåg. Några av de minnena som gör mig sådär lite varm i hjärtat.

Min mamma var en pysselmamma när jag var liten och hon hittade alltid på roliga saker man kunde göra. En dag överraskade hon och en annan mamma oss (jag, lillebror, andra mammans två barn) med att ha skapat en skattjakt. Vi fick en karta att följa, det fanns ledtrådar och slutligen en liten skatt att finna i slutet. Jag minns att vi tyckte det var fruktansvärt roligt och spännande... och extra kul just eftersom det kom så spontant.

Min pappa spenderade mycket tid ute i stallet med djuren och jag följde ofta med (hade till och en sån där blå bonnoverall i barnstorlek..hehe). Det mest spännande var dock när hästarna skulle föla och man kunde bli väckt mitt i natten av mina föräldrar som sa att "kom nu"... och så fick man ta på sig skor och jacka ovanpå pyjamasen och gå ut i mörkret och upp till stallet och se på när ett litet föl föddes. Ibland skålades det efteråt.

Att vara barn var så magiskt. Och även om man vet att många av ens minnen blivit lite ändrade med tiden, och att ens små barnögon kanske inte alltid uppfattade saker som de egentligen gick till, så spelar det ingen roll. För det är ens egna magiska minnen, och om det gick till exakt så som man minns är av mindre vikt.

Ja åh det har ni säkert suttit och funderat på sena nätter... erkänna nu :)

Tänkte i vilket fall som helst dela med mig av vilka bloggar jag läser dagligen och uppskattar. Sånna där skitbloggar som jag ibland läser bara för att jag är nyfiken på vilken idioti de nu sysslar med och så... de skriver jag inte med.

Sofias blogg - såklart :) Sofia är lilla Kerstins mamma, och hon är en sådär gött smågalen person som jag :)

Mitt liv som Madlen - en humoristisk mammablogg skriven av någon som svär mycket :)

Dart - den hysteriske fadern - efter tips från Sofia. En asrolig pappablogg :)

Från barn och dårar - en kul blogg där man kan läsa underbara barncitat bland annat :)

Nu när du finns - en blogg som var bättre på den tiden då den hette Innan du fanns, men läser den av gammal vana

Egoinas blogg - en riktigt kul blogg om ingenting alls typ

Katrin Zytomierskas blogg - tycker ofta hon är dum i huvudet, men läser ändå...

Sedan läser jag en hel massa andra bloggar då och då. Bloggarna som skrivs av de andra i mammagruppen t.ex. men nu orkar jag inte lista fler för min dator vill göra uppdateringar och frågar mig en gång var tredje minut om den får starta om sig själv... vilket stressar mig.

I natt fick jag kanske sova 45 min i sträck som mest. Nico vaknar heeela tiden och är ledsen. Jag misstänker dock nu att det kan vara tänder på gång.. med tanke på att när jag kom in en gång i natt så låg han och tuggade som en galen hamster med rabies på bitringen  i ena änden av hans snuttekanin. Vilt uppspärrade ögon och bara TUGG TUGG TUGG.

På vägarna utanför är det ren blankis typ. Rekommderar ingen som måste att ge sig ut på vägarna, men jag var tvungen för jag skulle köra min make till bussen.

Vaknar i morse och ser på klockan.

Jag: Hampus, skulle inte jag köra dig till bussen idag?
Hampus: Jo, men det är tjugo minuter kvar och jag klär på mig snabbt
Jag: Eeh...jo, men jag och Nico då??
Hampus: Oj fan.. tänkte inte på det...

Hoppa upp ur sängen. Mata Nico i raketfart... men som tur var så var han inte så hungrig just då. Byta blöja... och inte så tursamt nog var den full av bajs. På med kläder... tjoff tjoff. Ut till bilen vars rutor är täckta av is som bara bitvis går att få bort. Får köra och se ut genom en liten isfri ruta... Som tur är så är det inga andra bilar ute så kan köra aslångsamt och försiktigt (förutom bilen precis bakom oss då.. taskigt läge för honom).

Hann till bussen i alla fall. Fast var lite läskigt när anti-spinn-symbolen blinkar hysteriskt från instrumentpanelen som om den skriker till mig: DET ÄR HALT! DET ÄR HALT!

Om det avses att man skall skriva om månaden som gått, månaden som kommer eller just den månad man befinner sig i vette katten, men jag väljer att skriva om December... eller mest om julen egentligen.

December har en klar nackdel och det är att det är vinter, och jag hatar vinter. Jag avskyr när det är kallt, jag avskyr när det är halt... och jag avskyr väl inte snö i sig eftersom den är fin att titta på och rolig för barn att leka i... men den är kall och den gör det halt vilket innebär att den indirekt är avskydd ändå.

Sedan älskar jag julen, tänkte jag skriva... av vana. För jag älskade julen som barn. Då när man inte insåg vilket jobb som ligger bakom att få en mysig jul. Det skall pyntas, handlas klappar, skrivas julkort, skicka julkort, se till att träffa alla man vill träffa sådär i juletid, fixas mat... the list is endless. Allt detta för att man sedan skall få en enda mysig dag. Så nu för tiden innebär julen en hel del stress och ekonomisk ångest också... vilket förtar känslan lite... MEN... jag älskar nog julen ändå.

Jag älskar att ha en mysdag med de som betyder mest för mig (även om inte hela den närmaste släkten firar tillsammans nu för tiden så det finns en del av de som betyder mest för mig som inte är med). Ljus och glitter som skimrar i mörkret, julmat (jag ääälskar julmat... och skall äta extra mycket i år för förra året var jag gravid och illamående) och paket. Jag älskar att få paket, men framför allt så älskar jag att ge paket. Hae varit ännu roligare om man hade haft massa pengar så man kunde ge riktigt spektakulära presenter dock.

Sedan kommer nyårsafton. Nyår är en högtid jag har blandade känslor inför. Förr gav den mig extrem ångest eftersom den innebar att ännu ett år gått, men nu är livet bra och åren inte lika ångestladdade. Dock är det en sådan där dag man brukade ha så höga förväntningar på att man alltid blev besviken. I år skall vi fira med min bror och hans tjej som har fest i sitt nybyggda hus. Mamma och pappa skall passa lillplutten (de bor i huset bredvid så är nära och bra). Dock sa jag och Hampus att det på ett sätt känns som slöseri att vara på fest när någon annan har Nico en natt... vi hade helst av allt sovit... hahaha... så rolig blir man när man får barn.

För er som misstänkte att jag kanske avled av min sömnbrist där i natt så kan jag meddela att jag fortfarande lever. Hampus tog över Nico på morgonen så jag kunde sova och tjoff så hade jag sovit till 17. Gött var det.
Mår dock lite illa idag... hoppas det är mat- och sömnbrist och inte magsjuka, som alla andra tycks ha fått.

För att ge ett exempel på HUR trött och förvirrad jag var i natt så kan jag berätta en liten historia. I natt behövde Nicos kissiga blöja bytas och då jag inte ville göra honom ännu mer pigg än har redan var vid tillfället beslutade jag mig för att byta där han låg i sin säng. Av med kissig blöja, lägga den på stolen bredvid hans säng och på med ny.
Sedan skulle jag försöka få honom att somna igen, glömmer bort blöjan och sätter mig i den! Kiss på hela byxorna ända in på trosorna. Jääääättemys.

Idag har Hampus bara låtit Nico sova en gång på dagen så nu vid halv sju var det bara att lägga honom i sängen så somnade han. Själv har jag nu sysslat med att adressera julkort och sånt, och skall strax laga mat.

Har inte fått sova alls. Nico har sedan 18 varken sovit eler varit vaken. Bara mittemellan. Måste stoppa i napp och stoppa om minst en gång i halvtimman. Sedan 1 har han dessutom velat äta n gång i timmen. Äta, kräkas, gnällla, sova 20 min, äta, kräkas, gnälla......... osv

Nu har han dock vaknat till riktigt och bara vägrar sova. Jag har sutitit och försökt, gråtandes, i en timma. Har ingen ork kvar. Fattar inte vad problemet är. Nu har jag haft alla nätter i två veckor snart (inte H:s fel, han har jobbat).... det är för mycket.

Häng med här nu...

Först föreställer ni er någon som strandsatts på en öde ö och plötsligt ser en båt ute på havet, och börjar vifta sådär med armarna upp och ner för att bli sedd... lite som om denne försökte flyga.

Sedan föreställer ni er den uppspärrade blicken hos någon som just sett sin sedan tjugo år tillbaka döde farfar sitta vid köksbordet och lösa kordord.

Slutligen tänker ni er det stönande ljudet från någon som är jävulskt bakis efter århundradets fest.

Ta nu de viftande armarna, den stirrande blicken och det stönande ljudet och slå ihop det = en hungrig Nico

Jag har levt i 30 år och varit mamma i 4 månader. Ändå känns dessa 4 månader som en livstid i sig. Ett nytt liv. En ny verklighet. Och tiden går så fort. Nico växer så snabbt. Bara igår var han ett litet knott som mest bara sov känns det som, och nu en egen liten person med vilja och färdigheter.

Här kommer lite bilder som i konologisk ordning visar hur min plutt växt.


I sin pappas knä under sin första levnadsvecka, fortfarande lite gul i hyn och svullen kring ögonen.


Sover i soffan. Första månaden.


Ligger och kikar. Första månaden.


Börjar bli lite större och närmar sig två månader.


Under andra månaden blir det mer minspel och rörelse.


Mammans älskling <3 Snart tre månader.


När man är tre månader är nacken stark och leksakerna mer spännande :)


Gullunge <3


Och när man blivit 4 månader är man modig nog att klappa katten :)

Tänk att någon kan förändras så mycket på bara 4 månader.
Från 50cm och 3880g, till 65cm och 7900g.

Vaknar han av att golvet knarrar lite när jag smyger genom hans rum? Svar: Ja

Vaknar han av att brandlarmet går och skrämmer skiten ur mig och katterna? Svar: Nej

(stekte köttbullar, glömde sätta på fläkten)

Idag kom Nico på tjusningen med att fånga skeden innan den hinner fram till munnen, och ta en näve full av gröt för att sedan smeta det i sitt eget ansikte, på sina kläder och på mig. Men det sägs ju att kladd med maten är lärorikt så jag får väl ta det :)

Annars har plutten sovit mycket idag. Fast för tillfället ligger han på magen i sängen och kollar läget - inte helt nöjd men han måste ju träna sig lite.

Alla julkort vi beställt kom idag så får sätta mig sedan och skriva kuvert så de blir skickade.

Och det hemliga paketet hade idag nått sin adressat: Nico hade skickat en liten julklapp till sin internetvän baby-Kerstin :)

Ojsan... nu spydde Nico i sängen...på Hampus sida..hehe.. så kan det gå :)

Jag tycker att man i stort skall leva efter devisen att inte ångra så mycket... även de dåliga beslut jag fattat i mitt liv har ju lett fram till att jag är där jag är idag... och det är en bra plats att vara på.

Dock ångrar jag alla gånger jag sagt elaka saker till de som stått mig nära och betett mig orättvist, vilket hände då och då när man var en obstinat och självcentrerad tonåring... och såklart när man var ett barn. Kan fortfarande få riktigt knipande ångest när jag påminns om saker jag sagt i vrede i de perioderna. Usch. Men man får väl igen det när Nico är tonåring antar jag. What goes around, comes around.

Ibland kan jag också ångra att jag inte blev veterinär som jag från början ville. Och att jag aldrig får tummen ur att skriva en satans bok. Men som sagt var... hade jag gjort något annorlunda så hade det varit ett annat liv, en lite annorlunda jag, och då kanske vägen inte hade lett mig till världens underbaraste Hampus och till gosnosen Nico.

En gång skrev jag raderna: I will not surrender, not give in to my fears... because a beautiful moment is worth a lifetime of tears. Nu blev det så att jag inte bara fick ett underbart ögonblick, utan ett underbart liv... och alla de år då jag var fylld av ångest, sorg och rädsla... det var värt det. Definitivt. Värt allt.

Hon sitter i sängen och njuter av stillheten när Nico sover och har precis ätit micropasta till frukost. Så e det.

Nico sov bra i natt, men det var jag för trött för att fatta. Gav honom mat vid 2 i natt när han vaknde och han somnade ganska snabbt om. Sedan vaknade jag tre sekunder senare, trodde jag, av att han grät igen. Så jag stoppade in hans napp och var på väg som en zombie tillbaka till sovrummet när jag hörde ett tyst och ynkligt "buhu buhu" från hans säng. Förvånad tittar jag på klockan och inser att den är 6 på morgonen. Min lilla underbara älskling trodde att hans sömniga mamma inte tänkte ge honom någon frukost!! <3
Så han fick mat, somnade om och vaknade vid 9 igen.

Förresten har han listat ut hur man öppnar blöjor, så nu kan han inte vara obevakad i bara blöjor om man inte vill ha kissfest. Han satt i bara blöjorna igår och kraffsade sig i skrevet..haha.. mest för att det prasslade kul tror jag, men vem vet, det kanske var riktigt mysigt. Plötsligt får hans lilla hand tag i tejpen och ritsch så drog han upp den... Hans min var lite triumfartad får jag säga...hade han kunnat vråla "HA!" så hade han garanterat gjort det :)

Idag har jag lite "pappersarbete" av olika slag jag skall försöka ta tag i. Det innebär att skriva olika saker och maila olika saker.

Om ni skall ut på vägarna idag och bor i mina trakter så ta det försiktigt förresten! Körde Hampus till bussen förut och på den korta sträckan såg vi två bilar som kört av vägen, varav den ena tycktes ha snurrat ett helt varv innan den hamnade i diket. Jobbigt nog blockerar en bil vägen precis efter vårt hus så frågan är om vi får post idag och kommer nog ha många lastbilar som får backa tillbaka på vår väg under dagen (tog lång tid att komma hem för fick vänta ut just en lastbil som backade) - för er som undrar ligger ett företag/mindre "fabrik" en bit ovanför oss så det kör stora DHL och Schenker-lastbilar här hela dagarna.... vilket vi äääälskar :)

Har varit lite kass på att blogga det sista dagarna känner jag. Få inlägg och ganska dåligt innehåll, men har lite mycket att tänka på nu. Man skall inte prata om pengar sägs det, och det skall jag inte heller göra, men de har en tendens att påverka ens mående.

Mycket annat att tänka på också. Beslut som måste fattas. Saker som måste tas tag i. När det blir för mycket har man en tendens att bli stum inombords och så kan man inte få något gjort alls.
Som tur är har jag förutom en underbar man och en underbar son även helt fantastiska föräldrar. Min underbara, underbara mamma ställer upp så himla mycket just nu och hjälper oss när Hampus behöver komma hem från jobbet sent. Så oerhört tacksam!

Dagen har anars varit ganska lugn, men Nico är lite ur fas just nu. Han är trött och inte lika glad som vanligt även om han har sina busiga stunder. Han vill inte riktigt äta som vanligt heller och han kräks ganska mycket vilket varit ovanligt det sista... så lite orolig blir man. Kanske har det bara lite mycket för honom det sista och kanske kan han känna av min oro över saker och ting.

Känns i alla fall skönt att jag är klar med julklappsinköp och så nu, så kan slippa tänka på just den saken i alla fall. Bara att hålla tummarna för att allt annat skall lösa sig med. Ägarna till bilen jag körde på skulle ha ringt idag, men det har de inte gjort så får se vad som händer.

Nu skall jag sova strax för känner mig helst slut.

Har inte kunnat låta bli att se några avsnitt av programmet Ung och Bortskämd och häpnas och mår smått illa. Inta av dessa inkompetenta, bortskämda ungdomar utan av dessa vidrigt klemande föräldrar som totalt saknar förmåga att se sina barns brister och säga ifrån. Herregud!!!! Visst kommer jag älska Nico oavsett men blir jag en sådan förälder så smacka fan till mig...hårt!!

Denna Paulin och hennes så jäääävla mesiga pappa som behandlar sin dotter som hon är en bebis. Hon gör ingenting och tror hon är en fin docka, och hyllar sig själv och tycker att hon är duktig bara hon tittar på när andra diskar. Men trots att hennes pappa får se allt detta kan han fortfarande inte inse att något är fel...nej nej...inte hans perfekta barn. och inte kan han säga annat än att hon är såå duktig. Sååå äckligt och kräkningsframkallande. Man vill ju bara slå honom, faktiskt.

Jag blir oväntat provocerad av detta alltså. Vill skriva arga brev till honom, ringa och säga åt honom att fan skärpa sig...någonting. Vakna din konflikträdda satans mes!

Hahahaha.... ja, jag är lite sjuk. Är nog inte helt normalt att bli så arg för ett tv-program om bortskämda kids.

Nicopico vaknade till så jag hämtade in honom till min säng. Nu ligger han här bredvid och morgonfilosoferar. Han är nästan som sötast då. När han ligger och pillar på sin napp med sina små små fingrar och småpratar långmält med ord som innehåller många o. Sedan gnuggar han sig i ögonen efter en stund och morrar åt mig för att han vill att jag skall stänga datorn.

Själv filosoferar jag också, kring stort och smått. Mitt och Hampus projekt, som vi banne mig skall ta tag i nu... på allvar. Yes box.

På att det gör så ont i själen när lillen gråter innan han fått sin frukost. Inte bara själva faktumet att han är ledsen utan just det där att han fortfarande tror att det finns en risk att han inte kommer få någon mat.

På hur irriterande det är att jag fortfarande äcklas så mycket av snor att jag kräks hela tiden när jag är förkyld.

På att jag verkligen borde ta tag i det där att få ordning på källaren snart.

På hur bra det vore om jag fick sålt min tomt. Och att jag borde göra en slags ekonomisk planering på vad som skall sparas och vad som skall fixas om detta väl sker.

Skall nog skriva en lista idag... på saker vi måste ta tag i och sådär... jag tänker himlans mycket, men minns väldigt lite.

Är väl morgon antar jag. Hampus har åkt till jobbet. Han var så trött stackaren. Jag gjorde några ostfrallor halvt i sömnen och skickade med honom.

Idag skall jag nog bara vara hemma. Fixa lite. Ta det lugnt. Andas. Förhoppningsvis sova lite.

Kan fortfarande inte smälta att det var en stor älg utanför igår. Måste berätta lite mer ingående om hur det gick till. Skulle alltså hämta Hampus på kvällen. Går ut och ser att det står en bil parkerad vid våra brevlådor och tänker att de är några som hämtar sin post. Sätter Nico i bilen och spänner fast honom. Bilen står kvar och jag börjar undra vad det är för idioter som bara stannat mitt på vägen. Ser att någon står där på vägen en bit framför bilen och ropar ett frågade Hallå? Personen vänder sig mot mig och pekar uppåt vägen och bara säger: Ser du inte? Ser du inte?
Jag kikar runt bilen och ser att precis ovanför min utfart (där jag måste backa ut) ser man en stooor älgrumpa. Älgen står med hela bakdelen på vägen, frambenen i diket och mumsar på träden på andra sidan av vägen.
Mannen på vägen informerar om att de tutat och allt möjligt men att den bara vägrar flytta på sig. Efter en stund tar den ett steg fram till och då passar bilen på att smita förbi baken på den, och jag vill ju inte vara sämre så backar helt enkelt ut bilen nästan bredvid älgen som står kvar och äter helt oberörd (hade ju vart just min tur om den sparkat sönder hela bilen).

Idag skall jag förresten spåna lite på ett (lite hemligt) projekt jag och min kära make kanske skall ta för oss. Känns som det kan bli bra faktiskt. Bara man får en bra struktur på det hela.

Igår postade jag det lilla hemliga paketet med förresten...tihi. Men det var såpass sent att det nog inte kommer fram förrän i morgon.

Ja, ja...nu skall jag försöka få mig lite vila kanske.

Tycker det är svårt för när jag var barn älskade jag alla mina födelsedagar. Mina föräldrar var så bra på att alltid köpa en riktigt bra present. Det var inte alltid något man önskat sig, utan kunde vara något helt oväntat, men det var alltid något väldigt speciellt som man blev riktigt glad för.
Dessutom var ens födelsedag alltid lite extra speciell då man fick bestämma lite mer, som vad som skulle ses på tv och vad som skulle ätas till middag :) När jag och min bror blev lite äldre hade vi också som tradition att vi åkte till Göteborg när någon fyllde år och åt "all you can eat"-buffé på mongolisk restaurang där maten tillagades medan man tittade på. Älskar fortfarande den restaurangen, man får en liten present innan man går. Det tycker jag är mysigt. Sedan brukade vi gå på bio och födelsedagsbarnet bestämde film.
Som barn, tonåring, och ja, fortfarande så älskade jag alltid när vi gjorde saker tillsammans hela familjen. Det är något jag skall ta med mig i mitt eget föräldraskap... att man behöver inte resa långt eller göra något megadyrt utan det är så himla speciellt bara att man gör något tillsammans allihopa. Gemenskap. Tradition.

Annars tyckte jag faktiskt mycket om min senaste födelsedag då jag fyllde 30 eftersom jag blev så oväntat mycket uppvaktad med massor av släkt och vänner som kom. Var första gången jag bjöd in många till det nya huset också så det kändes speciellt... och hade ju en stor mage att visa upp också.

Många säger säkert att deras favoritminne är när deras barn föddes. Att Nico föddes är absolut en favorithändelse, men eftersom min förlossning var så vidrig är själva minnet lite besudlat trist nog.
Jag har dock två favoritminnen. Det ena är kvällen då Hampus och jag blev ett par och det andra är de första dagarna efter att vi hade kommit hem från BB med Nico.

Det är lite för personliga minnen för att dela med sig av i detalj. Men min och Hampus första kväll innehöll bland annat en soffa utan soffkuddar, försiktiga närmanden, StarTrek och en alldeles fantastisk första kyss.
Den första veckan hemma från BB var en magisk vecka som vi tre tillsammans tillbringade i sängen i stort sett, och som innehöll varma blickar, världens sötaste bebis...och StarTrek då med faktiskt :)

* Får knappt sova något efter klockan 3 då Nico har en mycket orolig natt

* Efter klockan 7 försöker jag inte ens sova utan när Nico slumrar till igen tvättar jag håret

* Ger Hampus luciafrukost med lussebullar på sängen

* Kör in Hampus till bussen i Stenungsund, är försenad till BVC

* Backar på en bil på parkeringsplatsen utanför BVC

* Får panik och lyckas slå mitt knä, har ont fortfarande (fråga inte hur)

* Kommer mycket försenad till BVC - hinner bara väga och mäta, men inte mycket mer

* Nico är trött och gråter hysteriskt hela vägen hem

* Nico sover och jag passar på att andas

* Personen som äger bilen jag backade på ringer. Hon är mkt trevlig som tur är

* Skall hämta Hampus vid bussen i Svanesund men han ringer och säger att tåget till Stenungsund är försenat så han kommer missa bussen, så jag får hämta honom i Stenungsund

* Missar färjan eftersom jag inte kan köra ut från uppfarten för det står en älg där!!

* Nico är trött och smågråter hela vägen till och från Stenungsund

* Måste stanna och handla i Svanesund. Går in i affären och inser att bilnyckeln saknas. Hampus går ut och hittar den på marken bredvid vår (olåsta) bil.

* Kommer hem, matar Nico som är övertrött och vägrar somna

* Nico somnar 20:45

* Vi inser att jag inte kan köra Hampus till bussen imorgon på morgonen eftersom den går strax innan 6 på morgonen och jag inte kan dra upp Nico när han sover - igen

* Hampus måste gå ner och tillverka ny snökedja till moppen trots att klockan är 21, han skall upp 5 imorgon och vi fortfarande inte hunnit äta middag (har ätit 1 lussebulle idag - that´s it)

Denna dag har varit absurd. Jag känner mig som ett vrak. Hampus känner sig som ett vrak. Nico sover, men kände sig säkert som ett litet vrak innan dess.
Vill lite bara lägga mig och gråta....alternativt brista ut i hysteriskt gapskratt. Har inte bestämt mig för vad det blir än. Får vänta tills Hampus ropar att han snart är klar så jag kan fixa middag åt oss först.

Gaaaahh

Förutom att vårt internet krånglar nåt så in i norden, så det tar ca tio minuter att komma in på varje sida, så lyckades jag klanta mig rejält idag.

Var försenad till BVC då de ändrat färjans avgångstider utan att vi visste det och var stressad. Var fullt av folk på parkeringen vid torget och irriterade bilister som vill att man skall kunna parkera på två sekunder. Så, såklart, lyckas jag backa på en annan bil och sabba både lacken både på den bilen och på min nya älskade bil. Jävla skit!!! Hade ju dessutom en frusen och ledsen Nico så kunde ju inte vänta på att den bilägaren skulle dyka upp så fick lämna en lapp med mitt namn och nummer. Nu mår jag lite illa vid tanken på att denna person kommer ringa sen.
Måste dessutom ha memorerat fel bilnummer för när jag skulle kolla upp bilen hemma stod det att den var avställd.

Som ett extra litet körsbär på det gräddtoppade moset så var Nico superkinkig och trött och grät hysteriskt hela vägen hem... och så vägrar han äta. Kan det bli bättre?! Känner bara för att gråta just nu.

I alla fall vägde Nico 7900g och var 65,5cm lång, så 2cm och 800g på en månad. Min gossekorv <3

Jag är såååå trött på Telia. Vi betalar nästan 400 kr i månaden för bredband och telefon... har gjort så i flera månader... Bara det att telefonen ännu inte fungerat och bredbandet funkar lite då och då med varierande kvalitet.

Vi har upprepade gånger, i alla fall 10 skulle jag tro, ringt Telia och varje gång säger de att de skall skicka någon för att kolla på det. Ett fåtal gånger har någon varit och kollat, men ingenting har blivit bättre för det, men de flesta gångerna ser man inte röken av någon jävla gubbe.

Vi har bindningsavtal så vi kan inte säga upp det. Vi kan inte skita i att betala räkningarna för då får vi anmärkningar. Det finns ju en gräns för hur ofta man orkar ringa och klaga också med tanke på telefonköerna. Så vad fan skall man göra? Fortsätta betala för något som inte fungerar? Sverker come back... we need u.

Så jävla arg. Man tycker att Telia själva borde fatta att vi inte skulle behöva betala fullpris när inget funkar... men icke. De var dock villiga att erbjuda oss fri tv en månad... bara det att vi inte har någon tv så det hjälper ju oss föga.

Grrrr.... trött är jag också. Knappt sovit alls i natt och strax måste jag tvätta håret och fixa innan vi skall åka till BVC och väga min lilla klump.

Jag är en av dem som ärligt kan säga att jag faktiskt älskade Nicholas från första sekund, eller i alla fall från den sekund jag klarnat till nog efter förlossningen för att fatta att det var ett barn som låg på mitt bröst - mitt barn - vårt barn. Dock var den där första kärleken mer en förlängning av den kärlek jag känner för Hampus. Jag älskar Hampus, Nico är skapad av delar av honom och därför älskade jag även Nico. Han var ett band mellan oss och det älskade jag honom för.

Men med tiden blev den där initiala kärleken en separat kärlek. En egen kärlek. En kärlek reserverad enbart för honom. Jag kan inte, som jag hört en del andra göra, säga att jag automatiskt älskar honom mer än jag älskar Hampus. Det är en annan kärlek. En villkorslös kärlek, så på ett sätt är det kanske starkare än all annan kärlek. Det finns trots allt saker Hampus skulle kunna göra hypotetiskt sett (i verkligheten skulle han aldrig göra det) som skulle kunna kanske inte utplåna, men förstöra, vår kärlek medan Nico hade kunnat göra vad som helst och jag skulle fortfarande älska honom.

Det går inte att beskriva hur jag känner när jag tittar på denna underbara lilla människa, som utvecklas mer och mer för varje dag. Det närmaste jag kan komma är känslan av att bli insvept i en stor mjuk och varm filt när man fryser riktigt mycket. Jag är en lyckligt lottad människa som fann någon som Hampus och gav liv till någon som Nico. Och det gör mig ännu mer lycklig att veta att min son kommer växa upp med människor omkring sig som avgudar honom och som skulle göra vad som helst för honom.

Nu har jag städat övervåningen och pyntat och donat. Gick lite lättare idag eftersom Nico tycker om när jag dammsuger. Då blir han en liten slavdrivare som vrålar på mig när jag stänger av dammsugaren :)

Fördelen när vi bodde i lägenheten: Gick bra mycket snabbare att städa

Nackdelen när vi bodde i lägenheten: Vi hade så mycket saker på så liten yta att det inte gick att städa

Nu sover Nico nöjt efter att ha ätit själv. Han är helt inne på att ta hand om sina egna måltider nu när han kommit på hur han skall hålla flaskan. Sött men söligt :)
Längtar efter att myset skall komma hem. Han kommer väl runt 19.30 eller så skulle jag tro. Då blir det onyttigheter och bara mys.

Imorgon skall jag till BVC och så skall jag posta ett litet hemligt paket till någon..tihi. Hampus skall på anställningsintervju i stan, så vi håller tummarna.

Idag hinns inte med mycket bloggande då jag måste få klart allt hemma innan Hampus kommer hem... och hittills idag har Nico förhindrat mig från att göra så himla mycket... Har dock hunnit med en del, och har varit i affären också.
En sak får man säga att även om lillen är ganska krävande hemma så är han oftast en ängel att ha med i affären. Han sitter nästan alltid tyst och tittar både i bilen och i affären... så länge det rör sig... han gillar inte att vara stilla för länge (så kan vara jobbigt om man åker färjan).

Att sova bredvid honom visade sig vara livsfarligt dock. I natt vaknade jag av att han helt plöstligt petar in ett finger med en vass liten nagel i ögat på mig. Gjorde SVIIINONT! och jag trodde fasen jag blivit blind. Har fortfarande värk i ögat.

Dags att fortsätta här......

Att städa med bebis tar tid. Jag har idag lyckats städa och pynta en hel del, men har också stökat ner en hel del i pyntarprocessen.... Har imorgon på mig också för Hampus kommer hem på kvällen.

Det som skall göras imorgon är:

* Plocka undan allt överblivet pynt och stuff från köket

* Piffa till det sista i soffan

* Ta bort överblivet pynt från vardagsrummet

* Dammtorka överallt

* Städa det sista i sovrummet plus pynta där

* Tvätta mer kläder

* Dammsuga överallt

* Städa lillens rum

* Städa toaletten

* Dammsuga trappan

* Fixa till nya bordet i källaren och eventuellt flytta en byrå

Kvar för Hampus att göra:

* Hänga upp lampa i kök och vardagsrum

* Sätta upp ljusslingan på altanen

Nu skall jag lägga mig och hålla min plutt sällskap och vila och inte oroa mig över sådant som jag för närvarande oroar mig för. Yepp.

Han: Vad tyckte du?

Jag: Det var som att få en vattenballong intryckt i munnen

Han: Vill du testa igen?

Jag: Eeh..nej

Har ni spelat Space invaders någon gång? Det där gamla dataspelet där man är ett litet rymdskepp som åker fram och tillbaka längst ner på skärmen medan det liksom faller ner onda rymdskepp från ovan. Och ju längre man spelar desto fler onda skepp som man måste undvika blir det.. och man blir mer och mer stressad.

Så känns det att försöka städa tillsammans med Nico. I början är det ganska lugnt, sedan blir det mer och mer gnäll och tillslut rusar man runt som en idiot fram och tillbaka till honom för att försöka lugna de hysteriskt arga vrålen.
Huvudvärk och frustration.... och abstinens för har inga snus hemma. Inte har han velat sova heller.

Och jag måste bli klar... har bestämt för mig för det. Måste!

Vi har blivit lite förslappade här. Efter alla våra presatationer igår så somnade vi runt 20.30 (Nico ville inte riktigt först). Han vaknade för nattmålet vid 5, och sedan ville han äta igen 7. Sedan somnade vi om och vaknade nu... nästan 10.30. Lite slappt, men  trött är jag ändå. Sovit oroligt....men nu skall här donas.

Jag tog mod till mig och åkte till Göksäter (lilla Ullared) på egen hand tillsammans med lillplutten. Vet inte varför jag oroat mig så för det, för det gick ju hur bra som helst. Nico var så snäll och lugn och satt mest bara och tittade.
Blev köpt julklappar, julpynt och lite annat.... det blir ju alltid så... att man köper lite annat också.

Nu skall jag ta en matpaus och sedan börja dona i huset. Känner mig på g :) Nico är dock supermammig och vill sitta i knät och kramas mycket just nu. Blir väl så, att man vill ha extra trygghet när man varit ute i stora världen.

Slutligen en tips på en länk om man vill skratta lite, eller som i mitt fall mycket. Skrattade så tårarna sprutade förut :)
http://damnyouautocorrect.com

Hoppade jag över dag 14? Tror jag kanske gjorde det, men det bryr jag mig inte om... som den rebell jag är...haha.

Jag tolkar temat Mina drömmar som att man avser framtifsdrömmar och inte drömmar man har på nätterna. Annars hade jag kunnat skriva böcker om de drömmar jag har på nätterna, bokstavligt talat, för jag drömmer mycket och detaljrikt... ibland konstigare än andra nätter.

I natt drömde jag till exempel att jag och min bror bevittnade Julian Assange försöka köra igenom ett vält träd med en bil och sedan, när Assange misslyckats och kvaddade sin bil, hade jag och min bror en debatt om ifall det egentligen är möjligt att köra igenom ett träd.
Efter detta kom Assange och slog sig ner tillsammans med oss och min pappa vid ett vitt picknickbord som av någon anledning stod i skogen och berättade om sin tidigare politiska karriär... en mycket dramatisk historia som vi inte skall gå in på här... Vill ju inte att någon skall tro att jag baktalar människan.

Men det var ju inte nattliga drömmar vi skulle tala om. Framtidsdrömmar...hmm... Mycket av mina drömmar har ganska nyss gått i uppfyllelse. Träffade Hampus, skaffade hus, fick barn, gifte oss... <3. Sedan finns det ju de självklara drömmarna att vi skall vara friska alla tre och fortsätta vara lyckliga.

Dock hoppas jag sälja min tomt snart. Jag drömmer om att få tummen ur och skriva klart några böcker. Vi har en gemensam dröm om att bygga ett timmerhus och flytta till det, jag hoppas på att det kan bli på Tjörn och gärna nära min ursprungsfamilj.
Det är väl de drömmar jag vill dela med mig av just nu :)

Nico inledde dagen med ett försök till världsrekord i bajs. Var nog mycket blomkålspurré i det lasset med för hejsan hoppsan vad det STANK. Han var mycket nöjd dock och skrattade sig igenom blöjbytet samtidigt som han tränade på att göra ljud med tungan ute, något han nyss kom på att man kunde. Speciellt populärt är att forma munnen till ett o med tungan ute och göra ljud så. Och som mamma blir man ju stolt över precis allt...haha.

Sedan låg han och matade sig själv. Han har nämligen kommit på att om han ligger ner och äter så är det roligast att få hålla flaskan själv. Mycket praktiskt, men man får ju hålla koll hela tiden för hans teknik lämnar lite att önska fortfarande :)

I alla fall sovs det ganska gott här i natt. Han vaknade och åt lite runt 02 och sedan sov han igen tills klockan var nästan 07. Hoppas på kanske lite mer vila om en liten stund. Just nu är han dock tvärpigg och ligger och sprattlar med benen.

Annars är det storstädning och julpyntande som står på schemat idag.... om jag inte åker till Gökis en sväng också... såå svårt att bestämma mig.

Idag på morgonen hade vi familjebus i sängen tills dess att vi skulle åka. Kändes lite tungt att köra Hampus till bussen. Saknar honom så vansinnigt när han är borta.

Sedan for jag och Nico till mamma och pappa där han satt i barnstol som en stor pojke (mamma får skicka bilder på det sen som jag kan lägga ut) och åt blomkålsmos. Pappa passade Nico medan jag och mamma handlade sen också. Fick med mig nytt skötbord hem och en del julpynt. Hoppas kunna göra riktigt fint hemma tills Hampus kommer hem.

Hade egentligen velat åka till Göksäter imorgon, men tycker det är jobbigt att åka ensam med Nico så får se hur det blir.

Nu surar jag för att jag inte kommer in på min mail...vilket jag måste får skall betala saker och uppgifterna finns där. Morr. Nico ligger och snarkar bredvid mig. Han får  dispens och får sova hos mig när Hampus är borta. Förkastligt rutinmässigt men oh så mysigt :)

Idag visade Nico för första gången intresse för en av katterna :) När Norpan la sig bredvid så ville han klappa lite. Klappa innebar ju mest slita lite i pälsen, dunka henne i huvudet och dra henne i örat, men hon var lika glad för det. Kärlek kommer i olika former, tänkte Norpan och bara njöt av uppmärksamheten :)

Kanske inte en fullskalig zombieinvasion men känner mig ändå mer död än levande just nu... men innan vi går in på det så vill jag säga TACK! till min underbara mamma och pappa som hämtade Hampus vid bussen sent igår kväll så jag slapp dra upp plutten ur sängen.

Hampus kom hem strax efter 23. Vi måste, låg och pratade och såg lite film eftersom vi ändå vill ha lite tid tillsammans innan han skall åka iväg. Klockan blev 01 och då vaknade Nico och ville ha mat. Matade honom och försökte sedan somna.

Fick sova tills 03 ungefär och efter det var det bara det ena efter det andra av napptappningar, mardrömmar (som Nico hade alltså), katter som kraffsade på dörrarna, matningar...etc. Fick väl kanske några minuters sömn här och var men plötsligt var klockan 07 och Nico var tvärpigg och ville upp ur sängen.

Huvudet värker, jag mår smått illa, hela kroppen bara skriker efter att sova för tillfället. Vid 14 skall jag köra Hampus till Stenungsund. Innan dess måste jag hinna äta och tvätta håret... Life

Jag har kommit på att knepet för att få en lugn och lycklig bebis, i alla fall om ens bebis är Nico, är tid. Han vill ha massor av ens tid.

Idag har vi haft en riktig mysdag. Större delen av den har vi spenderat i min och Hampus säng. När Nico har varit trött har han fått sova bredvid mig och hålla mig i handen. Ofta har jag somnat till jag med, speciellt då ett bra sätt att få honom att komma till ro är att själv somna.

När han har vaknat har han ätit och sedan har vi busat så mycket han har velat. All min uppmärksamhet har varit tillägnad honom, men han har korta stunder själv valt att roa sig lite på egen hand.

Nu visade han tecken på att vilja somna för natten redan strax efter 18 så vi gick in i hans rum och jag la ner honom i hans säng. Jag lät honom ta den tid han behövde för att komma till ro. Lät honom leka med min hand och ligga och titta en lång stund innan han själv kastade sig på sidan och la min hand på sin kind, vilket är hans sätt att meddela att nu är han redo för att somna.

Inga tårar, inga skrik. En lycklig och lugn bebis hela dagen. Tänk om man kunde ha det så här jämt. hade varit världens bästa mamma, i världens stökigaste hus.

Nu skall jag försöka få lite gjort. Städa kattlådor och kasta sopor till att börja med.

Han somnade nyss. Jag saknar honom redan. Min älskade lilla gullekorv. Inte kunde man föreställa sig hur kärleken till ett barn kunde kännas. Jag inte bara älskar honom, han ÄR kärlek. Han är kärleken som den ser ut när den får mänsklig form.

Om man, liksom Nico, växer upp med en mamma som inte kan så mycket sånger så får man stå ut med texter som upprepar sig, entoniga melodier och bristfälliga rim.

Som tur är verkar kvalitetsmedvetenheten vara ganska låg hos Nico. Bara jag ser glad ut och låter så är han nöjd. Därför tycker han att jag är helfestlig varje gång jag sjunger den lilla sången om hans fötter:

De är små
De är två
De är bra om man ska gå

De är små
De är två
De är Nicos små fötter

Man behöver verkligen inte vara ett musikaliskt geni för att roa en bebis.

Det är svårt att ta bra bilder på små fötter som sprattlar hela tiden :)

Oftast blir det ju på kvällarna efter Nico somnat som man har tid att ligga och prata lite med varandra. Jag och Hampus har fortfarande inte fått slut på samtalsämnen, även om han är en så kallad sporadisk lyssnare :)

Då vi sett en del zombieserier och filmer det senaste har samtalsämnet till exempel varit "vad vi skulle göra vid en eventuell zombieepedemi" en hel del kvällar. Vi har en bra plan. Skratta ni bara. Om det väl händer är det ni som går där drägglandes på gatan med en bit av grannen i mungipan :)

Upptäckte förresten att man på amerikanska ebay kan köpa StarTrek-julgranspynt. Hur kul är inte det?..haha.. Tänk att ha en gran som inte pyntats med röda kulor utan med små rymdskepp och små Spockar och kapten Kirkar..:)

Nico får typ alla sina julklappar från Tradera. Begagnat är bra, och man får mer för pengarna.

Hittills har vi köpt detta:


Ett kanske inte så stiligt babygym men mycket bra pris och han växer ju snabbt ifrån det, och tror Nico gillar det. Ville ha ett coolare musingym från Bellino, men det var mycket dyrare och jag var inte hemma när auktionen avslutades :(


Var tvungen då jag äääälskade den filmen som barn :D Bara 50 spänn inkl frakten.

Sedan har jag lagt bud på, och hoppas få:


Det lilla blinkande minipianot som jag tror jag kan ha nämnt tidigare.


En BUMBO-stol. Är en babysitter av nån slags skumplast så bebisen kan sitta upprätt.


Kanske ingen julklapp egentligen, men behövs. En "mobil" barnstol av tyg som fästs över stolsryggen på vanlig stol.

Sedan funderar jag på tingesten nedan, men den kommer gå på nära 500 med frakt, och vet inte om han egentligen är för liten. Aktivitetslek som både kan tas loss och ligga på marken eller vara på ställning som barnet kan ta stöd mot när den skall lära sig stå. Vill ha, men är nog för dyrt.

För en gång skull var Nico inte alls vaken vid 6 på morgonen så fick försiktigt väcka honom för att kunna mata och byta blöja innan vi skulle köra Hampus till bussen. Han var dock på ganska gott humör ändå, fast han surade lite i bilen. Nu ligger han bredvid mig i sängen och småpratar för sig själv. Hoppas på att vi båda skall kunna sova en stund till, men det är nog att hoppas på för mycket med tanke på Nicos enegriska sparkande och viftande.


Liten trött Nico på väg för att hämta sin pappa igår kväll.


Trumpen Nico som inte vill börja sin dag i den hatade overallen :) Min sötnöt <3

Den här dagen, den här veckan, den här månaden - allt flyter ihop. Ingen större variation. Vissa stunder, när jag busar med en glad Nico, känns det underbart. Magiska små ögonblick som man vill skall vara för alltid. Stor del av tiden känner jag mig dock som en utsliten barnvakt som undrar när mitt liv kommer tillbaka.

Mina dagar består av att planera allt jag skall göra men som jag aldrig hinner. Sitter omgiven av listor på allt som skall hinnas med på de få minuter av egentid jag får per dag. Den tid som går att stjäla till sig om lillen går med på att sova en stund (och kan göra detta utan att hålla min hand).

Nico är inget barn som kan sitta själv och roa sig på egen hand (mitt fel som låter honom få all den uppmärksamhet han vill ha?). Högljutt kräver han att man sjunger, gör ljud och busar med honom. Om man gör det är han världens gladaste. Om man inte gör det får man lyssna på "öööhh öööhh ööööhh öööööhh" utan slut, i evighet, tills du vill riva av dina egna öron.

Egentligen handlar det inte om att jag inte vill busa med honom. Jag älskar det. Hade kunnat njuta mer av det om jag hade en städerska som fixade allt annat. Som det är nu förtar ångesten över allt annat mycket av njutningen i att leka med bebis.

Så den här veckan... har jag försökt göra en hel del men fått mycket lite gjort. Den här veckan kom Nico på ett nytt ljud, vi upptäckte en ny rolig lek och han har börjat vilja sitta i mitt knä och kramas. Så det har hänt lite, eller mycket, beroende på hur man väljer att se det.

Nico blev bara lite ledsen när han väcktes för att åka och hämta Hampus. Han såg till och med lite glatt lurig ut när overallen åkte på, som om han tyckte att det var lite bus att åka bil så sent. Dock ville han icke somna igen när vi kom hem och det tog ett bra tag att få honom lugn.

Sedan lagade jag och Hampus middag, åt och såg en film vilket gjorde klockan till runt 22.30 när vi väl kom i säng. Hade skitsvårt att somna och sov oroligt. Hampus måste ha haft mardrömmar för han gnällde i sömnen hela tiden. Så hade inte sovit mycket då Nico vaknade runt 01 och inte ville somna om. Han fick lite mat och fick sitta och hålla hans hand en stund tills han äntligen ville sova igen.

Dock sov han oroligt och fick gå upp två gånger och stoppa in nappen igen. Runt 03.30 började katten kraffsa på dörrarna. Fick upp och jaga henne ett antal gånger. Hampus vaknade och hade ångest över att han inte kunde sova när han skall jobba 15 timmar i sträck imorgon.

Försökte somna om, men runt 04.30 började babyvaktsmottagaren låta hela tiden så det var omöjligt att sova. För att inte störa Hampus gick jag upp med den. Kollade till Nico. Han låg och skattade i sömnen.

Nu sitter jag här. Om en timma ringer larmet och jag skall köra Hampus till bussen. Sedan kommer han vara borta hela dagen, komma hem sent och imorgon på dagen åker han iväg och kommer hem på söndag. Känns lite som om jag kommer avlida av trötthet tills dess att jag kan få avlösning. En hel natts sömn - finns få saker jag vill ha mer än det just nu.

Efter att ha gråtit/skrikit/gnällt högljutt i typ en timma så slocknade Nico nu i babysittern och snarkar så sött. Dock väldigt dålig tajming då jag måste åka och hämta Hampus vid bussen om en halvtimma :/

Så om tjugo minuter måste jag lyfta upp Nico, på med overall, i bilstolen och ut i bilen. Han kommer bli sååå ledsen, och det känns inte alls kul.

Idag skickar vi in Hampus lämppapper och sedan är det bara att spara varje krona till körlektioner så att vi slipper allt strul. Om han får körkort kommer vi nog slåss om bilen dock...mmm... vi får turas om.

Kanske borde kamma mig... har liksom inte hunnit med det idag... då ser man ut lite såhär:



Praktexemplar av schleten småbarnsmamma, men den trumpna bebisen är söt :)

Nico lutar sig i godan ro över sin mammas ben och utforskar världen, helt ovetandes om att bakom hans rygg tar mamman upp sin kamera. Hon sträcker den fram bredvid honom och när han kollar åt sidan så...

"Men va faaen är det här?! Tog du kort nu? Säg att du inte gjorde det...."

Nico har velat ha full uppmärksamhet hela dagen, så det mesta som behövs göras får fixas när Hampus kommer hem.

Har dock fixat julklappar till Hampus, pappa och en gemensam till mamma och pappa. Så bara mamma och brorsan med tjej kvar nu. Måste beställa julkort också... vet inte vad jag skall ta för kort dock... hmmm... Funderar på att skoja till det och ta ett kort där Nico har sin nu-bajsar-jag-min... haha.

Måste packa och skicka tre Tradera-paket idag med. Har ca 2 timmar på mig så får väl stå ut med lite skrik en stund sedan.

Åh vad jag önskar jag kunde klona mig, bara för en dag eller så.

Jag kom ju för ett tag sedan fram till att jag inte är superförtjust i att köpa kläder på Tradera. Men en sak som Tradera är toppen till är att köpa leksaker!

Har precis köpt en lekställning som lillen skall få i "julklapp"... frågan är väl om jag kommer kunna hålla mig tills dess med att låta honom testa den :) Håller även på att buda på en annan slags lekställning och ett "minipiano". Jag tror Nico kommer älska minipianot då de är tre stora tangenter som gör ljud och dessutom blinkar stora stjärnor i olika färger när man trycker på dem... och är det något han älskar så är det ju ljud och ljus.

Skall försöka hitta armbandsskallror till honom dock för han blir så arg när han tappar sina skallror :)

Just nu är han ganska glad och blir han sur så sjunger jag muminsången för honom (fast texten är kanske inte helt rätt) så blir han glad:

Vem svänger på svansen
i barfotadansen
Jo Mooomin

Vem busar och skrattar
med små hattifnattar
Jo Mooomin

(Man måste ha det finlandssvenska uttalet på Mumin för annars tycker han inte lika mycket om den..hehe)

Min mamma undrade idag varför jag inte lägger in bilder på Nico lika ofta längre. Svaret är att det inte alltid är så lätt att få bilder på min son. Hans kamerahat tycks bara växa. Han kan le, skratta och busa men så fort han får syn på kameran så stelnar hela han till och samma trumpna uppsyn dyker upp.

Se själva... de här bilderna togs vid olika tidpunkt under morgonen... Han var glad mellan bilderna togs :)

Jag bjussar inte på en bild av min handväska för den är så trasig... den är svart kan jag meddela...av typ ihopflätade trådar...så, använd er fantasi nu :)

I väskan finns...hehe:

Ett par arbetshandskar som jag har på mig när jag kör bil :)

En liten orange tygbok med björn på till Nico

En kom-ihåg-lapp med frågor till BVC (till besök för typ nån månad sedan..haha)

Pappas arbetsschema (som gick ut i juni 2010)

Rabattkupong Libero

Presentkort på Bosättningen (affär i Stenungsund)

2 st läppglans

1 par solglasögon

Plånbok (skall inte gå in på allt den innehåller)

1 snusdosa (tom)

1 penna

1 mp3-spelare

1 trasig nyckelring utan nycklar

Kvitto från Hemköp (från 2/12)

...och då rensade jag nyss väskan :)

Vi hade bestämt oss för att låta Nico sova ifred och inte kolla till honom hela tiden.... går sådär.

Vid 21.30

Jag: Skall vi titta till honom
Hampus: Nej...han mår bra......eller?
Jag: Ja du har rätt...

En halvtimma senare raspar mottagaren till babyvakten lite. Några minuter senare hör jag hur Hampus reser sig.

Jag: Vad gör du?
Hampus: Eeh...skall bara kolla...tyckte jag hörde ett litet kvävt ljud i bakgrunden...

Vid 03.00

Jag vaknar till och kan inte somna om...

Jag till mig själv: Skall inte kolla till honom... allt är lugnt
Jag till mig själv: Men jag kanske måste kissa....ja, det måste jag

Går upp och kissar

Jag till mig själv: Nu när jag ändå är uppe... då kan jag ju lika gärna kolla till honom...Mmmm

Vid 04.00

Katten väcker Nico - jävla katt!

Efter det vaknar Nico en gång i halvtimman resten av natten tills han vill ha mat = ingen mer sömn för min del.

Blä 1: Kom på att Hampus jobbar som ljudtekniker i Dalarna i helgen. Ensam med Nico från fredag morgon till söndag kväll :(

Blä 2: Julpyntet står i en låda längst in i hörnet av vårt fullproppade förråd....suck

Jag tyckte att Nico verkade trött och borde sova en stund så jag gick och la honom i sin säng. Han började genast protestera men jag var tvungen att gå på toa så jag tänkte att han kunde ligga kvar och gnälla av sig lite.

Efter snabb visit på toan kom jag tillbaka och han hade då spottat ut sin napp och bara låg där och tittade allvarsamt på mig under tystnad. Länge, länge bara låg han så och betraktade mig utan ett ljud, tills han slutligen putade ut underläppen och försiktigt viskade fram: Boo?

Vem kan motstå något sådant? Han fick komma upp och titta på när jag julpyntade :)

Jag har bara ett syskon, men det är det bästa syskonet man kan ha. Min lillebror är den grymmaste lillebror man kan önska sig, och då menar jag grym i den positiva bemärkelsen :)

Han är 4 år yngre än mig och som barn var jag väl inte alla gånger nöjd med att dela uppmärksamheten. Vi hittade dock på massa roliga lekar tillsammans; Trollet Biddie, Blinda bebin, Gamla tanten, Lilla Lisa och Istigrar är några av de lekar vi lekte.

Det var först när vi båda nästan var vuxna som vi blev riktiga vänner. Vi bodde ihop i många år, delade lägenhet, och min bror är idag absolut en av mina bästa vänner. En av dem jag kan prata om allt med och han är en oerhört snäll människa som alltid ställer upp när det behövs.

Jag är väldigt glad att jag har honom, och väldigt glad för hans skulle nu att han fått byggt ett hus och har det riktigt bra.

<3

Jag tycker att det har skett mycket i Nicos utveckling det sista. Inga stora uppenbara saker, men små detaljer som får honom att kännas mer som ett litet, litet barn och inte "bara" en bebis. Det känns som om man kan se en slags ökad medvetenhet hos honom.

Han ser bister och misstänksam ut när han träffar andra människor än mig och Hampus, och det kan ta ett bra tag innan man då kan locka honom till skratt.
Helt plöstligt tycker han om kroppskontakt mycket mer och man ser att han mer medvetet söker efter det. Han kan t.ex. sträcka sig efter min eller Hampus hand, eller lägga sin lilla hand på min axel när jag bär honom på ett mer avsiktligt sätt. Han gillar mer nu att sitta i knät och bli lite kramad med, och då kan han luta sitt lilla huvud mot mig.

Man kan också märka att han mer målmedvetet försöker kommunicera. Att han använder olika tonlägen och olika ljud för att försöka förmedela olika sinnesstämningar. I och med detta framkommer också mer hans humör... och brist på tålamod. Arga och frustrerade små vrål om han tappar sin leksak... som man skall ge tillbaka till honom även om den fallit precis bredvid hans hand... inga försök att ta den tillbaka själv inte :). Han har mycket vilja denna lilla människa.

Han vill också äta när vi äter, och man ser att det inte rör sig om dålig tajming längre utan att han vet att vi äter och då vill han med göra det.

Det går så himla fort. Spännande, roligt men samtidigt lite läskigt och lite, lite sorgligt. För 4 månader sedan var han ett litet, litet knyte som vi kunde vira in i gossefilten och som bara låg där och bara var på något sätt. Nu är gossefilten alldeles för liten för att räcka till och det är en liten person här hemma som inte nöjer sig med att få behov som mat och sömn tillfredsställda... nej nu vill han hävda sig själv och sin vilja... och låter som en liten mistlur om vi inte gör som han vill :)

I natt hade nog Nico sovit hela natten om det inte vore för att lilla skitkatten Norpan klockan 5 i morse börjar kraffsa på sovrumsdörren, och när vi inte öppnar går hon över till att kraffsa på Nicos dörr - så att han vaknar såklart. Suck.

Som tur var sov jag ganska bra i natt så känner mig inte speciellt trött.

Idag var temat Det här hade jag på mig idag, vilket jag upptäckte fanns som tema även en annan dag... och dessutom kan jag ganska snabbt berätta vad jag har på mig typ varje dag. Här sker inga större variationer nu för tiden. Är jag hemma har jag mina svarta mysbyxor och en oversize tröja. Skall jag ut ha jag jeans och en oversize tröja. Typ. Som sagt var är jag ingen trendnisse direkt och degmagen gör det svårt att klä sig speciellt sexigt :).

Så vi gör så här Det här hade jag på mig idag och så hittar jag på ett annat tema. Hmm... vad kan detta vara. Vi kör något mamma-relaterat. Temat idag blir: 3 saker som kommer göra mig till en bra förälder och 3 saker som jag får jobba lite på.

Bra sak 1: Jag är lekfull. Jag älskar att pyssla, fantisera, hitta på aktiviteter och gå på regnpromenader. När Nico blir äldre kommer mitt pysselrum vara fyllt av material så man kan hitta på och skapa saker och vi skall spendera mycket tid med att upptäcka i skogen här utanför. Hampus kommer nog stå för de mer actionfyllda aktiviteterna dock, då jag ju trots allt är en fegis.

Bra sak 2: Jag är förstående/pedagogisk. Samtidigt som jag tycker att det är viktigt att barn har gränser och inte är rädd för att sätta dem så tycker jag det är viktigt att barn förstår varför gränserna finns och att de kan känna att man ändå ser och hör dem. Jag tycker själv att jag är bra på det i mitt arbete med barn. Självklart kommer inte det innebära att det aldrig blir gråt, skrik och sura miner (från Nicos håll då) men jag tror ändå att det underlättar.

Bra sak 3: Jag är kärleksfull, och jag tycker om att visa det. Både jag och Hampus är väldigt kramiga, tycker om att visa varandra uppskattning och uppmuntrar varandras intressen. Nico kommer verkligen veta att han är älskad.


Arbetsområde 1: Jag är ostrukturerad. Trots mina intentioner att ha struktur och rutiner så är jag verkligen inte bra på det. Innan Nico kom kunde jag ha lite ordning eftersom jag kunde sätta upp ett schema för mig själv som jag följde in i minsta detalj, då funkar jag. Men med ett litet barn så är tillvaron mer ombytlig och oberäknerlig och när mitt schema bryts blir jag handfallen och får inget gjort alls. Detta måste jag jobba på... och det gör jag.

Arbetsområde 2: Jag är rädd och försiktig. Som tur är så har Nico Hampus. Annars hade han nog aldrig fått lära sig att klättra i träd, åka pulka i branta backar eller spika i en spik. Jag hade nog helt sett att han aldrig gjorde en enda sak som kan leda till minsta skada. Måste vara noga med att mina egna rädslor inte hämmar hans utveckling.

Arbetsområde 3: Jag är osocial och tycker om att vara hemma. När Nico blir lite större måste jag se till att försöka komma ut mer och träffa folk. Annars finns en risk att Nico växer upp och tror att vårt hus och dess närområde är hela världen och att vår familj och släkt är de enda människorna som finns :). Får väl börja med att besöka Öppna förskolan efter nyår eller så.

Att jag inte redan berättat det... hur kunde jag glömma? Igår när jag körde hem från min bror så körde jag i värsta snöovädret. Ok, det kanske inte kan kallas snöstorm direkt, men det var skymning och det snöade rejält...sådär att man knappt såg nåt och blev helt disorienterad. Och jag... var inte rädd!!
Jag tyckte det var obehagligt och jag körde lugnt och försiktigt, men det gjorde alla andra bilar på vägen med så jag var inte ensam, men jag var inte fylld av ångest och ville stanna och gråta.
Istället hade vi radion på (har aldrig kunnat köra med radio på förut för jag klarade inte av distraktionen) och jag sa till Hampus att nu vet jag att jag kan köra i vilket väder som helst.
Det var ingen terapi som behövdes... det var en ny bil :)

...är inget min son är bra på. Ytterst sällan kan han ligga eller sitta och bara pilla med saker själv. Nej, han kräver ständig total uppmärksamhet från mig och Hampus. Vi skall gärna bära på honom, hoppa med honom, göra roliga ljud och miner...osv. Ger man honom en leksak så går det bra tills dess att han tappar den (ca 5 sekunder) - då vrålar han och blir mäkta upprörd tills man ger tillbaka den. Att försöka locka upp den själv är inte ens att tänka på.

De enda lugna stunderna (förutom när han sover) är när han har sina hand-sugar-stunder. Då han sitter och stoppar in sina händer i munnen och suger, tuggar och smaskar tills han nästan kräks för att han kör ner sina fingrar i halsen.

Innan var det dessutom bara att lägga ner honom i sängen så somnade han snällt. Nu är sova det han minst av allt vill hur trött han än är. Det krävs tålamod, list och teknik för att få honom att somna.
Det viktigaste av allt är att vara som en vulcan (StarTrek-referens alltså) vad gäller självkontroll. Det får absolut inte märkas att man vill att han skall sova. Man måste ge sken av att man verkligen inte bryr sig om ifall han somnar eller ej. Lugn, glad och prata med mjuk avslappnad röst.

Hela att få honom att sova proceduren har jag ju gått igenom en gång innan så den skall jag inte upprepa, men det går olika fort. Nyss gick det tex ganska snabbt. I med napp, vinkla i sidoläge, snuttekaninen på plats, låta honom hålla min hand över sitt ansikte en liten stund och slutligen genom en väl intränad manöver byta ut min hand mot nallens ben.

Sedan gäller det att smyga ut ur rummet som en ninja, vilket sällan går så bra. Jag är inte känd för min smidighet direkt. Varje gång jag skall smyga ut ur hans rum så knakar mina tår, jag snubblar på allt (oavsett om det står i andra änden av rummet så lyckas jag på något sätt tappa balansen och ramla bort till den den delen av rummet för att sedan snubbla över vad det nu må vara) och jag slår huvudet i taklampan. Om alla ninjor hade varit som jag så hade uttrycket "smyga som en ninja" haft en helt annan innebörd.

Men... om man ger han all uppmärksamhet han vill ha och leker med honom massor hela tiden så är han väldigt lycklig liten bebis. Då skrattar han, fnissar och gör glada utrop. Och han rynkar sin lilla näsa och gapar stort när man låter honom dyka ner mot ens ansikte, för det har han förstått, att när man leker den leken så är det det som gäller :). Och om man tröttar ut honom riktigt mycket så händer det att man får ynnesten att få krama honom lite efteråt utan att han ormar sig som en liten mask för att komma loss.

Det kanske är det man skall tänka på när man sitter med ångest över att man inte haft tid eller ork att städa och diska... och känner sig lite som en dålig mamma som inte lyckas hålla fint där hemma och ha alla de där rutinerna som man planerat att ha... Då kanske jag skall tänka på att Nico skiter fullständigt i om det är skinande rent hemma... han tycker jag är världens bästa mamma om jag spenderar en timme med att göra roliga ljud istället för att dammsuga.

Lite rödvinsdjup utan rödvin såhär på kvällskanten. Analyserar mig själv efter ett mindre psykbryt på morgonen. Har varken hormoner eller något annat att skylla på när en påpekan att jag kanske borde dra ner på snusandet plötsligt innebar att slutet på hela vår relation var nära. Efteråt undrar jag själv vem jag är och hur jag blev sådan.

Mina föräldrar var underbara, jag var en prinsessa som barn och saknade varken trygghet eller kärlek. Ändå är jag en person som tror jag måste ständigt prestera för att förtjäna att bli älskad. Som vill vara perfekt, men som är långt från att vara det, vilket skapar en konstant känsla av att inte duga något till samt en ständig rädsla att min man skall komma på det. De krav jag ställer på mig själv blir så tunga att bära att det oftast slutar med att jag inte orkar något alls... och ångesten blir än större. En ond cirkel skapad av ingen annan än mig själv.

Jag önskar att jag kunde säga att jag var bra på att ta kritik, men det är jag inte. För om jag kritiseras innebär det att någon insett att jag inte är perfekt, vilket i sin tur innebär att den personen antagligen inom kort kommer börja förakta mig, hata mig, lämna mig. Varför tänker jag så? Jag vet inte. Min man sa att det var förlolämpande och sårande... att jag inte har högre tankar om hans kärlek till mig. Att jag indirekt tror att han ljuger när han säger att han älskar mig. Jag kan förstå att han känner så. Honom litar jag på, helt och hållet. Det är mig själv jag kan tvivla på.

Ibland drömmer jag mardrömmar om att han inte finns. Att jag en dag kommer på att jag fantiserat ihop honom, men att jag i verkligheten varit ensam hela tiden. Kanske tar jag med mig en del av den känslan in i livet när jag vaknar.

Nico har börjat vara rädd och orolig i nya situationer nu. När det är mycket människor blir han tyst och bara blänger för att efter en stund bli ledsen. Kan vara att han är extra trött då han varit sjuk också.

Var på inflyttningsfika i min brors nybyggda hus idag. Han har det verkligen superfint! Nico tyckte nog att det var påfrestande dock och efter att vi kom hem var han kinkig och det var riktigt svårt att få honom att somna. Han har vaknat flera gånger och varit hysteriskt ledsen och vill att man skall hålla honom i handen. Lilla plutten.

Fick hämtat julpynt hos mamma också, så imorgon skall det förhoppningsvis kunna pyntas lite. Hon hade fått tag på lila julgranskulor och glitter som jag ville hänga i mina fönster. Blir ingen julgran i år. Nico är för liten för att uppskatta det så kan vänta tills nästa år, för med tanke på mina galna katter kan det inte bli annat än katastrof :)


Plutten äter


Jag har snus inne och hållning som en hösäck, men resten av familjen är fina :)

Nico har ett nytt favoritljud, som verkar ganska jobbigt att få fram så han måste kisa när han gör det. Går bara att beskrivas som ett forcerat kräkljud i falsett. Han tycker att det är grymt kul.

Detta inlägg kan nog reta en och annan då jag är en övertygad ateist. Jag tycker religion är dumt och fånigt och håller med John Lennon att världen hade varit så mycket bättre utan.

Jag kan förstå att människor kan behöva sin tro, att den ger trygghet... kanske ibland önskar jag kunde lägga all logik åt sidan och tro lite grann jag med... men förstår inte hur man kan bortse från hur enormt osannolikt och icke-verklighetsförankrat det är.

Visst kan det finnas mer i världen än vi kan se, förstå och bevisa men att tro att det finns en gud, i den riktiga bemärkelsen, skulle finnas är för mig lite som att tro på jultomten.

Sedan tror jag på kärleken, och på att vi alla har en enorm förmåga att uträtta stordåd om vi utnyttjar vår potenial. Dock har jag väl ganska liten tro på människan i sig då människor är ganska futtiga varelser som grupp.

Blir galen på de som hävdar att utan religion skulle vi inte ha någon moral. De ateister jag känner, mig och Hampus inkluderade, har inget fel på vår moral. Rätt och fel, och omtanke för sin omgivning, finns utan rädsla för straff efter döden.

Hatar detta vintermörker. Känns som det är natt hela tiden... och blir extra trött.... som om jag inte var tillräckligt trött redan.

Idag skall vi på inflyttningsfika hos min bror, vilket skall bli trevligt. Mer planer än så har vi nog inte.

Kom på nu att någon frågade blabd kommentarerna vad vi har för bärsele... ja du... märke kommer jag inte ihåg, men den kostade typ 99 spänn på Gekås i Ullared... så jag borde väl inte vara förvånad att den inte är den allra mest ergonomiska saken.

Och det menar jag inte för att den är köpt i Ullared, för Ullared är grymt! Men till och med där får man vad man betalar för... och för 99 spänn får man inte världens bästa bärsele.. någonstans.

Idag lät vi Nico ligga helt utan kläder och blöja en stund för att han skulle få lufta sig. Det tyckte han om. Han var verkligen helnöjd. Sedan kissade han på handduken han låg på, och på lite annat.

Då tog vi på en blöja och satte honom i babysittern på en filt...då bajsade han så det kom utanför och hela filten blev kletig.

Sedan skulle jag klippa hans naglar, och råkade klippa lite i hans finger så han blödde.

Känns som en sån där dag idag.

Idag håller vi på och förflyttar 104 säckar pellets från garaget till pannrummet. De väger 16 kg per säck. Det är inte lika skojigt som det låter. Inte kul alls faktiskt. Men nu skall jag väl inte få det att låta som om jag gör så mycket av det hela. Jag förflyttade 6 säckar. Sedan fick jag ont. Har jag nämnt att jag är klen? :)

Nico hade en ganska glad och busig morgon. Jag och Hampus fick turas om att ha honom i knät och låta honom hoppa runt. Sedan fick han syn på sina fötter. Han ville dock inte röra dem. Bara stirrade misstänksamt på dem länge, länge.
Sedan skulle vi försöka få något gjort men Nico tvärvägrade att somna trots att han var så trött att han nästan gnuggade bort sina ögon. Gick runt med honom i bärselen ett tag (billig och såå osmart - all tyngd över axlarna) men sedan bara grät han ändå.

Då kom jag på ett "knep" en av tjejerna från forumet skrev om idag på morgonen. Att mata bebisen när den ligger i sängen. Jag har innan trott att de kan sätta i halsen om man gör så men visade sig att många av tjejerna gör det utan problem, så tänkte att jag kunde ge det ett försök. Och halleluja, han snuttade i sig en hel del och sedan somnade han mitt i maten. Bara att ta ut flaskan och låta honom sova vidare.
Vissa säger ju att det är bättre att man lär sina små bebisar att somna av sig själva, men de människorna kan ju bara hålla käften eller komma hit och städa mitt hus medan jag bär runt på en hysteriskt trött liten skrikmaskin (men en fruktansvärt söt sådan).

Jag skall dock bara mata honom i sängen i nödfall på dagen. Dock funderar jag på att börja mata honom i sängen på natten. Då slipper man dra upp honom och göra så han piggnar till... och då kanske man lättare kan få honom att börja sova genom hela natten...?

Han kanske inte ser så glad ut, men så är det ju också innan frukost :)

Del 3 är det Romantiska ögonblicket

Har man följt min blogg har man redan fått ta del av detta, men skall man dela med sig av ögonblick så måste detta få vara med då det är det lyckligaste och mest romantiska ögonblicket i mitt liv.

Min förlossnig var vidrig och inget jag vill minnas, men precis efteråt är ändå en stund jag för alltid vill ha kvar i mitt hjärta.

Nico hade äntligen kommit till världen och låg på mitt bröst. Jag var trött och omtumlad. Sjukvårdspersonalen hade lämnat oss och jag var ensam med mina två älsklingar. Jag och Hampus betraktade Nico och sa om och om igen hur perfekt han var. Det var ett magiskt ögonblick fyllt av kärlek, ömhet och blickar som sa mer än ord kan.

Plötsligt säger Hampus att han skall hämta något och jag blir först nervös och vill inte lämnas ensam men han går bara till en annan del av rummet innan han återvänder. Sedan måste jag erkänna att jag inte minns exakt vad han sa, men det är inte orden som är viktiga utan känslan. Han ger mig en tillfällig ring som han själv i hemlighet under tiden innan förlossningen tillverkat genom att tvinna och fläta metalltråd, och han frågar om jag vill gifta mig med honom.

Det går verkligen inte att förklara hur det känns när det mest fantastiska ögonblicket i ens liv blir ännu mer fantastiskt. Man skulle nästan kunna kalla det ett religiöst ögonblick, utan religion då. Hur rummet kändes som om det var fyllt av ljus och värme. Det fanns bara vi i världen.

Det ögonblicket är mitt hjärtas allra vackraste diamant <3

Del 2 är det lite mer nostalgiska ögonblicket

Så här i juletid (ja, lite i förtid då kanske) kan jag dela med mig av ett fint barndomsminne.

När jag gick i förskolan skulle man ha julklappsutdelning bland alla barnen som gick till så att föräldrarna själva fick köpa en present till sitt barn för en mindre summa och lämna in till förskolan. Sedan delades de ut av en tomte vid ett litet firande innan julavslutningen.

Min mamma hade verkligen lyckats med att hitta något passande för den lilla slant man fick lov att lägga. När jag, 5 år gammal (eller om jag var 6), öppnade paketet så tyckte jag att det var det vackraste jag någonsin sett. Det var en ängel av plast, inte mycket mer än 1 dm hög. Vackert målad med ljusbrunt hår, ett sött litet ansikte och vingar med guldstänk på. Ängelns klänning var vit med guldfärgat mönster i form av snöflingor.
Vad jag älskade den ängeln, och den var en av mina käraste ägodelar under hela min uppväxt.

Efter många flyttar försvann den vilket jag sörjde, så min glädje var str när jag gick igenom massa gamla kartonger nu när jag flyttade till huset och återfann min kära ängel. Nu är hon inte bara julpynt utan står året runt på en hylla i köket :)

Finns ju oerhört många fina ögonblick man skall kunna dela med sig av. Väldigt svårt att välja måste jag säga. Har därför valt att göra detta till tre inlägg och dela med mig av, just precis, tre ögonblick.

Detta är Del 1 - Det lite roliga ögonblicket

Jag växte alltså upp på en bondgård med mina föräldrar. Till saken hör att min pappa kan verka vara en mycket lugn och sansad man, men är en person med riktigt sjuk humor. Få människor kan få mig att bli så chockad, men man skrattar ju mycket åt det i efterhand.
Andra exempel på hans humor förutom ögonblicket jag skall dela med mig av var när jag satt i köket som tonåring och plötsligt ser ett avhugget rådjurshuvud kika in genom fönstret, eller när det knackade på dörren och jag öppnade och får en spade med en liten ödla på uppkörd i ansiktet. Hahaha.

Så till ögonblicket jag tänkte dela med mig av. Jag är i yngre tonåren och mitt inne i min hästfas. Pappa är i stallet och ropar på mig. När jag kommer dit ser han ut precis som vanligt och frågar sådär lite i förbifarten om det är mina ryktborstar som ligger i spannen som står en bit bort.
Spannen han pekar på är en vit spann med lock och jag är ganska säker på att jag inte lagt något i den men för säkerhets skull går jag dit, lyfter på locket och böjer mig så att min ansikte är nästan precis över spannen.
POFF - två möss hoppar rakt upp i nyllet på mig! och i bakgrunden hör man pappa asgarva.

Sån är han, min pappa :)

Kunde inte sova i natt. Oro och sorgsenhet höll mig vaken. Nu är jag trött. Får se vad som händer under dagen.

Katten Svartis är funnen. Efter det att Hampus nästan krupit upp i skorstenen på jakt efter kissen så kom han på att en av hans förstärkare (eller vad det var) är "ihålig" och därinne lurade katten.

Nico har varit trött nu på eftermiddagen och kvällen och har sovit ganska mycket. Han hade nog somnat för natten redan klockan 17 om inte Hampus i ett ögonblick av förvirring glömde bort att han sov och gick in för att lägga saker i hans rum så han vaknade. Nu har han sovit lute oroligt den sista timmen...vill att man kommer in och håller hans hand ibland.

Nu blir det StarTrek mys med projektorn i sängen... eller jag skall alltså inte mysa med projektorn, och den är inte i sängen... men ni fattar... kanske.

Just nu är det stillsamt i huset. Nico sover. Han har sovit mycket idag igen, men han har inte någon direlt feber. Pratade med BVC och deras läkare sa att det nog inte var någon fara. Att bebisar kan växla i temperaturen och om han i övrigt inte verkar sjuk så kan man avvakta lite. Och han äter ju bra, kissar och bajsar som han ska och han har ju vakna stunder då han är glad och kommunikativ. Tänker att det inte är bra för honom att släpas till doktorn för massa obehagliga prover heller så ser hur det verkar de kommande dagarna. Kanske har han bara en jobbig fas.

Hämtat och lämnat paket idag. Fick den söta Tummen-overallen som jag köpt på Tradera. Även om han inte använder varm uteoverall så himla ofta är det bra att ha hemma.
Ett av grannbarnen kom och lämnade jultidningarna jag beställt också, eller tidningar och tidningar... var en väggkalender och två barnböcker. Idag var hon inte lika artig som vanligt. Det jag köpte kostade bara lite mer än 200 och jag frågade om hon hade växel på 300. Hon tog emot pengarna och stod sedan helt stilla en lång stund innan hon sa menande: Många säger "behåll växeln"...

En av Robbans katter har mystiskt försvunnit... i rummet där de var instängda. Vi är helt förvirrade och fattar ingenting. OM katten hade rymt ut i huset som hänt en gång innan så borde ju någon av mina katter ha observerat detta, men de verkar helt normala. I rummet där Robbans katter är finns dock inte speciellt många ställen att gömma sig och vi har verkligen letat därinne båda två och katten går inte att finna.... Ett jäkla mysterium. Får väl vänta tills imorgon, men har den inte visat sig då blir det väl till att vända upp och ner på hela rummet... eller hela huset.

Nu skall jag vila lite nån timma innan vi skall laga mat och sedan mysa lite. Hampus har fått bli sjukskriven denna veckan så skall försöka passa på att ha det ganska lugnt, försöka hitta normaliteten igen och sedan ta nya tag nästa vecka. En del människor tycker att man inte får lov att "deppa ihop" och att man måste låta livet gå vidare med en gång när någonting jobbigt sker.. Så tycker inte jag. Jag tycker att man måste få ge sig själv lite tillåtelse att må dåligt också, så att man sedan kan lämna det bakom sig. Försöka rusa genom en jobbig period är aldrig bra. Saker får ta den tid det tar, som sagt var. Att man kan må bra i själen är viktigare än julpynt och skottade trappor.

Jag känner mig mindre kry idag. För lite sömn, för mycket stress. Livet som är lite extra påfrestande för tillfället. Planerna för dagen krympte därför avsevärt.

Posta Traderapaket.

Hämta ut Traderapaket.

Åka till mamma och pappa och hämta pellets och lite stuff.

Julpynta lite grann... måste ju få det avklarat.

Åka och köpa lampsladd och kontakter så vi kan få upp lite lampor... får se hur det blir med det dock.. jobbgt att åka ensam med Nico och handla tycker jag.

Saker få ta den tid det tar just nu känner jag.

Jag antar att ett grannbarn skaffat sig en walkie talkie. Annars har Nico förmågor jag inte hade en aning om.

Nico låg i sitt rum och sov när mottagaren till babylarmet började rassla. Trodde att nu vaknar nog lillen men istället hör jag en barnröst "Hallå, hör du mig...hallå?". Då blir man lite ställd :)

Vad skall jag göra idag?

Posta Traderapaket.

Hämta ut Traderapaket.

Åka till mamma och pappa och hämta pellets och lite stuff.

Julpynta lite grann... måste ju få det avklarat.

Åka och köpa lampsladd och kontakter så vi kan få upp lite lampor... får se hur det blir med det dock.. jobbgt att åka ensam med Nico och handla tycker jag.

Plan nr 1 just nu är dock att sova lite till.

 

Kanske kan låta klyshigt men min man är min bästa vän. Det är med honom jag kan tala om allt. Men jag tycker det är så det skall vara. Ett förhållande kan inte fungera i längden om man inte kan vara varandras bästa vänner.

Mn lillebror är också en av mina bästa vänner. Även om vi har en hel del olikheter så är vi på många sätt väldigt lika, och kan tala om allt. Vi har också liknande sjuka humor :) Min bror betyder väldigt mycket för mig och är en fantastisk person som alltid ställer upp när det behövs.

Jag är annars en ganska osocial person för det mesta. Jag har en del vänner som jag räknar som nära vänner och som jag antagligen alltid kommer vara vän med, men inte ens dem har jag speciellt mycket kontakt med. Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att det är så, men jag är inte bra på att hålla kontakten och de är inte alltid så bra på att hålla kontakten med mig.

De enda jag pratar med (nästan) dagligen är just min man, min bror och så mina föräldrar, som jag också ser som mina vänner.

Som barn var det mer så att man hade bästisar och liknande, men jag tyckte att man lärde sig att de flesta människor sviker förr eller senare (eller så har jag orimliga krav på människor?) och det blev lättare att inte ha så många nära.

La mig ganska tidigt igår eftersom resten av familjen sov. Dock har Nico velat äta mer än vanligt i natt och mitt i natten kom dessutom en av Robbans katter lös i huset så vi fick fånga in den... vilket gjorde att det blev svårt att somna om med en gång.

Märkte bara att Tesslan rusade runt lite mer än vanligt, men är hon började småmorra blev jag fundersam. Då såg jag bara två stora ögon stirra från soffan. Katten är så svart att han liksom bara smälter in bland skuggorna och försvinner. Var inte det lättaste att fånga honom dock, och han hann riva ner lite saker, men inget gick sönder.

Nu väntar jag på att Nico skall somna om så jag kan sova lite till. Har inte mycket ork kvar i kroppen. Måste dock fixa en del idag och ut och köra...så håll tummarna för att det där omskrivna ovädret från Tyskland håller sig borta.

Jag är socionom så man kan ju tro att jag skulle vara någon slags expert på att hantera jobbiga känslor hos andra, men det är jag inte. Det gör ont i mig att se den jag älskar så mycket vara ledsen. Riktigt ont.

Man vill göra något. Göra allting bra igen, men det kan man ju inte. Kan bara finnas där. Men även att finnas där kan vara svårt. Vill han prata eller lämnas ifred? Skall jag vara respektffullt nedstämd eller agera som vanligt och försöka lätta upp stämningen? Distrahera eller konfrontera?
Han vet dock att jag finns där när som helst och att han bara behöver säga till, och det känns bra... men inte nog. Skulle vilja kunna göra mer.

Men jag förstår honom, att han är ledsen. Världen förlorade en riktigt fin människa. En människa som berörde och utstrålade värme. En av de goda.

Trevliga saker som hänt idag:

* Mormor och morfar kom på spontanbesök, med små gåvor
* Nico ville själv sova en stund nu på dagen så jag fick en paus

Mindre trevliga saker som hänt idag:

* Fick panikstäda på en halvtimme då jag fick höra att mormor och morfar skulle komma. Hann inte klart.

* Fick mail från ett av katthemmen jag kontaktat att de har intagningsstopp pga alla sommarkatter, och de varnade för Djurens Vänner som tydligen skjuter och gasar katter (?!)

Saker jag skall göra idag:

* Fixa med tvätt

* Kanske sätta foton i album och beställa julkort

Saker jag borde göra idag men som jag får göra imorgon:

* Posta saker jag sålt på Tradera

* Julpynta (måste köpa pyntet först typ)

Kom på en sak med tanke på att jag har skumma matvanor och sånt... men innan jag berättar kan jag lova att detta aldrig sker längre, och absolut aldrig kommer ske när jag lagar mat till Nico i framtiden... så behöver ingen oroa sig för det.

Förr brukade jag alltid ta fram och tina köttfärs och glömma bort det. Kom alltid på det dagen efter och då tänkte jag att Äh, det går nog bra ändå. Och så tillagade jag och åt köttfärsen som legat framme ett dygn. Och så blev jag sjuk. Man skall med andra ord inte äta köttfärs som legat framme... magen gillar icke detta.

Och det har inte hänt en gång.... nej, minst fem gånger har jag gjort så. Man kan ju tycka att man borde lära sig av sina misstag... men i just denna fråga verkar det som om min snålhet (vill ju inte kasta mat), min lathet (orkar inte tina ny köttfärs) och min hunger i kombination är starkare än min självbevarelsedrift.

Ok, nu kommer jag fuska. Temat idag är Min dag, men jag skriver ju om min dag varje dag så det känns inte så kul. Så jag gör så här Min dag, och skriver istället om Mina djur.

Kan börja med att skriva att jag i mina dagar haft en hel del djur. Och då menar jag verkligen en hel del. Jag växte upp på en bondgård och från början hade vi en hel drös kor, höns, vid något tillfälle ankor och två grisar (Wilbur och Magnus). Vi slutade dock ha djur som vi slaktade ett tag efter det att jag och min bror faktiskt insåg att det var det som hände med djuren. Innan dess tyckte jag visserligen att det var mystiskt att våra djur alltid "sprang bort", men köpte det.

Vi hade en del travhästar när jag var liten med, och när jag fyllde ett fick jag min första ponny. En, för sin ras ganska stor, shetlandsponny som hette Ballerina. Som liten kallade jag henne dock för Ballen utan att veta vad alla andra använde det ordet för att beskriva, vilket också ledde till en rolig incident när vi besökte Borås djurpark och jag kommenterade att shettisarna där var så små och min mamma svarar: Men Emma, det är för att din Balle är så stor.
Vi fick lite undrande blickar den gången :)

När vi upphörde med att ha kor så började vi ha mer hästar och hade så småningom uppfödning av welschponnier. Jag tror vi som mest hade 13 hästar/ponnier på en gång, och då räknar jag inte med de andra hästarna i stallet som var inackorderade. En dröm för en liten hästtjej med andra ord. Jag var dock rädd för hästar under en period under min uppväxt, ironiskt nog, men sedan hade jag en riktig hästfas tills dess att jag kom upp i övre tonåren och skola och vänner tog för mycket tid och mina ledproblem gjorde det svårt för mig att hålla på med hästarna på samma sätt som innan. Det var en härlig tid i alla fall och jag kan sakna det.

Som liten hade jag även en kanin med det fantasifulla namnet Ninen :). Hon levde i perioder lös på gården och var väl inte världens mest tama kanin. Gammal blev hon i alla fall. Efter henne kom en hel del kaniner, men den riktiga älsklingen var Bonnie. När hon dog sörje jag riktigt mycket, även om största sorgen var när Ballerina dog när jag var 9. Jag grät nog dagligen i ett år efter det.

Även efter att vi slutat ha höns hade stallet förresten en maskot i form av dvärgtuppen Patrik som levde fritt bland hästarna :).

Vi hade en hund under min uppväxt, Zack. Han var en blandning mellan schäfer och doberman och kunde säkert skrämma den som inte visste att han var världens snällaste. Han var dock mest mammas hund men hela familjen var helt förstörd när han blev väldigt sjuk och var tvungen att avlivas. Det tycker jag faktiskt är en fin sak med min uppväxt och det är att jag fick lära mig att djur inte "bara är djur" utan våra vänner och familjemedlemmar. När våra djur gick bort var det inte bara vi barn som var ledsna utan även mamma och pappa sörjde.

Katter, som är mitt favoritdjur, hade vi många av under min uppväxt. Tyvärr, kan man kanske skriva eftersom anledningen var att närheten till en stor väg innebar att de sällan levde att bli mycket mer än årsgamla. Det är anledningen till att mian föräldrar nu har innekatter och att även mina katter är innekatter. Ibland funderar jag på att se om jag kan ha mina ute också, men tanken på att en av dem skulle kunna bli överkörd är för jobbig att hantera. Jag har många fina kattminnen dock. Molly, min grå katt som jag brukade köra omkring i dockvagnen och som satt på flaket till min trehjuling när jag cyklade runt. Mini och Kompis, som var hennes ungar. Missan, Gosan, Putte och Pelle.
En av mamma och pappas innekatter idag, Alice, är egentligen min katt. Det var hon som fick uppleva att bli skakad varje natt för att jag trodde att hon var död :).

När jag flyttade hemifrån hade jag ett tag en dvärghamster, Chelsie. Sötare djur får man nog leta efter, men tror inte jag kommer ha en igen för de lever ju bara runt något år och blir alldeles för ledsen när djur går bort.
Sedan skaffade jag katterna Tesslan och Basten. Basten som var en underbar kelig katt som inte kunde jama fick dock avlivas efter att han fått någon typ av hjärnskada efter kastreringen. Det var en stor sorg. För att Tesslan skulle slippa vara ensam skaffades sedan Norpan.

Tesslan och Norpan är de katter jag har idag. Tesslan är smart, självständig och tycker om att rusa runt i huset. Norpan är lite korkad, har dålig hygien och tror att hon är en kattunge (hon blev antagligen tagen från sin mamma alldeles för tidigt)... och hon är megatjock också. Något jag älskar med min man är att han älskar mina katter lika mycket som jag gör, och de älskar honom tillbaka. Han har gjort mina katter mycket lugnare och är en av få som kan lyfta dem.

Att växa upp med djur innebär många roliga, skrämmande och sorgliga minnen - men jag väljer att tänka på de bra minnena. Mata kalvar med ersättning. Se föl och kalvar födas och ta sina första stapplande steg. Vakna på morgonen av att någon lägger en kattunge på ens bröstkorg. Fly från stallet och gömma sig i bilen när man upptäcker att en av tjurarna kommit lös. Åka pulka efter häst på vintern. Ja, det finns hur mycket som helst.

Önskar att Nico kunde få uppleva en sådan uppväxt egentligen, men mina föräldrar har inga djur kvar på gården och jag har varken pengarna eller orken att ha massa djur. Jag vill dock att han skall få uppleva glädjen med att ha en kattunge när han blir större.
När vi funderat på om vi skulle behålla Robbans två katter är det en av anledningarna till att jag tvekat... om vi har fyra katter kan vi inte skaffa en kattunge till senare. Fem katter hade varit lite för mycket.

Nico kommer också han få lära sig att djur förtjänar respekt och inte är leksaker eller ägodelar. När jag var liten sa mamma alltid att om katter sover så låter man den vara, och även om jag som liten kanske nästan ströp en och annan katt när jag skulle "sätta på dem halsband" och liknande så lärde jag mig snart att låta djuren vara när de ville vara ifred. Med tanke på mina katters humör så lär de nog lära Nico detta på egen hand också för den delen :/


Norpan


Tesslan

En katt gör ett hus till ett hem <3

Men detta är anledningen till att jag inte vågar gå ut och gå med Nico på hala småvägar där bilarna fortfarande kör som dårar i dolda kurvor.

Nu avser jag då dum som korkad, och inte dum som elak. Ibland när man skall vara omtänksam blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Nico somnade vid 18.30 i går och med undantag från tre napptappningar den första timmen sov han sedan lugnt. Jag vaknade klockan 4 i natt och han hade då fortfarande inte vaknat för att äta. Istället för att tänka att va bra att han kanske börjar hoppa över nattmålet så tänkte jag, såklart, att kanske något är fel... något kanske har hänt? Så var såklart tvungen att gå och titta till honom.

Tände lampan för att hitta mottagaren till babyvakten så att Hampus inte skulle vakna när den började låta när jag går in i rummet. Hampus vaknar dock till och ber mig släcka. Jag skall då vara snäll och släcker men fortsätter leta efter mottagaren bland alla miljoner pinaler på mitt sängbord... vilket resulterar i att jag välter ut en flaska vatten som blöter ner allt och även mig.

Måste då tända i alla fall och torka upp lite och muttrar svordomar blandat med ursäkter till Hampus innan jag får med mig mottagaren och går ut.

Då kommer problemet med att ta sig in i Nicos rum utan att väcka honom då vårt golv knirrar, knarrar och på vissa ställen knakar. Man hade lika gärna kunnat hoppa jämfota runt så mycket låter det ibland. Så jag går som genom ett minfält fram mot sängen där Nico sover. Obemärkt hade jag inte tagit mig fram vilket Nico visar genom att irriterat kasta med huvudet ffrån sida till sida.

Om jag inte hade gått in för att kolla att han mådde bra kanske han hade sovit hela natten. Nu vaknade han en halvtimma senare och ville äta. Jag måste skärpa mig.