Knyttet - kort men tjock

Idag har jag hämtat ut paket på posten. Pysselgrejer till Nico och julkalender till Nico. Har även passat på att slå in julklappar när Nico var hos mamma och pappa en stund.

 

Sedan kom Hampus kompis på besök (och skall sova över) och de la golv i vardagsrummet medan Nico var överexalterad och rullade in sig i skumplast. Han blev också mycket lycklig när Hampus kompis hämtade gitarren och sjöng för honom innan läggdags. Tog dock ett tag för honom att varva ner och gå med på att sova efteråt.

 

Sedan gjorde vi god middag och satt och pratade tills det var dags för männen att gå ner i källaren och skapa musik medan jag tänker se på Bones och sedan sova.

 

Hade hoppats på att kunna börja julpynta imorgon men tror inte att det kommer kunna ske förrän nästa helg. Men vi ser i alla fall ljuset i slutet av tunneln.

Just nu pågår ju en "debatt" kring lagförslaget att reklam för modersmjölksersättning skall förbjudas samt att ersättningens förpackningar skall utrustas med varningstext. Detta gör mig vansinnig av flera anledningar, och jag skall försöka göra ett fösök att strukturera upp detta inlägg även om det skrivs lite i affekt.

 

Yttrandefriheten, som reklam ingår i, skall bara begränsas om det föreligger mycket särskilda anledningar. Till exempel om den strider mot andra lagar som diskrimineringslagen eller om det rör sig om något som är direkt hälsoskadligt, som alkohol eller tobak. Vad gäller modersmjölksersättning föreligger inga sådana skäl. Amningshetsare vill gärna dra upp hur mycket bättre det är att amma men faktum är att i princip ingen forskning stöder detta, inte om man bor i ett i-land med rent vatten som vi gör. De sjukdomar amning kan skydda mot finns i princip inte här alls. Man vill gärna dra upp att en bebis får ta del av mammans immunförsvar om de ammar, och det är korrekt, men på sikt kan det leda till allergier av olika slag då vi i den här delen av världen lever i en FÖR sjukdomsfri miljö som leder till dåligt immunförsvar på sikt.

Det finns INGEN forskning som stödjer att amning i denna del av världen skulle vara bättre, utan detta skulle i så fall vara en lag som enbart baseras på normer och värderingar. Vilket dessutom är väldigt onödigt då en lag knappast krävs då normen ÄNDÅ är att man skall amma. och det är väldigt skambelagt att inte kunna eller vilja amma sitt barn. Denna skamkänsla vill man då öka på genom att det skall finnas varningstexter på förpackningarna. 

 

Och som det är idag är det redan ytterst svårt att få information om alternativ till amning då man SKA säga att detta är det bästa alternativet och helst inte nämna något annat. På BB råder det extrem amningshets. När jag var där ville de knappt släppa hem en för de vill att man skall vara kvar och träna på att amma, det kommer in främmande kvinnor och sliter tag i ens bröst och ens bebis för att "visa hur man skall göra" utan att man är tillfrågad och när inget fungerar så får man ingen information om att det finns någon annan lösning.

Att själv försöka söka sig till informationen var väldigt svårt då ersättningsföretagen inte heller i dagsläget får göra speciellt mycket väsen av sig. Och BVC vill ju såklart bara prata amning och vet inget om flaskmatning, "men du kan ju låna en bröstpump". I vårt fall, och i många andra fall jag tagit del om, är det verkligen inte barnets bästa man ser till då denna hets istället går ut över barnen som inte får den mat de behöver.

 

Sedan är det alltid någon som skall dra upp att anknytning kan skadas om barnet inte får den där hud-mot-hud-närheten som amningen innebär. Som om de tror att flaskmatande föräldrar sticker till ungen en flaska och sedan går därifrån och leker med mobilen. Anknytningen blir bra mycket bättre med en mamma som mår bra och hud mot hud ordnar man lätt genom att ta av sig sin tröja (vilket vi gjorde). Fördelen är också att barnet kan få exakt samma typ av anknytning med sin pappa. Överlag kan föräldraansvaret delas upp 50/50 om man flaskmatar.

 

Blir också galen av de som bestämt skall hävda att alla KAN ju amma, om de bara vill...(eller ok, de kan ju kanske erkänna om man saknar bröst pga cancer så går det ju inte.. men annars kan man minsann). Men NEJ, alla kan inte. Jag och många med mig producerar t.ex. inte tillräckligt med mjölk för att kunna mätta ett barn, man kan ha bekymmer med återkommande och extrema mjölkstockningar, man kan ha ett barn som av olika anledningar är för svagt för att amma, och så vidare. Det finns också psykologiska anledningar till att inte kunna amma. Bland annat kan människor som utsatts för sexuella övergrepp ha problem med att psykiskt känna sig bekväma med amning.

Och även om vi hade låtsats att alla dessa skäl inte fanns och att alla kunde amma så finns det ju de som inte vill, och då ingen medicinsk anledning finns till att man skall tvingas till det så förstår jag inte varför man skall kräva att dessa skall göra detta.

I alla andra lägen hävdar t.ex. feminister att en kvinna skall ha rätten att bestämma över sin egen kropp. Detta tar man upp i diskussioner om bland annat abort och det har även förekommit i debatter kring rätten att kräva kejsarsnitt. Men när det kommer till amning skall denna rätten plötsligt inte finnas.

 

Det finns ju dock de som hävdar, som Lady Dahmer i detta fall, att man är för kvinnans rätt att välja, men ändå säger att man tycker lagförslaget är bra. Detta anser jag vara dubbelmoral av stort slag. För man har inget val om man skambelägger den enda valmöjligheten i så stor grad att ingen vågar välja det alternativet. Eller om man tar bort all information om alternativet så att kvinnan inte ens vet om att det finns ett val.

Och om man vill se till barnens bästa så kan man ju fråga hur bra det är för barnen att de flaskmatande föräldrarna lämnas helt åt sitt öde. Utan hjälp, information eller stöd.... kanske till och med med en känsla att de måste smyga med sitt flaskmatande.

 

Alltså, jag blir bara vansinnig.

 

 

 

Konstig sak ett: Att råsaftcentrifugen är årets julklapp. What? Min enda tanke är att när man kommit till den punkten att den man önskar sig är en råsaftcentrifug - då har man alldeles för mycket prylar. Kan det verkligen vara så många människor som vill ha en sådan?

 

Konstig sak två: Härom natten drömde jag att jag upptäckte att typ all musik bara var signaturmelodin från Star Trek spelad i olika hastighet. Vaknade och trodde jag kommit på värsta grejen - tills jag insåg att det bara var en dröm.... och bara jävligt skumt.

Efter en ganska späckad dag på jobbet så hämtade jag en glad unge på dagis och åkte hem till mamma och pappa en stund. Nico blir alltid på bäst humör om han får vara hos dem innan vi skall hem. Han har varit en riktig mysunge idag.

När han somnat lagade vi god mat och jag har nu insett att jag egentligen hade kunnat byta ut all pasta och potatis mot stekt kål och ungsbakade morötter (och ugnsbakad sötpotatis). Så satans gott. Är inte den som tror att LCHF är supernyttigt för kroppen, men LCLF kanske kan vara något... eller sådär halvnyttig. Helt nyttig blir jag nog aldrig. Jag kan offra de sista åren av mitt liv om jag får äta lite göttigheter då och då.

Idag åt jag i alla fall tills jag var kräkfärdig, så mätt var jag, sedan jag satt jag i en halvtimme och stirrade på de kvarvarande morötterna tills maten sjunkt ner tillräckligt för att jag skulle kunna trycka i mig de med. Not so classy kanske, men gott.

 

Nu skall maken sitta och pilla med sin nya dator så jag skall se serier ensam. När jag får en ny dator så sätter jag på de och så är det bara att köra, men i hans värld finns det tydligen massor som man måste greja med innan den duger till användning.

 

Imorgon kommer en vän till Hampus på besök och skall sättas i arbete. Hit kan man inte komma utan att jobba på huset. Jag måste hämta ut två paket och sedan kanske jag skall ta med Nico på barnteater eller barnbio. Inte bestämt mig för vilket eller om det blir något alls ännu. Svårt att avgöra om han kan sitta still såpass länge.

Den som lever får se.

Vad jag älskar att lämna en glad unge på dagis som möts i dörren av en av sina kompisar som meddelar att hon "paxat" ett hoppdjur åt honom - och han slänger av sig ytterkläderna och sedan hoppar iväg tillsammans med henne. Sida vid sida på varsinn gummihäst :)

 

Världens mest underbara känsla - jag har en glad unge som har vänner <3

 

Och strax är det helg, och det är inte fy skam det heller :)

Världens konstigaste, och ganska obehagliga, sak hände mig i natt.

Hämtade in Nico till oss på natten då han var ledsen och la då mitt täcke över honom så han inte skulle frysa. Eftersom extratäcket var i tvätten så gick jag sedan in i hans rum och hämtade hans täcke som jag tänkte använda.

Tar på mig täcket och känner en stark skum parfymaktig doft från täcket. Kände inte alls igen doften och har ingen aning om var den kommer ifrån. Kände dock med en gång att det började kännas tungt att andas. Först trodde jag att jag inbillade mig eller att jag blivit lite andfådd av att rusa iväg och hämta täcket (man har ju en tendens att nästan hålla andan när man springer avklädd genom ett kyligt hus), men sedan insåg jag att det verkligen blev svårare och svårare att andas. Och sedan hör jag hur det liksom börjar väsa om min andning, sådär astmatiskt lät det. Halsen blev tjockare och tjockare och kastade bort täcket från sängen i panik och tänkte för en stund att jag nog fasen skulle kvävas (och vet ju att maken INTE går att väcka när han väl somnat så kändes lite olustigt).

 

Så fort jag kastat bort täcket så började det dock bli lättare att andas igen och efter typ tio minuter var det nästan som vanligt. Hur skumt är inte detta?? Har aldrig varit med om något liknande! Och vad var det som luktade från täcket??

Nu känns det ju skitobehagligt att Nico haft det täcket och det skall genast i tvätten!

Har en liten paus här på jobbet och tänkte besvara konstiga frågor hämtade från en sida med de konstiga frågorna som ställts på anställningsintervjuer.

 

Är du stryktålig?
Om man avser fysiskt så tål jag nog inte att man pucklar på mig direkt, men kan ta en hel del psykiskt.

Är du manipulativ?

När det krävs så kanske jag kan vara det, men inte alls lika mycket nu som när man var ung.

Har du dina böcker i någon särskilt ordning i bokhyllan hemma?

Böckerna står, när det är ordning, i kategorier efter ämne/genre och inom kategorierna så står de i storleksordning,

Tycker du bäst om hundar eller katter?

Katter

Har du någon gång mobbat någon annan?

Ja det har jag nog faktiskt utan att jag själv vid tillfället insåg att det var det man gjorde, under skoltiden. Kunde säga taskiga saker till någon man tyckte var "dum i huvudet" för att senare i vuxen ålder kanske se det ur ett annars perspektiv och se att det fanns anledningar bakom den andres beteende.

Om man ser till din personlighet, vilket verktyg är du då?

Jag skulle vilja se mig själv som ett sådant där ihopfällbart litet multiverktyg som är bra att ha i de flesta situationer men som är värdelöst vid mer omfattande reparationer.

Agar du barn?

Absolut inte

Vilken är din favoritfärg?

Hmmm... beror på vad färgen skall vara på. Men lila tror jag.

Vad röstade du på i förra valet?

Miljöpartiet

Har du sovit ruset av dig i en fyllecell någon gång?

Nix

Vilket är ditt livs största misstag?

Tycker inte om att tänka så. Alla misstag man gjort, och det är en hel del, har trots allt fört mig till den punkt jag är idag och det är jag nöjd med. Ångrar dock de gånger jag varit taskig mot mina föräldrar, min bror eller min man.

Har du valt samma yrke som någon av dina föräldrar?

Nej är det korta svaret... och det långa.

 

Nej, men hade jag varit det hade jag gallskrikit, gråtit hysteriskt, försökt hinna skriva ett avskedsbrev och antagligen sedan dött av ren skräck.

Hur hanterar du starka känslor?

Beror på, men oftast i små portioner.

Vilken TV-serie gillar du bäst?

Omöjligt att svara på, för det finns för många. Men just nu antagligen The Walking Dead.

Vad jobbar din man med?

El är det korta svaret, det långa är för komplicerat för att jag skall förstå.

Inte så väl. Anser väl egentligen inte att någon kan bestämma över mig och accepterar inte att någon tror att de är bättre än mig.

Vad har du för bil?

Renault Scenic

Om du var en varmkorv, skulle du äta upp dig själv då?

Jag har inget svar på detta, men var tvungen att ta med den för är ju helt fantastiskt att någon ställt denna fråga på en anställningsintervju. Verkar ju dock dumt att äta upp sig själv.

Vilken sång förknippar du mest med dig själv?

I am what I am och Play your own kind of music

Skulle du jobba kvar om du vann 100 miljoner?

Hahaha... NEJ

Vad gör du om fem år?

Skriver böcker? Har ett barn till? Är lycklig?

Vad önskar du dig i julklapp i år?

Presentkort på IKEA. Brödrost. The Walking Dead seriealbum. Mario Kart.

Vad vill du att det ska stå på din gravsten?

Ajöss och tack för fisken... hehe.. nej jag vet inte. Något snällt och roligt.

Helst slut efter en lång och stressig dag på jobbet. Var skönt att komma hem till världens sötaste unge, även om han just nu är som en liten obstinat tonåring.

"Jag vill inte" får man höra hela tiden och det är extremt mycket vilja och egenbestämmande som kommer fram nu. Både påfrestande och roligt, då han blir mer och mer en egen person med egna åsikter. Det babblas, frågas och beordras. Just nu är nattandet inte lika enkelt som det var bara för ett litet tag sedan. Då gick han självmant och la sig och somnade snabbt medan det nu gärna skall vara en mindre debatt om saken.

 

Annars får man väl säga att nuläget är lite att överleva en dag i taget. Lite väl mycket krångel av olika slag och lite väl mycket oro och stress. Men men det skall väl ordna sig tillslut det med.

Det är inte kul att gå hemifrån dagar som dessa då man fryser ända in i märgen. Nico ville helst inte heller gå upp han. Sedan vägrade han ta på sig sina nya fodrade byxor. "Jag vill inte ha lila byxor", sa han bestämt. Konstigt då han hade på sig en hel del andra lila kläder idag utan problem. Han tycks bara ha något emot just de byxorna.

 

I övrigt mår jag inte så bra för närvarande. Jag tror att det kan vara så att det är sommarens hjärnhinneinflammation/hjärninflammation som har gett "skador" som inte försvunnit helt ännu. Läkaren sa att jag kunde vänta mig det. Så fort livet blir stressigt och jag har mycket att tänka på så får jag extrem huvudvärk, börjar känna mig yr och förvirrad och liksom bara stänger av. Kan sitta och stitta framför mig i timmar. Och just nu fungerar jag inte alls. Blir som en ond cirkel också. Ju sämre jag mår, desto mindre får jag gjort, ju mer stress känner jag och så blir allt ännu värre. Försöker hålla ihop så gott det går.

Fick ju i alla fall målat vardagsrummet igår och Hampus satte nästan klart innertaket. Fick hem vår nya fina skänk med hjälp av supersnälla lillebror också. Försöker hålla i tankarna att det inte är långt kvar nu. Snart kan vi bli klara. Snart kan jag slappna av och andas.

 

Har i alla fall fått köpt julklappar till Nico nu. Har nog egentligen bara maken kvar att köpa till samt ordna de klassiska fotokalendrarna. Skall kanske köpa några böcker till Nico också. Några Wirsén, och passa på nu när hans intresse för böcker ökat. De är så bra också eftersom de är lite sådär "könlösa".

 

Vi vuxna kan ju se fram emot att The Strain skall filmatiseras som serie. En boktriologi som handlar om hur ett slags vampyrvirus tar över världen. Tyckte att böckerna var sådär eftersom det kändes som om de skulle göra sig mycket bättre som film, så skall bli spännande att se.

Innan Nico föddes och allt sedan dess har jag varit väldigt bestämd med att han INTE skall få ha leksaksvapen. Jag tycker det är extremt olämpligt att leka krig. Men idag så rök ju då den principen. Dels så kändes det lite meningslöst då han går runt med massa andra saker och gör "skjutljud" ändå, och dels så fick han välja vad han ville på leksaksavdelningen och en pistol var det enda han ville ha.. Och kändes svårt att förklara etiska principer för en treåring när man gjort bort sig och sagt "välj vad du vill". Så var det med det.

 

Och om man vill få det till en genusgrej och att "pojkar alltid vill leka med vapen" så kan jag ju meddela att han i övrigt idag har lekt med sin bebisdocka, med sina två små rosa och lila Polly pocket figurer med tillhörande glittrande bilar, haft hårspänne med Hello Kitty samt lekt med en liten docka med älv-vingar. Så det är nog ganska jämn fördelning mellan olika typer av leksaker.

 

Fast kanske pistolen mystiskt kommer försvinna om några dagar.... det känns lite så.

Idag gick den sista av mamma och pappas katter bort, Alice - som egentligen är min katt, bort. Hon var 19 år. Hade funnit med i en evighet.

Jag fick henne när jag gick i högstadiet. Jag var superdeprimerad, riktigt illa, och mina föräldrar sa att jag fick henne som ett skäl att leva. Någon jag var tvungen att ta hand om om. Hon var världens sötaste kattunge som älskade när man sjöng för henne och dansade runt med henne i famnen.

Senare blev hon döv och kunde inte höra när man sjöng men lika söt var hon ändå. På något sätt trodde jag att hon skulle leva för alltid. Hon överlevde till och med sina barn som gick bort tidigare i år.

 

Jag kommer sakna henne. Min lilla Alice med världens sötaste lilla ansikte.

 

Just nu känns det som om jag spenderar väldigt mycket tid på Blocket och Tradera och letar efter de perfekta sakerna. Behöver en soffa, den perfekta soffan, som skall vara lagom stor, väldigt bekväm och brun. Och så lampor.

 

Hittade denna lampan på Tradera. Kan det vara något? Vad tycker ni?

 

Nicholas vill inte riktigt sova ikväll trots att han var riktigt trött efter dagis och mest bara ville sitta och mysa. Nu när man säger att han skall sova så säger han, i alla fall artigt, "nej tack" och det nya uttrycket som han lärt sig: "jag vill inte". Tyvärr är jag diktator ikväll då jag själv vill sova tidigt.

 

Blev en godnattsaga i alla fall. Vi läste en liten samlingsvolym med några av Stina Wirséns berättelser. Han var mycket engagerad i berättelsen Vem är arg? och berättelsen Vem blöder? var såklart mycket spännande. Efter att vi läst den två gånger bestämde han att om han skulle kunna sova så behövde han ett plåster på ett mikroskopiskt sår han hade på ena handen. Så fick leta upp ett sådant.

 

Nu vägrar han dock somna i alla fall. Åmar sig och pratar och grejar. Vill kramas mycket. Och då får han det. I den här familjen nekas man inte kramar hur trött mamma än är.

 

Han hittade förresten klistermärkena förut... eller hittade och hittade... tog en stol och knyckte dem. Plötsligt satt en hel del nya klistermärken på pottan utan att besök gjorts. Fuskare.

 

 

Snart sova i alla fall.

Massor att göra imorgon. Sugen på att måla vardagsrumsväggar? Välkommen hit.

Dagens inleddes trevligare än den sedan blev kan man säga. Var utvecklingssamtal på dagis vilket var trevligt och positivt. De ser också att Nico utvecklas i raketfart nu.

När det var klart fanns det ingen tid att åka till arbetet och hinna tillbaka igen i tid för begravningen så åkte en snabbis till en utförsäljning av leksaker som hölls i närheten. Blev en del julklappar inhandlade.

 

Sedan var det begravning och om jag haft ont i huvudet innan så är det inget emot vad jag har nu. Alla renoveringsplaner jag hade för kvällen har lagts på hyllan för känner att jag bara måste vila ikväll. Blev faktiskt väldigt mycket mer ledsen än jag trodde jag skulle vara. Trodde ett tag att jag inte skulle kunna sluta gråta.

 

För bara några år sedan hade jag inte varit på någon begravning alls. Nu har det varit tre bara i år. Om man inte förstår hur min släkt är så kan det tyckas som om det inte är så nära släktingar och inte borde vara något man tar så hårt. Låter ju avlägset med mammas mosters man, farfars syster och farfars kusin. Men i min släkt står vi varann nära. Pappas släkt bodde ju tex allihop i samma lilla "by" som vi.

När jag var liten kunde jag korsa vägen och gå längs landsvägarna i det pyttelilla samhället här på ön och peka på husen och säga. Där bor farfar, där bor farmor, där bor min farfars syster, min farfars kusin, min pappas bror, min pappas kusin osv. Husen var fyllda av släkt där man alltid var välkommen. Där man gick och var påskkärring, sålde jultidningar, hade våffelkalas. Det var vår by.

Nu är hela den gamla generationen borta och många av de yngre har flyttat. Främlingar har flyttat in. Nico kommer aldrig få uppleva hur det känns att vara välkommen i varje hus.

 

När jag satt där idag i kyrkbänken så kändes det inte bara som om min barndom för länge sedan är passerad utan som den dött ut, en efter en har de försvunnit och tagit en del av min barndom med sig. Jag har ju alla fina minnen kvar men kan inte bli av med den där känslan av att förtvivlat klamra sig fast vid något man höll så kärt och känna det sakta glida ur ens grepp och försvinna i fjärran.

... om mig själv (oklar intressenivå på detta inlägg).

 

1. Jag anser att fiskpinnar bara kan ätas tillsammans med potatis och den sk fiskpinnesåsen - dvs majonäs blandat med ketchup.

 

2. Jag var under en period totalt fixerad vid olyckan i Anderna som filmen Alive handlar om. Såg filmen hur många gånger som helst, såg dokumentären om olyckan hur många gånger som helst, köpte och läste boken om olyckan och ville döpa mina framtida barn till Nando (still do)

 

Nu skall jag förtära just fiskpinnar.

Om man bildgooglar mitt namn kommer det upp bilder på bland annat ett blomkålshuvud, en halväten fläskpannkaka, Magnus Samuelsson, min chef och Jokern i Batman.

Jag vet inte vad man skall säga om det.... var och en får tolka fritt.

Har haft extrem huvudvärk till och från i några dagar nu så har inte haft orken att skriva, och imorgon är det begravning så lär inte bli på mer positivt humör. Har i alla fall försökt få gjort det jag orkat även om det inte är så mycket.... och helgen är full av renoveringsplaner men får väl se hur man mår.

 

Hade hoppats på att Nico skulle somna snabbt och lätt ikväll med tanke på att han verkat ganska trött sedan han kom hem idag... dock ligger han just nu och nynnar och sjunger och frågar en miljard frågor.

- Vad är det?

- Det är din fot?

- Vad är det?

- Det är din strumpa.

- Vad gör du?

- Skriver

- Vad är det? osv.

 

Har egentligen inte så mycket att skriva idag. Känner mig trött och stressad på en gång. Vill i alla fall ge en stor kram till min man. En till min mamma. En till min pappa. En till min bror. Och en stor kram till min unge. Utan dem hade jag varit lost.

Ja det är ju snart jul så varför inte fortsätta på spåret med saker jag vill ha. Var inne på Roligaprylar.se. Jäkligt bra sida om man gillar nördiga saker och de har sjukt snabb leverans. Sjukt snabb!

 

I alla fall kan jag ju bjussa på lite av de saker som jag fann där som jag skulle vilja ha.

 

Det var svaret jag fick när Nico ville ha godis på morgonen och jag sa att nej, men du kan få ett äpple. Så nu är tydligen äpple skräp.

 

I övrigt har det jobbats idag, fram tills dess att jag fick extrem huvudvärk. Fick målat några brädor på kvällen men aktivitetsnivån är inte hög. Nico har också varit trött så kanske ligger det i luften. En hägrande höstsjuka.

 

Klockan är åtta och jag vill sova. Vissa dagar är man bara mindre kul. Men för att liva upp det lite kan jag dela med mig av bilder på saker jag vill ha.

 

Idag spenderar jag lediga stunder med att kolla in konst på Etsy och Society6. Jag och maken letar nörd-konst att ha på väggarna. Finns mycket och det är svårt att välja. Tipsa gärna om roliga konstnärer eller konstsidor på nätet.

 

Annars är jag mest trött. Fullmånen gjorde sömnen i natt bristfällig. Dock är det full rulle när jag kommer hem för då skall vi lassa saker på kärran och åka till tippen. Kommer nog inte bli sista lasset men kanske det näst sista. Det mesta kommer vara borta i alla fall och det kommer inte längre se ut som vi bor på en soptipp.

 

Nu har jag beställt pysselmaterial från Gula Katten. Även om de var billiga så är ju pysselgrejer ganska dyrt och hade inte råd med allt jag ville ha. Blev färgade katongpapper i blandade kulörer, gelpennor, glitterlim, jumbo-paljetter av varierad form samt klistermärken i form av stjärnor (Nico gillar stjärnor). Så lite pyssel skall det nog bli. Tänkte Nico kunde få stå för lite av konsten i huset.

Fasen var länge sedan det var jag själv målade. Hade vart kul att ha tid för lite skapande framöver.

Just nu känns minns kropp trasig. Helt öm och ledbruten som när man spenderat en hel dag på stan eller så. För ovanlighetens skull har jag inte suttit ner och slappat vid datorn förrän klockan var runt åtta på kvällen. Innan dess var det full fart.

 

Nico sov härligt nog till åtta och lät mig ligga en timam till så kände mig utvilad när jag väl kom upp. Sedan åkte vi nästan direkt till goda vänner där Nico lekte med deras dotter och vi åt pannkakslunch. Han var mycket nöjd och sprang bland annat runt med älv-vingar och trollspö på sig. Var en mycket trevlig förmiddag.

Vi fick en potta av dem också för jag tänkte att vi skulle börja testa att potträna Nico.

 

När vi kom hem så hjälpte jag maken att riva målartältet och jag började sedan sortera det sista skräpet på tomten i säckar och påsar för att vi skall kunna köra till tippen imorgon. Nico och Hampus tog sig också en sväng i skogen, och så hjälptes de åt att sätta upp solcellslyktor längs gången till huset.

 

Efter det gick jag in och målade de sista hattlocken (panel) och när den torkat så började Hampus tapetsera vardagsrummet och vi röjde ut allt förutom soffan och soffbordet (och oj vad stoort vardagsrummet kändes).

Det visade sig också att Nico skötte sin potträning själv då han kissat två gånger på pottan redan utan att jag behövs säga ett ord. Han kändes genast flera år äldre, även på grund av att han pratat så mycket idag och dessutom själv hämtade tandborste och skötte den biten. Ny ord och nya kunskaper varje dag.

 

Efter lite kvällsbus hoppade han i säng och somnade snabbt. Sedan orkade jag inte röra mig mer utan satte mig och kollade in en sida med pysselmaterial som jag tipsades om, och ville köpa typ allt men blir lite glitterlim, gelpennor, färgglada papper och paljetter tror jag. Så kan jag och Nico bygga på vår pysselsamling efter hand.

 

Nu har vi sett på Bron och jag skall ta och dyka i säng. Ny vecka, mer att göra. Idag kan jag i alla fall somna med en känsla av att ha varit lite duktig.

Imorgon skall jag nog också ta och byta telefon till makens gamla så jag kan börja ta lite foton så bloggandet blir lite roligare.

 

Tillägg: Kom ju på att vi efter tips från brorsan också köpte ett Nintendo 64 idag också!! Levereras imorgon :) Nu skall jag bara klicka hem ett Mario Kart på Tradera också och sedan skall det spelas!

Innan jag blev förälder så hade jag många tankar/åsikter/planer kring det där med föräldraskap. Sedan fick man barn och skrattade hånfullt åt sig tidigare barnlösa jag med sina påhitt.

 

Saker som jag innan jag fick barn hade bestämt, men som jag snabbt övergav...

 

1. Mitt barn skulle inte ha napp

Det där med att vänja av med napp verkade ju jobbigt och så var det ju det där med tänderna som alla tjatade om. Icke napp bestämde vi. Sedan föddes ett barn med enormt sugbehov som grät om han inte fick suga på något. Mot gälla bebisskrik har principer inte en chans. Han fick napp omedelbart.

 

2. Mitt barn skulle bara ha vackra leksaker i trä

En slags tanke om ett barnrum hämtat från en inredningstidning. Misstänker dock att det egentligen inte bor barn i de där rummen. Nico tycker om fula leksaker i plast och annat skräp. Och barnskratt går före estetik.

 

3. Mitt barn skulle inte ha jobbiga leksaker som låter

Well, barn tycker det är kul med leksaker som låter. Nico har ungefär en miljon leksaker som låter. En hel del har batterier som börjar ta slut så de låter dessutom mycket underligt.

 

4. Mitt barn skulle inte få sitta och se film eller leka med telefon/iPad hela tiden

Och nej han gör det ju inte hela tiden, men ganska ofta tar man till vad som helst för att få en stund av stillsam tystnad. Klockan halv sex på morgonen heade han fan fått se Saw om han ville det (nej inte riktigt, men nästan).

 

5. Mitt barn skulle inte få äta godis alls förrän han var typ tonåring

Det är inte helt lätt att säga åt sitt barn att denne inte får äta godis när man själv äter ganska stor mängd godis varje vecka.

 

6. Jag skulle aldrig använda mutor och hot i min uppfostran

Hur gör man utan mutor och hot? Kan man få barn att lyssna utan det?

 

7. Mitt barn skulle inte bli ett sådant barn som skriker bland folk

Hehe... försök stoppa ett skrikande barn från att skrika... I dare you. Försök förhindra dessa skrik när affärerna placerar godis i barnhöjd vid kassan. (men han gör det faktiskt inte längre... nu rymmer han istället)

 

Jag tror att listan hade kunnat bli längre om det inte var så att jag borde ha gått och lagt mig för en halvtimma.

Det var faktiskt ett tag sedan... tror jag... och jag har inget för mig. Så kommer därför fylla i denna lista som ni kan läsa, skumma igenom eller klicka bort. Helt valfritt.

 

1. Hur gammal är du? 33... låter så gammalt, men det är det inte!

2. Hur gammal känner du dig? Varierar... ibland just 33, ibland yngre men ibland äldre.

3. Vad har du gjort i dag? Läs tidigare inlägg för utförlig genomgång. Just nu ser jag och maken på prints av Obey.

4. Vilken film såg du senast? Vi såg halva Odd Thomas igår, sedan krävde maken att vi skulle sluta se den.

5. Vem ringde du senast? Min man, för att fråga om han också ville ha Thaimat. Det ville han inte.

6. Är du besatt av någonting? För närvarande av ugglor, men det varierar.

7. Är du rädd för blod? Nej men älskar det väl inte heller.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Ett fruktansvärt stökigt vardagsrum.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Ja, är det korta svaret. Det långa svaret orkar jag inte skriva ut men deras efternamn börjar på R, P, B, K och P bland annat.

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nej

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Tråkigt nog svart, vill ha lika färgglatt som Nico.

12. När vaknade du i dag? Klockan 6 typ.. bläää

13. Vilken är din favorithögtid? Midsommar

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Här, när renoveringen är klar.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Jag vet inte faktiskt, men flygplatsen på Santorini var ingen höjdare.

16. Hur vill du tillbringa din pension? I vårt hus, med en drink i handen.

17. Vad lyssnar du på just nu? Surret från datorn och min katt som snarkar.

18. Har du någon gång brutit ett ben? Nope, men fick en spricka i handen när jag gjorde snygg piruett runt lyktstolpepå isig gata och for iväg..

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Lök, saft, potatis, broccolisoppa på påse och snus

20. Vem är din favoritkändis? Verkligen ingen aning

21. Vad är du på för humör just nu? Trött men rätt nöjd

22. Vilka världsdelar har du varit i? Enbart Europa

23. Snarkar du? Har hänt att någon hävdat detta men jag tror det är lögn :P

24. Vilka yrken har du provat på? Läkarsekreterare, behandlingsassistent och skolkurator... och sommarjobbat som nåt administrativtliknande typ.

25. Hur går du helst klädd? Leggins och oversize tröja...

26. Vilket stjärntecken är du född i? Tvilling

27. Vilket är ditt favoritgodis? Choklad tror jag

28. Vad sa du senast? Ja men spela en timme då

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska och religion

30. Vad har du på dig just nu? Jeans och en svart tröja med färg på

31. Vilken är din favoritaffär? Gekås, Göksäter, Etsy och Rusta :)

32. Vad har du för storlek i kläder? L/XL

33. Vad har du i dina fickor? Absolut ingenting just nu

34. Vad köpte du senast? Toapapper, kattmat och snus

35. Hur många gånger har du flyttat? 10

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Smartphone med bra täckning, snus och en go kudde

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Inget av det.. jag är en mitt på dagen-människa

38. Senaste filmen du såg på bio? Star Trek - into darkness och Iron Man 3 (såg två filmer på samma dag)
 
39. Har du blivit sydd någon gång? Nej.

40. Har du någon gång badat naken utomhus? Nej.. jag är inte mycket för att vara naken alls

41. Vad åt du till frukost? Broccolisoppa och lite chips... sån e jag

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Singel, oftast full och hade himla kul samtidigt som jag var väldigt olycklig.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Absolut inte

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Min familj (både nuvarande och original om man säger så) gör ofta speciella saker... små vardagliga saker som ändå betyder så mycket.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? Bredvid sängen

46. Vad var det sista du åt? Anton Berg marsipan

47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Om jag skall jobba 06, men Nico väcker mig nästan alltid innan

48. Är du blyg? I vissa sammanhang

49. När flög du senast? Var flera år sedan... kanske 2006?

50. Har du något tatuering? Nix

51. Har du varit med om en bilolycka? Ingen allvarlig i alla fall... varit passagerare vid några dikeskörningar dock.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Tror inte det

53. Vilken är den roligaste träningsformen? Fri dans skulle jag tro

54. Har du några husdjur? Två katter. En extremt tjock, skum och inte så smart katt och så en normal katt.

55. Vill du gifta dig? Är redan gift och hoppas så förbli

56. Var växte dina föräldrar upp? Det vet jag inte om de vill att jag skriver om, men nearby skulle man kunna säga. Pappa något närmare än mamma.

57. Har du någon gång ringt polisen? Ja, när vi hittade en bortsprungen hund och när en mötande bil körde av min backspegel och stack.

58. Vilka är dina största svagheter? Jag har svårt att ta tag i saker som är ostrukturerade

59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Nej, inte vad jag vet eller minns i alla fall

60. Vad ska du göra imorrn? Se tidigare blogginlägg men kan väl sammanfattas med ordet måla

Nico fick vara vaken till 21 och fick kvällsmat vid 20 i en naiv förhoppning att han skall sova till i alla fall 8 imorgon. Chansen är väl dock minimal med tanke på att han sov mitt på dagen. Men men.. värt ett försök.

 

Han var mycket nöjd då mamma och pappa kom förbi med en present till honom förut. En Talking Tom nalle, som liksom namnet låter ana pratar.

Jag har vaga minnen av att ordet helg en gång för länge sedan var synonymt med sovmorgon, slappande, soffhäng och fritid. Hur jag kunde ligga i sängen en hel dag och se på film. Kanske till och med umgås med någon. En hägring i det förflutna.

 

Idag vaknade jag klockan 6 av att sonen ville att jag skulle gå upp. Han ville ha glass. Det fick han inte utan det blev fruktsallad, vilket jag ändå tyckte var rätt snällt. Han tyckte tydligen också att det kändes speciellt att jag fixade det åt honom på morgonkvisten så han sjöng "Ja må han leva" för sig själv innan han åt den.

Efter det blev det inte mycket mer sova för han hade det ena önskemålet efter det andra, och ingen av dem var att hans moder skulle då sova en stund till. Och vid åtta var vi tvugna att pallra oss upp.

 

Sedan har det sista fönstret bytts. Jag har lassat en släp fullt av sopsäckar som Hampus sedan körde till tippen. Jag har också målat panel. Vet inte om jag nämnt det men då det är för kallt ute nu så målas panel inne i vårt vardagsrum. Vet ni hur hemtrevligt och lättstädat det är att ha hela vardagsrummet fullt av panel och torkställningar? Inte alls kan jag meddela. Dessutom gick Nico under ställningen och fick hela håret fullt av målatfärg som jag fick försöka skura bort med en disksvamp på han vägrar tvätta håret. Gick hyffsat.

Så åkte Hampus för att köpa tak till vardagsrummet och lite annat smått och gott. Själv umgicks jag med sonen som sedan spontansomnade vid ett och nu har sovit i två timmar. Kan inte bestämma mig för om jag bör väcka honom så han får väl sova då. Kanske behöver han det. Kanske borde jag göra detsamma.

Dock gjorde jag inte det utan gick ut och tömde målartältet på de sista brädorna så att vi kan montera ner det sedan.

 

Bygget går framåt.. Inte mycket kvar egentligen även om det känns som om man kommer på nya saker som måste göras hela tiden. Som det där med att ansluta stumrännor till dagbrunn och sådant där.

Samtidigt skall man försöka hålla ordning inne - vilket jag för närvarande misslyckas katastrofalt med. Ser ut som ett mindre krig härinne.

 

Äh nu tar jag och halvsover till maken kommer hem.

Har det senaste upptäckt att jag utan att tänka på det dagligen har gått runt med en lerfläck på vänster lår. Varför? Jo för att Nico kräver att jag bär honom från bilen till dagis varje dag och hans leriga lilla stövel når precis till mitten av mitt lår.

Hade varit intressant att veta vad alla på mitt jobb tror jag sysslar med för att få en lerig flcäk just där hela tiden.

Minns ni den här gamla klassikern? Programledaren som kaskadkräks i tv och säger att det är för att hon har mensvärk?

 

Jag har alltid garvat åt det och tyckt att "Vadå kräkas av mensvärk?". Har tyckt att det låter som en ganska skum och dålig ursäkt. Nu får jag be denna kvinna om ursäkt, även om hon ju inte vet att jag har sagt så, för idag förstod jag. Vaknade med en så in i helvetes för jävlig extrem mensvärk att jag mådde illa och var på väg att kräkas av smärtan flera gånger.

Tänkte att jag omöjligt skulle kunna ta mig till jobbet, men lite vilja och Voltaren så lyckades jag i alla fall.

Jag har ju skrivit innan om min extrem-PMS. Eller PMDS skall man kanske kalla det. Det handlar ju inte om lättare moodswings eller så, utan om att jag blir ett vansinnigt monster. Och eftersom min ilska i dessa perioder gick ut över alla andra så sökte jag ju tillslut hjälp för det hela.

 

Så nu är det andra månaden som jag äter låg dos antidepressiva mellan ägglossning och mens. En halv tablett Cipralex om dagen. Och - ta i trä - så verkar det hjälpa. Förra månaden fick jag inte ett enda utbrott. Kunde känna mild irritation någon gång men den gick lätt att hantera och var inte alls i närheten av den explosiva ilska jag annars har precis innan mens. Denna månaden började jag känna av lite aggression men så fort jag började ta tabletterna igen så försvann det.

 

Känns faktiskt helt fantastiskt att det kanske kan vara så att jag kan slippa min PMDS nu. Det har dock en nackdel och det är att jag de första dagarna jag tar tabletterna är otroligt otroligt trött. Jag vill egentligen bara sova och det gör ont i ögonen av att ha dem öppna. Men det är det värt om jag kan vara glad och lugn.

 

Så tips till alla er som har extrem PMS av det slag att ni känner att det försämrar er livskvalitet - sök hjälp hos barnmorska/gynekolog. För det finns hjälp att få. Alla är fortfarande inte helt informerade om PMDS, så om ni träffar en läkare som verkar helt oförstående eller avfärdande så gå till någon annan.

När man haft världens längsta och stressigaste dag på jobbet är det underbart att komma hem till den sötaste ungen som finns. Även om han är lite tjurig.

Idag när jag kom hem dök han som vanligt på påsen från affären men innan han hann få tag pånågot så hör jag maken ropa: Inget godis, för han vägrar ens smaka på middagsmaten.

Tydligen hade de haft en långvarig strid om detta och Nico blev inte glad när även jag instämde i att han måste smaka på maten.

Han vrålade och tjöt och var ilsk som ett bi. Inte tänkte han ge sig.

 

Tog en halvtimma innan han kom fram till mig och gapade. Först fattade jag inte vad han ville men sedan tog jag en gaffel med korv och macaroner (nu kalla och säkert inte så goda) och lassade in. Han stod som människorna i Fear Factor när de måste äta koögon, och hoppade upp och ner och frustade tills han lyckades svälja ner det. Sedan log han och sa: Chokela-bit. :)

 

Resten av stunden innan han skulle sova så har vi mest myst. Har ju bara nån timme med honom innan han skall sova när jag jobbar sent. Han somnade med huvudet i mitt knä i soffan.

 

Skulle egentligen målat lite nu men jag är så enormt trött att det bara inte fungerar. Jag måste få ligga ner. Måste sova.

Jag vet att jag borde titta in är och skriva ibland men de senaste dagarna har jag varit så himla osugen. Känns som om all tid går till jobb, att greja hemma och busa med sonen och har liksom inget kul att skriva om - om man inte anser det kul att höra samma story varje dag... om och om igen.

 

Längtar tills huset är klart. Då skall jag köra värsta racet med före och efter bilder så ni kan få se hur vi slitit hela sommaren... eller ja, det är väl främst maken som slitit även om jag funnits med på ett hörn med en målarpensel i handen.

 

Och så längtar jag till jullov för just nu är det verkligen fullt upp på jobbet, och även med allt annat. Känns som om dagarna bara är en strid ström av möten av olika slag. Sedan hem - äta - sova.

 

Som sagt var, har verkligen inget kul att skriva om för tillfället.. Jag återkommer. Eller går i ide. Vem vet.

 

Eftersom Nico var småfebrig och hängig igår och fortfarande verkade trött i morse så stannade jag hemma med honom idag. Får sådan dålig-mamma.ångest om jag skickar iväg han till dagis om  jag misstänker att han kanske kan vara sjuk. Dock har han verkat helt ok idag så blir dagis igen imorgon.

 

Dagen spenderades mest med att pussla. Senast när jag köpte ett tjugobitars pussel så lade han ju det på ett kick, så tänkte att det skulle vara lite mer utmanande nu. Åkte till leksaksaffären och köpte detta pussel med 40 bitar.

Nico är så himla rolig ibland att jag nästan skrattar så jag gråter. Idag på morgonen tyckte han nog att hans pappa skulle bli lite bättre på att läsa mellan raderna.

Hampus skällde på katten som rev på väggen och jag kommenterade: Hon gör så eftersom hon vill ut och ingen öppnar dörren....
Sedan fortsatte han med sitt men Nico tyckte tydligen att det var uppenbart att det var menat att han skulle öppna för katten så han vrålade:

- Hör du pappus?

-Hör du pappus?!

- KATTEN!!

 

:)

 

(och ja Nico kallar alltså sin pappa Hampus för pappus..hehe)

Allt som oftast när det blir någon diskussion kring ämnen som genus, feminism, heteronormativitet, vithetsnormer, rasism eller liknande så tycks det alltid hamna i att människor kastar dynga på de som de kallar "PK". Ibland kan det såklart enbart handla om att man har olika åsikter i ett ämne, men allt som oftast tycker jag det handlar om människor som hetsigt vill försvara sin rätt att kränka eller förtrycka de med mindre makt än dem själva. Välj själva om det handlar om sexistiska skämt, "rätten" att kalla folk för bög, chokladbollar/negerbollar eller som nu senast om "hudfärg" är ett bra begrepp när man talar om beige.

 

Gärna skall man förlöjliga hela diskussionen, sucka och pusta och anse att folk är för lättkränkta. "Om man inte får säga bög och negerboll så får man väl snart inte säga något alls"... Gärna ta upp helt orelevanta exempel som finska pinnar (mig veterligen har ordet finsk aldrig varit ett ord som använts för att förtrycka och nedvärdera en minoritet) eller ta upp random sak som är vit och hävda att man minsann inte känner sig kränkt av detta. Som om det på minsta vis är jämförbart att vara priviligierad vit snubbe och höra någon kalla något för vit med att vara mörkhyad minoritet med historia (och en samtid) fylld av förtryck, nedvärderande, förlöjligande, särbehandling, diskriminering och hat och höra någon använda begreppet neger. Not the same!

Och det jag finner förvånande är med vilken passion människor försvarar sin rätt att fortsätta kränka andra. Man bara MÅSTE använda de där kränkande orden. Varför?

 

Sedan kan jag ju undra om de som tycker så här har några barn, och om de har de hur de skulle reagera om deras barn kom hem och var ledsna och sa att en klasskamrat kallat dem för *valfri kränkning*. Och de ringde upp denna klasskamrat som sa att "äh jag skämtade ju bara/meh så har jag ju alltid sagt/ hur lättkränkt får man vara, kan man inte säga nåt nu förtiden/JAG skulle inte ha tagit åt mig" eller annat argument som liknar det som de själva använder. Skulle de då säga till sitt gråtande barn att "Nej men du, jag bryr mig inte om att du är ledsen för din klasskamrat har jag en poäng där och bör få fortsätta säga så till dig även om det gör dig ledsen". Antagligen inte, för det är den som känner sig kränkt som har tolkningsföreträde. ALLTID.

 

Kan dock störa mig på begreppet PK då det står för politiskt korrekt, vilket låter som om man bara vill vara duktig för sakens skull. Att det bara är en yta eller fasad av präktighet. Att man skulle vara ute efter andras gillande. För det är ju inte det som det handlar om. Det handlar ju om att man har en önskan att förbättras, att man vill skapa ett bättre samhälle, att man vill andra väl och inte tycker att människor skall behöva känna sig förtryckta eller kränkta. Det handlar ju inte om att man "gnäller bara för sakens skull" utan att man faktiskt ser något man anser vara fel som man vill förändra. I fallet med "hudfärg" var det ju en fjortonåring som tyckte det kändes orättvist att man faktiskt bara utgår från vita människors hudfärg när man säger så, kanske också baserat på att hon hade en syster med mörkare hudfärg. Skall hon då hånas och förlöjligas - för att hon ville skapa ett samhälle där de som hennes syster skulle slippa känna sig utanför?

 

Och det där med att de som "är PK" skulle göra det för att vinna poäng eller gillande - snälla. Hur ofta tror ni att jag får beröm, en klapp på axeln eller tummen upp när jag säger ifrån om sådant här? Inte särskilt ofta! Däremot får man rätt ofta mothugg, kallas för jobbig/gnällig/rabiat eller rent ut dum i huvudet. För folk tycker INTE om förändring, eller att behöva anpassa sig, eller att behöva leva sig in i någon annans situation om denne inte är ungefär likadan som en själv. Jag blir uppriktigt ledsen av denna inställning hos människor. När någon säger till mig att något jag gör eller säger faktiskt kan uppfattas som kränkade av någon/några så tycker jag det är skitbra att jag kan bli uppmärksammad om detta och försöka bli en bättre person och kanske på det sättet skona andra människors känslor. För oftast är det ju så att vi inte medvetet kränker andra, utan vi är del av ett system med gamla vanor och ord som vi inte ens reflekterar över, men att försöka försvara sin rätt att kränka när någon försöka göra en uppmärksam på detta - det förstår jag fan inte.

Kan ju börja med att önska världens bästa pappa, min pappa, grattis på farsdag. Har sådan himla tur som kan bo granne med min mamma och pappa, för de är världens snällaste och ställer alltid upp.

 

Idag har vi dock grattat Hampus på farsdag på morgonen. Är ju egentligen Nicos jobb men har är inte helt med på notorna. Efter en hel del övertalning följde han med in till Hampus i morse, missuppfattade situationen och sjöng lite Ja må han leva, innan han kastade boken jag köpt på Hampus.

 

Sedan har maken varit flitig och duktig hela dagen. Röjt i trädgården har han gjort och byggt ett trappräcke. Sedan invigde han den nya altanen med en öl. Själv har jag mest hängt med Nico men har städat också. Var och handlade men det var en påfrestande upplevelse då Nico inte alls hade lust för ovanlighetens skull, utan grät i högan sky och ville hem till sin morbror istället.

 

Nu blir det ett sådant där blogginlägg som man inte skall skriva om folk skall tycka om ens blogg. Jag har förstått att man skall hålla sig till en sak i taget, men här kommer lite av varje i en salig röra.

 

Börjar med att berätta att maken var på AW igår och därför har mått sådär självförvållat dåligt större delen av dagen, vilket resulterade i att jag fick åka och köpa den obligatoriska pizzan. Nico var nöjd då han fick följa med, "hjälpa" mig att tanka bilen samt fick hamburgare från McDonalds. Dock var hans mat inte helt anpassat efter barn som har svårt för förändringar då de för tillfället ger barnen en påse med sin mat istället för den klassiska HappyMeal-boxen och Nico grät hysteriskt ett bra tag över detta. Sedan kom han dock över det hela och förde ett påhittat telefonsamtal med sin morbror där han berättade om pizzaköpet och även att han hade bajsat. Gullunge.

Resten av dagen har han lekt med en flygande ko som han fick av sin gammelmoster och så har han lekt med sin mormor. Själv fick jag målat lite lister i hallen och diskat men det var väl det. Kvällen avslutades med sällskapsspel tillsammans med lillebror med tjej.

 

När jag sammanfattat dagen kan jag gå över till att berätta att jag känner lite glädje över att, ganska lätt visade det sig, hittat ett datorspel jag letat efter i typ 15 år (inte riktigt men nästan). Spelet DarkStone som jag spelade 1999 och älskade och har velat spela sedan dess fanns på Ebay. Tänker gå till historien som kvinnan som enbart ville spela ett enda datorspel i sitt liv.

 

Sedan måste jag bara kommentera diskussionerna som pågått kring hur man debatterar "på rätt sätt" som uppstått bland feministbloggarna. Sanna sammanfattar det hela bra i sitt inlägg så läs gärna det. (och läs gärna hennes flatfilmsfredagsinlägg också för såg den filmen och den var mycket bra). I alla fall.... Nu är det ju lite sådär tabu att kritisera andras sätt att föra feministisk kamp men jag måste säga att jag personligen har svårt för det där gapiga ilskna sättet att debattera. Inte för att jag har något emot själva ilskan, för det kan vara en nyttig och framför allt befogad känsla, men när man låter aggressionerna ta överhanden. Ofta om man säger en sådan sak så blir man beskylld för att ha fallit för det där att kvinnor inte får vara arga, men det är  inte det, för jag ogillar män som är på det sättet exakt lika mycket. För mig handlar det väl dels om att jag inte är sådan som person, att jag har extremt svårt för människor som höjer rösten och att jag inte anser det vara konstruktivt. När jag gick i gymnasiet var det bland annat en del som ifrågasatte att jag kunde sitta och till synes vänskapligt diskutera saker med personer med nynazistiska åsikter. Men det handlade inte ett enda dugg om att jag höll med dem utan för att jag ansåg att det enda sättet för mig att påverka deras åsikter var att etablera en relation och på det sättet kunna påverka deras sätt att tänka. Och samma sak gäller nu. Studier visar ju också att om man bara går in för att säga till någon att de har fel och försöker argumentera mot dem så kommer de enbart stärkas i sin övertygelse. Så det är klart det beror på vad man har för syfte med sina diskussioner eller debatter. Om man bara vill predika för de redan frälsta så är det ju fine att gapa på, men om man faktiskt vill förändra något så kommer man mycket längre med att vänligt men bestämt tala med och inte mot andra.

Vissa skulle kanske uppfatta det som att man är vek och inte vågar stå för det man tycker i alla lägen, men skall jag vara ärlig så handlar det mer om manipulation. Att man vet vad som fungerar för att lura in andra i samma tankebanor som en själv. Vilket aldrig fungerar om man omedelbart försätter andra i försvarsposition.
Sedan är det kanske så att båda typerna av människor behövs. Om de som är mer som Schemnus och Sanna (och jag om jag får vara så fräck att jag nämner mig själv i samma mening som dem) kanske har större framgång med att få icke-feminister att börja tänka i feministiska banor, så har kanske de mer ilskna och burdusa feministerna en stor roll i att få de som redan är feminister att tänka ett steg längre och utvecklas i sina tankar?

 

Nu skall jag se Walking Dead, somna och få mardrömmar.

 

Jag såg ett så bra klipp med Ash Beckham idag på FB som jag bara måste dela med mig av. Om att komm aut ur garderoben, och då talar hon inte enbart om homosexuella utan om allas garderober.

Tyckte speciellt om slutet där hon pratar om att man kan be om ursäkt för saker man gör, men att man aldrig skall be om ursäkt för vem man är. Hur ofta har jag inte gjort det liksom... "ursäkta om jag är lite konstig"... Förklarar sig.

 

Idag kommer jag lite snabbt skriva ner mina tankar kring två olika saker som debatterats/diskuterats friskt i dagarna. Dela har vi tårtan i ansiktet på Jimmy Åkesson och dels har vi skolan som lät eleverna debattera mot homoadoptioner. Enligt mitt sätt att se har vi här två extremändar av samma skala. På ena sidan har vi de som tycker vi skall tysta de som säger saker vi inte gillar och på andra sidan har vi de som tycker att man skall få diskutera precis vad som helst. Själv står jag här i mitten och tycker att båda sidor är idioter. Så får man kanske inte säga, men så tycker jag.

 

För jag tycker inte om vad Åkessons parti representerar och jag tycker att det känns skrämmande att leva i ett land där de fått så många röster att de faktiskt är med och bestämmer saker. Hade varit mtcket glad om alla slutade rösta på dem och de föll i glömska. Världen hade varit bättre då i min mening. Men nu är det ju så att vi lever i en demokrati. Jag ansluter mig inte till skaran som kritiserar tårtningen eftersom det kan skapa sympatier, utan jag ogillar det eftersom jag anser det vara odemokratiskt att försöka förlöjliga och tysta människor med en annan åsikt om man gör det på annat sätt än med goda argument.

 

Och skall man argumentera så är det ju bra om man lär sig debattera. Och då hamnar vi i frågan om vad det är ok att man uppmanar sina elever i skolan att debattera om eller mot. Ni kan läsa bättre om detta på Sannas eller Moralfjants bloggar. Så jag kan bara sammanfatta att jag håller med dem. Det finns gränser kring vad man bör debattera om, framför allt i skolan. Inte för att man inte har rätten att göra det, utan för att man inte bör göra det - för att man kan ha lite medmänsklighet, sunt förnuft och inte sparka på de som redan ligger ner. Att uppmana människor att debattera mot redan utsatta gruppers rättigheter skapar ju knappast ett bättre samhälle och säkerligen inget trevligt studieklimat för de elever som kan tänkas tillhöra en av de utsatta grupperna.

 

Sedan kan ni även läsa detta inlägg av Sanna. Få saker stör mig lika mycket som när priviligierade människor frösvarar sin rätt att använda skällsord som kränker andra än de själva, med argumentet att de inte tycker att det är en big deal.... Såklart de inte tycker då de aldrig varit utsatta för förföljelse eller förtryck på ett strukturellt plan.

Nico har blivit smått besatt av en flicka på sitt dagis. De dagar han är ledig pratar han enbart om att åka dit och leka med Elin. Om man frågar vad man gjort när han var där är svaret enbart: Elin. På morgonen när han vaknar så pratas det om Elin. Idag när jag hämtade honom var han tvungen att gåt illbaka fem gånger för att ännu en gång säga hej då till Elin. Bara Elin som gäller just nu. Lite sorgset nog vet jag inte om besattheten är besvarad. I början var den nog det, men nu verkar det som om Elin känner att hon fått lite av en överdos av Nico.

Det är svårt det där med gränser. Min älskade lilla stalker.

Om någon förresten undrar hur det gick med mitt golvläggande så hann jag inte den helgen jag skulle göra det och så gjorde maken det när jag var bortrest, så jag slapp :) Var ju synd att jag inte fick se om jag kunde men har så mycket annat att göra så det var skönt att slippa göra det med.

 

Idag har jag målat kring fönstren i köket så nu kan jag strax sätta upp gardiner :) Jobbigt att jag fortfarande har känningar efter hjärnhinneinflammationen i somras dock. Till vardags märker jag oftast inte av det men om jag skall göra något som kräver fokus och kocentration, som att måla, så går det ca en halvtimma innan jag börjar känna mig yr och mår illa. Måste därför ta många pauser och ibland måste jag till och med sova en stund efter att jag ansträngt mig. Vet inte hur länge det kommer hålla i sig eller om det är något som kommer vara kvar permantent.

 

Nu blir det lite papperarbete.

Hittat ett nytt favoritmärke som liksom funnits under näsan hur länge som helst utan att jag sett det, eftersom det säljs på den lokala ICA-butiken (förutom att det är väldigt känt då).

Har upptäckt att Pierre Robert har dels sport-BHs, trosor och strumpor som jag kan ha i härliga färger och dels har tunna ull-underkläder, strumpor och mössor i härliga färger till Nico.

Nico har bland annat fått den här mössan.

 

Idag fick vi ett paket på posten från en anonym avsändare. Det var inslaget i presentpapper och addresserat till USS *efternamn*. I paketet fanns det nis er på bilden nedan (bilden är dock googlad så inte jag som tagit den).

Nico hade feber i natt och betedde sig som en full gubbe mitt i natten. Skulle raggla omkring och sjunga och fnissa innan han beslutade sig för att se film tre timmar mitt i natten. Eftersom jag bara ville sova så sa jag bara ja till allt. Sova fick jag dock inte ämdå. Kanske två-tre timmars sömn i natt.

 

När jag kom mig upp städade jag i huset eftersom vi skulle få besök och sedan kom Karin och hennes dotter på besök. Ungarna lekte och hade kul tillsammans efter den inledande blygheten kommits över. Vi kunde sitta och ha vuxensamtal vilket är så himla efterlängtat, för det har jag inte så ofta.

 

Och när de gått hem så lämnade jag Nico till mamma och pappa och målade en del och pysslande innan mamma kom med Nico och vi roade oss med att vika kläder. Nico var mycket upprörd då han fått klippa ur bilder på leksaker han önskar sig ur en leksakskatalog men inte kunde förstå varför han inte kunde få leksakerna med en gång. Överlag har han dock varit glad idag.

 

Nu skulle jag egentligen behöva sätta mig och pyssla lite med papper men frågan är om jag verkligen orkar det just nu. Känner mig helt hjärndöd och skulle egentligen vilja lägga mig och sova. Får väl se hur det blir.

Schmenus skrev också detta mycket intressanta inlägg om otrohet och tvåsamhetsnormen. Det påminde mig lite om en föreläsare, vars namn jag glömt, som en gång sa att även heterosexuella har en slags "komma ut"-process varje gång de hamnar i ett förhållande. Alla människor har olika uppfattning om sex, sexualitet och otrohet, alla har olika sexuella preferenser, och i en relation kan det vara en lång process innan man verkligen vågar berätta för den andre vad man tycker om och så vidare. Vissa kanske aldrig riktigt vågar.

 

Framför allt tror jag att många undviker det när med hur de definierar otrohet. Kanske vill man inte vara den som tar upp ämnet och kanske framstår som om man har planer eller önskningar på att vara med andra?

 

Själv är jag någon så ovanligt (kanske inte alls ovanligt när jag tänker efter...) som en människa som inte egentligen tror på monogami men som aldrig varit otrogen. För mig är kärlek och sex två helt olika saker och jag tror egentligen inte att det är det mest lyckade för människor att enbart ha sex med en person om man lever i en relation i många år. Människor har olika sexuella behov i olika perioder och det kan vara svårt att alltid vara på samma nivå. Eftersom många kopplar samman sex och kärlek så starkt dock så kan det nog vara svårt att få en relation att fungera om den är "öppen". Och då alla de jag haft relationer med sett monogami som viktigt (och jag själv tidigare var väldigt svartsjuk av mig) så har jag respekterat detta och levt monogamt. Är ju ingenting jag lider av. Har ju inga önskningar kring att ha sex med andra utan för mig handlar det mer om en teoretisk/filosofisk/principiell fråga om individuell frihet och oönskad äganderätt.

 

Jag och maken pratar dock mycket om sådana frågor. Bollar olika infallsvinklar fram och tillbaka och utbyter funderingar. Det tror jag är något av det viktigaste i en relation. Att man kan vara öppen om alla tankar man har, även de som är "förbjudna".

Blir inte att jag skriver så mycket om feminism numer, trots att det är en aktiv del av mitt liv. Dels tröttnar jag på att det alltid blir att man drar samma argument om och om igen men folk ändå inte fattar och dels så känns det som om man deltar i en evig kamp om vad som är "rätt sorts feminism". Jag delar nog Schmenus syn en hel del, som man läsa om i hennes inlägg här. Jag ser feminismen som en del av en "humanistisk människosyn", jag tycker om rättvisa och indivduell valfrihet och ogillar förtryck helt enkelt. Feminismen är inte en gruppering utan flera grupperingar och det finns såklart feminister eller vissa strömningar inom feminismen som jag inte håller med om, dock tycker jag inte om bilder som denna som jag uppmärksammade på Facebook.