Knyttet - kort men tjock

Jag gillar variationen av teman, och dess djup..haha. Skillanden mellan vad jag åt till middag igår och vad som är kärlek är ganska stor :)

En gång funderade en vän till mig på om hon älskade en kille eller ej, och den gången sa jag att man vet att man älskar någon om förlusten av den personen skulle innebära ett stort hål i en som aldrig går att fylla. Men det är ju inte så enkelt egentligen... det går inte riktigt att beskriva kärlek. Jag tror det är därför den är så speciellt, eftersom den är just så enorm men ändå så flyktig. Så påtaglig men ändå så obestämbar.

För mig är kärlek trygghet. Vetskapen att det finns någon jag alltid kan lita på, som inte sviker mig, som alltid står på min sida och som älskar mig precis som jag är. Jag har aldrig varit mycket för passion och förälskelse, utan jag har alltid strävat efter lugnet. Någon som säger att allt kommer att bli bra när jag är rädd.

Men egentligen... om man inte skall krångla till det och bli för djup och svår.... så är det så här:

När man står med skitigt okammat hår, blek och med mörka ringar under ögonen och har på sig mysbyxor och en gammal t-shirt med bebiskräks på och Hampus kommer in i rummet tittar på mig och säger att jag är vacker.. och jag kan se att han mott alla odds faktiskt menar det - det är kärlek :)

Nico sov ganska gott i natt och nu tar han sig en förmiddagslur. Han känns mycket mer stabil i humöret nu när han börjar tillfriskna.

Nu har vi två mycket skygga katter i ett rum i källaren. Jättefina katter är det, men tycker så synd om dem som bara sitter och gömmer sig. Har spenderat morgonen med att försöka få tag på katthem som kan ta hand om dem, men är ju stört omöjligt att få tag på dem så har fått maila alla och hoppas att de svarar snart.

Känns så konstigt. Har liksom inte fattat att vår vän gått bort riktigt, och det känns som vi stulit hans älskade katter.

Idag är min plan att försöka rota fram lådan med gammalt julpynt och se om det finns något användbart där. Annars blir det nog ganska lugnt.
Vissa dagar har man helt enkelt inget spännande att berätta :)

Hade jag haft tusen spänn hade jag köpte en sådan här barnstol till Nico. Asful egentligen, men påminner om en vi hade hemma som barn och vi tyckte den var hur rolig som helst :)



Nu har jag ju sett att andra bebisar i Nicos ålder redan sitter i stol, och känner på mig att Nico hade tyckt mycket om det, så hoppas ha råd att köpa en stol åt honom så snart som möjligt.

Nu är ju dagen visserligen inte över än, men what the hell.

Jag kan meddela att i vår lilla familj har vi onyttiga, oregelbundna och skumma matvanor. Vi skall försöka skärpa oss innan Nico blir så stor att han fattar att hans föräldrar ibland äter chips till middag.

Idag till frukost åt jag rester från gårdagens middag (potatisgratäng med köttfärs i). Jag tycker om att äta middagsmat till frukost. Frukostmat är inte min grej alls egentligen.

Sedan åt jag inget förrän nu (klockan är snart 17) då jag äter en slags färdigmat... pasta med svamp tror jag det är. Ikväll skall jag väl slänga ihop nån pasta med ostsås så älsklingen får något i sig.

Så kan en matdag i mitt liv se ut..haha. Vi äter dessutom ofta samma sak... eftersom Hampus äter väldigt få rätter.

Idag har vi haft lite fullt upp.

Vi har varit och storhandlat (oj vad vi handlade) och jag har kört bil i snö, i normal hastighet och inte varit rädd. Stolt över mig själv. Kände mig som... Kenny Bräck, eller vad han heter (tur att han inte är död för det hade väl blivit jordbävning av den enorma vändningen där nere om han hörde sig själv jämföras med den lilla kärringförare jag är..haha).

Lämnade av Hampus i Stenungsund där han skulle bli hämtad av en vän för att åka och hämta de katter som tillhörde den vän som så tragiskt gick bort. Hans två katter han varit ensamma i lägenheten och vi skall ta hand om dem tills vi hittar nytt hem på något sätt till dem. De var oerhört älskade så om någon som läser detta vill ge två fina katter ett nytt hem så hör av er.

Nu har jag packat upp all mat och väntar på att Hampus skall komma hem. Bredvid mig har jag en vansinnig baby som vill att all fokus skall vara på honom. Men söt e han.

Vår lilla plutt mår bättre idag. Ingen feber och han har varit mycket mer vaken och mycket mer glad. Dock har han haft en del stunder då han SKA bli buren...annars jävlar typ.

Snälla mamma var här en stund idag och hjälpte mig. Hann till och med få mig en välbehövlig dusch. Nico går som tur är att lägga mycket lättare idag, trots att han krånglat lite vissa stunder, men är fortfarande väldigt trött. Kommer nog ta ett tag ett återhämta sig. Är liksom lite trött i själen.

Tänkte julpynta idag, men blidde bara en julstjärna i köksfönstret. Men den lyser fint :)

I går kväll trodde jag att jag skulle upplösas i atomer. Jag var så trött, frustrerad och uppgiven att jag bara ville skrika och dunka huvudet i väggen.

Hade inte sovit nästan alls på två dygn och Nico hade fortsatt feber och vägrade sova. Varje nattning pågick i timmar och innebar bara skrik och gråt. Att ge upp var inte ett alternativ för han var så trött att han ändå grät och skrek efter en stund om man tog upp honom ur sängen.

Fick i alla fall sovit lite halvt som halvt fram till 5 i natt. Efter det var det mycket småtjöt från Nico, med utspottad napp och allmänt gnäll. Nu på morgonen har han i alla fall varit på bra humör.
Det svåra just nu är att komma till ro när man har chansen att sova då allt som behövs göras snurrar i huvudet.

Idag kommer mamma och hjälper oss lite. Supersnällt verkligen för känner mig lite som ett vrak. Helt i ofas. Om Nicos feber håller i sig kanske man får ta sig en sväng till vårdcentralen också. Får väl se hur det går.


Nico tyckte först att nallen var lite stor, men sedan kom han på att det var mysigt att ligga på natten och krama ett av nallens ben :)

I min gamla blogg skrev jag en hyllning till mina föräldrar som ni kan läsa HÄR.

Nu när jag själv är förälder så tycker jag det är skönt att ha föräldrar som jag kan använda som inspiration och förebilder, snarare än avskräckande exempel.
När Nico växer upp vill jag att han också skall känna att han kan pata med oss om allt, att vi alltid finns där och ställer upp för honom i vått och torrt.


En bild på mina underbara föräldrar i deas fantastiska trädgård. En bild jag stal från deras hemsida.

Utan bakgrundsinformation hade denna blick sagt mig:

"Mamma, en dag kommer jag gå med i ett gäng, för jag är hård och tuff"

Med vetskapen att han kisar eftersom han bländas av blixten säger den:

"Mamma, lägg ner det där fotograferandet nån gång"

Dagens läxa:

Kunskap ändrar vårt sätt att tänka :)

Måste spendera tiden på något sätt så ger mig i kast med tema 2. En klurig en. Vad innebär den första kärleken egentligen. Kärleken till ett ting? En aktivitet? En person? Puppylove? Tonårssvärmeri? Riktig kärlek?

Hampus är ju som ni alla förstår min stora kärlek. Inte förrän jag mötte honom insåg jag att kärlek inte behöver göra ont. Att den inte behöver innebära att förlora en del av sig själv. För mig är han den första och största äkta "romantiska" kärleken.

Dock var jag som pytteliten, och då menar jag yttepytteliten, tydligen förälskad i mannen som äger den lokala ICA-butiken där jag växte upp. Brukade högt dela med mig av hur söt jag tyckte han var när jag såg honom i affären, vilket jag idag kan tycka är nästan lite pinsamt.
En av mina första barndomsförälskelser var en klasskamrat minns jag. Vi brukade samla flintasten tillsammans och han imponerade på mig genom att visa hur han vågade hoppa på "farliga" ställen i berget (var inga helvetesgap direkt).

När jag lärde mig läsa fann jag en livslång kärlek i och till böcker och skrift. Att läsa och skriva är en stor del, inte bara av mitt liv utan av den jag är.

Kärlek kommer i många former och på ett sätt tror jag att vi kan möta kärleken för första gången oändligt många gånger då den överväldigar oss varje gång.

Det har varit en tung och sömnlös natt. Jag kommer inte beröra Hampus väns bortgång mer av respekt för andras privatliv och integritet. Kan bara säga att det var plötsligt och oväntat, och att det påverkar oss mycket.

Nicholas är fortfarande inte frisk och hela gårdagen, och även idag, har han en feber på strax under 38 grader. Han är ganska glad de stunder han är vaken och pigg, men han blir snabbt trött och grinig... dock vill han inte alls sova fast han behöver det så det är en långdragen kamp varje gång man lägger honom i sängen innan han somnar.
Svårt att orka med då jag knappt sov alls i natt och natten innan dess sov jag inte många timmar heller. Det får gå dock. Finns värre saker än sömnlösa nätter inser man nu.

Bloggandet kommer av förklarliga skäl vara mer sporadiskt några dagar. Vi behöver vara familj nu. Ta hand om varandra.

I natt har vi haft sorg här hemma då vi fick veta att en av min mans bästa vänner avlidit. Det finns inget man kan säga eller göra. Kan bara finnas där för honom just nu.

Robban, du är saknad och lämnar ett stort tomrum efter dig.

Jag har nu tittat runt lite bland de bloggar som skrivs av de andra i gruppen Augustimammor och jag måste erkänna att jag känner mig lite sur... Bitter, kanske är ordet... Nästan förbannad på ett sådant där avundsjukt vis.

Hur fan får ni tid att hålla så jävla rent?! På varenda bild ser man i bakgrunden fina välstädade rum. En del ser ut att vara hämtade ur någon jäkla inredningstidning så fint och städat är det. Hur lyckas ni?

Här ser ut som faen. Ligger kläder, barnleksaker, filtar och jag vet inte vad lite överallt. Utplacerad disk som liksom hamnat där jag för tillfället var när Nico började tjuta och som jag sedan glömt bort.
Inte så att jag inte städar heller... nej då.. jag städar fan varje dag, men sen stökar jag ner lika mycket eller mer en stund senare.

Innan Nico föddes hade jag ett rent hus. Jag var stolt över vårt hus. Nu är det som... jag vet inte vad. Inte är jag stolt i alla fall. Hur får man tid? Hur får man ork?
Nu kan jag inte ens trösta mig med att det är likadant för alla med småbarn... inte efter att ha sett era idyllbilder... Fan ta er! :)

Idag har jag skickat iväg lite arbetsansökningar. För Hampus. Jag skulle skicka några för mig själv med, men det blev inte så... men jag ska. Tanken på att så småningom börja jobba igen tilltalar mig dock inte. Inte alls.
Kanske om jag hade fått ett jobb nära och kunde jobba två dagar i veckan... det är ok... men hur får man ett sådant jobb. Få arbetsgivare anställer människor som bara vill jobba lite grann.
Egentligen har jag ett jobb som jag tycker riktigt mycket om, men det är så himlans långt bort att det känns som om jag knappt skulle se Nico om jag fortsatte arbeta där. Det är synd.

Det värsta med att söka jobb är dock anställningsintervjuer. Människor som betraktar en granskande och ställer dumma frågor som man förväntas svara smart på.

Mest idiotiska kommentar jag fått under en anställningsintervju:

"Du ser så ung ut... lite som en gymnasieelev... du skulle inte kunna tänka dig arbeta med något annat tills du är 30 eller så?"

Jag var 24 och sökte jobb som skolkurator.

Mest idiotiska fråga jag fått under en anställningsintervju:

"Vågar du verkligen säga emot äldre män?"

Samma anställningsintervju.

Konstigaste fråga jag fått under en anställningsintervju:

"Anser du att du har haft ett bra liv?"

Jag sitter i sängen och hör ett bestämt "Gaah" i babyvakten. Avvaktar för att se om det kanske är falskt alarm, men snart hört ett lite argare "GAAH".

Går in i lillens rum där han ligger i sin säng och tittar lite anklagande upp på mig som om han tänker: "Det var fan vilken tid du tog på dig då".
När jag kommit fram till sängen blundar han och dyker ner med ansiktet i kudden samtidigt som han gapar och säger "Mamamama"... vilket snabbt översatt betyder "Stoppa in nappen".

Jag stoppar in nappen i hans mun och han viftar snabbt med sin lilla hand mot mig som om han försöker schasa bort mig innan han somnar om.

Där står jag... och känner mig som en slav.

Fan vad dum man är egentligen.... som köper dyra leksaker.... när det visar sig att Nico, likt katterna, tycker att en bit papper är det mest intressanta han sett på länge.

Oh detta tema tilltalar verkligen min mer självcentrerade sida, och först tänkte jag att det här blir en baggis för någon som älskar att prata om sig själv så mycket som jag... men så insåg jag att det är ganska svårt att beskriva sig själv. Finns ju så många aspekter. Skall man hålla sig på ytan eller krypa in där under och rota?

Vi kan ju börja så här... Jag är 30 år gammal och för två år sedan trodde jag att risken var överhängande att jag skulle spendera mitt liv i ensamhet och sluta mina dagar som en galen katt-tant i ett ruckel i skogen. Sedan som genom magi träffade jag världens underbaraste Hampus och nu är jag gift, bor i ett hus och vi har världens goaste unge.
Vi har också två katter vid namn Tesslan och Norpan. Båda är smått galna men den ena är smart och den andra är... verkligen inte det.

Jag älskar djur, framför allt katter, men har insett att jag är lite för bekväm av mig (läs: lat) för att ha något annat än självständiga husdjur som i stort tar hand om sig själva.

Som person är jag snäll och omtänksam för det mesta. Ibland lite för snäll. Tar hellre lite extra skit själv än att andra får det jobbigt. Detta att jag bryr mig om andra är en egenskap som kanske är lite udda i kombination med att jag faktiskt inte är speciellt social. Jag tycker att majoriteten av andra mäniskor är konstiga och rätt många tycker jag är lite av idioter. De som står mig nära betyder oerhört mycket för mig dock. Och när jag hittar folk som jag känner samhörighet med så har jag inga problem med att öppna mina dörrar.
Jag önskar ofta att jag vore en mer social person och kan avundas de som håller i middagar och spelkvällar... för jag vet inte riktigt hur man gör. Sådana saker blir stora nervpåfrestande projekt för mig.

Jag är en familjemänniska. Mina föräldrar står mig väldigt nära och min bror är en av mina bästa vänner. Hampus och Nico är såklart centrum i mitt universum, och hade jag kunnat spendera resten av livet med att bara vara med dem hela dagarna så hade jag gjort det.

Tycker om att lära mig nya saker och är något av en pluggis. Förutom min socionomutbildning har jag läst en hel del sexologi på universitetet, lite andra strökurser och har en magisterexamen i socialt arbete. Hade gärna fortsatt med att forska i framtiden.
Älskar att skriva och har alltid gjort så. Har en miljon böcker i huvudet men är värdelös på att färdigställa saker. Men det kommer, det kommer...

Är rädd för många olika saker, men det skall jag inte gå in för mycket på eftersom det kommer som ett eget tema. Kan bara säga att dessa rädslor format vem ja är väldigt mycket. Har dock en positiv syn på livet trots allt. För många år sedan sa en vän till mig att jag var den gladaste depressiva människan hon kände. Är inte depressiv längre men försöker se saker postitivt även när det är jobbigt.

Tycker om att pyssla och dona hemma även om det inte blivit så mycket med det sedan lillen kom. Är även ganska trött av mig så har svårt att orka med om det blir för mycket. Då kan jag bli näst intill apatisk och får inget gjort alls istället.

Skall man prata med mig så tycker jag om att prata om böcker, filmer, politik, scifi, vetenskap, samhällsfrågor och lite av varje, men tycker inte om att prata om smink, kläder och sådant stuff. På det sättet är jag kanske inte så tjejig. Sminkar mig sällan och är jag bara hemma kan jag spendera dagen med okammat hår och morgonrock.

Äh detta får nog räcka.. Finns väl en hel del mer att berätta men jag tror man får en klarare bild av mig genom att bara läsa bloggen :)

När jag upptäckte att två av mammorna från Augustimammorgruppen körde med dagsteman på sin blogg under 30 dagar så kunde jag ju inte motstå frestelsen att bara sno det hela rakt av.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag kommer naturligtvis skriva även om lite mer än så. Framför allt då jag inser att vissa av dessa teman hade kunnat avklaras i två rader (medan andra hade kunnat fylla flera böcker). Så är väl inget mer att tjaffsa om... jag börjar med en gång.

Denna natten liksom bara gled över i morgon. Så blir det när man inte får någon sömn.

Nico sov sött mellan 19 och 01, men sedan ville han äta och efter det blev det inte mycket mer sova. Han tappade nappen otaliga gånger. Eller tappa är väl syns att säga. Han sliter ut den ur sin egen mun, kastar iväg den och blir sedan otröstlig när han inser att den är borta. Ibland hör man hur han gråter och när man tittar till honom suger han på nappen för brinnande livet medan han samtidigt med handen drar allt vad han kan för att få ut den ur munnen. En envis kamp med sig själv.
Han vaknade även med ett gallskrik då han lyckats riva sig själv på kinden så det blödde. Ett par gånger har han skrikit till men när man går in till honom ligger han bara där och ler mot en, andra gånger sover han fortfarande och skrek tydligen i sömnen.
Sedan ville han äta kl 03 igen, och klockan 07.

Känner mig smått död. Och frusen. Första vintern i huset verkar innebära en kall överraskning. Pannan och elementen går på max men det är bara 15 grader inne. Hur vi skall lösa detta vet vi icke. Gå en snabbkurs i eskimåliv?

Så här söt är min lilla snutteplutt när han är sjuk. Lägg märke till de små tårna som pillar på varandra :)

Han har i alla fall verkat må lite bättre idag. Han sover fortfarande mycket, och vaknar och är ledsen, men han är lättare att lägga och han har längre stunder då han är på gott humör när han väl är vaken.

Själv har jag fått städat i alla fall en del. Nu skall jag lägga ut barnkläder på Tradera och sätta in kort i album.

Jag städar som bäst när jag har dåligt samvete efter PMS-utbrott. För att kompensera. Sån e jag.

Fick Nico i säng igen en stund nu. Efter vissa högljudda protester så somnade han trots allt. Han sov en stund förut också och vaknade åter med hysteriska skrik. Sedan låg han en stund på min bröstkorg med tårblanka ögon och såg så liten och pluttig ut. Önskar man bara kunde krama och gosa med honom, men han är inte mycket för det.

Nu skall jag städa och dona. Göra fint i hela huset. Eller i alla fall på övervåningen. Behöver ju inte överdriva.

Jag mådde inte bra igår alls kan man sammanfatta. Jag tog åt mig av allt Hampus sa och kände mig kritiserad och anklagad. Kände mig ensam. Fick känslor av att Hampus var arg på mig, kanske rent av tyckte illa om mig. Ja, allt eskalerade och var kaotiskt. Tills jag insåg att en gammal ovälkommen bekant kommit på besök. En bekant jag sluppit i ett år nu. Vad talar jag om? Fucking jävla PMS.

PMS är inget jag saknat under graviditeten. När andra pratade om humörsvängningar under graviditeten njöt jag av att för en gång skull slippa känna att hela världen går under en gång i månaden. Slippa ångesten och det efterföljande dåliga samvetet. Stackars, stackars Hampus.

Mitt upp i allt detta kaos så mådde alltså Nico inte alls bra. Han är väl lite småförkyld så han är trött och grinig. Dock började han få hysteriska anfall efter en stund varje gång han somnat. Att få honom att somna över huvudtaget igår var långa procedurer i flera steg enligt tidigare inlägg. När han sovit ungefär en halvtimma varje gång så började han gallskrika helt hysteriskt med tårarna sputande. Ungefär som när han fick vaccineringen. Varje gång tog det ca tjugo minuter att lugna honom. Han skrämde oss riktigt ordentligt.

Sedan när han väl somnade för natten igår så sov han dock bra ända tills 3 i natt och efter det tills 7. När han vaknade i morse var han på gott humör en halvtimma men nu är det bara gnäll och gråt. Hampus jobbar och jag vet inte hur jag skall orka.

Skriver bara kort för är trött och har huvudvärk och skall sova lite.

Fick något av ett psykbryt i morse. Sovit för lite det sista, varit sjuk, Nico har varit ovanligt gnällig, mycket stress och dessutom är min farfar sjuk. Min farfar som kallade mig för darlingen när jag var liten. Det blev för mycket och jag bröt bara ihop. Hampus blev orolig och försökte hjälpa men jag tog det på hel fel sätt och blev ännu mer hysterisk. Sedan fick stackars älsklingen försöka lappa ihop mig igen när jag gått helt i bitar.

Nico har dessutom inte verkat bättre än innan, snarare tvärtom. Han har ingen feber men är konstant trött, men vill inte sova. När han äntligen somnade en stund förut vaknade han sedan helt hysteriskt. Han bara skrek och grät som om han hade fruktansvärt ont jättelänge och skrämde nästan livet ur oss. Nu är han lugnare men fortfarande gnällig och gråter mest oavsett vad man gör. Hoppas det snart blir bättre för just nu har vi båda svårt att orka med, och Hampus jobbar torsdag, fredag och lördag.

Får skjuta på allt jag hade tänkt göra idag för just nu måste jag lägga mig och sova lite.  Gäller bara att försöka varva ner och slappna av när man har dåligt samvete för att man låtit sin ångest gå ut över sin underbara man och mn hör Nico i bakgrunden som aldrig tycks sluta vara ledsen.

Om man läser rubrikerna på Aftonbladet.se angående Nordkoreas attack mot Sydkorea så informeras man om att "Obama är rasande" och att "kineserna är rätt irriterade".... ja, alla känner vi olika. Personligen tycker jag t.ex. att det är rätt irriterande när folk knör sig före i en kö.... Granatattacker, ja jag antar att de också kan vara rätt irriterande.. hade dock alltid föreställt mig att det skulle vara lite mer än så...

Kan ju börja med att uppdatera sedan igår. Blev ingen datortid efter det att vi kom hem efter läkarbesöket... men allt är ok :). Läkaren sa att vi nog haft oturen att vaccineringen och dess biverkningar sammanföll med en lättare förkylning och en utvecklings-/tillväxtfas. Lite allt på en gång alltså. Därför är lillen tröttare och mer gnällig än vanligt.

Detta fick vi verkligen erfara när vi kom hem igår. Nico var trött med en gång men ville inte alls sova så han fick sitta i babysittern och titta på medan vi lagade mat. Han blev mer och mer gnällig men alla försök att närma sig sängen resulterade i total hysteri. När maten väl var klar var situationen hopplös. Det gick inte att äta alls. Hade vi Nico med oss satt han och smågrät, knorrade och man såg verkligen hur supertrött han var, men när vi försökte lägga honom gallskrek han, rev mig så jag blödde och betedde sig som om han var utsatt för mordförsök.

Jag bestämde mig dock för att inte ge mig och tog till allt i min arsenal och lyckades tillslut genom följande strategi (och med Hampus sittande bredvid som moraliskt stöd).

Hur man nattar en skogstokig bebis - steg för steg :)

Steg 1.
Ner med Nico i sängen i bekväm ställning, i med napp och filt på.
Vi hade redan innan sett till att han var mätt, hade ny blöja och lät honom sova enbart i t-shirt för att slippa obekväma kläder och då hans rum var ganska varmt.
Bara nattlampan tänd.
Nico var i detta läget fortfarande helt skogstokig. Kastade sig fram och tillbaka och skrek som om han var under tortyr.

Steg 2.
På med Colours of the wind på CD-spelaren på ganska hög volym för att distrahera honom.
Sedan till det trixiga. Han vill ha min hand hos sig, men han vill inte se mig - och han vill ha min hand i sitt ansikte men mina fingrar får inte röra honom...haha.. Så, jag fick sitta så långt bort från honom som jag kunde och sträcka handen till hans ansikte och sträcka överkroppen åt andra hållet så han inte kunde se min kropp. Sedan fick jag lägga handen på hans kind men flexa handen så mycket jag kunde så att mina fingrar nuddade så lite som möjligt.

I detta läget började han lugna ner sig. Låg stilla fast smågnällde fortfarande och höll fast min hand hårt, hårt med sina små händer.

Steg 3.
Hampus fick stegvis sänka volymen på musiken tills det var helt tyst i rummet. Detta skedde under loppet av ca 5-10 minuter.
När det blivit helt tyst satt jag kvar med handen tills jag var säker på att Nico faktiskt somnat. Jag kunde höra att hans andning var lugnare och han försökte inte hålla fast min hand om jag rörde försiktigt på den.
I detta läge kunde jag då sakta och mycket försiktigt lirka ut min hand från hans grepp och ersätta den med gosefilten för att sedan smyga ut ur rummet.

Sedan kunde vi äntligen njuta av vår lasange - och av tystnaden.

Jobbigt nog vaknade Nico och ville ha sitt nattmål redan innan midnatt, vilket innebar att han ville äta igen vid 4. Han somnade om efter det men har sovit oroligt så jag måste gå in till honom och ge tillbaka nappen ungefär var tionde minut = jag får inte sova. Så nu sitter jag här... dödstrött med huvudvärk.
Tycker mig höra att han är lite mer snuvig idag så får kanske spola hans lilla näsa lite sen.

Skönt nog fick vi i alla fall köpt pellets i Stenungsund igår. Något dyrare än i Uddevalla, men så kan vi vara hemma och ta det lugnt idag.

Har lite ångest just nu. Känner mig lite som en usel mamma. Men saken är den att eftersom jag varit sjuk och trött har jag väl bara tyckt att det var skönt att Nico velat sova mycket så jag kunnat vila, men så idag började väl reflektera över att han faktiskt velat sova nästan hela tiden sedan vaccineringen. Han har inte heller varit helt feberfri någon gång utan legat på gränsen hela tiden.

Så precis när vi nästan bestämt oss för att trotsa snön och åka och köpa pellets till pannan så tänkte jag att jag skulle ta och ringa BVC och kolla. Han har ju ätit bra och inte verkat sjuk på annat sätt så kände att jag säkert bara oroade mig i onödan men att jag ville vara på den säkra sidan.

BVC-sköterskan ville dock rådgöra med en läkare och sedan ringa upp igen, så väntar nu på samtal. Hon sa att det kanske kunde vara en reaktion på vaccinet, men sa inte om detta var farligt eller vad man skulle göra i så fall... så nu är jag mer orolig än jag var innan. Tänk om min plutt är sjuk och jag bara inte fattat det... då hade jag ju känt mig som ett jävla as. Om jag bara legat och tyckt synd om mig själv med min förkylning medan lillen också är sjuk och jag tänkt att det är skönt att han sover....

...tydligen.

Det är säkert inget nytt fenomen men jag har börjat lägga märke till det mer och mer, speciellt om man läser kommentarerna i de mer kända bloggarna.

Så fort någon klagar på någon som på något sätt kan kallas känd eller framgångsrik, eller anser att denna person har idiotiska åsikter, så skylls detta på avundsjuka. Måste vara oerhört praktiskt att aldrig behöva reflektera över sig själv och vad man sagt eller skrivit utan bara kan skaka av sig kritiken från massor av människor med motiveringen att de bara är avundsjuka.
"Jaså de tycker det är fel att jag dricker massa alkohol under min graviditet - äh de är bara avundsjuka för att jag har ett så härligt liv".

Detta stör mig av två anledningar, eller i alla fall framför allt av två anledningar. Det första är att man aldrig behöver ta konsekvenserna av sitt beteende och aldrig behöver stå till svars om man bara viftar bort kritik med en så dålig ursäkt. Man behöver aldrig ta en debatt, aldrig ha några argument, om man dumförklarar alla som tycker på ett annat sätt.
För det andra utgår man från att alla skulle vara avundsjuka på de som är "kända", som om man automatiskt skulle ha ett bättre och lyckligare liv för att en större mängd människor vet vem man är. Som om man skulle vara olycklig om man är okänd. En sådan hemsk inställning. Jag tror absolut inte att jag skulle vara lyckligare om alla visste vem jag var, snarare tvärtom.

En annan "intressant" sak om man läser kommentarer på de större bloggarna är att de som inte kritiserar det som skrivs ofta istället kritiserar de som kritiserar. De anser oftast att man inte skall uttala sig alls om man inte håller med. Visst jag instämma i att osaklia personangrepp är onödiga men när bestämdes det att man skall vara tyst om man inte instämmer i saker man hör. Har man dessutom valt att ventilera sina åsikter för alla att läsa får man väl vara beredd att ta kritiken också.

Ja, detta är egentligen ett ganska ointressant inlägg med mina egna små reflektioner... men skriver det ändå. Mest eftersom jag alltid, även i verkliga livet så att säga, alltid haft jävligt svårt för människor som just använder avundsjuka som ett försvar mot kritik. Sådana människor blir liksom omöjliga att nå. Det skapar frustration. Skall jag vara ärlig så vill jag ibland slå sådana människor... Nu skulle jag ju inte göra det för jag tycker det är fel att slåss men bilden finns där i mitt huvud... och hur man samtidigt vålar "Jag - är - inte - avundsjuk - Jag - är - förbannad!!"

Nico sov superbra i natt. Han somnade vid 20 igår, sov till 02.30 då han åt och somnade om. Sedan vaknade han vid 06.30 och åt och somnade om igen. Så det var inte han som stod för skrämseleffekten.

När jag kom upp i morse hörde jag med en gång en katt som vrålade för full hals. Detta visade sig vara Tesslan som råkat bli instängd i pannrummet/tvättstugan igår kväll. Saken är bara den att vi inte låter katterna vara där inne, bland annat då den förra ägaren lagt ut råttgift där.

Jag fick fullständig panik och visste inte vad jag skulle göra. Googlade på lika tecken på att ett djur fått i sig råttgift men överallt stod det att man skulle kolla om katten hade blekt tandkött - vilket inte är helt lätt på en katt med svart tandkött... Tesslan själv verkade dock mest glad över att vara befriad från sin fångenskap.

Hade själv aldrig sett råttgift där, men då jag väckte Hampus sa han att han sett en låda på ett ställe som han inte trodde att en katt kunde komma åt. Han gick ner och kollade för att se om det såg ut som Tesslan varit på lådan och den såg helt orörd ut. Han kom upp med den och det var en gammal jävligt dammig kartong med två små hål i varje ände som mössen skall kunna komma in genom. Den såg verkligen ut som ingen varit i närheten av den på flera år, och mysigt nog låg det ett gammalt förtorkat muslik i den...:/ Så nu åkte lådan ut ur huset.

Kollat på SMHI:s hemsida där det står att det skall snöa hela dagen (men det snöar inte nu) och även imorgon. Vi behöver ju dock ta oss till Uddevalla för att köpa pellets. Får se hur det blir med det. Beror på tre saker:
1. vädret (vågar ju köra, men långtsamt... och långsamt på en 90-väg uppskattas kanske inte av andra)
2. hur jag mår (hosta så man spyr är inte så bra när man kör bil)
3. hur lillen mår (han verkar dock inte alls sjuk än så länge)

Jag har inte tvättat håret... på ett tag. När man sällan går utanför dörren ser man det inte som en nödvändighet längre. Man börjar typ fundera på det när ens man säger att man luktar illa..haha (riktigt så illa är det kanske inte).
Idag skall jag visserligen till affären men det funkar med mössa tänkte jag och tänkte inte mer på mitt stripiga smörflottiga hår... tills det ringer någon.


"Hej det är Xxx... dina jultidiningar har kommit så jag och min mamma tänkte komma och lämna dem nu..."

Jahopp... trevligt. Nu kommer man bli känd bland traktens barn som äckeltanten i det blå huset. Tänkte ta på mig en sjal runt håret men då sprids väl rykten om att man har cancer så det är nog ingen bra idé det heller.

Nico vaknade från sin fyratimmars powernap, och ville inte ha 120ml ersättning. Nehejdå.. Han ville inte heller ha 150ml som han brukar äta de gånger han äter lite mer. Inte då. 200ml som han äter de gånger vi säger "ojsan vad han ville äta nu då"? Inte det heller.
Han ville äta 270ml ersättning!

Det krävs ingen spågumma för att de en stor spya i min omedelbara framtid.

Jag bor i Sverige av två anledningar tror jag:
1. Närhet till familjen
2. Bekvämlighet

Närhet till familjen är ju inte så svårtolkat. Jag hade tyckt det var skitjobbigt om jag inte kunde träffa mina föräldrar, min bror och min släkt när jag ville.
Med bekvämlighet menar jag att det är bekvämt att bo här när man alltid gjort det. Man kan språket, man vet hur saker funkar etc.

Annars hade jag fan flyttat. Någonstans där det aldrig blir sådan här vinter. Det behövde nödvändigtvis inte vara supervarmt, för det gillar jag inte heller, men sådär lagom.. och ingen jävla snö. Jag hatar snö!
Snö har en enda positiv sak och det är att den glittrar fint när man sitter inne och tittar ut på den. Allt annat är skit. Den är kall, blöt, orsakar halka, blir till slask.... hate it.

Nu säger SMHI att det skall bli snöstorm... i flera dagar! Jag har inte tid med en satans snöstorm. Jag behöver ta mig till Uddevalla och köpa pellets. Visst KAN jag köra, med min nya superbil, men låt mig vara ärlig.. om det snöar mycket och finns risk för halka så kör jag långsamt. Man SKA köra försiktigt när det är halt. Men det finns alltid de som tycker att de vill köra som vanligt och så blir de irriterade på mig, ligger upp i röven på en, gör livsfarliga omkörningar... Därför vill jag inte ha en satans snöstorm om jag skall köra till Uddevalla.

Om det inte vore så att global uppvärming orsakar kallare klimat här i norr så skulle jag fan gått ut och satt bilen på tomgång för att skynda på processen.

Har äntligen fått en övertrött Nico att somna en stund. Är inte det skumt, att vara så trött att man gråter men ändå vägra sova? Ja men en bebis kan inte tolka sina egna signaler, kanske någon påpekar. Nej, jag veet, men är inte det lite dålig design. När man nu behöver sova ibland för att kunna leva och så är det inte medfött att man somnar när man är trött.
Ungefär som om jag byggde en bil som då och då behöver tankas, ja det är ju så bilar brukar funka, men jag gjorde så att tanklocket bara gick att öppna lite då och då. Det vore ju en liten miss i designen.

Well well.. nu sover han en stund i alla fall och än verkar inte ha smittats...vi hoppas på det... vi hoppas kunna säga HAHA till de som säger att bebisar får bättre immunförsvar av att ammas. Hoppas säga HAHA, jag hostade och nös på min bebis (inte riktigt då) i flera dagar och inte fan blev han sjuk... hur bra immunförsvar kan man egentligen ha?
Lite jobbigt om han blir sjuk nu... då får jag ju äta upp detta... eller så ljuger jag bara i bloggen och säger att han är frisk..HAHA :)

Nico kändes lite som Alfons Åberg när han "jag skall bara" innan han skall sova tiotusen gånger. Bara det att Nico inte kan prata, så det är jag som fyller i "jag skall bara" i huvudet. Han ville äta lite till. Sedan bajsa. Sedan lyssna på en liten sång.... Han ville dock INTE sova.

Sedan fick jag ett hostanfall och hostade så jag kräktes i hans papperskorg. Då tycktes han somna av ren förvåning.

Idag körde jag bil... i snö.. och jag var inte ens rädd :) Why? För jag har en ny grym bil..haha. Känner mig mycket nöjd med mig själv.

Min förkylning är aningens bättre.. i näsan. Nu sitter den i halsen och lungorna i stället. Hostar som den värsta lungsotpatient och Hampus fick i natt vara beredd på att serva mig när jag vrålade: "Hfaffhej" (papper) med munnen full av slem. Jag älskar att dela med mig av sådant här äckel..haha.

Om Nico blivit smittad återstår att se. Han ligger på febergräns (men det har han gjort ända sedan vaccineringen typ), han låter till och från lite snörvlig i näsan (men det gör han ibland i valiga fall med) och han är trött och grinig.

Att han varit superkinkig på nu på morgonen kan dock ha två helt andra förklaringar:
1. Han ville äta mycket mer än vanligt vilket jag inte fattade först, dvs han blev inte mätt när flaskan var slut
2. Han levererar i skrivandets stund ett stort lass i blöjan.. dvs. det kan ha varit pre-poop humör

Mina planer för dagen:

1. Byta blöja och, igen, försöka få Nico att ta en liten tupplur
2. Slänga kläder i tvättmaskinen
3. Ringa Telenor
4. Betala Tradera-köp (vinteroverall 200kr, snickarbyxor 1kr + frakt)
5. Sortera foton i album
6. Vila

Så småningom hämta Hampus vid bussen.

Längtar förresten tills dess att Nico kan prata. Finns inget som jag tycker är lika kul som att läsa barncitat. Barn är underbara vad gäller att uttrycka sig. När jag var på BVC nu senast så läste jag i en tidning som låg i väntrummet där man hade pratat med barn som var på Naturhistoriska i Göteborg och tittade på den uppstoppade valen.

4-åring: Men... är den död?
Vuxen: Ja
4-åring: Men då är det ju ingen val längre... då är det ju en filur.

Haha... ja det vet väl alla att en död val inte är en val, utan en filur.

Idag behövde vi egentligen åka till Uddevalla och köpa pellets till pannan, men jag mår för kasst. Ville även hälsa på lillebror och titta på has nya hus, men jag mår för kasst.

Vill egentligen bara sova, men borde nog åka till affären för att handla... Har försökt komma på något till middag som innebär att jag inte behöver åka och handla men verkar som om alla maträtter saknar en ingrediens. Fast kan ju göra pasta med köttfärssås... känns bara som om vi äter det ganska ofta... nästan jämt.

Skall i alla fall vila först. Nico verkar ha tystnat i källaren där han umgås med sin pappa. Han hade ett lååångt vredesutbrott efter det att han inte fick äta mer gröt. En stor sorg var det för honom. Innan maten hade vi dock kul när han upptäckte tjusningen med att vråla åt varandra och yla som vargar samt skratta som galna människor. Hade någon hört oss hade det varit psyket nästa..haha.

Nu kan man lägga Nio på en filt på golvet och så kan han roa sig på egen hand ganska länge. Lite spännande att se att man kan lämna honom på mage på filten, gå in i köket, komma tillbaka och han ligger på rygg på en annan del av filten. Dock skapar det lite frustration hos lillen att han rullar iväg istället för att ta sig framåt.

Han har dessutom en tendens att kräkas när han ligger på mage och sedan doppa ansiktet i det..haha.. lite äckligt så man får ha koll hela tiden.
Just nu har hans försök att ta sig fram mest resulterat i att filten mer och mer dras in under hans mage. Det är inte lätt att vara liten och försöka hitta tekniken som krävs för att bli mobil. Han kämpar tappert, och högljutt, i alla fall :)

Jag är just nu så långt ifrån en milf man kan komma. Snarare vill man nog vända sig om oh springa när man ser mig..hehe.
Hade hög feber i natt och svettades så håret har korvat ihop sig till en enda stor dreadlock i bakhuvudet. Hela jag är fylld av snor (hittade till och på en sång om det hela igår som blev mycket uppskattad av Nico, med texten: vet du vad jag tror, din mamma är gjord av snor haha). Känns som om ja har en elefant på bröstkorgen. Hostar och nyser hela tiden (med tillhörande läckage) och gör ont i hela kroppen när jag rör mig.

Försöker trots detta roa min son lite grann i alla fall och kämpar för att se glad ut. Hampus kom hem igår men då han jobbat ett dygn i sträck var han astrött, vilket orättvist nog gjorde mig superirriterad. Den stackaren kämpade på så gott han kunde oh varje gång han frågade om jag var arg på honom fick han ett fräsande till svar: Jag e sjuuuk.

Mitt dåliga samvete fick mig att ta över Nico nu på morgonen så skall myset få sova ut. Jag mår i alla fall lite bättre än i natt. Jobbigt nog arbetar Hampus varje dag denna veckan och måste upp tidigt vilket innebär att jag får ta alla nätter i stort sett själv. Inte så kul nu när Nico de senaste dagarna envisats med att istället för att äta 19-01-06, nu äter 19-23-04-07.30. Dessutom är han inte alls lika lätt att få att somna som i vanliga fall. Innebär att man får gå upp och ge tillbaka utspottad napp ett antal gånger.

Finns inte mycket nytt att förtälja. Försöker orka med att ta hand om plutten samtidigt som jag tycker synd om mig själv och tänker att ingen någonsin nog varit lika förkyld som jag är nu (ungefär så man tänker varje gång man blir förkyld).

Nico har lite lite feber, men verkar inte sjuk i övrigt. Han har varit på ganska gott humör nu på morgonen. Det vill säga han är glad så länge man har energi nog att aktivera honom. Han vill minsann inte sitta i babysittern och glo. Han vill ligga på mage en stund, sedan på rygg, sedan vill han ligga någon annanstans, sedan sitta på rumpan och försöka balansera med min hjälp, och såklart stå lite också. Då är han nöjd.

Fördelen med att han vill aktiveras mycket fysiskt nu är att han blir trött så nu har jag kunnat lägga honom i sängen igen och han somnade. Har jag tur sover han ett tag så jag hinner sova jag med.

Nedräkning pågår. Om ca fem timmar kanske älsklingen är hemma.

Jag är fan en usel mamma när jag har feber. Helt förvirrad. Höll nyss på att knäcka ena handleden av mig då jag i panik försökte ta mig upp snabbt då jag insåg att Nico varit ledsen en stund men att jag bakat in hans gråt i mina feberdrömmar.

Feberdrömmen gick förresten ut på att min bror kom på besök och ville prata med Nico. Jag sa att Nico sover men min bror sa att det spelade ingen roll och försvann in i Nicos rum. Hör sedan massa konstiga ljud och går in och ser att min bror ligger typ halvt i och halvt utanför barnsängen, typ hänger över staketet eller vad man skall kalla det. Jag frågar va fan han sysslar med och han svarar att han skall sova där. Men du får ju inte plats, säger jag. Spelar ingen roll, säger han.

Vi håller tummarna och hoppas att Nico mot alla odds inte smittas av mig. Just nu har jag nämligen megaont i halsen och kan knappt svälja samt väldigt ont i öronen och tanken på att min lilla bebis som jag inte skulle kunna förstå vad som pågår om detta drabbade honom är fruktansvärt :(

Jag är inte sådan som tycker det är skönt med lite ensamtid när min man är borta. Jag saknar honom efter en minut och att han är borta en hel dag OCH en hel natt är nästan lite plågsamt.

Vill därför i min längtan passa på att berätta för alla att jag råkar ha inte mindre än världens bästa make. Vi är sådana som är lika inom de områden där det är bra att vara lika, och är olika inom de områden där det är bättre att kunna komplettera varandra. Jag ger honom struktur och han ger mig ro. Det finns inget som jag inte kan berätta för honom och han säger att jag är fin när jag ser helt sunk ut (som de sa på Private Practice... det finns bra lögner, lögner som är kärlek).

Vi bråkar aldrig. Om man säger att man inte bråkar tror folk antingen att man ljuger eller att man är konflikträdda och går och bär på massa irritation som man inte släpper ut. Så är det inte. Vi har bara ingen anledningen att bråka för om vi är oense så diskuterar vi det. Ingen av oss har enormt behov av att alltid ha rätt. Vi kan båda se våra egna fel och brister och förstå den andres syn på saken. Vi kan båda säga förlåt om vi gjort fel.

Vi är båda noga med att ge varandra uppskattning, även om Hampus nog är den som är allra bäst på det. Vi försöker lägga märke till alla de där småsakerna man gör i vardagen för varandra och visa tacksamhet, tala om för varandra när vi är stolta över något den andre gjort, inte glömma att dela med oss av alla de där känslorna vi har för varandra.

Han är dessutom en underbar pappa, en fördomsfri människa med bra väderingar och en riktigt händig McGyver som dessutom kan göra grym musik.
Jag vill att han skall komma hem... nu.

Min gulleplutt <3

Om jag lyckas skrapa ihop 600 kronor så skall jag köpa detta babygym till Nico i julklapp.

En läsare har vänligt nog upplyst mig om att uttrycket krokodiltårar inte alls betyder stora tårar som jag, och många andra, felaktigt fått för mig. Tydligen betyder det falska tårar. Vill därför genast korrigera mig och meddela att varje gång jag använt uttrycket krokodiltårar så ha jag alltså menat att Nico gråter sådär stora sorgliga tårar, och inte alls avsåg att skriva att min son låtsasgråter på något sätt. Det kommer han nog inte göra förrän han blir äldre och börjar inse att hans mamma är en sucker som går på vad som helst.

Jag har alltid undrat hur man orkar ta hand om en bebis när man själv är sjuk. Nu vet jag. Det gör man inte. Man gråter av trötthet och förtvivlan.

Snorig och febrig tycker jag synd om mig själv i sängen. Äntligen fått lillen att somna. Vanligtvis går det på ett kick, men såklart inte ikväll. Skulle tro att det beror på att han känner att det är något konstigt med mig, att jag är trött och frustrerad, och det påverkar honom samt att han är orolig på grund av att han blir rädd av mitt ohejdbara nysande var femte sekund. Nysningar så kraftiga att det känns som om jag får en mindre hjärnskakning varje gång.

Är nog helt orimligt att ens hoppas på att Nico inte blir smittad. Har ju två val: nysa rakt ut i luften och sprida mina baciller i hela rummet eller nysa på hand eller arm, vilka sedan håller i honom.

(paus för att springa och ge tillbaka napp)

Att jag skulle tvätta händerna efter varje gång jag nyst är bara att glömma då jag då hade kunnat bosätta mig inne på toa, och kan ju knappast byta kläder varje gång jag nyst i armvecket. Hopplöst.
Hade tänkt ha Nico i sängen i natt för att slippa sova ensam när Hampus är borta, plus att det är mysigt, men tänkte i alla fall göra det lilla jag kan för att hålla honom borta från smittohärden som är jag, så han får sova i sin egen säng i alla fall.

Nu skall jag kollapsa en stund och hoppas att Nico kan sova bra en stund så jag får lite vila, och så skall jag hoppas på att Hampus kommer hem tidigt imorgon. Saknar min älskling.

Med tanke på detta inlägg i Sofias blogg (hoppas du ser det som att jag inspireras av, och inte snor från, din blogg Sofia) och denna artikel.

Jag tycker att människor lätt går till överdrift vad gäller detta. Vi kommer lära Nico att det inte finns några fasta ramar utan att män och kvinnor kan få vara precis hur de vill. Han kommer få lära sig att män och kvinnor är lika mycket värda, att alla förtjänar samma respekt, lika lön för lika arbete och att manligt och kvinnligt är begrepp vi själva hittat på. Han kommer få rosa träskor och en docka om han nu skulle vilja ha det, men får lika gärna leka med små bilar om han vill det. Det viktiga är att han känner att han får bli den han själv vill vara.

Men precis som Sofia skrev så har färger på kläderna mycket lite med jämställdhet att göra, om man nu inte skulle säga att han bara får ha "killfärger" på kläderna eller om man skulle säga att blått är bättre än rosa på något sätt. Händer att jag köper rosa eller lila saker eller kläder till Nico, men inte puttinuttigt med små blommor och spets, för jag tycker det är taskigt att utsätta sitt barn för en slags påtvingad könsförvirring för principers skull.

Jag är ganska övertygad om att jag hade behandlat Nico likadant om han var en tjej. Mina föräldrar gjorde ingen större skillnad på mig och min bror vad jag kan minnas (lika bortskämda båda två..hehe).
Att som kvinnan i artikeln offra sitt barn för att man har principer är rent av elakt enligt mig. Om Nico skulle vilja ha en klänning på sig så hade han fått det, och jag hade inte sagt att bara tjejer får ha det, men jag hade om han var gammal nog att gå i skolan förklarat för honom vilka typer av reaktioner och fördomar han kunde förvänta sig om han ville ha på sig det offentligt.

Jag tycker inte det gör något att könsuppdelning finns så länge man inte hävdar att det ena könet är bättre än det andra och tillskriver könen vissa egenskaper. Dock tycker jag att det kanske finns mer än två kön och att könstillhörighet kan vara mer än det man har mellan benen och att det bör bli mer accepterat.

Dessutom vill jag försöka att inte uppfostra Nico helt heteronormativt utan att han skall veta om att det finns olika sexualiteter och att inget är bättre än det andra. Förutom att jag vill att han skall känna att han är fri att skapa sin egen sexualitet utan att värderas så vill jag att han skall vara fördomsfri mot andra. Något jag tycker att alla borde sträva efter.

Med så små medel skulle man kunna göra vardagen trevligare för alla typer av människor. Att inte alltid utgå från att alla är hetero, att inte ha könsuppdelade toaletter (och de som hävdar att killtoan är mer grisig har fasen inte besökt de offentliga damtoaletter jag besökt... hallå, spola efter man bajsat kanske?) etc.

Sammanfattningsvis är det jag vill säga att jag är för att män och kvinnor skall ha lika värde, men man måste kanske fundera för vad som är viktigt och inte viktigt och var gränsen går innan man skapar nya krav istället för att göra sig av med de gamla.

Om jag skulle skapa ett parti skulle min slogan vara: Respekt, solidaritet och valfrihet :)

Nu är det fan snor både högt och lågt. Bara rinner ur näsan i en strid ström. Nyser som fan också, och tydligen har man inte gjort sina knipövningar ordentligt för kommer lite kiss varje gång..haha. Ja, det skall ni veta blivande mammor att det är inte bara små bebisar som kissar ner sig... det gör nyblivna mammor också..haha.

Nej urk vad jag mår kasst, och är väl ett mirakel om inte lillen blir smittad av detta. Kanske kommer får inviga snorsugen... hur nu det skall gå.. med tanke på att jag oftast kräks om jag ser snor..haha. Tanken att suga snor ur någons näsa (även om man inte får det i munnen) är inget som tilltalar mig.

Edit: och nu fick jag mens men har inga bindor hemma. Halleluja typ.

Nu har vi äntligen en ny bil :D Den är så fin, så fin och kändes som att köra ett mjukt moln..hehe...som natt oh dag om man jämför med vår gamla bil. Sååå härligt.

Får glädja mig åt det nu när jag knappt sovit i natt, har blivit förkyld och Hampus är borta och jobbar och inte kommer hem förrän imorgon. Trykte i mig lite sushi oh köpte chips eftersom jag tyckte lite synd om mig själv :)

Mamma passade plutten medan jag och pappa hämtade den nya bilen. Han hade tydligen varit på mycket gott humör och "sjungt och pratat" nästan nonstop.... han hade också passat på att lägga en jättebajs... är skönt när det händer när man själv slipper byta blöjan :)

...och jag har varit vaken sedan 3. Nico sover, men han sover oroligt och spottar ut sin napp och är ledsen hela tiden så tillslut kunde jag inte somna om igen. Gick dessutom ut till soffan så Hampus skall kunna sova nu när han skall resa bort och jobba. Han kommer inte hem förrän på lördag. Usch jag kommer vara ett vrak.. och han med.

Jag vet att det finns en risk här att jag kommer bli allmänt illa omtyckt... men det är så här jag tycker och det är inte menar som en elakhet mot någon.

Vill dock börja med att skriva att det såklart finns en hel del riktiga skitstövlar, mansgrisar och idioter där ute, men det är inte dem jag talar om... utan de andra... de där vanliga snubbarna.

Saken är den att jag tycker att det klagas lite för mycket på pappor. Kvinnor säger att de vill att männen skall hjälpa till och ta lika mycket ansvar, men jag kan förstå om de blir avskräckta om de blir hånade och förlöjligade i sina försök.
Jag tycker det ställd lite orimliga krav på männen ibland. Att de skall kunna tolka det lilla barnets signaler lika bra som mamman trots att hon, i de flesta fall, spenderat mycket mer tid tillsammans med barnet.

Jag minns under de första veckorna, då trodde jag med att nästan varje skrik betydde hungrig. Är han ledsen är fortfarande första tanken "när åt han sist?". Så att den som inte fått lika mycket bebisspråkträning tror en sådan sak är inte så konstig.

Dessutom tror jag att det ofta är så att mamman till barnet bestämmer rutiner av olika slag, så här matar vi, så här nattar vi etc. och sedan förväntas att pappan skall göra på samma sätt och så suckas det när han gör "fel". Istället för att komma fram till rutiner tillsammans eller låta pappan skapa sitt eget sätt att göra saker på.

En annan sak är att man ofta klagar och säger att männen inte förstår hur oerhört jobbigt det kan vara att ensam ta hand om en bebis både dag och natt. Håller med om att de flesta, om inte alla, nog inte förstår. Men saken är ju den att de inte kan förstå. Ingen som inte själv varit i den situationen kan förstå hur det är. Jag kunde det verkligen inte innan jag själv fick barn. Vill man att han skall förstå så får man helt enkelt lämna pappan ensam med barnet ett tag så han får uppleva det själv. Och då menar jag att det skall vara som en möjlighet att knyta an till varandra och inte som ett straff som det verkar som om många får det till... lite "Haha.. nu skall DU får det lika jobbigt som jag bruka ha det..Ciao"... Skapar ju kanske inte större längtan efter mer bebistid om det framställs som något fruktansvärt.

Egentligen är det ju enkel psykologi. Man vill inte göra mer av något man alltid får kritik för. Så varför gör kvinnor så här? Jag har funderat på två saker. Det ena är att det verkar finnas en slags social acceptans, och nästan ett socialt krav på, att man skall klaga på sina män. Lite som att det förväntas att män skall tycka att sexistiska skämt är roliga och anse att deras fruar är slavdrivare. Jag har faktiskt svårt att tro att män klagar lika mycket på sina fruar till andra människor. Känner dessutom att man blir lite alienerad när man själv inte vill klaga på sin karl, eller helt enkelt inte har något att klaga på.

Det andra är att jag tror att många kvinnor medvetet eller omedvetet vill känna att det där med barnen är deras grej. Att det är ett område där de vet mer och där de har makt, och de vill att det skall vara så. De vill känna att de förstår sina barn bättre, att de kan ta hand om dem lite bättre... samtidigt som de vill att mannen tar samma ansvar så vill de inte släppa sin titel som den bästa föräldern.
Om det inte är så, så kan jag inte förstå varför man inte ger männen en ärlig chans. Vi kvinnor fick pröva oss fram i början... man matade lite för mycket och fick torka kräks efteråt, man stod och kliade sig i huvudet och kunde inte komma på vad felet var.. men sakta lärde man sig... och de måste papporna med få göra utan att någon står bredvid och suckar irriterat.

Och visst kan det tyckas som om de hela tiden drar nytta av fördelen att de kan fråga mamman om vad och hur de skall göra, men om man tänker efter och är ärlig... jag hade också frågat om jag hade haft någon bredvid mig som visste när jag satt där i början och inte hade en aning. Och om någon hade hoppat in och tagit över om jag gjorde fel eller var för långsam så hade jag låtit dem göra det, och antagligen utnyttjat den vetskapen när jag inte kände för att göra det själv. Det är den mänskliga naturen.

Jag tycker Hampus är en fantastisk pappa. Vi lär oss båda fortfarande och vi har ibland olika små tekniker, men vi har båda Nicos bästa i åtanke hela tiden. Och vi pratar om hur vi tycker vi skall göra och bestämmer oss för saker gemensamt. När jag är utmattad och behöver extra stöd så talar jag om det (för han kan inte veta hur jobbig dag jag haft om jag inget säger) och så tar han lite extra.
Vi är båda föräldrar, lika mycket föräldrar och lika bra föräldrar.

Nu menar inte jag att de som klagar på sina män inte anser dem vara bra pappor, och jag inser att det ibland kan vara befriande att få rasa av sig lite och få ur sig allt man går och stör sig på. Jag fattar, men tycker bara man skall fundera lite på det hela, på sin egen del i det hela. Och jag vet bara hur sårad jag själv skulle bli om Hampus hade klagat på min förmåga som förälder.

Detta inlägg är alltså inte menat att såra eller förarga någon, inte heller menar jag att jag vet hur det ser ut hemma hos alla andra - det finns säkert många som absolut har skäl att klaga. Detta är mer en allmän reflektion kring ämnet. Säkert har jag på flera ställen uttryckt mig på ett sätt som kan misstolkas, men jag kan bara hoppas att det jag ville ha sagt kom fram och inget annat... och ni är såklart välkomna att fråga eller kommentera.

Nu har lilla älsklingen börjat intressera sig för leksaker. Igår innan vaccineringen hann han studera både leksaken han fick av sin faster och upptäcka att han själv kunde få sin skallra att låta genom att vifta med armen när han höll den i handen.







Han är så söt när han studerar allt noga noga :)

Bjuder även på en bild på en väldigt påpälsad Nico på väg till gårdagens BVC-besök.


Dagen har varit jobbig. Han hade en liten glad stund i förmiddags, men sedan har han pendlat mellan att vara orolig och gråta, och att sova - och han somnar bara om jag sitter läänge med handen på hans kind. Plutten. Låren där de stack sprutorna är hårda och svullna med små blåmärken.

Hoppas han är gladare imorgon.

När man haft hand om en bebis ett tag inser man att det inte är som man trodde innan, dvs att de antingen skriker eller inte gör det... Bebisar han en uppsjö av varierande ljud som betyder olika saker. Detta är några av Nicos:


"Riktig" gråt, med putande underläpp och krokodiltårar, även kallad buhu-gråt = har ont eller är rädd/övergiven

Gnällig gråt, med slängiga rörelser och som kan pendla till ett litet skratt och sen tillbaka till gråt = trött

Knorrande "öööh" i kombination med smågråt och profylaxandning = hungrig

Gallskrik med tomatrött ansikte = Riktigt rädd eller riktigt ont

Stötvisa falsettjut = vill ha uppmärksamhet

"Eeeh" i kombination med leende = tycker något är kul

Högljutt "tjoho"-prat med leenden = jätteglad och busig

Högljutt "tjoho" utan leenden = testar nya ljud

Lågmält mjukt småprat, med eller utan små leenden = vill ha en konversation/kontaktsökande

Total tystnad med öppen mun eller munnen formad som ett o = sett något spännande



Bara några exempel på hur det kan variera :)

Inspirerad av Sofias inlägg med bilder från förr började jag kolla lite på de få gamla bilder jag har på mig själv och upptäckte en gemensam nämnare: Jag använde inte BH och/men brösten satt där de skulle. Those where the days. Tänk om jag hade kunnat resa i tiden och berätta för brösten då att de en dag skulle få ett helt nytt perspektiv på tillvaron, ett lite mer sydligt perspektiv.. eller mer down to earth, om man så vill :)


Jag i senare delen av gymnasiet... ser ut som jag har huggtänder


Jag när jag är runt 24 och gillade att gå på syntklubbar fast jag inte var synthare.

Nico var som sagt var orolig igår innan han slutligen somnade. När han vaknade i början av natten och skulle äta var han superledsen och kändes lite varm så vi tog tempen och väntade oss lite feber. Han hade dock hela 39 grader och fortsatte vara riktigt ledsen. Så där hemskt med den lilla underläppen fram och stora krokodiltårar.

Han fick febernedsättande och fick sedan ligga i resesängen mellan oss. Först låg han är grät och gnällde massor. Jag sa att han var som en liten, liten bebis... Hampus svarade att han är en liten, liten bebis..hehe..men jag menade att han var sådär ynklig och sårbar som en nyfödd. Tillslut lugnade han sog och kunde sova lite om han fick ligga och krama min hand...men han fortsatte att smågny och med tanke på den obekväma ställningen fick jag inte sovit något alls nästan.

Nu är han vaken och har ätit. Han är på gott humör och ligger bredvid mig i sängen och småpratar. Jag kommer dock vara ett vrak idag. De senaste tre dygnen tror jag att jag sovit sammanlagt ca 6 timmar, och Hampus jobbar idag så måste ta hand om Nico... och imorgon åker han till Blekinge och jobbar så ensam då med.

Huvusaken är i alla fall att plutten mår bättre igen.

Idag var det BVC-besök med lillplutten. Han var 63,5 cm och vägde 7100g. Han var på så gott humör och pratade och skrattade... sedan kom sprutorna fram :(.

Han blev ledsen redan vid första och vid andra blev han hysteriskt ledsen. Var helt hemskt. Tog en lång stund innan han lugnat ner sig och slutat gråta. Kändes som om jag utsatte honom för ett trauma. Han kunde knappt andas så ledsen var han och bara skakade.

Nu är han lite varm och har varit lite gnällig, men när Hampus kom hem från jobbet blev han gladare. Pappa är kul :)

Hade problem med att mata honom förut med för han har insett att han tycker mer om barnmat än ersättning och blir ledsen när han bara får lite och spottar sedan ut ersättningen och gråter :/

Fick min iPhone idag med :) Dock fattar jag inget av den ännu så får la se hur lång tid det tar innan jag ens kan använda den..hehe..det beror dessutom på om de kan fixa bättre mottagning för just nu har jag INGEN mottagning alls. Så kanske har fått en snygg, cool men helt oanvändbar telefon. Tummen upp för det.

Jag brukar läsa Katrin Zytomierskas blogg, och brukar tycka att hon är sådär lite härligt ärlig och provocerande. Men idag när jag läste blev jag bara förbannad. Hon är utsedd till Årets Mama, av just tidningen Mama, och på grund av detta gav hon lite råd angående föräldraskap. Risken finns att hon inte ens tycker så utan vill provocera, men jag tycker det är lika illa ändå.

Hon skriver bland annat att det är helt ok att dricka vin då och då under graviditeten. Visst, lite vin då och då kanske inte orsakar fosterskador eller men för livet. Dock visar studier att efter endast ett glas vin är bebisen medvetslös i magen. Avdäckad med andra ord. Skulle man efter barnet fötts utsätta det för medvetslösahet bara för att man vill ha lite kul?

Hon rekommenderar även alla att låta sina bebisar sova på mage. Detta trots att fallen av plötslig spädbarnsdöd minskat drastiskt sedan man började råda föräldrar att inte låta bebisen sova på mage. Visst är risken liten att något händer, men bör man verkligen uppmana folk till det? Helt klart finns det bebisar som hellre sover på mage och inte alls tar skada av det, och det är upp till var och en, men att uppmana till något som kan vara farligt?

Sedan stör jag mig på att hon tror att alla bebisar är på ett visst sätt bara för att hennes är det, som om alla var likadana med samma behov och samma preferenser. Som om jag skulle påstå att alla barn vill äta i babysittern bara för att mitt eget barn vill det.
Ett barn och hon tror att hon är expert...

Jo, jag då. Väntade uppe på Hampus igår och sedan när han kom hem blev det att vi pratade lite och såg lite Star Trek... och tiden gick och tjoff så var den 2 på natten innan jag somnade... och 4 började Nico bli orolig. Så sammanfattningsvis har jag nu på typ 29 timmar sovit 2. Persikoaktigt, som man hade sagt i USA.

Hade totalnojja vad gäller Nico i natt. Först var jag orolig eftersom han varit så trött och ätit så lite. Hans senaste dygn har sett ut så här:
Åt kl. 6 igår (150ml)
Halvsov sedan till strax efter 8 då han åt ca 100 ml, och åt resterande någon timme senare.
Var vaken till 11 ungefär (osäker på exakt tid då mamma hade hand om honom då när vi kämpade med bilen) och sov sedan fram till strax efter 14 då jag väckte honom för att jag tyckte att han behövde äta. Sedan var han vaken till strax efter 16 och åt både kl 15 och 16, men var slö och grinig och halvlumrade en hel del.
Somnade sedan och sov till 22 då Hampus kom hem och vi kom överens om att han ätit så lite under dagen att vi ville väcka honom och ge honom mat.
Han åt då 150ml, och var först grinig men sedan på strålande humör och testade olika ljud som han sedan själv hade kul åt. Han somnade dock om så fort vi la honom i sängen efter att han ätit, rapat och fått ny blöja.
Sov till 2 då han själv vaknade och ville äta. Somnade om och började kl 4 sova oroligt men vaknade inte för att äta förrän kl. 6. Nu sover han fortfarande.
Med andra ord är han väldigt slö och hoppar över en hel del av sina måltider.
Som tur är vi skall vi ju ändå till BVC idag så får ta upp det då.

Min mamma skall köra oss till BVC eftersom vi inte har någon bil för tillfället. Något nytt på den fronten kanske någon undrar (eftersom antagligen så väldigt många sitter och funderar på just min bilsituation)...Verkstaden ringde igår och sa att det var e spricka i locket på fördelardosan... Den blir klar imorgon. Ny bil på fredag...hoppas vi.

Läste detta inlägg på Sofias blogg. Känner igen känslan.

När jag var i mitten av tonåren hade jag en kattunge. Varje natt vaknade den stackars kattungen av att jag skakade henne i panik, för varje natt när hon sov fick jag för mig att hon var död.

Jag trodde, men tanke på alla mina nojjor, att jag skulle vara lika hysteriskt rädd när det kommer till Nico, men konstigt nog har jag lyckats hålla skräcken under kontroll. Visst vill jag gärna kolla till honom ofta, ofta... men jag har det inte i närheten av så jobbigt som Sofia har det just nu (tänker på dig och hoppa det snart blir bättre!).

Ibland tänker jag att de inte borde upplysa så mycket om PSD till föräldrar. Det är ju faktiskt ganska (väldigt) ovanligt. Kunde de inte bara säga att man bör undvika vissa sovstälningar etc. för att det blir för varmt/är obekvämt för bebisen/kan orsaka snett skellett eller va fan som helst. Man hade ju lyssnat eftersom man vill sin bebis bästa. Kunde de inte ljuga bara lite för vår sinnesros skull?

Det känns lite som när de har sexualkunskap i skolan och tar upp AIDS. Hela tjusningen med sex bleknar ju lite om man fokuserar mest på att man kan dö av det, även om risken är ytterst liten. Man hade kunnat njuta ännu mer av spädbarnstiden om man inte hade hört allt prat om PSD... till och med namnet har de fått till sådär extra obehagligt....sådär så man inte ens vill säga det utan använder förkortningen.

Istället för att fokusera på hemskheter och sådant som kan vara jobbigt borde BB skicka hem en tillsammans med en handduk med texten från Liftarens guide till galxen: DON´T PANIC. Det bästa rådet man kan få.

Nico älskar när jag sjunger för honom. Men...är det bara jag som inte kan några barnvisor? Visst kan jag de vanliga klassikerna Blinka lilla stjärna och så... men sedan är det liksom stopp. Vem kan segla förutan vind, tycker han visserligen om. Men alla barnsånger jag kan är mer "nu skall du sova"-anpassade.
Vad sjunger man som är glatt och kul liksom?

Insåg att de enda glada roliga sånger jag kan kommer från Disneydags... om någon minns det nu för tiden? Jag sjunger introt ffrån Räddningspatrullen för Nico. Minns ni?

Nånting händer
det är nåt skumt på gång
men våra vänner
de vaktar dagen lång
och de finns i trakten
häromkring
vill du ha hjälp så ring

här kommer Piff och Puff
e på språng
här kommer Piff och Puff
varje gång nu
Här kommer världens bästa räddningspatrull
som löser fallen för din skull

Här kommer Piff och Puff

Haha... den och Bumbibjörnssången. Han tycker det är kul i alla fall. Alltid något :)

Ibland önskar jag att jag var galen. Jag är väl kanske inte riktigt som jag ska nu heller. Men ibland önskar jag att man var riktigt galen. I alla fall för ett litet tag. Att man bara kunde släppa loss. Göra helt oväntade saker.

Jag får sådana tankar ibland. Nästan tvångstankar. Någon frågar vad jag arbetar med och jag vill hitta på något riktigt oväntat bara för att se deras reaktioner.
- Vad sysslar du med då?
- Jag gör porrfilmer med kökredskap.
Vad skulle någon svara på en sån sak?

Eller ta på sig kanindräkt och sätta sig i ett hörn på Lindex och skratta hysteriskt. Klättra ner i frysdisken på Coop och slänga frysta ärtor omkring sig. Man hade säkert att himla roligt som galen. Ett tag. Tills de spärrade in en.

Men då skall man vara så där ohämmat glatt galen. Inte mörk och svår och diagnostiserad. Sådant skall man inte skämta om för det är hemskt och tragiskt. Jag vill bara få ha små stunder då världen och människorna i den inte kan nå en på det negativa sättet.

Sån är jag när jag tycker saker är jobbigt. Då vill jag bli galen.

Att prata med en spädbarnsförälder kan ibland vara som att prata med en senil människa. Man liksom minns hur det var igår, möjligtvis hur det var för en vecka sedan, allt annat (som varit jobbigt) har man liksom raderat ur minnet.

Om någon frågar mig hur man gör med en bebis som vägrar sova så tänker jag att jag har ingen aaning för Nico har alltid somnat bra på kvällen.... men så om jag tänker efter noga så har jag ju några vaga minnen av sömnlösa nätter... om en slags önskan att sätta ut min bebis i skogen för att jag var så trött... eller var det så? Nää...så kan det väl inte ha varit? Nico har väl alltid somnat bra på kvällen....hmmm...eller?

Dock tror jag faktiskt aldrig att vi liksom försökte få honom att somna på det sättet. Inte så att vi la honom i sin säng och försökte med olika knep för att han skulle blunda och besluta sig för att sova. Om han inte ville sova så gav vi liksom upp och var vakna vi med. Jag tror vi hellre var vakna och dödströtta med en nöjd bebis än att ta kampen och höra skriken...(för han skrek väl aldrig utan anledning? Inte vår snälla lilla Nico....eller?..hmm).

Så hur gjorde vi då? Inte en jävla aning. Ett tag ville han inte sova på nätterna och helt plötsligt så började han bara somna på kvällen. Bara sådär. Inget vi gjorde utan en slags beslut från hans sida. De gånger han vägrar somna nu för tiden är vi nog exakt lika handfallna. Tittar med samma uppgivna miner på varandra... den där frågande blicken som förmedlar en slags förhoppning att den andre skall veta... fast man vet... Nico bestämmer allt... vi bestämmer inget.

Det finns liksom inga trick som funkar. Vill Nico bli buren och inte alls sitta i babysittern så kan man gunga bäst man vill, man kan vifta med en miljon leksaker, man kan sjunga och göra fula miner... lönlöst. Nico bestämmer allt. Vi bestämmer inget. Vill han inte sitta så tänker han fasen inte sitta.

Ibland längtar man efter den dagen då han förstår vad man säger. Så man kan säga nej. Så man kan säga inte nu. Så man kan säga vänta lite. Det är i de stunderna man nästan kan höra hela världens mammors hånfulla och lite lätt nedlåtande skratt eka genom rymden och man kommer på att, ja just det ja, att förstå vad någon säger är inte samma sak som att göra vad någon säger.

Ja så känns det just nu. Har bilen startat innan. Svar ja. Startade bilen idag. Svar jävla helvetes skit nej såklart inte. Pappa har kämpat hela morgonen tillsammans med Hampus men bilhelvetet vägrar.
Slutade med att mina föräldrar fick bogsera den till verkstaden... så får de kolla på den...vilket kostar pengar som vi inte har. Får låna av mina underbara föräldrar, men får dåligt samvete när de får ställa upp så mycket för mig hela tiden. Tack och lov att de finns dock.

Så... förhoppningsvis... kan vi besikta och få ny bil imorgon.

Dessutom fick jag veta att min farfar är mycket sjuk nu. Ännu en sak som jag inte vill tänka på. Mycket energi går åt just nu till att inte tänka på saker.

Nico beter sig annorlunda idag han. Somnade förut och har nu sovit i flera timmar utan att visa tecken på att ha lust att vakna. Hoppas det är en fas bara och att han inte är sjuk.

Nu skall Hampus strax till jobbet och jag skall sitta här med min oro och ångest. Livet alltså. It´s fucking me up.

I Sverige lyssnar vi på staten. Via dess språkrör Livsmedelsverket får vi veta vad och hur vi bör äta och då gör vi så. Om vi inte gör som de säger kan saker gå fruktansvärt, fruktansvärt fel tror vi. Vi vet inte vad som kan hända men det kan ju inte vara något bra.... inte om Livsmedelsverket har varnat...

När vi var små kunde man ge bebisar smakportioner när de var 3 månader gamla, om man tittar ännu längre tillbaka fanns nog inga råd utan man gjorde det liksom när man kände för det. Nyss var rådet att man skulle börja när bebisen var 4 månader. Nu har Livsmedelsverket plötsligt ändrat sitt råd till 6 månader. Kunde inte finna någon vidare förklaring till varför. Tarmarna inte redo? Men...vänta lite nu... alla de tusentals (miljoner? miljarder?) barn i Sverige och världen som innan fått smakprotioner tidigare... de verkade ju helt ok...eller? Skulle gärna vilja veta vad det var som gick fel för dem så jag kan förstå varför man ändrar sin syn på saken helt plötsligt. Inte alls hört talas om några purrerelaterade dödsfall eller några men för livet orsakade av mosad potatis.

Nico är 3,5 månad på ett ungefär och han har fårr smaka mosad potatis och katrinplommonpurre i några dagar nu. Han blir glad av det, tycker det är gott och än så länge så mår hans mage bra. Så länge magen mår bra så kommer jag fortsätta. Krävs lite mer förklaring än så Mr Livsmedelsverk om ni skall få bossa över mig.

(och tänk vad jobbigt det blir nu när ma måste trycka om alla barnböcker, alla broschyrer, skriva om alla hemsidor, göra nya etiketter till barnmatsburkarna... allt bara för att Livsmedelsverket satt en morgon och bara..."Du Börje.. vi har fan inte kommit med ett enda råd på ett tag nu.. jag tror folk börjar glömma bort oss... börjar äta som de vill...hur som helst... kommer bli kaos. Vi måste säga något så de minns vilka det är som bestämmer egentligen...ska vi ta och slänga till två månader extra på det där med barnmaten?")

Nico har fått mer orolig sömn nu. Han ville äta sitt nattmål redan 23.30 i natt och sedan vaknade han åter 04. Han behövde dock inte äta då men var tvungen att återlämna napp och stoppa om kl. 04, 04.30, 05 och 05.30 tills han slutligen ville äta 06. SUCK.
Nu är han som han var igår. Ett och annat litet leende men mestadels gnäll och oro. Tror dessutom att han är lite förkyld för han är lite täppt i näsan. Skäljde lite med sådan där koksaltlösning... och han grät och tittade på mig som om jag vore ett monster...:(

Själv fick jag avklarat ett mindre kul toalettbesök, om jag skall vara sådär öppen och ärlig. Min jävla mage alltså. Hade kunnat göra skräckfilmer baserade på mina toalettbesök.. och det hade varit en sådan där det efteråt står i tidningen att folk grät, spydde och svimmade i biograferna..hehe. Det enda som hjälper är några tabletter från apoteket men de ger riktigt plågsamma magkramper så känns inte som ett bra alternativ det heller.

Behöver egentligen tvätta håret innan mamma och pappa kommer men det verkar som att de får stå ut med att vänta medan jag gör det när de kommit för Nico blir hysteriskt ledsen om jag lämnar honom ensam för en sekund... och släpa ner honom och babysittern i källaren känns inte som ett bra alternativ.
Idag är det en stor dag... Dagen då vi, förhoppningsvis, får hem vår nya bil. Mamma kommer hit och skall passa Nicholas medan pappa följer med mig och besiktar bilen och sedan byter in den.
Varför behöver hon sin pappa med sig? kanske någon undrar... men sån är jag. Har inte bytt in en bil förr och allt som är nytt är läskigt. Enda gången jag inte varit rädd för något okänt var nog innan förlossningen och tji fick jag för det var hemskt.

Imorgon är det ags för BVC och de fruktade sprutorna. Som tur är så är Hampus hemma och kan följa med. Bra att han kommer med också för han är en sådan som ställer mycket frågor. Jag är en sådan som säger "Allt är bara bra" i alla lägen om någon frågar. Till och med om jag själv skall till läkaren brukar jag antingen få ha med mig någon som kan prata för mig eller ha en lapp där jag skrivit ner problemen innan som jag ger till läkaren... för om de frågar så är allt bara bra (om någon missat det så är jag fruktansvärt rädd för sjukhus och sjukvårdspersonal, framför allt läkare... så det är därför jag hamnar i "allt är bara bra"-paralyseringen).

45 minuter tills föräldrarna kommer.

Från att alltid ha velat sitta i babysittern och aldrig vilja ligga varken på mage eller rygg och leka så är det nu tvärtom. Nu blir han sur om han måste sitta för länge. Nu vill han ligga och spana någonstans. Han orkar dock inte hur länge som helst på mage, och när han ligger på rygg måste man hela tiden sitta med för han har inte så bra styrsel så han tappar sina leksaker i ansiktet och då blir han rädd och håller andan.. och blir ledsen.

Det är så sött att se hans små framsteg dock. Hur han kämpar länge, länge och tillslut lyckas sträcka fram sin hand för att nå leksaken framför honom :)

Jag har fortfarande ont i ögat... för att förklara detta har jag gjort en (mindre) vacker illustration.


Som ni ser här på bilden rör det sig om den yttre ögonvrån. Det röda vid ögats kant visar var det är en liten svullnad. Sedan smärtar det från ögonvrån ut till tinningen och i en både kring ögat. Mest ont gör det vid tinningen dock. Kliar och sticker men gör ju asont att röra så får bara härda ut. Undrar hur länge man skall vänta innan man kontaktar sjukvård? Kanske bara är en vagel eller nån annan sån skit.

Jag tror vi har gått in i en ny fas här hemma. Igår både åt och sov Nico mer än vanligt och under sina vakenstunder krävde han att alla uppmärksamhet var på honom. Både jag och Hampus aktiverade honom mycket och pratade med honom. När jag var tvungen att göra något annat så fick jag sjunga för honom samtidigt vilket kunde vara ok en stund.

På kvällen skulle vi bada honom. Har inte badat lika mycket det senaste efter råd från BVC pga hans torra hud. Innan har han alltid tyckt om att bada. Denna gången blev han hysterisk. Han grät och skrek helt fruktansvärt. Man märkte att han var rädd. Enda gången jag innan hört honom skrika så är när man tagit blodprov på honom.
Så det fick bli ett snabbt bad.

Han somnade som vanligt vid 19 och sedan tror jag att Hampus matade honom runt 1. Jag fick dock gå upp klockan 4 då han vaknade. Först ville han inte alls somna om så fick ta upp honom och se om han ville ha mat... han åt lite men bara kinkade och grät. Sedan la jag honom igen och det gick bra en stund, men sedan blev han ledsen igen. Så har det hållt på nu. Hoppas det blir en kort fas och att han blir sitt vanliga glada lilla jag igen.

Undrar dock vad denna fasen innebär, vad det är som utvecklas, för känns som om han blivit räddare det sista. Rädd för leksaker och sin sängmobil, han blev lite rädd för mina föräldrar tror jag, rädd för att bada, han blir rädd om jag eller Hampus rör oss för snabbt och oväntat eller om vi t.ex. nyser eller hostar... han har aldrig varit rädd innan så undrar vad det beror på, och om det kommer hålla i sig. Hoppas att det bara är att han är lite osäker just i denna fasen för vill inte att han skall bli sådär rädd för allt som jag var/är.

Igår firade vi ju Fars dag. Hampus fick tårta på morgonen, ett hemmagjort fotoalbum och en liten Spockdocka som pratar om man rör på den..haha.. den var dock lite känslig så i natt har man ett antal gånger hört "Live long and prosper" borta från Hampus sängbord :) Vi åt också en god middag på kvällen.
Dagen spenderades med att städa det som gick när jag inte behövde underhålla lillen. Hampus bytte däck på bilen och lagade en av strålkastarna, och fixade och donade.

Får väl se vad man hinner med idag. Just nu skulle jag gärna sova ett par timmar till men Nico gråter ganska ofta så man måste gå in och plugga in nappen igen så blir nog inte mycket med det.

Ooohh... jag hittade något mer på CDON som jag bara mååååste ha. Den tecknade "Det var en gång"-serien som jag såg som barn. Tecknade historier som handlar om mänsklighetens historia, viktiga uppfinningar och människokroppen.

Finns 3 boxar att köpa:
Det var en gång - Människan
Det var en gång - Rymden
En cell-sam historia



Det är en sådan serie som alla minns att de såg som barn och som alla tyckte om. Mååste ha :)

Grattis pappa på Fars dag :) Får ju inte glömma att det egentligen är min egen pappa jag skall gratta och inte Hampus :) Ni som följt bloggen kan ju inte ha missat att jag har världens bästa föräldrar. Hoppas de haft kul på sin lilla mini-semester i helgen.

... eller ok... det är kanske mer min då...

Som ni kanske vet har vi ingen TV. Nackdelen är att man inte kommer kunna sätta lillen framför barnprogrammen och få lite paus. Fördelen är att vi kan köpa DVD och själva bestämma vad lillen skall se på. Tycker det går så mycket skräp på tv, och vi är absolut allergiska mot Teletubbies. Gärna barnprogram där man lär sig något och gamla fina klassiker. Satt och kollade lite på sådana filmer/serier vi skulle vilja ha till lillen. Nästan allt man kunde tänka sig fanns att köpa på cdon och discshop.


Nu när han är liten, eller inte NU men om ett tag, är det kanske mest underhållande med tecknat. Tycker inte om de där nya Byggare Bob och talande tåg och sånt. Tycker mer om klassiker som Bamse, Alfons Åberg, Spöket Laban och Mumintrollen. Dock har jag hört en hel del gott om Drömmarnas trädgård så det kanske kan vara något också. Har dock inte sett det själv.

Sedan vill man ju såklart ha alla Astrid Lindgrens filmer. Som liten kanske t.ex. Bullerbybarnen, Lotta på båkmakargatan och Pippi är roligast. Mio min mio och Bröderna lejonhjärta är nog för lite större barn. Så småningom får han väl få Karlsson på taket med även om Karlsson är satans läskig.


Med tanke på att lära sig saker så älskar jag Eva Funckes (?) program som finns att köpa samlade i boxar. Hon lär barnen om allt möjligt på ett pedagogiskt och kul sätt och dessutom är hon ju mysig som en favvodagisfröken.
Evas funkarprogram säsong 1 och 2, Evas pyssel och plåster och Evas superkoll.




Ett annat bra svenskt barnprogram som finns att köpa på DVD är det underbara Myror i brallan som lär barn om djur och natur. Gissa bajset, är ju bara bäst :)


Sedan har vi såklart en del klassiker man bara måste ha. Har ju redan köpt Fem myror är fler än fyra elefanter, men vill också ha Från A till Ö och, med tanke på vem hans pappa är så är det ju ett måste, Skrotnisse.



Om man beställer från nätet kostar många av dessa serieboxar nästan ingenting (andra är lite dyrare) så det är bra tips till den som vill köpa julklapp till Nico. Än så länge förstår han ju inte vad han får så då kan man passa på och önska honom sådant som vi vill att han skall ha :)

Nico började tjuta inne i sitt rum vid 6. Som vanligt far jag upp och plockar snabbt med allt jag skall ha när jag är uppe (dator, telefon, snus) för att slippa ränna in och ut ur rummet och väcka Hampus.
Kilar in i Nicos rum men inser att han inte har ögonen öppna. Skrik i sömnen innebär att han bara vill ha nappen tillbaka, men inte har planer på att vakna. Mycket riktigt. In med nappen och det blir tyst. Bebis sover.

Lurad känner jag mig. Dels vill jag inte gå in i sovrummet och lägga mig igen eftersom det känns onödigt att störa Hampus när Nico lär vakna om någon timme igen och dels hann jag liksom vakna till och kommer nog ha svårt att somna om trots min trötthet. Så nu sitter jag här. Ensam.

Ögat värker fortfarande (eller ja det är ju inte ögat utan bredvid ögat). Blir lite lite värre hela tiden. Muskelinflammation? Eller ovanliga men extremt farlig och kanske dödlig sjukdom? När bara fantasin sätter gränser är det helt gränslöst i mitt fall... det finns inget stopp för vad min hjärna kan hitta på.

Spenderade gårkvällen med att titta efter lätta och bra sittvagnar. Ville ha en som gick att ha vänd mot mig, alltså med vändbar sits eller vändbart handtag, som gick att fälla ner till helt liggande läge och som var mycket lätt så jag ensam kan få in den i bilen. Fanns jättefina. Sedan insåg jag att jag saknar pengar.
Så om någon där ute sitter med en Bugaboo Bee och känner att usch den vill jag inte ha, den vill jag sälja extrembilligt till en klen stackars pank mamma, så hör av er :)

Lindex har så himla mycket söta barnkläder. Just nu har de tre saker jag himla gärna hade velat kunna köpa till Nico. Får väl se vid nästa utbetalning om man kan få råd. Kanske kan det bli som en julklapp.



Dessa två supersöta pyjamasar skulle jag vilja ha till honom. Den med den sömniga lilla kaninen är ju bara för söt.


Han har vuxit ur sina små snickarbyxor och jag tyckte han var så himla söt i dem så vill ha ett par nya.

Som sagt var, hoppas man har råd snart.

Jag har sedan igår mystiskt ont bredvid vänster öga. Ingen aning om vad det kan vara, så kom gärna med förslag! Varje gång jag blinkar gör det ont, inte i ögat utan bredvid längs kanten av ögonhålan från tinningen ner till under mitten av ögat. Känns lite som om någon hade gett mig en rak höger rakt över ögat.
Skitskumt. Bara uppstod och är väldigt irriterande då det gör ont hela tiden om jag inte har ögot öppet utan att blinka (om jag blundar värker det hela tiden).

I vilket fall som helst sökte jag på google. Skrev in "värk bredvid ögat" utan att finna några användbara resultat. Dock frågade google vänligt om jag ville:

Se översatta engelska resultat för:
ont bredvid ögat (evil side eye)

Kände dock att "evil side eye", trots att det lät rätt coolt, inte skulle erbjuda mer svar på gåtan.

Nico har ju inte velat sova på dagarna det sista, men idag har jag aktiverat honom en hel del. Vi har kollat i böcker, pratat massor, hoppat, han har fått sitta på olika ställen, han har legat på mage och på rygg på olika ställen, lekt flygplan lite grann, kollat på olika leksaker och en del andra små övningar. Kanske var det detta som gjorde att han efter sin lunchmåltid blev riktigt riktigt riktigt trött. Vi har nog aldrig sett honom så trött.

Han somnade mitt i maten och sedan... ja ni ser själva.


Sover i sin pappas knä


Totalt avdäckad


Hampus satte honom upp men då somnade han sittande och bara
vek sig dubbel.


Han gick helt enkelt inte att väcka.

Så när vi skrattat klart åt honom så la vi honom i sin säng där han sov gott ett tag. Han var dock inte beredd på var han skulle vakna så plötsligt hör jag riktiga gallskrik av ren fasa från hans rum. Rusar in och där ligger han och stirrar med skräck på mobilen ovanför sängen, helt förvirrad, och storgråter.
När jag lyfte upp honom klamrade han sig fast vid mig och gömde ansiktet mot min axel. Lilla plutten.

Har ni sett filmen Alien när en läskig krabbliknande varelse sätter sig fast på folks ansikten? Så vill Nico att jag håller min hand när han skall sova. På hans ansikte. Lite udda.

Nu kanske någon tänker att herregud hon kväver sitt barn, men nej. Han vill att jag skall ha tummens fingertopp på ena kinden, lillfingrets fingertopp på den andra och tre fingertoppar i pannan. Särade fingrar och gott om luft framför ansiktet. Som en slags healing, och hela tiden knådar hans små fingrar min hand.

Tänk att det som jag ser som bara en hand. En väldigt funktionell och användbar del av min kropp, men ändock bara en hand, för honom är något mycket mer. Trygghet. Något att hålla i sin gör världen lite mindre skrämmande.

En av tjejerna från forumet lade ut en bild med tips om en rolig lek med bebisen. Det var typ det man kallar för "leka flygplan". Man ligger på rygg med böjda ben och så lägger man bebisen på magen på ens underben så att bebisens huvud tittar fram över ens knän... sedan kan man lyfta sina ben så att underbenen blir parallella med golvet och bebisen "flyger".

Det tycker nog Nico om tänkte jag och bestämde mig för att ge det ett försök. Nico tyckte mycket riktigt om det... men hej hopp vad jag inte har en enda magmuskel kvar, och inga ryggmuskler heller för den delen. Kunde typ inte lyfta benen mer än någon centimeter, och det i några sekunder. Bara att ligga med böjda men kändes ansträngande.

Stackars Nico fick leka en annan lek han.

Har jag berättat att vi här på Orust har ett mini-Ullared? Liksom Ullared så har de nästan allt och till bra priser, och folk kommer långväga ifrån för att handla där. Dock är det avsevärt mindre än Gekås... men det kan bara finnas ett Gekås.. så är det ju :)
Göksäter är från början en lanthandel som öppnade 1866 och som sedan expanderat med tiden.

Jag kan inte riktigt förstå de som reser megalångt för att handla där, men om man är i trakterna eller bara har några mil att åka så rekommenderar jag det verkligen.

De har bland annat hemtextil dvs. sängkläder, kuddar, täcken, handdukar, stolsdynor, gardiner m.m. m.m. Jag har nog köpt alla mina handdukar där.

De har också tyger, garn, sytråd och andra sytillbehör, gardinstänger m.m. Jag har köpt alla tyger till barnrummet här och även tyget till mina köksgardiner. Göksäter och Gekås har ofta liknande produkter vilket innebar att jag kunde köpa sängkläder på Gekås och sedan köpa likadant tyg för gardiner på Göksäter.

Kläder och skor finns i något mindre skala. Oftast köper jag inte sådant där, men man kan fynda ibland. Underkläder och strumpor köper jag dock mycket av där, samt barnkläder. Deras bebiskläder är inte riktigt lika billiga som på Gekås, men helt klart billigare än i andra affärer. En body till Nico kan där kosta kanske 50 kr eller så.

Leksaker har jag också handlat där. De har leksaker för olika åldrar, men främst för de yngre. Både leksaker, nallar, pyssel och spel. Vid leksakerna finns även block, pennor, skolmaterial och taveldukar som både stora och små kan måla på. Själv har jag köpt tavelduk där till jättebra priser, och även fotoalbum och annat smått och gott.

Har man med sig sin man/kille/sambo brukar han tycka mest om avdelningen med verktyg. Är dock inte bara verktyg där utan allt möjligt för den händige som eluttag, spik och skruv, arbetshandskar, spadar, målarfärg, penslar... ja ni hajjar... det mesta inom det området. Hampus har fyndat en hel del där. De har vid denna avdelningen även förvaringslådor av olika slag, papperskorgar och liknande som jag har köpt en del av. Det finns även en mindre husdjursavdelning.

En av deras avdelningar kallar de husgeråd och bosättning och precis som man hör på namnet så hittar man där bestick, köksredskap, tallrikar, glas, muggar, skålar, ramar, stekpannor, kastruller etc. Här har jag köpt jättebilliga men fina glas av olika modell (dricksglas, vinglas, whiskeyglas, shotglas osv.) och mycket annat.

På avdelningen för heminredning finns tavlor, lampor och lite annat smått och gott. Även en del större möbler som hyllor, stolar m.m.

Bredvid detta finns mattor. Har köpt båda mina köksmattor, min hallmatta och alla mina dörrmattor där. Fina mattor till toppenpriser.


Förutom allt detta har de även säsongsprodukter som julpynt, halloween- och påsksaker, trädgårdsverktyg och trädgårdsdekoration samt jättefina trädgårdsmöbler.

Sedan finns det lite av varje förutom detta. T.ex. har de massor av billiga blockljus så det köper jag en hel del där. De har också billiga förbrukningsvaror och hygienartiklar som hushållspapper, toapapper, papperstallrikar och plastbestick (perfekt om man skall ha kalas), schampo, balsam, tvål, bakplåtspapper, tandkräm osv. Man kan också finna lite borstar, hårspännen och liknande samt massa annat smått.
Som sagt var, det mesta...


Min plan är att i framtiden åka två gånger om året till Ullared och handla, och resten av året köps det som behövs på Göksäter. Då kan man spara massa pengar :) Men kommer ju såklart handla en del på andra ställen med.. men det mesta kan man fixa på dessa ställen om man som jag inte bryr sig om märken eller trender (dock finns märkeskläder och trendiga saker på båda dessa ställena... även om utbudet varierar mycket).

Så är du i trakterna så är Göksäter ett tips.

Bilderna tagna från Göksäters egna hemsida www.goksater.se

Just nu är jag så arg på mina ena katt att jag hade kunnat strypa henne.

Nico vaknar och vill äta 05.30 och efteråt är jag så trött att jag tänker att jag skall pröva att lägga honom igen fast han brukar gå upp för dagen vid den tiden. Lägger honom och han somnar om. Lättad går jag in och lägger mig igen.

Hinner ligga typ 20 minuter innan kattjäveln börjar kraffsa massor på Nicos dörr så han vaknar och blir ledsen och efter det var det omöjligt att få honom att somna igen. Kul. Nu var jag tvungen att gå upp ändå.

Hampus råkade av misstag köpa Up & Go blöjor förresten och jag tänkte att det inte fanns en chans att de skulle hålla tätt på natten, men det gjorde de! Om de fortsätter att hålla tätt tycker jag att de är toppen att ha eftersom de sitter så mjukt och bra i midjan vilket passar en liten knubbis som Nico :)

Vad gäller barnsaker så älskar jag www.blaelefant.se. De har lite annorlunda men superfina leksaker.

Bland annat har de denna såå coola, men mycket dyra, "gunghästen". Egentligen inte alls min stil då jag är mer för ulliga söta får, men den var kul eftersom den var så udda - och kan tänka mig att Hampus hade älskat den..hehe.

Idag hade vi en liten premiär här hemma. Nico fick smaka riktig mat för första gången! :)

Jag kokade några pyttebitar potatis som jag mosade tillsammans med lite ersättning. Sedan fick han fyra pytteskedar, dvs. det var jääättelite på varje sked. Första skeden såg han lite förvånad och skeptisk ut, men sedan blev han glad och gjorde små mumsljud. Var så man önskade att man hade kunnat ge han mer, men man måste ju mjukstarta.

Fick Hampus Fars dag-present på posten idag. Blev förvånad då jag hade glömt bort dagarna lite och beställde den igår. Är ju hans första Fars dag så även om jag tycker att det egentligen mest är en kommersiell dag så har jag lite överraskningar på lager åt honom :)

Dagen har annars varit lugn. Spenderat mycket tid med Nico som vägrar sova på dagen om jag inte håller honom i handen eller har handen på hans kind, och han vill ha mycket uppmärksamhet.
Lät honom ligga lite på mage på golvet men han blir ganska snabbt upprörd av att inte komma någon vart. Även om han någon gång vänt på sig så tror jag inte han riktigt har koll på hur man gör det medvetet ännu.
Just nu är jag lite orolig faktiskt då hans kroppsliga utveckling inom vissa områden känns lite efter. han är stark i nacken och kan lyfta huvudet när han ligger på mage och hålla det så länge, han tycker om att "stå" och "hoppa" och han kan ta tag i och även släppa saker.. men han kan inte riktigt vända sig från mage till rygg och han verkar fortfarande helt ointresserad av de flesta av sina leksaker.

Dock verkar hans språkliga utveckling ha mer fart. Han älskar när man pratar, sjunger och läser för honom och man kan ha långa "dialoger". Han har väldigt mycket varierande ljud och ibland slinker det in en och annan konsonant... hans favorit"ord" är aapoo och de senaste dagarna har han ibland gjort ett slags kort nä-ljud.
De säger ju att det brukar vara så att de oftast är snabba med det språkliga eller det kroppsliga, så kanske pratandet är det han fokuserar mest på. Oroar mig dock att han inte bryr sig om sina leksaker alls, för blir orolig att han ser dåligt med tanke på att Hampus var nästan blind som barn.

Men är man också som det man tittar på? Är följer lite (aktuella) TV-serier som jag tycker om... undrar om de kan säga något om min personlighet...

The Big Bang Theory - en av de roligaste serierna ever. I love nerds. Både min och Hampus favorit.

Criminal Minds - det är bara jag som ser denna. Är en sucker vad gäller serier som handlar om jakt på seriemördare (och vanliga mördare)

Bones - som sagt var tycker jag om serier där de löser brott och jagar mördare. Hampus tycker inte så mycket om den eftersom deras teknik är lite överdriven och orealistisk.

Dexter - en favorit hos oss båda. Enda serien där man vill att seriemördaren skall komma undan :)

Grays anatomy - bara jag som ser denna. Sjukhusserier tycker jag om, och denna är en av de mest underhållande.

The United states of Tara - en ny favorit för mig. Personlighetsklyvning är ju alltid skoj liksom.

The Walking Dead - en ny serie vi båda älskar. Zombies, you got to love it :)

House MD - en elak doktor som löser mysterier i form av underliga sjukdomar. 2 in 1 vad gäller sjukhus och gåtor (även om det inte är mordgåtor).

How I met your mother - kommer på andra plats på listan över roligaste serien, efter Big Bang Theory.

Flash Forward - riktigt spännande scifi som vi båda tycker om. Lite rädd att den skall vara en evighetsserie utan riktiga svar som Lost (en serie jag snabbt tröttnade på).

The Event - verkar lovande hittills tycker vi båda. Aliens och en mystisk komplicerad intrig. Gäller dock samma som Flash Forward, dvs jag hoppas de får ihop storyn snyggt.

V - ganska seg... men det är ju aliens. Originalet är dock bättre.


Serier vi följde men just nu har en liten paus ifrån, men ser dem då och då.

Stargate Universe - jag har alltid gillat Stargate-serien men denna är lite seg. Som en såpa i rymden, som Hampus brukar säga.

Caprica - spin of på Battlestar Galatica, men den utspelar sig innan den serien. Lite seg början.

24 - vi älskar 24, men kan behöva en paus från den ibland för den är så beroendeframkallande.


Serier jag ser när jag inget annat har att göra:


CSI - brukade vara en av mina absoluta favoriter, men inte riktigt samma sak utan Grissom.

Fringe - som en modern Arkiv X, men har inte riktigt kommit in i den.

Lie to me - småkul om hur man avslöjar lögnare.


Vi brukade se:


The IT crowd - också en himla kul serie, engelsk, om nördar.


Vad gäller svenskt tvprogramutbud så brukar vi se:


Arga snickaren - man får tips om hur man bygger (och inte bygger) samtidigt som man kan skratta åt andra människors idioti.

Landet Runt - ja, vi är lite pensionärer..haha.. men programledaren är så rolig.

Antikrundan - pensionärsvarning här med, men vi älskar gamla grejer.

Debatt/Uppdrag granskning - ses ibland beroende på topic.


Gamla serier vi för alltid kommer älska:


Alla StarTrek serierna - jag älskar dem alla. Hampus älskar alla förutom Deep Space 9. Rymd, nostalgi, spänning, aliens... they got it all.

Battlestar Galactica - en serie som nästan fick en liten depression när den tog slut. Frak vad den var grym. Rymd, robotar, spänning, en mystisk intrig.... *sucka längtansfullt och nostalgiskt*

Arkiv X - The truth is out there. Hur kan man inte älska en serie som skapade en paranoia i halva världen?

McGyver - han kan göra bomber av det du har i handväskan, och jag ville gifta mig med honom som barn :)

A-team - roliga karaktärer, fartfyllt och ingen dör någonsin oavsett hur mycket man skjuter och spränger :)


Om mitt val av TV-serier säger något om mig så borde det väl vara att jag är en nostalgisk och morbid nörd som älskar aliens och zombies och har en hypokondrisk tendens.... nåt sånt :)

Har säkert glömt någn serie... men så får det va

I natt sov Nico först 19 till 03.30 och sedan 04-07. Jag kunde alltså ha sovit massor. Det gjorde jag inte.

Inledningsvis var jag ju inte trött... klockan var ju bara 19. Sedan kunde jag inte komma till ro eftersom Hampus inte var hemma. Somnade dock strax efter 22 då Hampus hade ringt mig och vaknade igen runt 24.30 då han kom hem.
Då fick vi den briljanta idén att vi skulle se på StarTrek, vilket vi gjorde till typ 03. Hann därefter inte somna många sekunder innan Nico skulle äta. Efter han ätit tog det ett bra tag innan jag lyckades somna om.

Så... jag kunde sovit mycket, men istället sov jag lite. Osmart.

Nu sitter Nico och sover och snarkar med sin gossefilt i ansiktet. Men jag är rastlös. Sover sen.

Man vet att man verkligen behöver gå på toa om man vaknar på natten av att man drömt att man bajsat ner hela sina föräldrars hus och tvingats rengöra det med en stor vattenslang av modell brandbilsslang  :o

När det kommer till saker så är Bluebox.se en av mina favorithemsidor.

Där har de bland annat snug rug som jag önskar mig, och som jag visat bild på tidigare.

De har också dessa söta nyckelhuvuden som jag skulle vilja ha.


och denna gulliga isskrapa till bilen

Två andra saker på Bluebox jag skulle vilja ha är denna väska med matchande plånbok. Dyra dock :(


De kanske inte har supermycket bebissaker (dock ha de det underbara gunghästfåret) men de har dessa söta strumpor som ser ut som små skor :)

Hatar när Hampus jobbar sent på kvällarna. Känns så ensamt. Ser på StarTrek men det är inte samma sak när man gör det utan honom.

Dagen har varit ganska långsam för Nico är inne i någon typ av fas. Han sover inte på dagarna knappt alls och är på underligt humör. Detta innebär att han för det mesta skrattar, pratar och är glad om man fokuserar helt på honom, men blir upprörd med en gång om jag gör något annat. Emellanåt blandar han skratt och gråt som en liten galen filur som inte kan bestämma sig för vad han känner. Han pendlar också mellan att ha långa uppehåll mellan måltiderna och att vilja äta en gång i timmen. Nu sover han i alla fall och förhoppningsvis har han somnat för natten.

Den enda bebisfria stunden jag fick idag, då Nico gick med på att sitta och titta på när jag pysslade med mitt, spenderade jag genom att göra lite förberedelser inför Fars Dag. Min familj firar inte direkt denna dag, men eftersom det är Hampus första tänkte jag att man i alla fall får göra det lite speciellt.

Mamma och pappa var snälla och kom förbi med våra nu lagade vinterdäck och lite fika och annat. Var trevligt att få en stunds sällskap också.

Jag begick mord idag också. En spindel. Hampus tycker inte om när jag dödar spindlar men detta var en stor fucking spindel som hängde ovanför Nicos säng. Ovanför hans säng! Det finns gränser. Spindlarna får helt enkelt lära sig att om de vill leva skall de hålla sig borta från min son.

Klockan är inte ens åtta med det känns som det är supersent och funderar på att sova en liten stund. Får se hur det går bara för Nico tycks ha en sådan där natt när han vaknar av att han tappar nappen ganska ofta. Han har inte haft en sådan natt på länge... men som sagt var så är det väl en ny fas eller nåt.

När sköterskan på BVC frågade mig om saker som om Hampus hjälper till med Nico, om han förväntar sig att jag skall göra allt hemma osv. så skrattade jag och tänkte att vilken värld lever hon i. 2010 nu, tänkte jag, då ligger inte allt ansvar på kvinnan. Men ju mer jag pratar med andra mammor, både "i verkligheten" och på nätet, så inser jag att det kanske är jag som är lyckligt lottad.

Hos oss har det aldrig handlat om att han "hjälper" mig. Vi hjälps åt. Vi har lika mycket ansvar, är lika mycket föräldrar. Visst tar jag kanske en större del av natten om Hampus skall jobba dagen efter (men han har honom oftast fram till i alla fall midnatt så jag hinner sova en del innan) och jag har ju honom under tiden Hampus är på jobbet. När Hampus är ledig tar han dock ofta hela nätter, eller i alla fall en stor del av den, och den tid vi båda är hemma och vakna så turas vi om.

Vi hjälps åt vad gäller städning, matlagning och allting annat. Visst kanske jag får ha koll på att det som behövs köps hem och ha hand om planering eftersom Hampus är lite av en förvirrad proffessor..hehe... men jag å min sida är den som stökar ner mest så skall inte klaga.

Tycker det är en så underlig inställning det där med att hem och barn på något sätt skulle vara kvinnans ansvar och att mannen kan vara snäll och hjälpa till. Är tacksam att vi inte har det så.

Uschinamej vad trött jag är, och värre lär det bli. Eftersom Hampus jobbar idag så hade jag natten, och hade svårt att sova även om Nico sov bra, och nu skall jag ha honom hela dagen och Hampus kommer inte hem förrän i natt någon gång.

Nicos nattider i natt såg ut så att han somnade vid 19.30, vaknade och åt vid 03.30 och sedan vaknade 06. Sedan bajsade han så att det nu luktar bajs i typ hela huset fast det var ett tag sedan jag bytte på honom.
Nu har han somnat i babysittern. Får väl se om jag kan få ro nog att sova nåt mer.

Vad gör man om man måste köra moped när det är halt? Om man är Hampus så tillverkar man egna snökedjor av kätting :) Han är så händig min man <3.

Just nu är han ute och provkör och strax kommer mamma och pappa och skall hjälpa oss få hem bilen från verkstaden och så skall jag handla.
Inte fått gjort mycket vettigt idag annars eftersom Nico har haft ett av sina mer uppmärksamhetskrävande humör. Han är hur glad som helst om man leker och pratar med honom konstant, men försöker man fokusera på något annat för en sekund gnäller och gnölar han mer och mer högljutt.

Förhoppningsvis kan Hampus ha honom lite sedan så jag kan få städat lite.

Blidde ingen zombieserie dårå. Det visade sig att det tog på krafterna att skotta så jag somnade. Sov stenhårt typ hela natten. Idag har jag träningsvärk i armarna som faen... och ont i handen... för att jag var klantig och slog i den stenhårt igår.

Hampus tog hand om Nico i natt, men han sov rätt bra... Nico alltså. Han somnade först inte förrän 19.30, vaknade och åt runt 22 och somnade sedan om. Efter det sov han till runt 04. Under hela denna tiden hade Hampus hand om det hela. Jag kunde vakna och ta över när Nico 07 beslutade sig för att det var morgon.

Han är fortfarande lite trött. Sitter och gäspar mellan den glada utropen i babysittern. Tittar förundrad ut på allt det vita i trädgården. Roar sig med tysta små falsettskrik. Ja, han skriker tyst... om något fattar vad det innebär :)

Nu skall jag bara sitta här och halvslöa tills Hampus vill ha frukost. Då blir det bacon och ägg minsann.

Skall ju som jag skrivit snart få hem min nya iPhone 4. Eftersom jag är en klant måste jag ha någon typ av skydd. kan dock inte riktigt välja mellan skal, skin eller fodral. Har kollat på lite olika. Hjälp mig, vilka tycker ni är snyggast?

Har tittat bland annat på dessa skal:


Och dessa fodral:


Samt dessa skins:




Själv är jag nog mest inne på något av de tre sista skinsen (heter det så i bestämd form pluralis?) men kanske jag borde ha fodral för att få bättre skydd? Är skins svåra att sätta på, någon som vet?

Tål att tänkas på. Kom gärna med synpunkter.

Visst att han kanske iband äter en eller två gånger mer än man skulle önska på natten, men en sak måste man ju säga och det är att han är så himla snäll och duktig att lägga.
När han matats och fått rapa (och eventuellt bytt blöjan) så är det bara att lägga ner honom i sängen, i med nappen och stoppa om med gossefilten och så somnar han snällt igen. Inga bekymmer alls 99 % av gångerna.

Att han dessutom fnissar förtjust och småpratar när han skall rapas är en bonus :)

Uppfarten behövde skottas för vi har myycket snö här. Inspirerad av Arga snickaren tänkte jag att jag minsann inte skall kräva att Hampus gör allt sådant bara för att han är man så jag pälsade på mig och tog en spade (då vi inte har en skyffel) och begav mig ut. Och jävlar vad jag skottade..hehe. Hade dock inte tänkt på att jag är aningens reumatisk och dessutom inte har rört mig nämnvärt sedan innan jag blev gravid (och knappt då heller) vilket resulterade i att jag efteråt var yr och mådde illa samt att jag har schweinont i kroppen.
Kände mig dock jäkligt duktig efteråt :)

Efter det skulle jag laga middag, men eftersom jag höll på att tuppa av så hjälpte Hampus till. Riktig god middag blev det :) och Nico satt och tittade på när vi lagade maten och pratade förnöjt som en liten kommentator.

Sedan kom mamma och pappa som var jättesnälla och hjälpte oss att få bilen till verkstaden. Vågade inte köra med sommardäck i detta vädret trots att det inte var långt att köra. Lillebror kom efteråt med pellets till pannan så vi kunde sätta igång den igen också. Så himla gulligt av familjen att ställa upp och hjälpa oss även i detta snökaos (snökaos är ett så trendigt ord att jag var tvungen att passa på och använda det..hehe).

Nu skall jag lägga mig och halvdö i sängen medan Hampus spelar lite dataspel (Nico sover i sitt rum). Senare skall vi se på zombieserie. Hampus kunde jobba hemma imorgon och jag har inga planer så kommer ta det vääldigt lugnt.

Shit vad det snöar. Utanför fönstret ser man detta:

(ja, vi kanske skulle ha flyttat på grillen).
Idag var egentligen meningen att jag skulle på återträff med föräldragruppen på Öppna förskolan, men inte en chans att jag kör utan vinterdäck (eller med för den delen) i detta vädret. Hemma får det bli. Kanske får köra bilen till verkstaden ikväll dock. Den skall lagas imorgon men har ingen möjlighet att ta mig därifrån då så skall kolla med brorsan om han kan hjälpa mig när han kommer förbi idag.

Satt och läste inlägg från forumtjejerna förut angående hur ofta allas bebisar bajsar. En del skrev att deras bebisar bajsar massor av gånger per dag. Nico bajsar bara en gång om dagen, ibland varannan dag, så jag tänkte: "Gött". Nico tänkte istället: "Jaså, man kan alltså göra det oftare", och har sedan haft någon slags bajsmaraton.

Nu har vi förresten stopp i avloppet i tvättstugan. Vad kul. Något mer som vill gå fel? Taket skall inte rasa in på oss?

Idag snöar det... rejält. Hampus lyckades dock byta sin arbetsdag idag mot att jobba imorgon så han slapp gå i snöyran till busshållplatsen (moppen skulle inte funkat så bra idag). Till och med så mycket snö att någon granne antagligen inte kunnat komma upp för backen för det står en bil på vår gästparkering.

När vi skulle sätta oss och äta frukost hör jag att det kraffsar på dörren och Tesslan sitter innanför och stirrar. Jag ropar på Hampus att jag tror det är ett djur utanför. Han kommer och öppnar försiktigt.
"Det är en katt...eeh...det är ju Norpan"

En av våra katter (innekatter) satt alltså på trappan ute i snön. Saken är bara den att ingen av oss hade varit ute sedan igår kväll, så hon måste suttit där ute hela natten. Stackars lilla Norpan. Hon har typ varit ute en kvart i sträck som längst i sitt liv innan... och inte i snö...hehe

Igår skulle jag byta bajsblöja på Nico. När jag var klar tog jag tag i benen och lyfte rumpan lite för att få in den nya blöjan under - ja, sådär som man gör liksom - men när jag lägger ner hans ben igen ser jag att han är blöt i ansiktet och på magen. Tog en microdelssekund innan myntet föll ner och jag fattade att den stackaren hade kissat sig själv i ansiktet...

Efter sin mycket spännade dag igår (hos bilhandlaren fanns det massor av lampor i taket...massor... en bebis dröm) åt Nico när vi kom hem och somnade sedan nästan direkt (vid 17). Han vaknade till och ville ha mat vid 19 och somnade sedan genast om.
När han sedan vaknade och åt vet jag inte riktigt då Hampus hade den matningen och jag sov, men jag tror det var runt 01. Sedan fick jag gå upp två gånger vid 03 och plugga in nappen igen.

Klockan 05 bestämde Nico sig för att äta frukost. Dock orkade han inte med morgon så tidigt kom han snabbt på och somnade om. Här satt jag i soffan, ensam... kunde inte somna om... och han sover fortfarande. Skall försöka ta mig en liten lur sen dock.

Idag skall jag försöka ta tag i massa papperarbete var planen. Ringa en del samtal. Vad gör man om man slarvat bort (antagligen råkat slänga) sitt besiktningspapper? Så jävla klantigt. Men de måste väl ha det på dator eller?

När man fått barn är det som sagt var fritt fram att prata bajs hur mycket man vill, barnets bajs vill säga. Vuxenbajs är fortfarande lite tabu. "Fina flickor bajsar inte" stod det klottrat på väggen på skolans toalett när jag var liten. Kanske är det så, men faktum är att de flesta får lite magkrångel direkt efter förlossningen.

"Säg till när du kunnat bajsa" sa sköterskan på bb.
"Det gjorde jag för några timmar sedan" svarade jag
"Men förlossningen var väl i förmiddags?" frågade hon förvånat

Så... då hade jag alltså nemas problemas. Men nu, tre månader senare, har magen satt sig på tvären... rejält. Har plågats i en vecka ungefär. Helt sjukt jobbigt.
Igår köpte jag dock tabletter på apoteket och hurra de tycks hjälpa. Kanske kan jag och magen nu bli vänner igen. Egentligen borde den dock få be om ursäkt. Borde vara det minsta man kunde begära.

Idag har det hänt saker minsann.

Åkte in till Stenungsund för att lämna vinterdäck på lagning och köpa pyjamas till lillen, vilket jag också gjorde.
Stannades av en försäljare som ville kränga telefonabbonemang och som det nu var så hade mitt just gått ut och jag skulle ändå förlänga. Då visade det sig att jag kunde få en IPhone 4 på köpet, gött :).
Funderar på att skaffa ett sådant här skin till den sen:

Sedan följde jag med mamma och pappa när de skulle kolla på ny bil. Där fann jag en Renault Scenic från 05 som vi hade råd att ta på avbetalning med vår gamla bil som handpenning. Toppen :) Skall bara ombesikta den gamla först, så nästa vecka eller så så har vi nog ny bil :)



Några saker som känns bra i alla fall.... en del annat som behövs lösas, men det skall vi inte tänka på nu.

Nico var så snäll och go hela dagen. Han äter dock mer sällan nu. Innan åt han ju mycket mer än han skulle enligt normen, nu ligger han nog mer normalt. Får ha lite koll på att det inte blir för lite bara.

Nico har varit väldigt trött de senaste dagarna och har en ganska underlig dygnsrytm. Jag har läst att en bebis i hans ålder skall sova ca 15 timmar per dygn, och det gör han.... men han sover de timmarna i ett sträck i princip.

Han har de senaste dagarna somnat för natten runt 16 och sedan vaknar han bara för att äta några gånger och då halvsover han genom måltiden. Om man går in och tittar till honom kan han öppna ögon lite grann och kika på en och eventuellt le i någon microsekund, men det är all rörelse han orkar med. Är detta normalt eller är han sjuk?
Den vakentiden han har, vilket då är på förmiddagen då han inte sover alls förutom en eller två kortisar, är han för det mesta på gott humör dock.

Så här glad var han nu på morgonen.




Jag och Hampus fick dock en mysig dag igår då vi bara tog det riktigt riktigt lugnt, myste och såg massa StarTrek. Kände mig sådär lite nykär som man kan göra vissa dagar :)

Nicos faster Agneta hade med sin presenter till Nico. Julklappar i förskott egentligen. Bland annat denna toppenbra leksak från Bellino som har en sugkopp undertill så att man kan sätta fast den på bordet när barnet t.ex. skall sitta med och äta. Dessutom spelar den musik vilket Nico tyckte var både roligt och spännande :)



Fanns med en liten katalog från Bellino i förpackningen och de såg ut att ha jättemånga bra leksaker. Får ta och titta närmare på detta.

när man har en så spännande pappa? :)



Nco har börjat tycka att det är superspännande när man sätter sig så nära att han kan ta på ens ansikte. Hans pappa är ju extra spännande eftersom det reflekteras ljus i hans glasögon :)

Läste förresten på Sofias blogg om hennes tankar kring vilken tillfällighet det var att man träffade sin partner och hur det därför är en sådan tillfällighet att ens lilla knytte finns till. Egentligen är det helt otroligt... och för oss har det gått så fort. För två år sedan var jag och Hampus inte ett par ens. Sedan träffades vi och allt bara stämde. Och nu sitter vi här med hus, vigselring och bebis :) Ibland är världen snäll mot en :)

På Gekås köpte jag förresten denna lite blingade klocka för 129 kr.



Hampus får förminska den dock, för den är lite för stor för mig. Men jag tyckte den var fin :)

Läsarsiffrorna bara dalar för min blogg just nu. Jag måste ha gått och blivit tråkig. Kanske borde man hitta på något kul att skriva om...hmmm... att jag stod halvsovande och bytte bajsblöjan från helvetet klockan 7 i morse känns ju lite som en upprepning.
Att Nico vaknade 22, 01, 05 och 07 och ville äta... snacka om repris. Vid närmare eftertanke så händer det väl inget spännande i mitt liv. Allt handlar om bebis, och just nu även bilen. Och att skriva om hur jag ibland gråter när jag måste köra bil... det känns ju mer tragskt än underhållande, och med en klar psykovarning.

Igår när jag skulle åka och hämta Hampus syster var det mörkt, halt, dörrarna gick först inte upp, det var is på rutorna både inne och ute och jag bara skakade av skräck. Till och med höjde rösten åt Hampus när han försökte lugna mig (och det händer verkligen inte ofta): "Det är inte DU som skall köra, och det är inte DU som är rädd". Orättvist av mig, han skulle kört om han hade kunnat.

Har spenderat mycket tid med att titta på ny bil nu och fundera över hur vi skall ha råd. Måste ta på avbetalning och en NY ny bil blir för dyrt, men får bli en sådär halvny bil.

Nico ville upp vid 7 och sitter nu i babysittern och gosar med sin filt. Har insett att han faktiskt tycker om sin allra första filt bättre än snuttekaninen. Blir kanske så att den kommer får bli en stor snuttefilt. Han tar den i händerna och gnuggar den mot näsan. Jättesött. Sedan tittar han lite på den ibland, och pratar med den.
Han har också börjat roa sig med att ta tag i nappen, ta ut den ur munnen och sätta tilbaka den igen. Blir mycket nöjd de gånger det fungerar. Ibland blir det helt fel och han tappar den och då blir han upprörd, men ibland blir det bara halvfel och den kommer in på sniskan lite och då passar han på att smaka lite på den.

Efter jag kört Hampus syster till bussen idag skall vi spendera resten av dagen i sängen och se Star Trek typ. Ladda batterierna. Imorgon måste jag på något sätt ta mig in till Stenungsund i skitbilen och lämna vinterdäcken på lagning.

Har ätit god mat och suttit och pratat med Hampus syster. Nu skall vi alla sova.

Kort sammanfattning av dagen:

* städat massor - Nico tyckte det var sådär kul att titta på

* bilens dörrar hade frusit fast när jag skulle hämta Hs syster vid bussen och tog en evighet att få upp dem, och sedan var det is även på insidan rutorna... kul ( måste ha ny bil!)

* Nico har varit lagom social mot sin faster. Han somnade redan 16 (innan hon kom) och sov till 22, åt och somnade om.

* Nico skrämde även ihjäl mig genom att sova med öppna ögon en stund idag. Såg på håll hur han bara låg där med tom stirrande blick och jag dog för en sekund inombords innan jag såg att han andades. Skitunge att skrämmas så.

Nu tröött.... sova

Just nu sitter jag och försöker vakna till liv med Nico i babysittern bredvid mig. Han roar sig just nu med att ljudligt smaska på sina händer. Han borde vara utsövd för oj vad han sov i natt.

Han ville inte direkt sova på dagen igår. Han sov ett entimmarspass någon gång och sedan bara små tupplurar i babysittern till och från. På kvällen ville han först inte alls sova utan var pigg och busig. Han somnade dock vid 20.30. När han sedan vaknade och ville ha mat blev vi helt förvånade när vi såg på klockan att den var strax innan 05. Efter maten somnade han om och sov till runt 08. Då möttes jag av ett jätteleende när jag hämtade honom vilket är Nicos sätt att säga "Nu är det morgon" :), så då visste jag att det inte var någon idé att försöka få honom att somna igen.

Fast jag fått sova mycket är jag supertrött idag. Kanske beror på stressen över min jäkla skitbil. Måste ha en ny nu. Förutom punka på två vinterdäck så har den vanan att sluta funka titt som tätt. Igår skulle jag åka och handla men stannade till för att fylla på luft i däcken på en mack på vägen. Sedan startade inte bilen. Satt där och frös i en timma tills min moster kunde komma och hjälpa mig. Hon körde mig till affären och när vi körde tillbaka så stannade vi vid min bil igen och då startade den jäveln helt plötsligt.

Som sagt var, måste ha en ny bil. Tänk om något händer med Nico och man snabbt måste iväg och så startar den inte. Well well, får kolla på detta.

Idag skall vi städa det sista nu på morgonen (Tack Tesslan som kräkts upp massiv hårboll på hallmattan under natten som torkats in riktigt gött) innan Hampus syster kommer på besök. Hon skall stanna över natten så jag får vara social, så blir nog inte så mycket bloggande idag... men får se... kanske kan jag inte hålla mig :)

Idag är jag trött, riktigt trött, och fryser.

Hampus missade färjan i natt och kom hem strax efter 2. Som tur var hade han ringt och förvarnat att han kanske inte skulle hinna med den så var inte hysteriskt orolig, bara lite smått.
Hade lyckats sova några timmar innan han kom dock, och blev väl tre timmar när han kommit hem innan jag fick gå upp och ta hand om Nico.

Hoppas att vi hinner fixa med däcket idag, men Hampus måste få sova ut först så får väl se vad klockan blir.

Börjar med en bild så blir mamma glad :)

Läste detta inlägg på Katrin Zytomierskas blogg och kommentarerna hon fått. Kändes skönt att se att jag inte är ensam om att inte veta hur man skall roa och aktivera min lilla bebis.
Dock tycker jag om att leka med Nico, men han är ju så liten och ibland svårroad att man inte riktigt vet vad man skall göra. Efter att ha räckt ut tungan åt honom och gjort fåniga ljud i tio minuter så känner man ju sig tråkigt enformig även om han tycker att man är störtkul.

Har haft lite dåligt samvete och känt mig som en dålig mamma som inte aktiverar honom mer men jag kanske gör ett ganska bra jobb ändå då. Jag visar honom bilder i hans små böcker nästan varje dag och det tycker han om ifall man inte håller på för länge, ibland läser eller sjunger jag för honom, jag har ofta en arsenal med leksaker som jag visar upp för honom, vi går inomhuspromenader där jag låter honom titta på saker, jag pratar med honom och han tycker det är jättelustigt när jag låtsas missa munnen med nappen och petar den i ansiktet på honom..haha. När jag får total idétorka får han sitta i babysittern och titta ut genom fönstret en stund för det tycker han om.

Nu sover han och jag skall nog ta och slumra en stund jag med. Känner mig rätt seg men nöjd med att ha tvättat sängkläder, röjt lite i köket, sorterat lillens garderob och rensat min egen garderob idag.
Imorgon skall jag förhoppningsvis lämna in vårt ena vinterdäck på lagning, och när jag ändå är i Stenungsund tänkte jag se om jag kan ta foto till mitt nya körkort och köpa pyjamasar till Nico.

Sedan har jag en del brev att posta, måste skriva på alla tackkort jag fick idag och skicka ut dem och så skall det storstädas inför att Hampus syster kommer på besök lördag till söndag.
Börjar få tillbaka energin mer och mer och känner mig sugen på att ta tag i mitt hobbyrum någon dag också och städa och piffa till där, och organisera förrådet.

Men... nu säng, och vänta på att myset skall komma hem från jobbet. Saknar honom.

När jag var på Ullared fick jag denna bild som MMS från Hampus



Då längtar man hem :) och blev varm i hela hjärtat. Han är så go när han skrattar och busar. Och han tycker att hans pappa är den roligaste som finns. Ibland behöver Hampus inte ens göra ett ljud utan Nico börjar le och skratta bara han ser honom... Han liksom bara vet att något kul kommer hända om hans pappa är där :)
Gullunge <3

När jag läste någon annans drömbeskrivning kom jag på att jag hade en sådan där sjuk dröm härom natten.

Den inleds med att jag är på någon slags show där man visar upp specialeffekter (mitt på gatan i en storstad). Det börjar med att ett enorm akvarium exploderar och en clownfisk (en sådan där Nemo-fisk ni vet) i valstorlek far ut och börjar studsa ner längs en gata.

Sedan skall de av någon anledning visa upp någon slags fornlämning så en jordig öppen kista på högkant firas sakta upp ur marken. När i sitter något som ser ut som ett skelett, men plötsligt visar det sig att personen lever. Att det är en kvinna med en underlig sjukdom som gör att halva hon bara är ben (?). Hon hoppar ur kistan och rusar iväg, och av någon anledning rusar jag och specialeffektsmannen efter.

Det ligger en stor skog mitt i staden (eller om staden tog slut just där) och kvinnan springer in där och vi efter, men hon försvinner. Specialeffektsmannen berättar då att han egentligen är hemlig agent, men är utan jobb för tillfället så han har börjat med specialeffekter istället. Han heter originellt nog Carl Hamilton..haha.
Han berättar också att om "börsen annonserar att yuppisarna har fått alla pengarna så är det en hemlig signal att Ryssland attackerar".

Sedan försvinner Carl Hamilton och jag återvänder till staden. Då helt plötsligt ser jag att just det där med yuppisarna står på en stor digital annonstavla på ett hus. Samtidigt ser jag typ mysiska män i pälsmössor (sådär klassiskt ryska) börja placera ut stora resväskor runt om i staden. Jag tänker att jag måste hitta Carl Hamilton.

Åker hem till Sanna Lundell (i vaket tillstånd inser jag att det måste vara pga att hon är ihop med Persbrandt som skall spela Hamilton på film - min hjärna är skum) och hon bor i en trång mörk lägenhet proppfylld med bebisar som skriker och massa massa hyllor med blåsinstrument (främst blockflöjter och sådana där lergökar man blåser i) eftersom hon tydligen samtal på det. Hon vet dock inte vart Carl är men hon har hans nummer.

Drömmen slutar sedan med att jag står i ett litet mörkt rum och tittar ut genom ett fönster. Jag har en grön baccelittelefon (stavas det så?) i handen och utanför är det natt och ösregnar. I bakgrunden hör man barn skrika i något annat rum.

Nico har ju börjat tvärvägra att sova på dagen. Ingen ro i kroppen alls. Han har knappt ro att äta heller. Han bara skrattar och flamsar och spottar ut maten. Äter nog hälften av vad han brukar.

Idag tog jag dock fram den lilla CD-spelaren jag köpte på Gekås (Hampus kommer dö när han hör den kassa ljudkvaliteten..hehe) och satte på Disney CD:n Nico fått av min bror. Colours of the wind, Nicos favoritlåt, blev det och genast gossade han ner sig och somnade. Tummen upp!
Tummen ner för att behöva lyssna på samma låt på repeat i en timma...haha.

Fått gjort lite idag. Sorterat Nicos garderob och tagit bort allt han växt ur. Slängt in en maskin tvätt. Dock är det något fuffens med tvättmaskinen. Den tömmer inte ut allt vatten efter tvättning så alla kläder är pisseblöta. Gjorde rent filtret men det hjälpte inte. Hampus får kolla på det. Suck, han kommer inte bli lycklig med en sak till på att-göra-listan, men att inte kunna tvätta ordentligt när man har en kissenisse funkar inte riktigt.

Här har vi bildbeviset på att jag var där... det mutomspunna Gekås :) Jag ser inte sådär schleten ut alltid dock..hehe...kunde ju som sagt var inte tvätta håret ordentligt.

Det man inte riktigt kan se på bilden är att jag står i vinkrutan...det ni... om man står i den och vinkar så syns man i webkameran på internet. Skulle vinka till Hampus, men kunde inte ringa och säga åt honom att titta (man har noll täckning i Ullared).


Emma - the fat little tant

Nedan ser ni kön vi stod i för att komma in i affären. Men det tog inte så lång tid faktiskt, och enda gången jag stått i kö där vad jag kan minnas.



Tack mamma för bilderna :)

Då det kommit en fråga angående mina nojjor så blir det ett inlägg till om detta.

Jag fick frågan om jag även kan få ångest om någon ringer mig... oh ja. Oftast inte dagtid längre, men sena samtal eller missade samtal innebär ju med största sannolikhet att något oerhört hemskt har hänt.
Två missade samtal från samma person innebär ju antagligen att de ringde för att berätta att någon närstående råkat ut för en olycka och låg för döden, samtal två att de ringde för att säga att det var för sent nu.
Missat samtal från Dolt nummer måste ju vara från ett sjukhus.... så är det ju bara.
Om någon som brukar ringa inte ringer på flera dagar innebär det i värsta fall hemsk olycka och i "bästa fall" att jag gjort något astaskigt utan att veta om det och att de nu är jättearga på mig (har nämligen även en nojja som innebär att jag ofta tror att människor är arga på mig)

Dock måste jag säga att mina telefonnojjor som tur är blivit bättre de senaste åren. Det som blivit värre är bilskräcken. Mycket värre. För tillfället sitter jag och har ont i magen och kan knappt andas bara jag åker bil, behöver inte ens köra själv. Även om jag litar på den som kör.
Dock är bilskräcken hanterbar dagtid i bra väder. Då är det bara lite småoro. Mörker, regn och halka skapar dock en känsla av panik... vilket inte är så bra när vintern närmar sig.

Fick en fråga om vilken storlek Nico har: Han har 62, men använder en hel del 68 också. Så shoppade en del 68 och en del 74 så han kan ha dem ett tag.

Så här spännande, och nästan lite skrämmande?, var det att stifta bekantskap med sin nya Barbapapakompis :)





Barbapapans små armar var jättepraktiska för små Nicohänder att hålla i.

Här kommer lite bilder. Har dock inte tagit bilder på strumpor och sånt... är kanske inte så spännande att se. Bilderna är av mindre bra kvalitet och har inte bemödat mig med världens snyggaste upplägg. Sånt hinns inte med när man har en sprallig bebis att underhålla :)


Nicos saker. Han tyckte Barbapapan var superspännande och boken var också kul att titta i. Nagelvårdssetet var super. Med den lilla lilla nagelklipparen kunde jag äntligen få ordning på lillens klor.


Min nya jacka som jag blev supernöjd med (350 spänn) och mina nya vinterkängor (love them). Den rosa fleecejackan köpte jag på ridsportsavdelningen och den stickade tröjan är lång och gosig.


Orkade inte ta kort på jeansen, men här är mysbyxorna i alla fall. Klänningen går även att ha som tunika. Den rosa tjocka polon kostade 50 spänn tror jag och koftan var supermjuk och skön.


Alfons-sparkdräkten har luva vilket egentligen inte är så praktiskt, men kunde inte låta bli för den var så go. Det blå setet tyckte jag om just eftersom jackan vare sig hade luva eller hög hård krage som så många andra bebiskläder. Sedan har vi två par byxor, varav de grå som synes inte är uppackade.


Alla bodys är ouppackade, men de har alla lång ärm. De på första bilden kanske inte är megasnygga men de kostade 10kr styck så är ju super att ha hemma som slit och släng med tanke på hur mycket kläder han kissar ner.

På andra bilden skymtar även en helt vit body. Har köpt likadana på Gekås innan och de är super att ha som basplagg och är av jättebra kvalitet.


Ljusbollarna till fönstret och julstjärnan.

Detta var ett smakprov på vad som inköptes. Mer orkar jag inte fotografera :)

Igår var det alltså en heldag på Ullared. Vi och femtioelvatusen andra människor :). Fick stå i kö ett tag för att komma in men det var inte så farligt. Var ingen kö till provrummen heller, och ingen kö att tala om i kassorna när vi skulle gå hem. Dock kändes det lite trångt där inne och det tog tid att ta sig fram.
Efteråt var man helt slut i kroppen och när vi stannade för att äta på vägen hem gick både jag och mamma helt stelt och vaggande som två pensionärer som skitit ner sig ungefär. Pappa nämnde även att han hellre skulle varit hemma och huggit ved :)

Jag var himla glad över min strukturerade inköpslista. Den gjorde att jag effektivt kunde leta fram vad jag skulle ha i varje avdelning. Altt man skulle ha fanns dock inte och för att pengarna skulle räcka fick jag tänka om angående vissa saker (som saker Nico ändå inte kan använda förrän om ett halvår- ett år..hehe).

Handlade för 5500 totalt ungefär. Bilder på det mesta kommer sedan, men här följer en lista på det jag minns att jag köpte... glömmer säkert en del... så kan alla få en uppfattning om vad 5500 kan ge en på Ullared.

Julklappspapper och julklappsetiketter
Reflexer
2 flaskor schampo
2 led-pannlampor för nattpromenader etc.
Uppblåsbar dubbelsäng (luftmadrass modell bredare med andra ord)
1 kartong kattmat
1 säck kattsand
Några vägguttag
1 väldigt neonrosa fleecejacka/tröja till mig
1 par termobyxor till Hampus
1 regnställ till Hampus
2 "rånarluvor" till Hampus
1 par varma handskar till Hampus
Vinterjacka till mig
Ca 5 bodys stl 68 till Nico
Ca 5 bodys stl 74 till Nico
2 par byxor till Nico
1 mysdress (byxa + jacka) till Nico
1 sparkdräkt till Nico
2 st 2-pack strumpor till Nico
1 par jeans till mig
2 linnen till mig
1 kofta till mig
2 tjocka tröjor till mig
1 klänning till mig
2 par leggings till mig
strumpor och trosor till mig
1 par mysbyxor till mig
Nagelvårdsset för baby
Regnskydd till barnvagn
1 haklapp
1 MAM nappflaska
2 MAM nappar
1 liten barbapappanalle
1 liten pekbok
3 pkt våtservetter
DVD-box Fem myror är fler än fyra elefanter
2 bäddset med örongott och påslakan till mig och Hampus
1 liten CD-spelare
1 armbandsklocka till mig
1 ryggsäck
2 "ljusbollar" att ha i fönstret vid jul
1 julstjärna på fot
1 utomhusljusslinga
2 plastblommor eller vad man skall kalla det
2 pkt pasta med sås
Batterier i olika storlekar
Vinterskor till mig (På Sko-Boo utanför Gekås)

Det är vad jag minns just nu. Trist nog hade de INGA pyjamasar i Nicos storlek eller storleken större. De hade för mindre bebisar och storlek 86-90 så det blidde inga sådana.
Skulle köpt kökslampa också, men ville kunna rådgöra med Hampus och mobilen hade ingen täckning i Ullared alls.
Regnkläder till mig fanns inte av det slag jag ville ha så det blev inget sådant, och de hade inga klätterträd till katter.

Är dock himlans nöjd med allt man fick köpt :)

Hampus var helt död han med när jag kom hem förresten. Nico hade vägrat sova hela dagen och velat ha konstant uppmärksamhet. Han somnade för natten senare än vanligt, kanske runt 21, och vaknade för mat kl 03. Sedan vaknade han till runt 05 men stoppade om honom och så sov han till strax innan 07 då han tyckte att det var morgon.
Han lyckades även tokbajsa både vid 03 och 07. Myspys :)

Som sagt var kommer bilder sen idag på mina inköp. Hade jag haft 40 000 att bränna där hade jag lätt kunna göra det :) Man hade nästan behövt en dag till dock. Tog en dag bara att hitta och köpa det jag hade på listan. Fanns ingen tid, eller ork, till att bara gå runt och titta på vad de hade. Så blev inte så mycket prydnadssaker och så... synd, men bra eftersom pengarna tog slut :)

Gårdagen var bara en sådan där dag då inget funkade. När Hampus bytt till vinterdäck såg vi att det knappt finns luft i det ena. Om det är punka på det vette fan vad vi skall göra. Gaaahh...

MEN... idag skall jag icke tänka tråkigheter, för idag skall jag med mamma och pappa till Ullared :) Shopping :) Skall bli himla kul.

Fick faktiskt sovit bra i natt för Nico somnade tillslut igår. Han somnade för natten i vanlig tid och vaknade för nattmat vid 01. Sedan vaknade han igen vid 04 segt nog. Dock lyckades jag få honom att sova till nästan 07 genom att ge honom nappen när han gnällde vid 06.
Gick upp då så att Hampus kunde få lite lugn sovtid tills dess att jag åker och han blir ensam babyansvarig hela dagen.

Nico har i alla fall haft en glad morgon med bara stora leenden och bus i blicken.

Själv ser jag lite skruttig ut med sjal i håret. Varför? Pannan hade stängt av sig så vattnet var iiiskallt. Gick inte att skölja ur håret ordentligt när jag tvättade det för då fick man en jävla brainfreeze och huvudvärk. Så nu ser håret lite skitigt ut i alla fall. Den filosofiska frågan: Är håret smutsigt om det är schamporester i det efter duschen? :)

Min mamma fick dock höra av en äldre släkting en gång att hon ju inte behövde göra sig så fin (tror det var en ny kappa hon ville köpa) eftersom "hon var ju redan gift"...haha...så jag kör på det. När jag känner mig sunkig och osnygg så rycker jag på axlarna och tänker: Äh, jag är ju redan gift. Haha... stackars Hampus :)

Hoppas ingen tar illa upp men var bara tvungen att dela med mig av denna ytterst roliga konversation, som är vardagsmat om man är spädbarnsförälder :) Vi pratar bajs,så är det bara :)
Har dock gjort alla inblandade i denna onlinediskussion anonyma, förutom mig själv, och har kortat ner vissa inlägg.

Sovit alldeles för lite så har ont i huvudet och mår illa. Samt lite annat jag inte kommer skriva om här.

En miljon saker att göra.

Nico kissade i babysittern i morse så var tvungen att tvätta överdraget. Tvättmaskinen krånglar och centrifugerar inte som den ska = kommer ta tre år för det att torka.

Nico har varit vansinnig hela dagen för att han inte kan sitta i babysittern. Gallskriker nästan hela tiden och har vägrat sova (förutom korta stunder) hela dagen fram tills nu då han nyss somnat.

Just nu känns allt jobbigt och är fylld av ångest. Hoppas Ullared blir bra imorgon. Behöver andas.

Det där med plastad frotte förstår jag inte. Min grabb, som är ungefär i Nicos ålder, har aldrig kissat igenom så det har blivit blött på någon filt eller madrass...

Gött för dig. Nico kissar utanför blöjan (eller vad man skall kalla det) oftast en gång om dagen i alla fall. Det går i perioder dock. Beror lite på vilken typ av blöja han har och/eller om han är "på gränsen" mellan två blöjstorlekar.
Eftersom verkligen alla rekommenderade mig att köpa plastad frotté innan så antar jag att jag inte är ensam om "problemet". Dock är det väl som allt annat, att det varierar mellan barn. Jag är i alla fall väldigt glad att jag hade det hemma när vi kom hem från BB.

Får skylla mig själv för vi såg på StarTrek ett bra tag i natt. Så efter att ha varit vaken i 20 timmar han jag sova ca tre innan Nico ville upp.

I natt vaknade han fler gånger vilket var lite segt. Han somnade för natten ungefär som vanligt men vaknade och ville äta redan runt 22, sedan 01 och sedan 04. Klockan 6 vaknade han och ville bara äta lite grann men var superpigg, glad och fnissig. Var bara att gå upp med honom. Nu sover han dock lite till och från i babysittern.

Idag får jag se till att sova en stund på dagen. Måste ju ha mycket kraft och energi på Ullared imorgon :)

En fd arbetskamrat är gravid och skall ha barn om ett tag. När jag fick höra detta började jag fundera på alla listor jag skrev innan min förlossning på saker jag var tvungen att ha innan bebisen föddes. På alla saker jag köpte. Vad behövde jag egentligen och vad har bara blivit liggande?

• Barnvagn
• Babyskydd
Dessa två behöver ingen större kommentar. De är ju måsten att ha.

• Babysitter
Ett måste för mig. Nico älskar den och är såå glad att jag kunde låna en.

• Skötväska
Ja det är ju självklart bra att ha, men går ju lika bra med någon annan typ av väska med många stora fack.

• Bärsele
Är säkert bra för vissa men vi använder aldrig vår. Mest för att jag tycker det är så avigt att få ner Nico i den och få på den.

• Badbalja
Toppen att ha. Nico älskar att bada.

• Skötdyna
Vi köpte aldrig skötbord utan har skötdynan på ett annat bord. Viktigt att skaffa en med lite fuktavvisande material och där kädseln lätt går att tvätta. Kiss och bajs har en tendens att hamna lite överallt.

• Gosig filt
Köp mer än en, skulle jag rekommendera blivande föräldrar. Jag har alltid med en extra överallt efter incidenten då Nico kräktes enorma mängder på sin filt på väg till doktorn. Nu har jag en hel uppsättning gosiga filtar. De är bra till mycket: täcke, liggunderlag, svepa in bebisen i, snutte etc.

• Kläder i olika storlekar
Se mina klädtips i ett annat inlägg. I övrigt köpte jag för mycket i små storlekar och för mycket opraktiska kläder. Eftersom man inte vet hur stor bebisen kommer vara och han/hon växer fort är det bättre att ha få kläder innan och köpa mer efter förlossningen eller köpa lite större storlekar som kan växas i sedan. Många kläder växtes ur innan han ens hann använda dem.

• Babygym
Absolut ingen måste att ha innan förlossningen. Nico är snart tre månader och han tycker fortfarande inte om att ligga i babygym. De behöver vara "ganska gamla" för att ha synskärpa och fokuseringsförmåga (och intresse) nog att uppskatta ett babygym. Och gör inte som jag och köp ett i milda pastellfärger för att jag tycker det är sött - bebisar gillar grälla, skarpa färger.

• Nappar
För mig var napp ett måste att ha. Personligen rekommenderar jag MAM och nappar med lite mjukare sugdel.

• Sängmobil
Nico var nog i alla fall en månad innan han började intressera sig för det, kanske mer.

• Tvättlappar
Måste erkänna att jag inte använder det. Vid blöjbyte använder vi papper och våtservetter, och vid bad använder vi händerna.

• Spjälsäng & spjälsängsskydd
Ja det är ju bra att ha helt klart :)

• Kudde, madrass, madrasskydd, täcke, lakan och bäddset till sängen
Allt är måsten. Skulle rekommendera en uppsättning av plastad frotte och flera lakan etc. Bebisar kissar och kräks en del.

• Haklapp
Köpte en innan och har aldrig använt. Känns så avigt då Nico blir skogstokig när jag skall ta på den. Behövs nog mer när han börjar äta riktig mat.

• Blöjor (små)
Ja blöjor går åt... i massor :)

• Kudde och filt till barnvagnen
Jag använder faktiskt samma kudde till sängen och vagnen. Flyttar den mellan dem. Funkar bra det. Filtarna är ju samma som jag har annars, så köpte liksom ingen speciellt till vagnen.

• Bäddset till vagnen
Köpte lakan till vagnen vilket används, men annars använder jag bara filtar, eller "sovsäcken" om det är riktigt kallt.

• Amnings-BH
Lånade en som tur var eftersom jag inte kunde amma mer än några dagar. Men bra att ha.

• Amningskupor
Har en hel förpackning som bara står nu eftersom jag inte kunde amma.

• Skötbord
Köpte vi aldrig som sagt var utan använde ett gammalt bord som jag spikade fast tyg som matchade gardinerna runt kanten på. Funkar.

• Tops
Behövs i ganska stor mängd innan navelstumpen fallit av.

• Salvor för röd rumpa etc.
Vi fick veta på BB att naveln bara behövs göras rent med ljummet vatten så inget behövs köpas till det. Hade köpt en salva för röd rumpa som jag aldrig använt (eftersom den inte är röd). Dock har jag fått använda mycket hudsalva på kroppen då han blivit torr. Bättre att köpa vid behov.

• Plastad frotté
Ett måste. Flera uppsättningar. Annars kissas madrasserna ner. Billigare att köpa i metervara dock och klippa till själv.

• Nappflaskor
Hade bara en från början men är smartare att ha minst två. Köpa bra kvalitet från början är bättre. MAM rekommenderas. Hade billig variant precis i början men den var inte alls bra.

• Barnvagnsleksak
Är ju gullig men precis i början intresserade sig Nico inte alls. De måste bli några veckor först tror jag.

• Babyvakt
Superbra att ha tycker jag. Men beror ju lite på behov och var ju inget vi använde precis i början för då vill man helst ha sin bebis hos sig.

• Regnskydd och nätkasse till vagnen
Också måsten, och om det är säsong så måste man ha insektsnät till vagnen.

• Febertermometer
Bra att ha hemma för oroliga föräldrar.

• Badolja och andra badprodukter
Bara vanlig barnolja behövs. Tvål och schampo behövs inte till en bebis.

• Nässug
Kanske kan vara bra att ha om bebisen blir förkyld men vår har bara blivit liggande.

Detta är vad jag nu minns att jag hade på min lista innan förlossningen, men det fanns säkert mer. En sak vi köpte strax efter och som jag tycker är toppen om man tänker ha bebisen mellan sig i sängen ett tag är en liten resesäng med hårda kanter så man slipper oroa sig för att rulla på bebisen på natten. Finns speciella insatser som är till för just att ha mellan föräldrarna också.

Själv hade jag ju köpt en del leksaker innan också, men det tar ju ett tag innan intresset finns. Kan dock rekommendera en speldosa av något slag. Det har Nico alltid gillat i alla fall.

För föräldrarnas skull rekommenderar jag även en bra barnbok som t.ex. Allt om barn. Vi spenderade timmar i början med att leta info och kolla vad som var normalt och vad man skulle göra i olika situationer.

Eftersom jag med en gång fick problem med amningen var jag även glad att jag redan innan hade köpt hem mjölkersättning.

Man kan säga att jag tränat mitt tålamod inför Ullared nu på kvällen. Jag skall framkalla kort, men med vår pissiga uppkoppling tar det evigheter att ladda upp bilderna. Skämtar inte. Har suttit i två timmar nu!

Nico hade en toppendag större delen av dagen, men sov lite mer än vanligt. Han hade dock nån timme eller så nu på kvällen då han var lite kinkig, men inget allvarligt. Somnade dock inte för natten förrän strax innan 20 vilket nog berodde på att han sovit så mycket på dagen idag.

Vill sova nu men det tar nog i alla fall en timme till innan alla bilderna laddats upp. Roar mig så länge med att se första säsongen av United States of Tara.

På Wikipedia kan man läsa:

Barn är benämningen på människan från födelsen till pubertetens inträde.^[1][2][3] Ett barn av kvinnligt kön kallas flicka och ett barn av manligt kön kallas pojke eller gosse.

Sitter just nu och är så sötsugen att jag nästan kreverar. I neeeed choklad. Men kan ju inte släpa med lillen till affären bara för det. Så ego är jag inte.

Nico sover nu igen. Han var vaken ca två timmar innan och på glatt humör. Vi tittade i bilderböcker tillsammans. Han älskar att titta i böcker. Lustigt nog tycker han det är jättekul att se djur på bild men i verkligheten riktigt anströnger han sig för att ignorera våra katter. På tre månader har han nog inte tittat på dem en enda gång - inte ens när de nosar honom i ansiktet.

Jag roar mig med att strukturera min inköpslista till Gekås, Ullared. Ni fattar inte vilken nörd jag kan vara..haha... Har till och med målat en karta över stället med en inköpslista för varje avdelning så att jag kan vara riktigt effektiv :D

Sedan skall jag göra en att-göra-lista inför imorgon. Hampus är hemma då så tänkte passa på att få lite saker gjorda. Vill snart ta och åka till Bauhaus också och utnyttja våra presentkort så vi kan fixa ordning trappan inne.

Nico vaknade redan strax efter 8, men vad gör det när han vaknar helt överlycklig. Som om det var det mest underbara som hänt att det äntligen var morgon :).
Han log, skrattade och tjoade. Utbrast i glada oiiii och aaaahh, och viftade som en tokig med sina knubbiga små armar och ben. Vad jag än gjorde eller sa så möttes det med ett jättesmajl och glada utrop.
Min underbara lilla plutt.



Dock var det svårt att mata honom då han sölade ut massa mat när han började le mitt i ätandet, vilket han tyckte var ännu roligare :)

Här kommer en bild från igår kväll när mina älsklingar slappade tillsammans i soffan. Nico var supernöjd med att få ligga i pappas famn medan han kollade lite på datorn :)



<3

Nico har precis ätit klart och jag lägger upp honom på mitt bröst. Han lägger huvudet på sned och gosar med den mjuka "kragen" på min morgonrock. Sedan tittar han upp på mig och ler ett av sina underbara små leenden. Denna dagen börjar bra.

Igår somnade han för natten vid 20, vaknade och åt vid 2 och nu sist vaknade han för att äta strax efter 6. Kunnat sova hela natten i sitt eget rum. Min duktiga pojke. Nu sover han igen och kommer förhoppningsvis sova till 9-10 ungefär.