Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Förbannat förkyld

Publicerad 2010-11-19 19:33:32 i Allmänt,

Jag har alltid undrat hur man orkar ta hand om en bebis när man själv är sjuk. Nu vet jag. Det gör man inte. Man gråter av trötthet och förtvivlan.

Snorig och febrig tycker jag synd om mig själv i sängen. Äntligen fått lillen att somna. Vanligtvis går det på ett kick, men såklart inte ikväll. Skulle tro att det beror på att han känner att det är något konstigt med mig, att jag är trött och frustrerad, och det påverkar honom samt att han är orolig på grund av att han blir rädd av mitt ohejdbara nysande var femte sekund. Nysningar så kraftiga att det känns som om jag får en mindre hjärnskakning varje gång.

Är nog helt orimligt att ens hoppas på att Nico inte blir smittad. Har ju två val: nysa rakt ut i luften och sprida mina baciller i hela rummet eller nysa på hand eller arm, vilka sedan håller i honom.

(paus för att springa och ge tillbaka napp)

Att jag skulle tvätta händerna efter varje gång jag nyst är bara att glömma då jag då hade kunnat bosätta mig inne på toa, och kan ju knappast byta kläder varje gång jag nyst i armvecket. Hopplöst.
Hade tänkt ha Nico i sängen i natt för att slippa sova ensam när Hampus är borta, plus att det är mysigt, men tänkte i alla fall göra det lilla jag kan för att hålla honom borta från smittohärden som är jag, så han får sova i sin egen säng i alla fall.

Nu skall jag kollapsa en stund och hoppas att Nico kan sova bra en stund så jag får lite vila, och så skall jag hoppas på att Hampus kommer hem tidigt imorgon. Saknar min älskling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela