Knyttet - kort men tjock

Gott Nytt År till alla. Idag har jag legat i sängen till klockan 15 och efter det legat i soffan. Sjuk med andra ord. Inget skoj alls med middag och mys planerat. Hampus har arit så snäll och tagit hand om en extremt pigg och glad Nico idag som bara varit full av massa bus.

 

Året kan väl sammanfattas med att det innehållit mycket jobbigt, mycket oro och mycket stress men att det ordnade sig på slutet. Mycket av allt blev bra på grund av min underbara familj som alltid ställer upp. Nu ser vi fram emot ett toppenår i 2013.

 

Inga nyårslöften men mycket nyårshopp.

Idag mådde Nico bättre så jag blev sugen på att kika på mellandagsrean innan den var över. Så tog med honom och mamma och åkte till torget. Nico var lite sisådär i humöret och ville helst bli buren. Han fick dock vissa busattacker. Först slet han åt sig en högklackad sko från skoaffären och sprang i full fart ut ur affären och iväg längs innetorget medan han skrattade så han tjöt. Tydligen jättekul att bli jagad av mamma och att folk stod och fnissade åt honom.

 

Värre var det dock när vi var inne på TeamSportia där jag handlade jacka och träningsbyxor för presentkort jag fick i julklapp av mamma och pappa. Nico var precis bredvid oss men plötsligt spårlöst borta. Vi började ropa och leta men kunde inte hitta honom. Började bli riktigt rädd och gick och tittade ute för affären ligger nära vattnet i kajen. Plötsligt möter jag en kvinna som kommer från vattnet som frågar om jag saknar ett litet barn. Kände paniken i magen då jag trodde hon sett honom där borta men hon lugnade mig. Hon hade sett honom i skyltfönstret där han tydligen klättrat in och satt och försökte öppna julklappar som låg där som dekor.

 

När vi kom hem så somnade han som en medvetslös och sov ganska länge så nu är han helt omöjlig att få att somna. Ångrar rätt rejält att jag inte passade på att sova idag på dagen då han sov.

Nico har varit sjuk nu. Haft jättehög feber i flera dagar och vägrat äta. Yrat och babblat, asgarvat varvat med hysteriska gråtutbrott. Hos doktorn har vi varit två gånger men de hittar ingenting förutom att sänkan visar nåt fuffens så de gissar på nån virusgrej.

Idag tycks han dock må bättre. Ingen feber än så länge och är väldigt glad för närvarande. Klampar runt i mina foppatofflor, morrar som ett monster, fnissar och sjunger. Vägrar dock fortfarande äta.

Och med tanke på att vi inte fått sova knappt mer än nån timme de senaste dygnet så hade jag hoppats på en god natts sömn... men icke. Han började med att vakna två gånger och vara ledsen mellan 19-22 och sedan vaknade han strax efter det och krävde att få ligga inne hos oss. Sedan låg man där och knödde tills han vaknade strax innan kl. 06 och inledde dagen med att gråta hysteriskt och sparka på mig för att han ville: "TITTA BUCHE!!!" (= titta på Buzz = titta på ToyStory.

Well well, han är glad nu i alla fall. Skrattar och skrattar medan han slår en kudde i huudet på mig medan jag skriver detta.

 

Jag hann ju aldrig skriva vad vi handlade på Ullared och nu minns jag ju inte allt. Tog ett bra tag att plocka upp allt igår i alla fall och en del av sakerna var:

- massa verkstadsprylar till Hampus

- tre mys/träningsbyxor till Hampus

- två koftor till mig

- två tjocka tröjor till mig

- två tunikor till mig

- två träningströjor till mig

- tre leggins till mig

- en kjol till mig

- en barntoasits till Nico

- Pippi Långstrump tv-serien

- Skrotnisse

- Sunes jul på DVD

- ett smurfhus

- högtalare till vår projektor

- massa sängkläder

- en badrumsmatta

och massa massa mer.... var väl fem eller sex bärkassar fulla

 

Idag kanske jag skall dra ner till mellandagsrean och sedan kanske jag skall signa upp för gymkort.

Skriver mer imorgon för idag är jag trött. Varit på Gekås i Ullared hela dagen med Hampus och shoppat loss. Var riktigt kul och fick gjort en hel del bra inköp som jag hoppas orka redovisa imorgon.

 

Nico har ju inte mått så bra de senaste dagarna. Har haft lite feber och verkat ha ont men efter besök på akutmottagningen igår så sa de att det inte var något fel. Idag spenderade han dagen med mamma och pappa och de märkte också att han verkade ha ont och inte må bra, och nu på kvällen när vi kom hem fick han ännu högre feber, runt 40 grader. Bokat tid på hans vanliga vårdcentral imorgon för så här kan stackaren inte ha det.

Trots att Nico varit så glad över alla nya saker och verkligen lekt med allt han fått så var dagen lite ledsam. Han tycks ha fått en ny kraftig öroninflammation och en stund idag bröt han bara ihop, höll sig för öronen och grät och skrek av smärta. Så fick bli massa smärtstillande. Imorgon blir det vårdcentralen. Skulle åkt idag om det fanns någon öppen i närheten men att åka in och sätta sig i timmar på en akutmottagning i stan kändes inte aktuellt, för hans skull då alltså.

 

Väldigt gosig har han varit i alla fall, och pratig. Riktig mysunge.

Nu försöker jag få honom att somna, men går inte så bra med tanke på att han sov nästan fyra timmar idag mitt på dagen (lät honom sova efter att han äntligen somnat efter att ha gråtit av smärta i en timme). Istället skall han om och om bädda ner och säga godnatt till Buzz och Woody som sover med täcke på sig i hans fotända.

 

Pappa skickade förresten söta bilder från igår där Nico mycket noga undersöker Buzz och alla hans funktioner. Så söt och koncentrerad.

 

 

Vi inledde morgon, tidigare än önskat pga morgonpigg unge, med att ge Nico en liten julklapp. Sedan satt han och såg film och var allmänt småsur som han alltid är på morgonen.

Eftersom Nico slutat sova på dagarna så är det en hel del trötthetsgnäll och gnöl på eftermiddagarna men en hel del skratt och bus också.
På förmiddagen var han iväg med mamma och pappa och hälsade god jul till släkt vilket han verkade tycka var kul och så har han fått bada vilket alltid uppskattas (förutom hårtvättandet som han hatar, men som behövdes då han hade modellera i håret).

 

2013 kommer det komma sååå mycket film som jag vill/ska/måste se. Kolla bara in detta lilla urval

 

Nu sover Nico och maken håller på med hemligt projekt i verkstaden. Seriöst alltså. Hemsligt. Jag är FÖRBJUDEN att gå ner dit ikväll. Känner mig vansinnigt nyfiken. Han lovade dock att det hemliga projektet inte var att skjuta heroin så det är ju skönt det.

 

Själv ligger jag och slösurfar och filosoferar. Bland annat låg jag och funderade på varför jag inte skulle kunna ha en riktigt stor och välbesökt blogg. De skäl jag kom fram till var:

- min mycket varierande motivation. Dvs ibland skriver jag många och hyffsat intressanta inlägg, men ibland orkar jag knappt skriva alls och skriver så in i norden tråkigt och meningslöst

- min feghet. Jag vågar sällan skriva speciellt kontroversiella saker då jag ogillar konflikter, och framför allt konflikter via nätet. Har ju egentligen en hel del åsikter som kan anses kontroversiella enligt vissa inom ateism/feminism-området. Men håller dem helst utanför bloggen
- min känslighet. Jag tycker om att diskutera men är samtidigt extremt lättsårad. Ingen bra kombo.

- min skumma humor och mitt sätt att prata. Om man känner mig så vet man att jag kan säga att folk är dumma i huvudet och liknande utan att mena så mycket med det. På en blogg tar folk allt på sånt jävla allvar. Orka.

 

Sedan har jag funderat på att skriva lite. Har ju lite olika böcker klara i huvudet. Tänkte jag skulle börja med en deckare. Kommersiellt sådär, och vill inte börja med en av mina favoritböcker för den första kan ju bli lite sådär och vill spara det bästa till sen. Men som vanligt så orkar jag inte riktigt. Blir sugen på att läsa istället, men vet inte ens om jag orkar det. Sova känns dock deprimerande kl 19 på en lördag.

Det finns så mycket saker jag hela tiden tänker att jag ska göra med aldrig gör. Som träna. Skriva en bok. Skapa ett kartotek över alla mina böcker (ja jag är boknörd). Framkalla foton. Funderar på att börja göra de där sakerna jag inte gör snart. Kanske skippa att plugga en termin och göra det istället.

Just nu har jag fb-jour via jobbet i två timmar men i övrigt ägnas dagen till att julstäda. Nico har varit pigg och glad. Pratar som bara den, men eftersom han bara kan ett fåtal ord så använder han dem mycket. "Bluuu" (blå) kan han springa runt och ropa.

Nu skall han dock ner till sin mormor och busa lite så vi kan få mer gjort här hemma och han slipper vara uttråkad.

 

Igår slog jag in de sista julklapparna. Nico får av oss i år som morgonjulklapp en liten smurf med trädgårdsredskap och på kvällen får han en Buzz och ett playmobilhus. Öppnade dock huset i förväg och plockade bort alla delar som är för små för honom att ha ännu.

 

 

Jag skulle vilja köpa honom typ en miljon saker men jag antar att det är bäst att ta det lite lugnt. Leksaksspisen får vänta tills hans födelsedag för skall köpa både tv och klätterställning till honom snart.

Tror han kommer ha en bra julafton för jag vet att han kommer få massor av smurfar och Playmobil från andra i familjen, en traktor med släp, en danskurs och massa andra roliga saker.

 

Måste åka och inhandla lite julmat sedan bara så man har hemma. Får bli i sista stund med tanke på att vi har världens minsta kylskåp.

Idag har jag varit och handlat julklappar till Nico. Några till vill säga. Blev lite annat smått och gott också.

 

De ringde dock från dagis och meddelade strax innan lunch att han var jätteledsen och de inte hade kunnat trösta honom. Redan på morgonen hade han inte riktigt varit sig själv. Sa bestämt "nej" när vi skulle åka, vilket han inte brukar och i natt hade han mycket mardrömmar och ville kramas. Så vet inte om han bara var trött eller om han är på g att bli sjuk. Hampus hämtade honom i alla fall och hemma var Nico glad men ganska stillsam och dämpad.

 

Han lyckades dock få tag på en permanent marker-penna (vilket jag verkligen inte fattar då vi brukar ha dem liggandes där han verkligen inte kommer åt och dessutom inte har använt dem sedan vi flyttade in) medan vi lagade middag och hann innan detta upptäcktes måla på några av sina leksaker, på hela sina händer, på ett vinglas, på Hampus dator, på vardagsrumsbordet och på soffan. Händerna gick att få halvrena, bordet gick att tvätta av men övrigt var inte mycket att göra åt. Så kan det gå.

 

 

När han somnat skall jag slå in hans julklappar och sedan blir det lite fredagsvin innan vi skall sova.

Idag var jag åter på jobbet efter min lediga dag och det känes faktiskt lite nervöst. Var dock hur lugnt och trevligt som helst så det var en bra dag att "hoppa upp i sadeln igen" på. Tycker Plus skött det hela väldigt bra.

 

Jag hann även med att opponera över nätet på min distanskurs och bli opponerad på. Fick väldigt bra omdöme av läraren så det kändes kul. Spelar dock säkert ingen roll betygsmässigt eftersom han alltid glömmer vem jag är ändå. Nu skall bara uppsatsen finslipas på och sedan in för slutgiltigt betyg i början av januari.

 

Fick äntligen postat mina julkort också. Skickade inte lika många som vanligt utan mest till släkt.

På bussen hem fick jag trevligt sällskap av kusin Josefin också.

 

Hemma överraskade maken med vin, god mat och mys. Nico var på strålande humör också. Han hade fattat att det var helg för han kom in och begärde bestämt att få "godischhh".

Efter maten så busade vi massor i sängen, alltså Nico fick hoppa, bli kastad och utföra allehanda akrobatiska konster. Han skrattade så han skrek och blev tillslut helt utmattad. Så när det var dags att lägga sig var det inga sura miner utan han kom till ro väldigt snabbt.

 

Imorgon skall det julhandlas det sista och kanske nåt fint att ha på sig till julafton också.

Hade svårt att sova i natt. Gårdagen påverkade mig nog mer än jag velat inse. Känns konstigt  att läsa om det i alla tidningar och veta att man befann sig mitt i det. Samtidigt läser man så mycket felaktigheter att man blir både ledsen och arg.

Kände mig rent av kränkt när jag läste att kommunen nu vill granska vårt värdegrundsarbete och drar upp det faktum att vi är en friskola. Det var ju elever från ANDRA skolor som attackerade OSS - så det kanske är deras värdegrundsarbete de bör granska. Visst var det så att det var en elev från vår skola som ryktet sa hade startat Instagramkontot, men detta rykte är med största sannolikhet falskt. Den personal på skolan som känner flickan i fråga säger att det är väldigt osannolikt att det skulle vara just hon.

 

Idag jobbar jag dock inte, och inte bara för att skolan är stängd utan för att jag aldrig jobbar på onsdagar. Kommer ha fullt upp dock för har massa bankärenden och grejer. Måste plugga också. Lite panik med det faktiskt. Skulle ha gjort det igår för det skall lämnas in idag men blev ju lite fel där med allt.

 

Nu är planen att gå upp, fixa till mig, ner till mamma och hämta papper, till banken och träffa jurist, hem och plugga, sedan till banken igen för att träffa bankkvinnan.... någon gång däremellan skall jag försöka äta också.

Idag kommer jag nog bara skriva kort då jag känner mig psykiskt slut efter en turbulent dag. Som ni kanske läst i tidningarna och sett på tv så var det idag en skola i Göteborg som omringades av hundratals arga ungdomar som ville storma skolan på grund av en allvarlig kränkningssituation på internet.

Vi var under en period i princip oförmögna att lämna skolan och det var en väldigt hotfull stämning trots att det var massor av poliser på plats och det inne på skolan rådde lugn stämning. Var ytterst obehagligt. Är nu i efterhand också väldigt jobbigt och frustrerande att se alla rykten om händelsen som florerar och hur man försöker använda händelsen för att stärka osympatiska åsikter och så vidare.

Har nog inte riktigt fatta vad som hände än för kändes väldigt overkligt alltihop, som på film.

 

Nu är jag bara utmattad och lite sorgsen och vill sova.

 

Nico har dock varit på väldigt glatt humör och har busat med oss. Han är åter inne i en period då  det känns som han utvecklas och överraskar varje dag. Idag skulle han duka av. Men det blev lite fel. Han tog sin tallrik, hällde ut det som var kvar på bordet och gick sedan och ställde tallriken i disken <3. Lilla älsklingen. Han försöker i alla fall :)

Eftersom det blev sådan dundrande succé sist jag tog upp saker jag stör mig på (eller inte alls...) så tänkte jag sonika fortsätta med ännu mer saker jag stör mig på. Finns ju så enormt många saker. Och eftersom människor ändå verkar haka upp sig på när jag tar upp småsaker jag stör mig på så kan jag ju lika gärna ta upp en del saker jag verkligen verkligen stör mig på.

 

På femte plats idag kommer nyårsraketer. Att skjuta upp raketer skrämmer vettet ur många många djur och det sprider ut giftiga tungmetaller i luften. Ändå kan folk inte låta bli att köpa MASSOR av dem bara för att det är fint, och för att det är tradition. Skit i djur och natur så länge det är tradition typ. Tycker det borde finnas en lag om antingen högst en raket var per hushåll eller totalförbud med eventuellt undantag för ett offentligt uppskjut per kommun. Ett fint alternativ är ju annars sådana där asiatiska små luftballonger med ljus i.

 

På fjärde plats kommer anonyma kommentarer. Alltså fine om man bara tänker skriva "bra blogg" eller "det tycker jag med", men när folk startar diskussioner, skrivar elaka saker eller på något sätt skriver något som kan skapa en känsla av upprördhet, utsatthet eller liknande hos någon så tycker jag det är för jäkla fegt att skriva anonymt. I det lilla "bloggbråket" som uppstod var det t.ex. flera som anonymt kommenterade om mig - och enda anledningen till att det från början kunde starta var ju just på grund av att jag inte kommenterar anonymt. Jag anser att man får stå för det man skriver.

 

På tredje plats kommer att använda traditioner som ursäkt för att upprätthålla rasistiska eller sexistiska traditioner. Detta med tanke på alla artiklar kring pojkar som inte fått vara lucia och att folk inte vill att de skall klippa bort den svarta dockan från Kalles jul. Det fånigaste av allt är att man oftast pratar om traditioner som om det ä rnågot konstant då det egentligen förändrats hur många gånger som helst innan. Kan klargöra att jag inte menar pepparkakorna, för pepparkaksgubbar är pepparkaksgubbar och ingenting annat. Om man får det till rasism så tänker man fel. Däremot blir jag skitstörd när folk vill fortsätta kalla det "negerbollar" bara för att man alltid gjort det innan. Bara för att man gjort något länge innebär det inte att det är rätt.

 

På andra plats kommer de som kallar sig antifeminister eller de som är emot genustänk, enbart för att de bara inte fattar grejen. De som använder som motargument att "men min dotter gillar rosa" eller "min son har alltid velat leka med bilar" - precis som om någon försökt förbjuda detta, och precis som om påverkan från omvärlden drabbar alla andra förutom just deras barn. Blir galen på de som nästan med flit missuppfattar hela grejen och "vill ha det som det alltid varit"..... hmm.. jo för könsrollsnormer har ju sett likadana ut alltid eller...?

 

På första plats kommer religion. Jag tycker verkligen inte om religion. En slags masspsykos som skapat så många konflikter i världen och som orsakat så mycket hemskheter men trots detta försöker ha pantent på begreppet godhet. Säger inte att det inte finns religiösa människor eller grupper som gjort och gör mycket gott också, men det hade de kunnat göra utan religionen också... och det kan inte ursäkta allt annan skit som religionen skapar. Bort med all religion säger jag... och nej, jag önskar inte förbud som att man skulle göra sig av med alla troende men jag önskar och hoppas att folk får lite mer vett och sans med tiden.

 

 

Nico går lite upp och ner vad gäller hur lätt det är att lägga honom för natten. Att gå och lägga sig i sängen är det nästan aldrig problem med, utan det gör han om man säger till. Att ligga och sova är dock en annan femma periodvis. Han kan gå från att ta fem-tio minuter på sig att somna till att ta över en timme. Just nu är han inne i en mellanfas men det lutar åt det längre.

Han skall hoppa och sjunga och hålla på, och blir man ilsk så låtsasgråter han och gnäller. Sedan kan han plötsligt mitt i allt poff bara somna.

Ikväll är det mycket vel. Först susade han runt och letade överallt i sängen efter "mussan" - dvs Woodys hatt. Nu babblar han, småsjunger, vill att jag skall pussa på hans fötter and so on.

Är det bara jag som har stora problem med att avsluta ett samtal på ett normalt sätt. Det där med avslutandet innebär så många olika problem.

 

Först har man den stora frågan om när samtalet är slut och vem som skall ta steget att verkligen meddela detta. Jag har en tendens att börja säga småord och hmm:a i slutet tills den andre slutligen börjar avsluta. Om jag någon gång fattar mod till mig så blir jag överdriver abrupt och det känns bara helt fel.

 

Sedan kommer man till vad man säger. Jag blir helt stressad och får i det närmaste en mindre blackout i slutet vilket innebär att jag i min nervositet har en tendens att säga "tack desamma" oavsett vad den andre säger innan. Ibland blir det ju rätt, om den andre typ säger "ha en bra dag" men ibland blir det bara helt konstigt... som om den andre säger "ja ok, men då ringer jag den eleven sedan". Då uppstår den pinsamma tystnaden innan vi båda låtsas som ingenting och lägger på.

 

Slutligen har man tonen. Ibland kan jag i ett formellt samtal bli så nervös att jag tar till en överdrivet vardaglig och avslappnad ton och kläcker ur mig ett glatt och käckt "ha en bra dag", och ibland blir jag så stel och kort att jag låter som en robot: "Tack och hej då!".

 

Jag tycker inte riktigt om telefoner.

Hittade en gammal bild på Nico och jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den :)

 

Jag har inget att göra just nu så för att fördriva tiden så kommer jag roa mig med mer frågor och svar listor.... läs inte om ni inte vill.. Det hade inte jag gjort :)

När är du född? - 1980
Hur många syskon har du? - 1 bror
Vilket är ditt favoritdjur? - Katter
Vilken är din favoritfärg?- Lila och grön
Vilken är din favoritfilm?- Omöjligt att svara på för finns sååå många. I faderns namn, är väldigt bra bland annat.
Vilken är din favorit film-genre?- Sci fi mest tror jag, annars action och fantasy samt thrillers.
Vem är din favoritskådespelare?- Vet inte riktigt, men Hugo Weaving är bra.
Vem är din favorit artist/band?- Blandat, just nu lyssnar jag mycket på Susan Boyle och Andrea Bocelli
Vilken är din favoritlåt?- Just nu - I dreamed a deam
Vilken är din favoritbok?- Finns tusentals... men tyckte mycket om Hungerspelstriologin
Vilket är ditt favorit tvprogram?- Har ju inte tv, men på web-tv älskar jag Nöjesbladet Film
Vad är din högsta önskan?- Att de jag älskar skall må bra och vara lyckliga

Sparar du eller slösar du pengar?- Lite av varje, men jag ör inte speciellt slösaktig
Vilket är ditt favoritspel?- TP, StarTrek Monopol och MarioCart
Har du någon du kan berätta allt för?- Ja, det har jag väl tror jag
Vilken är din favoritmat?- Kött typ. Grillat. Och tacos.
Vilken är din favoritdricka?- Vatten främst

Vad är ditt drömjobb?- Tycker om det jobb jag har men hade velat syssla med skrivandet också. .
Drömmer du ofta?- Väldigt mycket
Vad är det bästa som hänt dig?- Att jag fick Nico, och att jag gifte mig.

Tycker du om att städa?- Nej, men jag tycker om resultatet
Är du slarvig med dina saker eller väldigt rädd om de?- Är nog ganska rädd om dem, men klantig
Vad är din största fobi?- Utklädda människor och att bli inlåst/fast i trånga utrymmen

Något du aldrig skulle klara dig utan?- Min son
Vad var ditt senaste köp?- Mat?
Vad skulle du göra om du vann 1 miljon?- Betala av lån och bygga ut huset
Nämn en sak du är nöjd med över dig själv?- Min hjärna ;)

Idag trodde jag inte att jag skulle lyckas ta mig ur sängen. Usch vad trött jag var. Nico var lika trött han.

"Du måste vakna, vi skall ju till dagis", sa jag.

"Nej", gnydde han och borrade ner ansiktet i kudden och stack rumpan i vädret.

Mne som vanligt så går det några minuter och sedan stutsar han upp och är superpigg. Hoppar runt i sängen, fnissar och sjunger.

 

Kom på att det var skitlänge sedan jag gjorde en sådan där meningslös "frågor och svar"-grej så tänkte göra det nu medan jag väntar på att sonen skall somna (han somnar bättre om han hör tangentknapper av någon anledning) och om man har tur kan man skrämma bort lite läsare :)

 

1. Vad ville du bli när du var liten?

Från början ville jag nog bli veterinär och det ville jag länge. Tills dess att jag praktiserade hos en veterinär och insåg att en del av jobbet är att avliva djur.

Sedan ville jag bli lärare att tag men insåg att otacksamma elever som dissade min undervisning skulle göra mig ledsen.

Finns dock fortfarande massor av saker jag skulle vilja jobba med. Skrivandet bland annat.

2. Vad är du idag?

Jag är socionom/skolkurator med en magister i socialt arbete samt vidareutbildningar inom bland annat sexologi och ungdomars datoranvändande. Studerar mycket och alltid. 

3. Vart vill du helst resa?

Jag är inte mycket av en resare. Jag tycker resande är stressfyllt och påfrestande. Hade dock väldigt gärna velat åka till USA och gå på olika scifi-mässor. 

4. Var ser du dig själv om fem år?

Ingen aning. Om jag får hoppas så har jag kanske fått ett barn till. Vi har byggt ut huset. Jag har skrivit i alla fall två böcker, som blivit i alla fall lite lyckade. I allmänhet tycker jag ju om mitt liv som det är, men skulle gärna ha ett litet tillägg ekonomiskt för att minska stressen.

5. Rött eller vitt?

Tycker inte om vin direkt, men måste jag välja blir det ett riktigt sött vitt vin.

6. Sommar eller vinter?

Sommaren! Avskyr vinter, kyla och hala vägar.

7. Havet eller skogen?

Om jag MÅSTE välja blir det havet. Hade aldrig kunnat bo långt från havet. Men vill gärna ha skogen också. Precis som vi har det nu. I skogen men bara några hundra meter från havet. Perfekt. Rogivande från alla håll och kanter.

8. Hip hop eller dansband?

Gillar faktiskt inte hip hop alls så får väl ta dansband då, men skulle hellre lyssna på annat. Är just nu inne i en operett-fas.

9. Vad gör dig ledsen?

Massor av saker. Jag blir lätt rörd och lätt ledsen. Dock inte ofta ledsen så jag gråter. Jag blir ledsen om jag anser mig bli orättvist behandlad eller missuppfattad. Fräsmt blir jag ju dock ledsen om jag ser hemska saker på nyheterna. Barn som far illa kan jag inte ens höra talas om. Det gör så ont i hjärtat att man tror man skall gå sönder.

10. Vad vill du bli bättre på?

Att ta tag i mitt skrivande. Jag är usel på det. Skulle också vilja bli bättre på att be om hjälp innan det blir så mycket att jag bara rasar. 

11. Det bästa jag vet?

Hmm.. det finns ju en del. Att se min underbara son. Att vara med min familj. Äta fin middag ute med min man. Att kunna koppla av och bara njuta av nuet. Att läsa en god bok. Att studera. Att kunna hjälpa människor. Katter. .... och lussekatter :) Och massor mer. Scifi till exempel. …….

Jag kommer som en sista kommentar i den lilla dispyten Knyttet vs. Lina skriva detta, och då får man ha i åtanke att jag just nu har en helvetes huvudvärk och inte riktigt tänker klart. Hade ju kunnat vänta tills imorgon men vill skriva det nu för vill ha detta ur världen och sedan fortsätta som vanligt... att skriva ditten och datten till mitt liv riktat främst till de som känner mig.

 

Lina hade skrivit en kommentar med en liten ursäkt för sin respons på det jag skrev i min blogg. Storsint och fint tycker jag. Hyser inga agg mot henne som person, men det gjorde jag inte innan heller då jag inte känner henne. Jag kan å min sida be om ursäkt om Lina på något sätt blev ledsen över att jag uttryckte att jag tyckte illa om hennes åsikter, men jag kan inte be om ursäkt för att det är så jag tycker och att jag uttryckte det eftersom det är så jag tycker. Eftersom min blogg läses av otroligt få och nästan enbart av de jag känner så räknade jag inte med att Lina själv skulle läsa det, om jag hade vetat det hade jag kanske valt snällare ord att uttrycka mitt ogillande på dock. Men bara kanske. För de som känner mig vet att jag uttrycker mig på ett visst sätt utan att nödvändigtvis mena så mycket med det... och det är ju i huvudsak dem jag riktar mig till.

 

Jag anser att jag redan tidigare redogjort för varför jag anser att jag behövde skriva det. Och det är kortfattat dels att jag anser att i ett demokratiskt samhälle har man rätt (inom lagens riktmärken) att uttrycka sin åsikt eller att man inte håller med om någon annans åsikt, dels att det för mig är vitkigt att skriva om jag tycker att något är riktigt fel som en motpool till detta men också eftersom när man skriver vad man inte gillar så fungerar detta också som en definition av sig själv som person. Dvs. "jag tycker om detta, men jag tycker inte om detta".

Att jag infogade en länk är för att det annars hade varit som att säga "jag har läst en bok jag inte gillar men jag tänker inte tala om vilken"... jag anser att de som läste själva kunde få gå in och se vad de tyckte.

 

Nu ser jag dock detta som ett avslutat kapitel. Jag vill inte ta en diskussion kring själva åsikterna hit och dit. Inte för att jag inte gillar eller vågar diskutera. Irl tycker jag mycket om att diskutera. Över nätet kan dock en diskussion hålla på i evighet och det orkar jag inte. Över nätet misstolkar man varandra hela tiden och det orkar jag inte. Och framför allt, hade jag tagit en offentlig diskussion med Lina om dessa åsikter så är det inte enbart en diskussion med henne utan en med kommentarer och input från alla hennes läsare och det orkar jag verkligen inte.

Det får räcka med att jag som jag skrivit inte håller med, och vad jag inte håller med om kan man läsa om själv, men mina åsikter kan sammanfattas kort med att jag anser mig vara för att arbeta mot könsrollstänkande och uppfostra sina barn med en önskan att de skall kunna frigöra sig från de normer som råder kring könsrollerna idag samt att det är viktigt att ha detta genustänk alltid i samhället i stort... och om man motarbetar detta är det något jag anser vara dåligt.

Nackdelen, eller en av dem, med att vara förkyld och ha hosta under flera veckors tid är att man tillslut utvecklar en konstant huvudvärk. Sådan har jag haft idag och därför inte varit på mitt bästa humör. Hade dessutom svårt att sova i natt då jag låg och tänkte på saker jag orimligtvis borde ligga och tänka på på nätterna.

Dagen har därför inte innehållit mycket vettigt alls. Efter Nico ätit lunch gick vi en kort stund ner till mamma och pappa. Nico fick en liten present och var väldigt nöjd. Sedan blev jag så trött att jag på allvar hade svårt att sitta upp så gick hem igen och Nico var nog inte så pigg han heller för han ville komma med hem istället för att stanna där.

När vi kom hem somnade vi och sov i typ två-tre timmar.

 

När vi vaknat var Nico på ett strålande humör och han och jag åkte och handlade. Han var för ovanlighetens skull riktigt riktigt lugn och foglig i affären. Inget skrikande, krälande på golvet eller försök till snatteri. Istället körde han den lilla varukorgen, plockade ner det jag bad om, lassade upp på bandet och hjälpte mig att packa kassarna. Sedan var han mäkta stolt över sin egen duktighet :)

 

Sedan har det varit matlagning och lite bus och nu dags för sängen. Själv vill jag också ta och sova nu. Känne rmig helt matt. Men det beror nog dels på förkylningen och dels på att det är ett vanligt symtom hos alla som jobbar på skola strax innan ett av de stora loven. I början av varje termin har man fullt av energi och motivation och i slutet av terminen är man helt dränerad.

Eftersom diskussionen blossat upp och det finns en viss liten risk att fler komme rin här och läser och undrar, "men du, om du nu ogillar näthat.. hur kan du då skriva att du tycker någons åsikter är blää?"... och jag inte gärna besvarar frågan tusen gånger så skall jag försöka klargöra min position.

 

Jag ogillar nätHAT och grova kränkningar på nätet. Att ha en annans åsikt och kanske uttrycka detta i starka ordalag för att förstärka HUR mycket man ogillar den åsikten har jag inget emot alls. I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att allas åsikter får komma fram och att alla har rätt att ge sin respons på detta.

 

Exempel på saker jag anser oacceptabelt och som jag anser klassas som nätHAT:

 

and so on... detta anser jag vara HAT. Sådant tycker jag INTE är ok.

 

Att däremot blir förbannad över någons åsikter så mycket att man kanske tar i lite väl mycket i stunden, som så här:

 

Sådana saker är att "inte hålla med"... man hotar inte och man vill inte illa. Visst kan det vara så att någon känner sig kränkt och ledsen över att man verkligen inte håller med dem, men det kan jag faktiskt inte ta ansvar för. Jag kan ju inte vara tyst hela livet när jag läser saker jag tycker är helt fel bara för att den som skriver/säger det kan bli sårad. Hur bra hade det funkat i samhället. Om ingen sa emot SD för att de kan bli ledsna?

Och nu kommer väl någon hoppa i taket och tycka att jag anser att jag jämför en viss bloggerska med SD, men även om åsikterna inte är desamma så har båda fel i min värld och då anser jag att det är mitt rättighet att skriva det. 

Tvungen att åka många bil i snön idag för att köra maken akut till tandläkaren och sedan tillbaka, och så få med min trasiga bil.

Sjuk fortfarande dessutom så sov kanske två timmar i natt. Den enda i familjen som är pigg är Nico och rätt uttråkad blir han. Då får man ställa upp på sådant här.

 

Nu har Lovely Lina i egen hög person kommenterat vad jag skrivit om henne och vill tydligen väldigt gärna ha ett svar. Eftersom jag spenderat hela dagen med att köra fram och tillbaka till akuttandläkaren och vänta i väntrum i timmar så har jag ingen större ork till detta så kommer fatta mig kort.

 

Nej jag rättfärdigar inte vad jag skriver med att andra skriver värre saker. Jag anser inte att jag behöver rättfärdiga det alls. Om man skriver sina åsikter på en offentlig blogg så får man ta att människor skriver att de tycker att man har fel, eller att de anser att ens åsikter är blää. Man skall inte behöva ta att någon hotar en eller skriver att de vill en illa etc. och det har jag inte heller skrivit. Att attackera någons åsikter tycker jag är en viktig rättighet som alla har. Tänk alla hemska människor med riktigt hemska åsikter i världen och vad som hade skett om ingen sa emot dem för att "alla måste vara snälla och inte säga emot varandra". Jag anser på riktigt att de åsikter som Lovely Lina står för gör världen till en sämre plats och om hon skriver ut dem och sprider dem på sin blogg känner jag att jag måste skriva att jag anser att dessa är helt uppåt väggarna för det måste finnas motpoler.

 

Om hon får skriva i sin blogg att hon tycker att det är fel med genustänk i olika former (och det gör hon/du på olika sätt och i olika ordalag ofta även om du i andra inlägg skriver att du tycker att alla får göra somd e vill) så får jag skriva att jag tycker att det sätt hon tänker på är fel.

 

I min åsikt kan världen bara bli bättre om man slutar spä på de könsrollsfördomar som finns och skapar ett öppnare klimat, och då tänker jag inte sitta stilla tyst och snällt bara läsa när någon skriver jag tycker är helt fel.

 

Sammanfattningsvis Lina så hatar jag inte dig, jag vill inte att du skall bli sjuk, skada dig, dö eller på annat sätt fara illa. Jag vill inte dina barn illa eller att de skall tas ifrån dig. Jag stör mig dock på dig, jag tycker att du har fel och dina åsikter är som jag skrivit innan åsikter som jag anser för utvecklingen av samhället bakåt. Det anser jag att jag har rätt att tycka samt skriva.

Att skriva saker offentligt på en blogg är som att ställa sig bland en stor samling människor och häva ur sig något kontroversiellt och sedan säga att ingen får ge svar på tal, säga att man har fel eller bli sne... för då är de dumma.

 

Hade inte en annan kommentator tagit upp dig hade jag antagligen inte heller skrivit om dig då jag varit inne på din blogg typ två gånger i mitt liv, varav den ena igår.

Idag känner jag mig inte klar i huvudet och inte alls på glatt humör. Precis när jag lämnat Nico på dagis så dör fläkten i bilen vilket innebär att jag får köra en timme till jobbet i en bil utan värme. Var väl kanske runt -10 eller mindre i bilen och i slutet grät jag på grund av dett gjorde så ont i kroppen (reumatisk).

Nu har jag fått ringa maken som får komma och kolla på den medan jag jobbar så att jag kan ta mig hem utan att dö. Har fortfarande inte tinat fast jag satt min lilla värmefläkt på kontoret på max och sitter nästan på den.

 

Inte blev humöret bättre av att jag bara inte kunde låta bli att än en gång gå in och läsa bloggen Lovely Lina. Om jag skall lista saker osm stör mig så borde jag kanske satt människor som hen överst. Visst skall man skilja på en människas åsikter och dennes person, men vissa åsikter påverkar faktiskt hur man är som person... och hen står för allt jag ogillar. För att klargöra dock, nej jag tycker inte att hen skall dö :) Jag vill dock dunka huvudet i väggen av frustration då jag läser det hen skriver då hen för mig är en sådan person som bara inte vill förstå och som strävar bakåt. Men även om jag skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst som jag inte håller med om så nöjer jag mig nu med att skriva att bläää är vad jag anser om majoriteten av hens åsikter, men framför allt om hens ovilja att greppa andra människors synpunkter.

 

När jag läste bloggen fann jag också en länk till personen som kommenterade på min blogg igår. Hens blogg var faktiskt en jag tyckte mycket om så den kan jag rekommendera. Henskheter heter den.

 

Av alla saker i världen som engagerar mig mest är ju genusfrågor en av de största. Inget kan få mig att gå i taket så mycket som det. Tycker det är såååå skönt att jag har en man som tycker likadant. Han kanske inte är lika genusmedveten som jag men i det stora hela tycker vi samma. Aldrig att han skulle ha något att invända mot att vår son leker med dockor, har rosa kläder ibland eller att jag vill att han skall ha långt hår (ja vad skulle han säga om det egentligen, han har ju själv långt hår..haha).

Han säger faktiskt inget om mina varulvslurviga ben heller, men jag tror han tycker mer om de gånger jag rakar dem dock. Jag har ju mer lurviga ben av lathet än princip tror jag och rakar när jag känner för det. Några gånger om året kanske.

 

Nu slutade min hjärna fungera så nu är det slut dock.

Ungefär så blir det... jag och H får kanske enas om att vara lite oense på punkten kring om det är näthat att skriva att man tycker att någon är dum i huvudet. Så är det, man tycker inte alltid lika. Jag tycker det är viktigt att man kan ryta till, bli arg på andra och säga att man tycker de har så in i helvete fel. Sedan kan jag själv tycka att man kan ta i lite lagom kanske. För kommentatorn H har rätt i att om många andra skriver väääldigt hemska saker så kanske det där lilla "dum i huvudet" känns värre än om alla bara gett rosor och beröm.

 

Hade inget minne av den bloggen dock så gick in och kollade och insåg snabbt varför jag inte besökt den igen, och fick illa kvickt lämna den. För jag ber om ursäkt men hade jag läst en enda rad till hade jag nog inte kunnat låta bli att kräkas ur mig något såntdär igen. Hon skall naturligtvis få skriva vad hon vill och jag tycker absolut inte att hon borde dö eller hennes barn borde omhändertas... herregud folk, bete er som folk liksom... men hon gör mig absolut vansinnig. Hon har sådana åsikter att jag känner smaken av kräks i halsen... seriöst. Hon kan vara en ytterst sympatisk person irl och jag vill henne inget fysiskt illa... men hennes åsikter är åsikter som enligt mig gör världen till en lite sämre plats. Men istället för att hesta upp mig och kommentera negativt så väljer jag härmed att inte läsa hennes blogg istället...

Idag har jag syndat med lussebullar... jävligt bra LCHF må jag säga. Gott i alla fall. Snorat och hostat mig igenom jobbet för att sedan skynda hem för att hinna vara med på luciafirandet på lillkillens dagis. Han var mycket söt i sin tomtedräkt men var ytterst sparsamt intresserad av att deltaga i någon allsång. Fika däremot gillande han. Inte själva kakan och saften, som han inte ville äta, utan själva grejen att alla satt tillsammans runt ett bord. "Hallå, hallå" sa han artigt och socialt till alla... om och om igen :)

Sedan en sväng till mormor och morfar för att säga hej, hem och äta och nu sängen. Vill gärna också placera mig i sängen så hoppas att han somnar snart. Än så länge tycks det dock inte alls så....

 

Oh, jag fick en kommentar jag tyckte var intressant. Det var någon, som vänligt men bestämt, tyckte att jag också spred näthat och därmed var lite hycklare då jag tydligen på någons blogg hade skrikit att jag blev så arg att jag ville skrika att denne var dum i huvudet... eller något i den stilen. Jag kan gissa mig till vems blogg då det enbart är en eller två bloggare som kan göra mig så arg att jag skulle skriva en sådan sak.

 

Vad har jag då att säga på detta? För det första tycker jag inte personen som skrev det skall be om ursäkt för att denne lyfter frågan. Det är väl jättebra att man ifrågasätter saker. Men, jag anser inte riktigt, partisk som jag är, att det riktigt är näthat att skriva att man har lust att skrika att någon är dum i huvudet då denne skrivit något som man tycker är så in i helvete fel. Omoget, ja. Onödigt, ja. Ångrar mig alltid när jag skrivit något sådant för om man kan sansa sig och skriva ner sina argument och inte skriva i stundens hetta så blir det oftast bättre.

Att skriva en sådan sak är dock lååångt ifrån, i mina ögon, att skriva att man vill att någon skall dö, att man vill att någon skall bli våldtagen och framför allt miljoner mil från att skriva att man vill någons barn illa.

 

Jag tycker väl en ledstjärna är att man inte skall skriva saker till folk som man inte skulle kunna säga i verkligheten. Om jag har en diskussion med någon i verkligheten hade jag om jag blev provocerad utan tvekan kunna säga "nu tycker jag att du är helt dum i huvudet"... jag skulle ju dock aldrig säga "hoppas att du dör" eller "hoppas du blir våldtagen din fitta". Så jag ser en skillnad där. Jag är alltså inte emot eller stör mig på nätkotkonflikter eller nätförolämplingar av det milda slaget (skriver man som stor bloggare något riktigt provocerande får man vara beredd att ta den smällen också... men då menar jag alltså att folk skriver att de tycker att man är puckad, inte att man är en hora eller bör dö)... men jag tycker inte om näthat.

 

Så nu har jag förklarat vad jag tycker skillnaden är, och jag anser själv att det inte är optimalt att skriva att någon är dum i huvudet... men tänker inte be om ursäkt för det heller.. Dels eftersom jag inte minns var jag skrivit det, men främst för att om jag skrev det så har personen med största sannolikhet skrivit något som jag anser vara helt dumt i huvudet varvid kommentaren var motiverad ;)

 

Tillägg: Personen som skrev kommentaren får jättegärna uppge vilken blogg o vilket inlägg jag hade kommenterat med så starka ord.. hade varit spännande att veta för jag måste varit riktigt ilsk... :)

Detta är ett återkommande ämne, och om jag hade listat allt som stör mig så hade jag kunnat ha en helt egen blogg enbart ägnat åt det. Jag stör mig mycket och ofta. Inte så att jag är en ständigt negativ och bitter person, nej jag är glad av mig enligt mig själv, skrattar mycket och så. Dock tycker jag att de flesta är dumma i huvudet - och det kanske inte är en helt fin egenskap hos mig... men det kan ju vara så att jag har rätt också.

 

Har nu inget för mig för tillfället så tänkte lista de fem saker som stör mig mest just nu:

 

På femte plats: Vintern

Jag ser inget positivt alls med vintern. Hur många anledningar folk än försöker med så nej, inget. Jag hatar snö och kyla. Hatar att skrapa bilrutor och frysa hela dagarna. Hatar mörkret. Att ha bylsiga kläder and so on. Inte tycker jag om en enda vintersport eller vinteraktivitet heller. Julen är i och för sig mysig men hade lika gärna kunnat fira den i trevligt sommarväder.

 

På fjärde plats: Tröga människor

Är ju ett ständigt irritationsmoment. Folk som inte fattar trots att man förklarar. Folk som nästan inte ens vill vatta. Värst av allt, de som tror att de fattar och låtsas att de fattar fast de inte gör det.

 

På tredje plats: Trafikanter

Att ge sig ut i trafiken skapar ju omedelbart irritation. Folk kör som dårar. Följer inte reglerna och tycks anse att de absolut inte skulle kunna orsaka en olycka hur de än kör. Visst riskera era egna tröga skallar, men ge fan i att skapa fara för mig och min familj.

 

På andra plats: Det så kallade näthatet

Vad fan är det för fel på folk? Så fort någon skriver något på nätet så skall det komma massa främlingar som inte håller med. Och ok, det hade väl varit fine om de bara inte höll med, men de skall av någon anledning uttrycka detta genom att hota, kränka och anse att personen som skrev det hela borde våldtas och gärna dennes barn också. Vad är det för människor som skriver sådant? Helt ofattbart. Inte ens jag, som stör mig på typ allt, skulle komma på tanken att skriva massa elakheter till någon bara för att jag inte håller med.

 

På första plats: Återanvändning av skådisar

Visst, det kan tyckas att det inte är så allvarligt. Och såklart finns det värre saker. Men om vi nu skall fokusera på vad jag STÖR mig på så stör det mig ofantligt mycket när en serie (som i detta fallet Stargate) återanvänder skådisar. Jag känner mig kränkt som tittare att de tror att jag är så korkad och ouppmärksam att jag inte ser att personen som spelar nån birollsgubbe är samma man som spelade en helt annan roll i ett avsnitt två säsonger tidigare. I did notice! Finns väl skådisar så det räcker och blir över i USA, måste man verkligen använda samma flera gånger? Nu kanske inte alla är så Stargate-fanatiska som jag men nån mer i världen måste ju känt sig sådär ohyggligt irriterade som jag och liksom bara vrålat till TV:n att "Hallå, det där är ju snubben från en annan planet som Carter gav en katt till - är han Weirs sambo nu också??!!" Eller kanske inte... det kanske bara var jag.

Idag var min pluggdag så medan Nico var på dagis så tog jag och skrev klart min sista uppsats för terminen. Inte helt nöjd då den kändes lite ihopstressad men det vår vara så. Kan redigera lite efter opponeringen och jag vill bara få ett g i kursen och ha det klart.

 

Efter det åkte jag och mamma till Gökis och handla tomtedräkt till Nico och julklappar till dagisfröknarna. Var en trevlig liten tur. Sedan var det hem och busa med Nico som har pendlat mellan att vara väldigt glad och skitsur.

 

Nico har sjungt mycket idag. Han väckte mig med vad jag trodde var "Det kom en liten mus"-ramsan då han gick med sina små fingrar på mig och skulle kittla mig under hakan. Dock tror jag nu att det egentligen var en liknande ramsa från Saltkråkan som går något i stil med "det kommer en mask, han kryper och går, han tar vad han får, och rätt som det är så nyper han dig".... går den så? Jag vet inte, men den är det nog i alla fall för man hör att han säger "kommer och går" flera gånger :)

Nu vill han inte alls sova utan sitter i sängen och skrattar och sjunger imse vimse och håller på. Själv är jag dock trött så hoppas att han lugnar sig snart.

Lätt att natta sonen när jag hostar så han vaknar hela tiden.... men men

 

Nu är det snart jul i alla fall. Den liksom smög sig på den rackarn. Visst har jag pyntat och grejat lite och har väl fixat de flesta julklapparna, men känns ändå inte riktigt förberedd... Hinner inte med.

Beställde julkorten idag... Har jag tur får folk dem innan nyår. Skickar nog inte lika många i år dock för får sällan några tillbaka.
Känns som de flesta förutom jag lagt ner den traditionen.

 

Ser fram emot jul dock. Att se Nico öppna alla paket. Och nyår. För att få nytt år. 2012 var kämpigt. 2013 skall bli fantastiskt.

Blir inte att man orkar skriva när man är sjuk. De två senaste dagarna har jag knappt ens kunnat prata. Bara viska tyst, och det gör ont det med. Lätt att få en tvååring att lyssna när man inte ens kan ryta till det allra minsta.

Men men.. nu börjar vi väl friskna till. Idag var vi till och med ute och åkte pulka med Nico en stund.

Det känns som om vår tillvaro under mycket lång tid varit fylld av ångest, till största delen av det ekonomiska slaget. Det ena bakslaget efter det andra. Den senaste tiden har det varit så man kämpat sig fram på knäna i ångestgyttja. Orken har sinat och ja, ni vet kanske hur det kan vara ibland. När man bara inte ser ett slut på eländet.

 

Men idag känns det som om det vi kom till en vändpunkt. Ett glädjande besked, ett förlösande besked, och vi kunde äntligen, äntligen andas ut. Plötsligt känns allt lättare och luften renare. Inte ens min feber och andningshämmande fökylning kan stoppa denna underbara känsla. Vi vågar titta framåt. Planera. Leva och drömma.

 

Just nu känner jag bara en stor kärlek. En kärlek till min son, min man, min mamma, min pappa och min bror. De som får mig att kämpa och som jag kämpar för. Stjärnorna på min himmel.

Efter ett läkarbesök på vårdcentralen med Nico igår som inleddes sådär helt underbart med ett febrigt trött barn som ligger på golvet i väntrummet och gallskriker i en halvtimma medan resten av vårdcentralens besökare stirrar på en (försökte ha en "han är faktiskt jättesjuk och kan inte hjälpa det här"-min men vet inte om jag lyckades) så fick vi veta att lungorna lät bra men att han hade öroninflammation och ögoninflammation. Han fick antibiotika och hostmedicin (som ruinerade oss totalt).

 

Medicinen tycks hjälpa för idag har han stor del av tiden varit pigg som bara den. Dock något instabil. Hoppande och skrattande varvat med att falla ihop på golvet i en skrikande hög eftersom filmen han såg på tog slut och liknande. Eftersom både jag och Hampus smittats och mår urk så har det varit sådär kul kan man ju sammanfatta det hela. Ni utan barn, ni fattar inte vilken jävla LYX det är att få ligga i sängen och vila när man är sjuk!!! Här slutar varje försök till vila med antingen högljudd gråt och skrik eller med ett barn som försöker bända upp dina ögonlock med våld alternativt trycker in ett snorigt finger i din mun och asgarvar.

 

Dagen slutade med skratt och bus i alla fall. Han tog snällt sina mediciner och hoppade i säng. Nu önskar jag fan att det fanns högre makter att be till för då hade jag bett om att  få sova i natt och inte få besök efter enbart en timmas sömn av ett litet barn som breder ut sig, hostar en i örat och sparkar en

Idag är jag hemma från jobbet igen. Själv mår jag sådär med halsont och allmän sjukdomskänsla (som kan bero på i princip helt utebliven sömn) men den som är sjukast är Nico.

Började i torsdags med att han var väldigt gnällig och vi på kvällen upptäckte att han hade 39 graders feber och eksem över hela kroppen. Så han fick vara hemma på fredagen. På fredag på dagen verkade han pigg men lite snuvig och gnällig. På kvällen kom febern tillbaka och han började hosta en hel del.

Under helgen har febern legat på runt 39 stor del av tiden och hans hosta har blivit värre och värre, främst på natten. Sedan igår ser det även ut som om han har begynnande ögoninflammation i båda ögonen. Han är ledsen stor del av tiden och kan få utbrott då han gråter helt hysteriskt jättelänge och då han inte blir lugn förrän man gett honom smärtstillande så verkar det som om om han har ont.

 

I natt fick jag knappt sovit alls då vi lät honom sova hos oss och han legat och smågråtit i sömnen och hostat så att han kräks. Nu på morgonen har han haft 39 graders feber igen och vi har tid till vårdcentralen senare idag för att kolla både lungor och öron och få medicin som kan stilla hostan.

 

Idag har jag och maken faktiskt varit ganska, ganska mycket, duktiga. Eftersom värdering skall ske på huset tänkte vi att det kunde vara trevligt om man kunde se alla ytor.. som t.ex. källare och garage som för närvarande fungerat som "här ställer vi allt vi inte vet vad vi skall göra med sålänge".

 

Idag lämnade vi därför Nico hos sin morfar. Där han hade jättekul och enligt upplysning passade att bajsa två gånger. Under tiden så tog vi och rensade, bar, flyttade och grejade. Nu kan man komma in överallt och det ser prydligt (nåja) ut. Sabbade barnvagnen dock. Tappade ut massa målarfärg i den. Så tur att han ändå slutat använda den. Var lite ångest ändå.

 

När vi var klara  kände vi  oss ledbrutna, helt slut men nöjda över oss själva.

Nu väntar jag bara på att sonen skall somna så vi kan spela StarTrek-monopol med lillebror.

Lady Dahmer skrev nyligen ett inlägg om hur kvinnor dras till män med farlig (=kåt?) blick. Hon tog bland annat upp Drogo ur Game of Thrones som många kvinnors våta dröm.

 

Sitter och är midnattsfilosofisk. Borde sova.

Skrivit lite på min uppsats under kvällen. Insåg att om jag kunde skriva skönlitteratur i samma takt som jag kan skriva en uppsats så skulle jag kunna författa en hel roman på 20 dagar. Varför gör jag inte det?

 

Har funderat mycket på det. Om jag är rädd för att bli bedömd. Om jag helt enkelt saknar förmågan till att behålla greppet om en och samma historia under en längre tid. Om det beror på att jag tröttnar på mina egna historier eller inser att det jag skulle kunna skriva inte är samma sak som det jag vill kunna skriva. Om det är vanlig prestationsångest som hindrar mig. Känslan av att vad jag än skriver så kan någon annan skriva det bättre, eller redan har gjort så.

 

Jag skrev på ett annat sätt förr. Då flöt orden ut över pappret och levde sitt eget liv. De ville inte vara text i vanliga meningar utan dansande poesi. Jag lekte med orden, de lekte med mig. Det var då på den tiden då jag var en del av overkligheten. Då jag kände mig lite utanför allting.

Nu är allt annorlunda. Nu finns det älskade ankare som håller mig på plats. Tvingar mig att vara här och nu. Jag är samma, men en annan. Det är svårare då. Att skriva. Meningarna liksom landar platt som tunga klumpar på pappret. Realism. Men jag är ingen realistisk människa. Tror jag.

 

Kanske skulle jag bara sätta igång. Inte tänka alls utan bara skriva. Få ner alla de där historierna som bor i mig. Strunta i om de är bra eller dåliga.

Ibland tänker jag att nu, nu gör jag det. Nu skiter jag i att plugga mer utan ägnar den tiden åt att skriva.

 

Det är så svårt bara. När hela ens inre är fyllt av oberättade berättelser som slåss om att få komma ut samtidigt som andra skapas oavbrutet hela tiden.