Andas ut
Det känns som om vår tillvaro under mycket lång tid varit fylld av ångest, till största delen av det ekonomiska slaget. Det ena bakslaget efter det andra. Den senaste tiden har det varit så man kämpat sig fram på knäna i ångestgyttja. Orken har sinat och ja, ni vet kanske hur det kan vara ibland. När man bara inte ser ett slut på eländet.
Men idag känns det som om det vi kom till en vändpunkt. Ett glädjande besked, ett förlösande besked, och vi kunde äntligen, äntligen andas ut. Plötsligt känns allt lättare och luften renare. Inte ens min feber och andningshämmande fökylning kan stoppa denna underbara känsla. Vi vågar titta framåt. Planera. Leva och drömma.
Just nu känner jag bara en stor kärlek. En kärlek till min son, min man, min mamma, min pappa och min bror. De som får mig att kämpa och som jag kämpar för. Stjärnorna på min himmel.
