Knyttet - kort men tjock

Efter att ha slitit och grejat i mer än två veckor är det nästan helt klart nu. Någon taklist här och var och lite småpill kvar bara. Snart kan man andas ut och slappna tills man kommer på nästa projekt.

 

Lite av det som hänt är att vi inrett ett rum åt ett framtida fosterbarn (bara lister som skall upp och tv som skall köpas).

 

Jag har haft en stressig dag på jobbet och efter det var det vårfest på dagis. Nu är jag helt slut, och imorgon har jag möten heela dagen på jobbet och när jag kommer hem måste jag ta tag i alla räkningar. Torsdag och fredag skall vi inte ens tala om. Längtar tills lördag och att bara få andas ut lite.

 

Har så mycket jobbiga tankar och känslor just nu så vet inte riktigt vad jag skall göra med mig själv. Efter denna veckan är det nog bara två veckor kvar tills jag har en vecka semester. Då hoppas jag få möjlighet att bara andas lite. Även om jag gjort en milslång lista på saker jag vill hinna med den veckan inkluderande grävane av jord, målning av ytterväggar, bärandes av sten, plantering av smultron och lite annat.... och Astrid Lindgrens värld... Nu känns en vecka lite kort. Dock arbetar jag bara tre veckor efter det innan jag har semester igen tror jag.

 

Sova sova säng säng säng

Har man inget annat man känner för att skriva om så kan man ju alltid lista de vidrigaste dofterna man vet... ej i inbördes ordning...

 

Kattpiss
Ingen större överraskning kanske... En odör de flesta av oss inte uppskattar.

 

Kanske är det hela pelargonen, men jag tänker mest på den doft man får på händerna om man tar på bladen. Vissa hävdar att det luktar lite citrus - WTF säger jag.. det luktar apa (inget illa ment mot apor)

 

Inte egentligen om jag känner lukten av en riktig persika, men kemiskt framställd persikodoft. Mardrömmen är när man beställt på Tradera och får hem något som tvättats med persikodoftande sköljsmedel. Går direkt i tvätten. Dejtade en snubbe en gång som hade persikotvål hemma. Han fick omedelbart byta ut den då jag nästan kräktes när jag kände lukten.

 

Också något som de flesta nog instämmer i.

 

Ja jag menar alltså den lukt som uppstår i luften när man står bredvid någon som just nyst rejält.

 

Äh nu orkar jag inte mer. Håll till godo. Nu skall jag se på Supernatural och sova.

Det har säkert ineträffat under dessa 35 år att det regnade någon gång den 23 maj, men jag kan då inte minnas det. I mitt minne är det alltid sol på min födelsedag och så även idag. För mig är 23 maj vårens första riktiga dag.

 

Haft en härlig dag som inleddes med sovmorgon (en sovmorgon som hade njutits av ännu mer om jag inte varit halvvaken efter att makens mobil hade ett alarm ställt på kl 4 på natten av misstag). Sedan gick jag upp och städade det sista och bakade medan maken klippte gräs.

 

Vi 14 kom mina föräldrar och min bror och fikade. Jag fick en skitcool byst med hunhuvud (ok det låter mer skumt än coolt men det ÄR cool) av brorsan och av mina föräldrar, mina morföräldrar och min moster fick jag fyra nya köksstolar som jag hade önskat mig. Har hunnit sätta ihop två och de är så snygga och bekväma - väldigt nöjd! Fick presentkort på IKEA av mammas moster också så skall shoppa loss lite mer i veckan.

 

Vid 15 kom några av killarna och två av personalen från mitt jobb och fick tårta. Var mycket kul att ha dem på besök och Nico var överlycklig då en av killarna satt och lekte med honom hur länge som helst. Är så härligt att se att vissa av de killar som alltid verkar lite aviga och har svårt att anpassa sig plötsligt kan leva upp i kontakten med barn. Nico var lite ledsen när de var tvungen att gå och frågade om inte den killen kunde bo hos oss :) Gulle.

 

 

Sedan körde maken och köpte thaimat till mig och efter det har jag mest slappat. Väldigt nöjd med dagen och imorgon skall vi ta tag i det sista rummet i huset (det rum som just nu agerar förvaringsutrymme). Kommer bli härligt när allt är klart. Undrar va jag skall hitta på för projekt då :P

Mina plus denna veckan tilldelar jag:

 

Sia - Big girls cry   Jag har lyssnat på den låten typ tusen gånger de senaste dagarna. Älskar den. Överlag tycker jag om Sia då det känns som om hon inte bara skapar musik utan konst på så många plan genom att använda både musiken i form av melodier som bryter av från den vanliga standardmallen, texter som förmedlar något (både personligt och övergripande) och en säregen röst samt i hennes videos där hon genom dans (inte hennes egen) berättar en historia. Underbart. (och till er som kanske är bland dem som kritiserar hennes video till Elastic Heart och anser att den gränsar på pedofili så kan jag bara säga att jag inte alls tolkar den sexuell utan mer som ett far-dotter-förhållande.)

 

Mitt jobb   Har trivts väldigt bra på mitt jobb det senaste och har känt att jag förutom att jag har roligt och har ett givande utbyte med killarna som bor där och personalen, så har jag också lärt mig mycket och utvecklats både i min professionella roll men också som person. Dessutom var det personalfest igår men underbar mat och roliga samtal.

 

Blöjfritt  På egen begäran så har sonen nu inte blöjor på natten heller och inte en enda olycka har skett sedan vi började testa utan. Han har blivit så stor! Och han är så duktig på så många plan. En underbar liten individ.

 

Imorgon fyller jag år    Och det är ju alltid trevligt :)

 

 

Mina minus denna veckan tillfaller:

 

Att maken var i London i en vecka   Var tomt och ensamt.

 Law and order och inte serien i sig för den älskar jag - utan det faktum att sista avsnittet för säsongen just gick och jag kommer sakna den! Jag hoppas verkligen de gör minst tio säsonger till. Olivia Benson rules.

Sedan kan vi passa på att berätta att

Veckans smartaste inköp var två papperskorgar som nu står på varsin sida av vår säng så jag slipper belamra fönsterbrädan med skräp som jag alltid gjorde innan.

Veckans spontanköp (inte alltid helt genomtänkt) inkluderar bland annat Snö of Sweden smycken, bubblebars och tvål från Lush och en keps med texten Geek.

 

Nästa vecka är en fullspäckad vecka med möten eller liknande nästan varje eftermiddag efter jobbet. En del av dem vill jag inte berätta om nu men bland annat är det vårfest på förskolan,  möte med habiliteringen och socialtjänsten skall komma och dela med sig av vår sammanfattning i fosterhemsutredningen. Skall bli spännande.

 

 

 

 

 

Min födelsedag

Maken for till London i en vecka. Innan han gjorde det så hann vi flytta ut alla möbler från vårt sovrum och sonens rum och ställa allt i en stor röra i vardagsrum och kök och lägga in nytt golv i det som tidigare var sonens rum, men som nu är vårt sovrum. Så när han for var hemmet i kaos.

 

Men när han kom hem.... vad överraskad han blev. Trots initial magsjuka så lyckades jag med enorm och tacksamt mottagen hjälp från mamma, pappa och brorsan möblera  i ordning, städa och pynta så det såg finare ut än det någonsin gjort. Jag lärde mig lite om mig själv på vägen... som att jag fan kan om jag verkligen ger mig den på det, till och med då det handlar om att bemästra ångestframkallande kaos, och att nästan vilken möbel som helst kan förflyttas med hjälp av en handduk.

 

Här kommer lite smakprov från huset... alla bilder tagna i mörker med blixt. Tänd ljuset, sa maken .... men det gjorde jag inte.

 

Man kan välja fritt bland ovanstående titlar eller kanske se det som två kapitel i samma inlägg.

 

Kommer eventuellt få fatta mig kort då min dator gör skumma ljud.

 

Om vi börjar med Sagan om mitt bristande immunförsvar så har jag sällan varit sjuk så ofta som jag varit sedan i höstas och fram tills nu. Innan dess kan jag inte ens minnas då jag hade magsjuka sist medan det nu känns som vardag att plötsligt kaskadkräkas en natt för att sedan må lite illa i några dagar. Förkyld har jag varit nästan non stop sedan i höstas med några friska dagar här och var. Börjar vara lite tröttsamt. Jag hade nu såå sett fram emot min fyra dagars ledighet och allt jag skulle hinna med, och så inleder jag den med att superspy natten till torsdagen, må jätteilla hela torsdag och stor del av fredag för att nu idag bli förkyld. WTF.

 

I alla fall så är det tur att jag har människor runt mig som kan hjälpa. Maken la golv i nya sovrummet (sonens gamla rum) på ett kick. Pappa hjälpte oss flytta möbler och vips hann vi få nytt sovrum igår. Idag for maken iväg för att jobba utomlands i fem dagar (gaaahh.. har nog inte varit ifrån honom så länge sedan vi träffades så känns... jobbigt), så jag satte igång med projekt "få allt på plats igen" då hela huset (och då menar jag hela huset) var belamrat med grejer och tack och lov kom mamma till min räddning.

 

Nu skall jag bara ta det lugnt då sonen somnat. Knapra lite chips och passa på att breda ut mig i sängen

Kikar in här igen i förbifarten... Har nu två-tre veckor framför mig som känns verkligen fullspäckade med jobb, möten, läkarbesök, stuff hemma och så vidare. Knappt tid att andas. Och saker tar alltid längre tid än man tror. Idag skulle jag lite snabbt och lätt arrangera om och damma min böcker då vi gjort om på kontoret och flyttat bokhyllorna. Höll på i två timmar och är knappt halvägs klar...

Kunde ha underlättat om vi hade hängt plast för bokhyllorna då vi bytte fönster i det rummet så att det inte var en centimeter byggdamm över och bakom alla böcker.... (ja, ni som vet hur länge sedan vi bytte fönster.. ja det var SÅ länge sedan jag dammade sist..haha).

 

Så förutom att arrangera om böcker sysslar jag efter jobbet med att måla om allehanda möbler och inredning hemma. Flyttar om saker och ting. Planerar. Gör listor till maken på allt han måste göra. Planerar inköp och sådant.

 

Imorgon skall jag börja packa ner alla sonens saker då vi skall byta rum med honom och det skall målas väggar och bytas golv därinne. Han har inte lite saker den ungen så kommer bli kämpigt. Sedan har vi två och en halv dag på oss att måla väggar, byta golv och flytta möbler för sedan åker maken till London i nästan en vecka. Tjohej.

 

Den tid jag har över på dagarna ägnas åt mina nya besattheter, vilket är:

1. Att buda på auktioner på Tradera med Snö of Sweden smycken. Insåg plötsligt att jag älskar dem och bara måste ha. (Lite Baglady- och Pilgrimsmycken kom med i farten också).

 

2. Leta Carpati-skänkar på Bocket. Visade sig att jag även hade en extrem kärlek till Carpatimöbler.

 

3. Se Jordskott med maken. Bara två avsnitt kvar vilket jag är lite ledsen över. Den hade en sådan härlig Twin peaks-känsla.

 

4. Marvelfilmer. Såg just nya Avengers på bio och hamnade åter i mtt "Jag ÄLSKAR Marvel"- tillstånd. Kommer säkerligen ägna ett inlägg åt den filmen snart

 

Stog också idag i affären framför en display med hårfärg och var ytterst nära att köpa färg och färga mitt hår neonrosa.... Synd att man inte är tio år yngre och kan komma undan med sådant lite lättare.

 

Annars finns det inte så mycket spännande att berätta. Umgås ju såklart med sonen också och får ta del av hans nya besattheter (vi är sådana i min släkt.. vi skaffar tillfälliga besattheter) som är barnprogrammet Labyrint, Bolibompadraken, Alex hittar Hobbyn, Servettmannen och Alvin och gänget. Fast Nico tror att programmet heter Alex hittar Robin, och tycks inte alls reflektera över det underliga i att Alex aldrig hittar Robin och inte verkar anstränga sig det minsta för att leta efter honom.

Det sista han gjorde innan han somnade idag var också att förklara att om man har en glad tröja så slåss man inte men om man har en arg tröja så slåss man, så om han har på sig sin tröja med en grävling (som tydligen ser arg ut) på sig imorgon så måste han slåss.... Så bäst att han inte har på sig den då kanske...

 

Oh well.. nu skall jag strax sova...

Vissa människor gillar att resa och se världen. För dem är det viktiga att se så många platser som möjligt, nya miljöer, annan natur, andra slags människor och kulturer.

Tanken på att resa tilltalar mig. Planeringen, drömmarna, men inte själva resandet i sig. Det gör mig bara stressad och orolig. För mig är hemma verkligen alltid bäst.

 

Kanske är hemmet så viktigt för mig då jag alltid känt mig så vilsen i världen. Alltid sökt efter samma trygga känsla som man hade då man som barn vaknade upp och hörde ljudet av sina föräldrar i köket, doften av kaffe, ljuset som smög sig in under rullgardinen.

Efter att jag flyttat hemifrån kände jag alltid igen mig i de där diktraderna "Vill gå hem - men har inget hem". Vad jag än gjorde så var det aldrig hemma. Hemma var förlorat.

 

Tills vi köpte detta huset. Tillbaka nästan där jag startade men jag antar att det är här som är mitt hemma och det är detta som är den enda platsen som jag riktigt kan andas på. Så därför spenderar jag hellre mina pengar på att här skapa min perfekta oas, mitt livsrum, istället för att se resten av världen. För jag har alltid vetat, att  för att må bra så  måste jag göra min värld så liten som möjligt.

 

Godnatt min värld. Nu skall jag sova.

Mina minnen, min bild av farmor, håller jag för mig själv. De är mina.

 

Känner en diffus sorg och funderar över det ogripbara att det liv vi har bara är till låns. Om vår betydelse i denna värld definieras av hur många tårar som fälls vid vår bortgång så skäms jag över att jag inte gråter mer, men för varje förlust så känns det stummare inombords.

Varför är det så?

 

Är det att ju äldre vi blir desto mer vana blir vi vid att människor försvinner så vi reagerar inte längre likadant? Att det som för den unge är att kastas in i ett hål av kaos där själva meningen med vår existens ifrågasätts, för den äldre är en punkt i slutet av en mening. En mening som hade betydelse och en punkt som sätts i en stillsam sorg, men än dock en punkt.

Eller är det så att det mänskliga hjärtat har en gräns för hur många gånger det vill stirra in i den avgrund som den absoluta bekäftelsen av vår förlust innebär? Att det är en ångestfylld påminnelse om vår egen dödlighet som vi snabbt vänder bort blicken från? Att när någon lämnar denna värld så lämnar de en dörr på glänt - en dörr till ett ingenting som skrämmer oss så innerligt att vi inte låter vår medvetande ta in det som skett mer än på ytan?

 

Jag vet bara att jag känner mig tom samtidigt som något där inuti snyftar. Jag tror det är det där barnet. Barnet som växte upp med hela sin släkt omkring sig. Trygg i en värld av välkända välmenande ansikten. Ett barn som ville och trodde att världen aldrig skulle förändras. Som sedan såg hur tiden rev hennes slott sten för sten.

Ibland vill jag gå längs de där välkända vägarna som nu alltmer befolkas av okända människor och skrika: Det här var min värld! Min!

För de är inkräktare i mina minnen och de borde inte vara där. Husen borde stå tomma, bevarade som de en gång var, som en påminnelse om en fantastisk barndom som tog slut.

 

Tiden...

 

Bild 1: Barn som visar hur stark han är när han hjälper sin mamma i trädgården

 

Bild 2: Barn som stolt visar att han bakat

 

Bild 3: Busigt barn och mamma med jättehaka

 

Bild 4: Barn som lagar "thai-mat" och har målat en spindel på näsan (man skall akta sig för att säga att det ser ut som smuts fick jag erfara)

Vi är nu mitt inne i en utredning för att bli familjehem åt en ensamkommande tonårspojke. En spännande process.

 

Eftersom jag vet att många tycker att det är underligt, nästan opassande, att bli familjehem när man har ett eget litet barn (med speciella behov), och då vi funderat mycket över det så ville jag skriva lite om våra tankar i denna process.

 

Både jag och maken har varit eniga från start att vi någon gång skulle bli familjehem. Det var något vi brinner starkt för av olika skäl. Vi har dock väntat och tänkt att det är bättre när Nico blir större. 

När jag började arbeta med ensamkommande barn och insåg det enorma behovet av familjehem så började vi dock tänka om. Det kändes på något sätt inte försvarbart att sitta här med bra ekonomi, ett rum ledigt och bara vänta.

 

Vi diskuterade mycket hur det skulle kunna påverka Nico. Vikten av att det är rätt person man tar emot. Hur han skulle kunna reagera om det blir fel i relationen med den som flyttar in. Känslorna som kan komma vi en eventuell separation. Vi spaltade noga upp de önskemål och krav vi var tvugna att ha för Nicos skull gällande en placering hos oss. Vill inte gå in på en del detaljer men vi kände i alla fall att en tonåring var bättre än ett yngre barn då de inte konkurrerar om samma typ av uppmärksamhet och inte skapar samma typ av relation som med en jämnårig. Dessutom att alla hälsokontroller etc skulle vara gjorda.

 

För de fördelar vi kunde se med att bli familjehem nu var att Nico, som är en social kille, skulle få en person till i sin närhet att umgås med och lära av samtidigt som han lär sig att det är viktigt att dela med sig av det man har och hjälpa andra. Han skulle också få möjligheten att växa upp med någon från en annan kultur nära och lära sig att det är mycket liten skillnad mellan "vi" och "dom", och förhoppningsvis inte se ett "dom" bara för att han ser en annan hudfärg eller en annan religion.

 

Vi hoppas att detta skall bli bra, och det är mycket spännande.

3. Mitt nya linne från Halens.

 

Ja mer än så tänker jag inte säga då jag inte vill att de skall ta slut innan jag hinner beställa fler...mohahaha

 

2. Snackbars från GetRaw

Jag spenderade ju några veckor med att se igenom alla asvnitt av Law & Order - SVU, och jag är väldigt förtjust i den serien. Den tacklar många viktiga ämnen och de försöker belysa saker ur olika vinklar (även om jag ärligt får säga att jag ibland kan känna att de inte riktigt får till det när det kommer till vissa ämnen). Den har ju gått i 16 säsonger så den har ju sina ups and downs, men överlag är den sevärd och jag älskar Olivia Benson. Från starten var hon den kvinnliga delen av den duo som serien främst kretsade kring, men nu är hon mer seriens huvudkaraktär. En stark och självständig sådan men som ändå inte maskuliniserats. 

 

Så när jag hade sett klart den serien visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med mitt liv innan jag insåg att jag aldrig sett The L word, så det är nu mitt nya projekt.

 

Förutom att spenderade tid med att se serier och film så sysslar jag med den oändliga uppgiften "röja i mitt hus", planerar inför agar och veckor framöver så att allt som skall göras blir gjort (livspusslet, eller vad kallas det), gör långa shoppinglistor på saker jag vill köpa and so on.

 

Jag funderar även på att ha en loppis för att bli av med alla mina pinaler som jag har liggande men inte längre vill ha. Skall bara försöka få alla dessa pinaler att samlas på ett ställe då det blir så mycket lättare att organisera saker då.

 

Nu skall jag strax avsluta dagen med att se GoT med maken och se fram emot att jag skall få sovmorgon imorgon (yeah right... Nico kommer kräva att jag går upp trots att det är makens morgon).