Knyttet - kort men tjock

Ja, nu menar jag inte en fest med fantasy tema, utan en fantasifest som jag piffat till genom att använda ett ord på utländska (english). Nördig/töntig/konstig som jag är brukar jag nämligen roa mig med att göra listor i mitt huvud på "kända" personer som jag skulle vilja bjuda på partaj... eller bara få möjligheten att konversera med.

Idag tänkte jag dela med mig av min senaste lista som helt och hållet är personer från YouTube... Ja jag är lite efter och har precis nyligen helt snöat in på YouTube-kanaler.

Har i och med detta också, ännu mer, insett att jag går igång på människor med hjärna. Visa mig klipp med snygga hunkar och jag rycker på axlarna, men visa mig brains och jag blir helt till mig av lycka.

I alla fall tänkte jag att min lilla lista både kan ge tips om vad man kan se på nätet (även om en hel del är saker jag tipsat om förr) men också ge en inblick i vad jag är för typ av person (spännande va??).

 

Ge mig gärna tips på bra kanaler inom samma/närliggande områden om ni har några!

 

Let us begin...

 

Första gästen blir Emily Graslie från The Brain Scoop. Hon är så härligt nördig och naturlig och man blir glad av att se hennes lycka när hon får berätta om obduktioner, kadaver och museum.

 

Gäst två blir även det en kvinna, nämligen Kim Horcher från Nerd Alert. (Jag är mindre smart för jag försökte precis få bort en fluga från skärmen genom att använda muspekarpilen...)

 

Sedan blir det Hank Green från Scishow, som jag tipsade om tidigare idag. Han är smart, pratar supersnabbt och får vetenskap att vara kul. Han gör även en del kul avsnitt tillsammans med Emily från The Brain Scoop, och har en bror som också gjort en del roliga och intressanta program.

En annan kul gäst att ha hade varit Destin från Smarter Every Day. Förutom att hans program är intressant och lärorikt så verkar han så glad och trevlig.

 

Vsauce har ju tre olika kanaler, som jag ser på, men av programledarna hade jag främst velat träffa Michael Stevens som också är sådan som får kunskap att bli roligt och alltid har spännande ämnen. Dock får Kevin också komma för han är så gött kufisk i sin mössa.

 

Därefter två kvinnliga gäster som också nämnts tidigare på bloggen. Anita Sarkeesian från Feminist Frequency. Både nördigt och feministiskt, helst fantastiskt. Och så Lindsey Ellis, mer känd som Nostalgia Chick. (om länker förvirrar så delar Nostalgia Chick kanal med några andra).

 

Bästa nyhetskanalen som finns, enligt mig, är The Young Turks och av programledarna hade jag gärna bjudit in Ana Kasparian och John Iadarola (såå bra). Cenk Uygur som startat kanalen är också bra och har mycket vettiga åsikter men vet inte om jag bjuder in honom... Han kan vara lite gubbsjuk ibland...

 

Vill gärna ha med någon ateistvloggare i gänget, även om många av de andra också är ateister, så tar med ZOMGitsCriss Christina Rad, även om det nu var ett bra tag sedan hon publicerade något nytt på nätet. Tyvärr är många av de stora ateistvloggarna på YouTube också uttalat anti-feministiska och vill därför icke ha med dem på mitt party.

 

Laci Green som alltid superglatt och entusiastiskt pratar om sex får såklart komma. Och likaså Rantasmo (vars verkliga namn jag ej känner till) som vloggar om homosexualitet inom populärkultur.

 

Två till gäster sedan får det räcka... Nu har jag ju fan spenderat hela kvällen med denna lista så kolla in klippen! De sista två är härliga nördiga Adam Savage (från Mythbusters) som har kanalen Tested samt Dave Rubin från The Rubin Report.

 

Eller förresten, jag har just hittat en ny kanal - Geek and Sundry - som jag inte hunnit kolla in än.. men en av programledarna är... Wil Wheaton! - och liksom... det är Wil Wheaton... Han måste ju få komma :)

Hampus var tveksam till Wil men vi sa att han kan få sitta i ett hörn som en maskot i alla fall :)

Så, ha en kul lördag genom att kolla in alla dessa och passa på att lära er massor av saker :)

Nu är det bara typ en månad kvar till årets höjdpunkt... Det jag ser fram emot hela året. Om religiösa känner sådär helig salighet när de går in i en kyrka så känner jag ungefär samma sak när jag vandrar in genom portarna till detta event.

Jag pratar såklart om Bokmässan <3

 

Hoppas få råd och möjlighet att besöka den även detta år. Minns inte ens när jag missade det senast. Eller var jag där när Nico var nyfödd? Jag tror fan det.

 

Fast vi bara haft en "tråkig hemmadag" så tror jag att Nico hade riktigt kul. Inte nog med att han fick hjälpa sin pappa att bygga, vilket han var mycket stolt över, utan han fick också till sin stora glädje (och förvåning) ta en pensel och måla han också medan jag målade panel.

Han målade lite över allt, inklusive sig själv, trots att han försökte vara försiktig och bara måla på torkställningen.

 

I övrigt har vi dansat, sett på Mamma Mu och My Little Pony och handlat. En i vuxna mått mätt en inte helt spännande dag kanske, men i Nicos ögon helt ok tror jag.

 

Nu vill jag ha mat och sova. Har så ont i mina axlar och min nacke efter att ha målat att jag mår illa.

 

Någon i en internetgrupp jag är medlem i ställde frågan om vi andra tror att det finns spöken... Ja det fanns ju en bakgrund till frågan men den är inte relevant och dessutom har jag inte rätt att fritt dela med mig av detta så den får ni klara er utan. I alla fall fick det mig att fundera då det uppenbarligen finns en hel del där ute som tror på spöken, "övernaturliga" saker och anser att de själva upplevt oförklarliga saker.

 

Jag tror alltså inte på spöken. Jag tror ju inte heller på Gud, liv efter döden och annat som inte vetenskapligen kan bevisas. När man är död är man död (även om det vore nice om det inte var så) och därför tror jag inte heller att man spökar runt. 

 

Vad gäller "det övernaturliga" i allmänhet så tror jag att vissa av de fenomen man räknar till detta kanske är helt naturliga bara det att vetenskapen ännu inte lyckats förklara det (behöver ju inte vara magiskt för det liksom) eller att just personen som är med om upplevelsen inte kan förklara det medan en hel drös andra kanske har massor av logiska förklaringar. 

Framför allt när det kommer till spöken och underliga upplevelser så tror jag att det handlar om att vi har en helt fantastisk hjärna. Ibland tror jag visserligen att det rör sig om ledsna eller trötta personen vars hjärna på grund av utmattning eller chock förlorar förmågan att skilja mellan dröm och verklighet och att man därför ser någon man förlorat. Saknas personlig anknytning till det man ser tror jag nog dock att det oftast handlar om hjärnans fantastiska förmåga att "fill in the blanks"... att ersätta tomrum/det okända med något man känner igen. En skugga eller något som passerar för snabbt förbi för att vi skall kunna uppfatta det ersätts i hjärnan av något som den anser kunna passa in... som en mänsklig figur. 

 

Klippet nedan illustrerar lite hur hjärnan fungerar och hur den kan luras. Väldigt intressant. AsapSCIENCE som gjort klippet är förresten ännu en av mina absoluta favoriter på YouTube. Finns massor av intressanta klipp med samma upplägg som illustrerar olika saker på ett kvickt och lättbegripligt sätt.

 

I natt sov jag noll. Jag undrar om Mr Byggubbe inser hur allt detta strul knäcker mig på alla sätt och att jag inte sovit alls sedan detta började... Meeeen, det var inte så att jag skulle dyka upp och gnälla igen. Ville bara erbjuda en förklaring till att jag sitter och leker med datorn medan maken tillsammans med överlycklig son bygger ("Bygga!" sa han med ett leende som lyste upp hela världen). Me = trött.

 

I alla fall har jag kollat in klipp av en ny YouTube-favorit som jag ville dela med mig av.. och när jag gör det tänkte jag också passa på att dela med mig av andra tips på coola och lärorika YouTube-kanaler.

 

Nya favoriten är Nostalgia Chick, som analyserar gamla och nya filmer och populärkulturfenomen.

 

 

Om man tycker om att lära sig saker så måste man också kolla in Emily på The Brain Scoop, världens härligaste nördiga tjej. Tyvärr kunde man inte bädda in klippet så ni får klicka här. 

 

Scishow är också en klar favorit där man kan lära sig både nyttiga och onyttiga saker. Han kan dessutom prata ohyggligt fort - imponerande.

 

 

Vill dock poängtera att jag inte sett ALLA avsnitt på dessa kanaler så kan vara så att någon av dem i något, eller flera, avsnitt säger saker som jag inte håller med om... 

 

Nu skall jag också försöka göra lite nytta.... typ... kanske...

En sak som stör mig, antagligen både för att jag själv har en diagnos inom autismspektrat (autismliknande tillstånd) och för att min son utreds för det hela, är att många människor tycks ha en något felaktig uppfattning kring detta med personer med autism och deras förmåga till empati. Eller främst är det kanske att man har en felaktig uppfattning kring vad empati är.

 

Empati är alltså förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Detta innebär alltså att människor med diagnoser inom autismspektrat, beroende på typ och svårighetsgrad, ofta har varierande problem med att dels identifiera andra människors känslotillstånd. De kanske t.ex. har svårt att se på ansiktsuttrycket vad det är för känsla som den andra personer känner eller kan ha svårt att sätta samman en känsla med en viss händelse - att även om den med autism själv blir ledsen om denne ramlar med cykeln kanske denne inte automatiskt tänker att någon annan blir ledsen om den personen faller med sin cykel.

Detta är för övrigt inget som ingår i min egen problematik.

 

Dels handlar det om att det kan finnas brister inom det som kallas affektiv empati. Det innebär att den med autism kanske inte påverkas känslomässigt i samma utsträckning som andra av andra människors känslor. De känner inte vada ndra känner, blir inte ledsen av att någon annan är ledsen. Detta är något som finns med till viss del i min egen "problematik".. dock ser jag det inte som ett problem. Jag kan i många lägen tycka att det är en fördel att jag t.ex. inte riskerar att brista ut i gråt om någon i mitt arbete berättar om något hemkt de upplevt.

 

MEN... och nu kommer vi till det jag anser vara den stora missuppfattning... i många fall (i mitt fall bland annat, och jag tror att det gäller för de flesta) det innebär INTE att man inte bryr sig omvad andra känner eller att man inte bryr sig om hur de mår. Det har liksom inget samband. Man är ingen psykopat.

Jag bryr mig väldigt mycket om hur andra mår, vill att andra skall må bra och tar stor hänsyn till vad andra kan tänkas känna. I många fall kan för övrigt människor med autism träna in att kunna identifiera andras känslotillstånd bättre.

 

Så sammanfattningsvis kan man säga att det är rent felaktigt att personer med autism skulle vara i det närmaste känslokalla, även om de inte alltid upplever känslor på samma sätt som andra.

För att ta min son som exempel, även om han inte är utredd eller har diagnos eller så, så har han ju inga problem med att känna alla känslor som finns. Han är ledsen, glad, arg och så vidare. Han kan dock ha svårt att veta vad jag känner (även om jag gråter) utan då måste jag förklara för det för honom. Han tröstar inte heller spciellt ofta om man är ledsen utan reagerar mer med obehag. Dock bryr han sig ju om hur jag mår, han är omtänktsam och vill göra mig glad. (Viktigt att ta i beaktande här också att han bara är tre år och inte känslomässigt färdigutvecklad).

 

Så hela inlägget bottnar alltså i att jag ogillar att man säger att människor med autism saknar empati för då tolkar folk det som att de inte bryr sig och inte känner.

Såå söta tillsammans :) Och rätt stor igenkänningsfaktor på en hel del av kyssarna.. haha... keps-kyssen och gäsp-kyssen.. haha.

 

Jag är kanske för gammal för att lyssna på Mileys musik? I alla fall gillar jag hennes senaste låt, och älskar videon.

Nu vet jag att det snackats en hel del om det är så att hon använder WoC som rekvisita och hon har anklagats för rasism och så vidare... jag uppfattar det inte så dock men tänker inte fördjupa mig i ämnet då jag vet för lite, samt inte är afroamerikan och därför saknar tolkningsföreträde.

 

Bortsett från detta så gillar jag dock Miley. Hon går sin egen väg och försöker slå sig fri från stämpeln som snuttig Disneyflicka. Hon tar i rejält, men det behövs kanske. Sedan tycker jag det är härligt att hon vågar bejaka sin sexualitet med sig själv och ingen man i fokus. Vissa kallar henne osmaklig, äcklig osv. när hon viftar med tungar, juckar, klär sig i underkläder och så vidare... men varför inte? Hennes eget val. Och hon gör det på ett självbejakande sätt. Dessutom har män gjort samma sak i tid och evighet på scen utan att kallas något annat än... män.

 

(Läs mer om Miley på BLEKK:s blogg)

(för lat för att länka just nu men googla Hej Blekk latmaskar)

 

Detta är ett inlägg jag funderat på länge men som inte blivit av då jag inte haft tid och sedan gick datorn sönder. Tankarna har uppstått genom att läsa en del inlägg på framför allt Schmenus blogg och på Moralfjants blogg där de skrivit om ojämlikhet i vardag och förhållanden som liksom smyger på eller finns där utan att vi tänker på det. I vissa fall handlar det om att en ger mer än vad denne får, i andra om att den ena gör mer eller att den ene förlorar sig själv. Kom även att tänka på det när jag idag läste ett blogginlägg på Blixa bloggar om att det anses normalt att säga att man inte kan leva utan någon och att det är lite tabu och anses kränkande att säga att man klarar sig utan den man älskar.

 

Detta inlägg blir säkerligen inte strukturerat alls, men skit samma. Jag minns i alla fall att tankar kring ojämställdhet inom förhållanden uppstod första gången då jag läste boken Det kallas kärlek och att jag då knappt alls kunde identifiera mig med detta. I mina två första samboförhållanden gjorde jag tex absolut inget arbete i hemmet. Det var killen som fick laga mat, diska, städa, tvätta kläder och så vidare. Jag hade ingen lust så jag gjorde det inte. Däremot hade jag dåligt självförtroende och var väldigt mycket "jag kan inte klara mig utan dig"... kanske även för att det var så man trodde kärlek skulle vara.

 

Idag är hushållsarbetet uppdelat mellan mig och maken via varierande system. Vi bestämmer nog ungefär lika mycket... jag kan nog vara något mer envis i många lägen.

Det är dock en sak som fanns med i boken Det kallas kärlek som följt med i alla förhållanden och så även i detta, och det är att jag tar större del av hans intressen än han av mina. Inte så att han medevetet ignorerar det jag finner intressant, utan mer så att det för mig är naturligt att engagera mig i hans intressen medan det för honom är mer att "du BEHÖVER" inte göra det och om jag inte är intresserad av det du gör varför skall jag då låtsas?"... Nu låter han elak och så är det såklart inte utan jag tror det mer är så att kvinnor fostrats till att kanske visa mer hänsyn och tillgodose andras  behov än vad män har?

Vi har pratat en del om det och det är ett lustigt fenomen. Eller egentligen är det väl inte alls lustigt, utan olustigt, att ojämställdhet liksom smyger sig in i förhållanden på olika sätt.

 

Idag är jag i alla fall inte alls lika svartsjuk längre. Det beror nog på att jag en dag insåg att det där att säga att man inte kan leva utan någon annan är en ganska stor börda man lägger på någon... I vissa fall kan det kanske kännas nästan som ett hot. Lite som den där gamla sången där tjejen sjunger att hon skall hoppa från Eiffeltornet om hon blir lämnad. Jag vill ju inte att någon skall vara med mig för att de  tror att jag inte kan klara mig annars, av något slags dåligt samvete... för att de måste. Och jag vill inte heller att min man skall känna att jag är med honom för att jag BEHÖVER det, att jag behöver honom, utan för att jag VILL vara med honom.

Ett behov väger ju inte lika tungt som en vilja, ett aktivt val.

Som ni kanske förstår av det lite längre inlägget innan så har jag nu min älskade dator tillbaka med helt ny skärm. Kunde hämta den idag efter att vi hade varit och kollat Nicos hörsel. Den var utan anmärkning och denna gången gick det toppenbra och han kunde peka åt det håll som ljudet kom från.

 

Var en ganska stressig dag dock för först på morgonen var det psykologbesök med maken, ett led i hans sjukutredning. Han hade ingen diagnos sa de, han är bara "lite annorlunda"...hahaha.

 

Sedan var det som sagt att åka massa mil till hörselkontrollen, hämta dator, köpa lite virke och sedan hem. Nico har varit på mycket gott humör också så det var trevligt trots att vi var trötta.

 

Att vi inte är helt överens med byggfirman gör att jag inte sover på nätterna och oroar mig så att jag inte kan äta. Både för att jag oroar mig för vår ekonomi men också då jag verkligen ogillar konflikter även då jag anser att jag har rätt. Önskar att jag vore mer sådan att jag bara sket i andra och bara tänkte på mig själv, men även när jag anser att någon annan gjort fel så oroar jag mig för hur de mår och hur det hela påverkar dem. Men vi hoppas att det löser sig snart.

Igår åkte alltså jag och Nico till Liseberg tillsammans med hans mormor och morfar. Ett jättemysigt förslag från deras sida!

När vi möttes upp utanför Liseberg efter att de hämtat Nico på dagis så trodde jag dock att det kanske skulle bli ett kort besök då Nico såg ut som han skulle somna när som helst, men icke. Hans ögon blev som tefat när vi kom in och han blev överlycklig bara han såg Kaninlandet.

Har inte hunnit få mammas bra bilder så ni får hålla till godo med mina monilbilder. Observera gärna den mycket lyckliga morfadern på alla bilder :D

(morfar fick åka för jag mår illa av ALLT som rör sig - inte gravid, är alltid sådan)

 

Eftersom jag inte vill skriva om alla tråkigheter av respekt för alla inblandade och då vi ännu inte vet hur det slutar så tar jag och delar med mig av lite bilder på Nico tagna av min pappa när han och mamma tog med Nico till barnens dag på hembygdsgården idag. Mycket uppskattat från alla håll :)

 

Rubriken är lite som min hjärna är just nu - rörig. Idag arbetade jag min första arbetsdag och kände genast att jag verkligen inte är helt återhämtad för det tog mer än vad jag trodde att det skulle göra. Har nu en massiv huvudvärk och känner mig allmänt illamående och förvirrad.

Var i alla fall trevligt att umgås med sina arbetskamrater lite, träffa nya chefen och ha brandskyddsutbildning. Eller rättare sagt var det kul efter vi hade haft den, för innan var jag asnervös och ville inte alls. Har haft liknande när jag som ung sommarjobbade inom industrin. Innefattade bland annat att släcka en brinnande docka som hängde i en ställning med brandfilt. Även den gången var jag väldigt nervös och hade fått veta att man var tvungen att ta i en hel del... vilket såklart slutade med att jag i min hysteri rev hela ställningen... Så därav mitt trauma beträffande brandskyddsträning. Var dock en gammal klasskamrat som höll i det hela, och det i kombo med att jag inte ville verka som ett pucko inför alla andra (borde kanske inte ha berättat att jag inte ens vågar ta ut mat ur ugnen för dem) gjorde att jag trots allt släckte den där brinnande dockan... och kände mig som världens modigaste efteråt..haha.

 

När jag kom hem hade duktiga maken tillsammans med bror och pappa burit upp en del av vårt nya kök. Han hade också målat väggar, lagt golv, satt lister och allt möjligt annat. Han är så jäkla duktig! <3 Någon snickare kom ju inte (ok, börjar bli lite bitter av alla förseningar nu får erkännas) så nu på kvällen började Hampus ta tag i rivningen av väggen till hallen på egen hand. Vill man få någonting gjort får man göra det själv (eller få sin man att göra det... ok, nu låter jag inte så feministist och jämställd men jag har ju för fan fortfarande hjärnproblem..hehe).

 

Min son fick jag inte se mycket av idag. Hampus hämtade honom på dagis och när jag kom hem hade han somnat i soffan. Lyckades få liv i honom länge nog för att mata honom med en halv portion middag innan han stoppade in nappen och meddelade att han ville sova igen. Jaha.

 

Idag är det ju tydligen meningen att man skall ha slöja för att stötta de som har det. Det har inte jag. Man kan väl säga så här att jag absolut är emot att misshandla de med slöja (det är ju självklart liksom, om man slåt någon för att de har slöja/turban/tuppkam/stråhatt eller whatever så är man dum i huvudet) och jag anser att om man vill ha slöja som skall man få ha det. Däremot vill jag inte promota slöjbärande då jag anser det vara en del av en patrialkal struktur som förtrycker kvinnor. Jag säger därmed inte att alla som bär slöja är förtryckta eller är tvingade men att själva slöjan är en del av en sådan struktur. För att göra det klarare kan man säga att det är samma sak som med förstorade bröst eller högklackade skor... jag tycker att man får ha det om man vill och man behöver inte vara tvingad till det, men det är en del av en patrialkal kvinnofötryckande kultur och jag skulle därför aldrig säga "jag vill hejja på alla som vill förstora pattarna". Dock anser jag ju att de som vill skall få göra det och att ingen skall råka illa ut eller bli misshandlad på grund av sina livsval (så länge de val man gör inte skadar andra). Går det ens att förstå hur jag menar?

Sedan tycker jag dock att det är fint att så många hakade på och vill stötta varandra. Lite som med Emma Green Tregaro och hennes pride-naglar som spred sig. Jag vet att någon skrev en debattartikel som lite hånade aktioner som dessa, att det bara får folk att känna sig duktiga utan att de egentligen presterar något, men det håller jag nog inte med om. Att bara visa att det finns allierade och att enas i ett uttryck mot förtryck tycker jag är en fin sak som sprider ett budskap.

 

Nu river maken en vägg... det ljudet gör ingen huvudvärk gladare kan jag meddela.

Sedan skall jag käka och sova tiidigt för imorgon skall jag jobba igen.

Har inte gjort någo utöver det varnliga men ändå känns det som om det var en väldigt bra dag. Kanske för att den slutade med mys med älsklingsungen innan han snällt kröp ner och somnade i sin säng.

 

Fick lite sovmorgon idag då Nico trots att han vaknade vid 7 gärna låg kvar ett tag och gosade. Sedan har vi röjt ut saker från köket och även om jag vilat en del så har maken varit desto mer produktiv och spacklat kök och satt upp vävtapet, satt upp gips i vardagsrum och jag vet inte allt.

Själv fick jag målat lite lister i alla fall.

 

Nico var hos sin mormor och morfar en stund på kvällen men sedan ville han hem och kramas så han satt i mitt knä och myste medan vi såg lite Dr Snuggels innan läggdags.

 

Annars kan vi ju glädjas åt att Tyskland nu fattat beslut om att införa ett tredje kön. Bra jobbat. Dags för Sverige att haka på?

Denna lilla sång med budskap har jag haft i mitt huvud sedan jag hörde den på radion (Mix Megapol i Alex Schulmans lilla programpunkt) igår.

 

Schmenus hade ett intressant inlägg idag om oralsex, som ni kan läsa här. Jag vill egentligen kommentera lite kring detta men vill samtidigt inte skriva för mycket avslöjande om mig själv (min familj läser ju bloggen och det känns ju inte helt bekvämt).. men sedan är jag väl inte den som e den heller för den delen.

 

I alla fall känner jag inte helt igen mig i det hon skriver (eller inte alls egentligen), men har förstått att en hel del tjejer känner så. Just det där med att allt fokuseras kring mannens njutning, att kvinnan känner press att gå med på saker och tillfredställa. Kan dock absolut känna igen strukturerna på så sätt att jag märker att de förekommer, jag ser det på film och jag kan märka det på sättet folk pratar och så vidare - men jag har nog aldrig känt mig speciellt påverkad av det. I alla fall inte i vuxen ålder och jag hade inte sex alls förrän i slutet av tonåren.

 

Kanske har jag haft fördel av att jag har autistiska drag? Kanske har detta gjort att jag inte uppfattar krav på samma sätt, inte tolkar det som krav? Eller så kanske jag är sådan som person att om jag säger nej så är det nej och att män jag träffat märker av att det inte går att diskutera? Eller har jag haft tur i de flesta av fallen med de män jag mött? För om man bortser från de två-tre fall av övergrepp och övergreppsliknande situationer jag upplevt (vilket var skitar som jag inte vill bunta ihop med resten av världens män) så har inga män jag dejtat/haft sex med haft några som helst problem att jag kategoriskt säger nej till vissa saker och ytterst sällan ställer upp på annat. Överlag betar jag mig nog ganska mycket som "en man" i Schmenus inlägg, dvs. jag är mest intresserad av min egen njutning och det som inte gynnar mig kommer inte på tal. Jag är ego, så e det.

 

Tyvärr tror jag att de strukturer som råder gör att män dock har en tendens att vara tydliga med vad de vill, inte vara rädda att fråga (och i vissa fall kräva) och fokuserar främst på sin egen njutning medan kvinnor vill vara till lags, har massor av kroppsnojjor som ibland gör dem hämmade och har svårt att stå upp för sig själva. Observera att jag inte lägger skulden på kvinnan för det är strukturerna i samhället som gör att man blir sådan. Det är svårt att inte anpassa sig om man känner att det förväntas att man skall vara på ett sätt. Till och med nu när kvinnan alltmer "får lov" att ta för sig sexuellt så är det fortfarande med mannens njutning i fokus. I Schmenus kommentarsfält formulerades det himla bra av MarySiantMary:

Jag tror att män måste börja ge plats åt kvinnan och hennes njutning och sätta sig själv i andra hand ibland och kvinnor måste börja inse att de har rätten att tänka på sig själva och säga nej till sådant de inte finner behagligt. Och tyvärr tror jag att mycket faller på kvinnan i många situationer. Vid ett one night stand t.ex. tror jag det är ganska normalt att man har sin egen njutning i fokus som man då inga känslor är inblandade och då måste kvinnan också våga hävda sin rätt.

 

Kanske har jag haft tur eller så är jag naiv för jag vill gärna tro att majoriteten av männen lyssnar om man säger till på allvar (och gör de inte det så ha fan inte sex med dem för då är de rövar!). Har själv kunnat dra hem ons för att ångra mig när vi kommit hem och sagt "nej förresten" och jag har inte ens fått något tjat eller gnäll. Eller så brydde jag mig så lite om gnället att jag inte lade det på minnet.

 

Fan, jag känner att hur jag än försöker formulera mig så blir mian ord hela tiden formade så att det låter som om jag ger kvinnor skulden,  men det är inte "skyll er själva" jag vill säga utan mer "ta makten ifrån dem". Vänta inte på att de skall avstå utan ta det ifrån dem. Vänta inte på att de skall erbjuda utan säg vad du vill ha. Ge inget utan motprestation (om det inte är det du tänder på).

Jag har insett att mina läsare i majoritet är väldigt hemlighetsfulla av sig för det var inte många som gav sig tillkänna... men men, inget krav på det. Man får så gärna smygläsa här så :)

 

Hande fullt upp igår då en ny snickare kom och började riva vår gamla toalett. Efterlängtat minst sagt. Ser helt annorlunda ut inne nu. Om man inte vet hur det såg ut innan så är det ju svårt att se, och eftersom det inte är färdigrivet och ganska stökigt så är det ju inte så att man tänker "nämen oh så fint".. men så här ser det ut nu i alla fall.

 

Alltså, jag har inte supermånga läsare vilket jag är ganska nöjd med och dessutom verkligen förstår med tanke på den extremt varierande kvaliteten på blogginlägg jag producerar.

Nu har jag dock upptäckt att jag har ungefär dubbelt så många läsare om dagen än vad jag hade för sisådär ett halvår sedan, vilket jag finner spännande då jag skriver riktigt usla inlägg nu för tiden.

Förr försökte jag i alla fall piffa till det med bilder, försökte vara lite politisk och analyserande ibland, försökte variera mina ämnen.... det senaste är det mer dagbok - och då jag gör ungefär samma sak varje dag så måste det vara begränsad spänningsfaktor :)

 

Så ni som faktiskt är godhjärtade nog att läsa min lilla blogg får väldigt gärna skriva i kommentarerna och berätta lite om er själva. Är så himla nyfiken. Ok, jag inser att majoriteten är folk jag känner men känns kul att veta ändå :)

 

Och vill ju inte göra er besvikna om ni undrat vad jag sysslat med sedan sist... så kan berätta att jag... flyttat bokhyllor (ok, flyttat böckerna... min man flyttade själva bokhyllorna), monterat en hylla till Nicos rum (ok, satt in saker i hyllan... min man monterade det mesta av den) och... well, låt oss säga så här.. blogginlägget hade blivit längre om jag hade berättat vad min man gjort istället för vad jag gjort.

 

Mår inte så bra idag...

Jag undrar när min hjärna kommer vara sig själv igen så jag slutar vara så himla trött. Nu sover Nico ganska bra på morgonen men ändå är jag helt slut hela dagen om jag tar mig för något mer än att sitta och glo.

 

Idag har jag dock hållt igång ganska bra, så nu måste jag sova en stund tror jag.

Var på IKEA och köpte Expedithylla till Nicos rum, sänghyllor till sovrummet, sänglampor till sovrummet, golv, tavellister, rullgardin och annat smått. Sedan på Bauhaus och köpte tröskel (som blev fel - jävla skit), smyglister och några krokar och slutligen på Göksäter och köpte väggfärg, plastbackar att ha leksaker i samt tvättkorg. Full bil med andra ord.

 

Nu vill jag som sagt var sova samtidigt som jag vet att jag har massor att göra. Nico skall hämtas om mindre än två timmar så hinner inte med både och heller. 

Hampus jobbar på dock... han är duktig han. Inga snickare går att skåda... kan ju hoppas att de kommer imorgon för nu börjar man känna att man vill ha det klart. Börjar bli lite kallt att bo i ett hus som är halvfärdigt. 

Idag hade DN en helt vidrigt transfobisk ledare som utmålade transsexuella lite som velpottor som vill byta kön av rent trendmässiga orsaker, om man skall dra det till sin spets. Jag kan inte riktigt förstå DN:s tanke med att låta denna text vara ledare, och hade jag använt Nicos uttryck så hade jag sagt: Dumma dej DN.

 

Dock har andra uttryckt sin kritik mot detta mycket mer sakligt, välformulerat, faktagrundat och med bra motargument så jag rekommenderar er att läsa detta istället då jag inte riktigt har hjärnan med mig idag för att skriva något klokt om det hela, förutom att det fan inte är klokt.

 

Så läs:

 

När normen uttalar sig om normbrytarens situation krävs normkritik och empati, eller: DN, nu får ni ge er! skrivet av Sanna.

 

Om tvång och känstillhörighet av Fanny, som tar upp intressanta aspekter vad som är att betrakta som tvång.

 

Jävla transfobiska äckel av Moralfjant.

 

Transfobiskt om tvångssteriliseringar av Gustav på Genusfolket.

 

Jag tror inte att man inser precis hur sjuk Sveriges sjukförsäkring är nu för tiden om man inte själv blir drabbad. Jag har ju läst innan om det och tänkt att "fan vad sjukt" eller "det låter ju helt hemskt", men jag hade ändå inte fattat. Jag trodde nog innerst inne naivt nog att det nog bara händer ibland, det där med utförsäkring, att det måste röra sig om vissa misstag eller så.

 

Men så blev ju min man sjukskriven. Man vet ännu inte vad det är, men har är väldigt väldigt trött. Om han inte sover nästan fram till lunch på dagarna så fungerar han inte på dagen. Om han försöker gå upp vid den tiden som alla andra gör så är han liksom väck i skallen sedan. Blir lite som en dement människa beträffande minne och koncentration och man kan knappt föra samtal med honom.

Så nu har han arbetat halvtid en ganska lång period. Snart ett år. Han utreds fortfarande och varken psykologutredning eller medicins utredning är klar (då man får vänta länge på tider)... vissa delar av den medicinska utredningen skall ske på kliniker med så lång väntetid att de inte ens påbörjats.

 

Men nu fick han ett brev från försäkringskassan. I mitten av september är dagarna slut. Då får han inte vara sjukskriven mer (möjligtvis en kort period till med läkarintyg men då med lägre ersättning) trots att inget förändrats, trots att han fortfarande mår dåligt, trots att läkaren anser att han skall vara hemma... Då får han inte vara sjuk mer.

Jag skulle vilja träffa de politiker som kommit på denna ide och fråga dem hur de tycker att vi skall göra nu... Om de har en bra lösning på problemet. Skulle hemskt gärna veta hur de tänkte när de kom fram till att detta var ett bra system.

 

Så det är så vi skall ha det i detta landet nu. Vi skall behandla sjuka som skit, äldre som avfall och unga som luft.

Önskar jag hade lite bilder att bidraga med men ju äldre han blir desto mindre tänker man på att föreviga varje ögonblick, och kanske är det inte mer än rätt. Kanske blir vissa minnen mer speciella när de bara finns i ens huvud... ?

 

Idag har vi i alla fall varit hos tandläkaren, och där påmindes jag om att Nico ibland kan vara lite speciell. Nu menar jag inte speciell som ett negativt ord utan bara helt enkelt speciell. Han gick glatt in men var sedan misstänksam när vi kom in i själva undersökningsrummet. Vi satte oss i stolen och sedan fick han panik. Fick förklara för tandläkaren att om hon ville komma i närheten av honom fick hon ta av handskarna. Hon sa att det är en hygiengrej, vilket jag såklart vet, men jag förklarade att han är rädd för handskar.

Så hon fick ta av dem och göra dem till ballonger. Då gick han med på att gapa och hon fick vicka på den kvarvarande framtanden som fortfarande är lös.

 

Efter det skulle de röntga, och det tog ett tag innan Nico fattade att hon ville att han skulle bita i plåten. När han fattat så gjorde han det dock. Men... så tog hon fram röntgenmaskinen och då fick han panik igen. Skrek och slängde sig iväg ner på golvet och gömde sig bakom en stol. Vi skall dock på återbesök om lite mer än en vecka så hon skall testa igen då. Jag anar dock att det inte kommer gå om man inte håller fast honom, vilket inte är det lättaste.

 

När vi kom hem var han hos mormor och morfar en stund och sedan har han och jag mest lekt idag. Vi bar även ut hans nya cykel och han fick stolt ta på sig cykelhjälmen och försöka cykla lite på vägen. Han når dock inte riktigt ner till pedalerna samt att han inte fattat ännu att han bromsar om han trampar bakåt så var en hel del frustration. Väldigt glad var han åt sin cykel i alla fall så det var kul, så himla stolt.

Stödhjul stabiliserar dock inte så mycket som jag trodde och är en falsk trygghet på ett sätt märker jag då han inte ens försöker balansera upp själv vilket innebär fall om ett av stödhjulen skulle gå ner i en grop eller så. Men han lär sig väl.

 

Nu är klockan bara halv sju men jag har redan lagt honom och är mitt i nattningen för jag märkte att han var väldigt trött.

Om någon vill se resultat efter att jag babblat om den där renoveringen så länge så kan ni nu i alla fall få se några nästan-färdiga rum.

 

Idag fyllde mitt älskade, älskade barn tre år. Hade planerat att väcka honom med sång och present men det sket sig då han vaknade klockan 4 i morse. Tack för den.

Han var i alla fall på strålande humör och var glad när han lämnades till dagis. Sedan var det ett himla städande och donande för att få huset i besöksskick.

 

Jag ville så gärna att hans födelsedag skulle kännas speciell trots allt byggkaos så hade duk med ToyStory och massa ballonger. Han verkade uppskatta det hela. Önskar att jag med ord hade kunnat få honom att förstå hur speciell han är, och hur mycket vi älskar honom - men kanske han vet.

 

Han blev mycket glad för alla presenter och för att få besök.

 

Såg denna på moralfjants blogg och kände att jag var tvungen att dela den:

 

Imorgon fyller Nico år och vi kommer ha litet kalas för familjen (det planerade barnkalaset kan jag (han) se sig i månen efter som det ser ut nu) och även om jag vet att det inte kan se bra ut med tanke på att kök och vardagsrum fortfarande är byggarbetsplats så skulle jag gärna vilja ha lite fint att visa upp - så med andra ord har vi slitit som djur här idag.

 

Nico vaknade såklart för tidigt enligt mig och jag bokstavligt talat grät när jag gick upp för jag var så trött. Hängde med honom i hans rum tills klockan blev runt frukosttid och mamma kom och hälsade på. Hon hade Nico medan jag målade klart listerna i det rum som nu kommer kallas biblioteket (och som senare kanske blir ännu ett barnrum om man får en till unge) samt det lilla sista i sovrummet. Spacklade sedan med Hampus hjälp i Nicos rum. Har blivit lite vägg som måste målad där då de nya fönstren inte har samma storlek som det gamla.

 

Sedan gick jag ner till mamma och Nico (som hade gått ner till hennes och pappas hus). Passade på att ta med mig kattströ och ett litet väggskåp som jag skall ha. Vi åkte också och handlade allihop.

Idag var ingen  bra kombo med att jag var skittrött och Nico inte varit på topp (kanske ont i tänderna fortfarande? Skall ringa tandläkaren imorgon) och blivit lätt ledsen och arg.

När jag kom hem från affären kände jag att jag var nära att bryta ihop så jag fick helt enkelt gå och lägga mig en stund. Nico la sig han med och vi somnade och sov i två timmar.

 

När jag vaknde igen hade jag ny energi och tapetserade i Nicos rum samt var ute en sväng och började försöka röja på tomten. Dock har skottkärran fått punka och Nico var överallt där han inte får så blev snabbt trött och fick ta med honom in igen.

Ok, att  barn inte lyssnar alltid men han har noll känsla för när det faktiskt är farligt. Orden: Akta dig! Farligt! har noll betydelse i hans värld. Och så blir man rädd att han skall skada sig, höjer rösten och känner sig som en kass mamma. Tar all kraft från mig sådant.

 

Medan jag gjort detta har dock Hampus varit väldigt aktiv och bytt dörr till gamla sovrummet, satt tak i hallen utanför sovrummen, samt tapetserat väggar och lagt golv där. Nu pysslar han med elen där så vi kan få taklampa. Mer än så varken hinns eller orkas idag eftersom vi har kvar den viktiga detaljen att montera ihop hans cykel ikväll så han kan få den imorgon på morgonen.

 

Blir tidig morgon och aktiv dag imorgon också för att få huset redo för att kunna ta emot gäster på eftermiddagen. Dessutom kommer ju rörmokarna och skall göra klart badrummet, och kanske att det kommer snickare också och grejar med sitt.

 

För er som förresten går i renoveringstankar är mitt råd följande:

- ta ett rum i taget, börja inte överallt samtidigt

- undvik helst större renoveringar om ni har små barn om det går

 

Att säga att det regnar är årets underdrift.... Här ösregnar och har gjort så nästan hela dagen. Dånar mot taket och är ganska mysigt så länge man slipper gå ut och man slipper fundera på exakt hur mycket lera tomten kommer bestå av när det slutar regna.

 

Nico har idag varit i princip som vanligt. Han äter bra men får undvika att få maten mitt fram bara. Han är en kämpe han. Låter sig inte nedslås av utslagna tänder. Det tycks dock som om den andra framtanden klarat sig på bekostnad av ett stort jack på insidan läppen. Den tanden som slogs ut träffade rakt på fönsterbrädan medan den som klarade sig tycks ha haft läppen emellan så han nästan bet genom den.

Lite trött idag har han dock varit och strax innan sex ville han ligga i mitt knä och se film för att ungefär fem över meddela att han ville sova och jag hann knappt lägga honom i sängen förrän han somnade.

 

I övrigt har min kära moder hjälpt mig städa Nicos rum och tömma vårt gamla sovrum idag och nu har Hampus bytt golv i gamla sovrummet och satt in nya golvlister. Nu spacklar han hallen så den kan tapetseras imorgon. Kul att ha en del nästan-klara saker att visa folket på måndag då vi har kalas för Nico.

Nu skall jag måla lite lister innan jag skall vila. Blev inte mycket sömn i natt då Nico var ledsen till och från och sedan vaknade vid fem. Kan bli en vana då vi inte har rullgardin i nya sovrummet :/

 

Här är förresten en bild på sovrummet (som fortfarande inte är fullt möblerat och inte har tavlor eller så, så det ser lite tomt ut). Det var i denna säng Nico hoppade och slog ut tanden i fösterkarmen bakom. Inte helt barn(hopp-)vänlig säng.

 

Igår började dagen bra. Jag var på Göksäter och köpte massor av inredningsgrejer till vårt nya sovrum, vi gjorde klart det sista och monterade upp nya sängen. Vi var på så härligt humör och såg så fram emot första natten i nya sovrummet och känslan av att ett rum var klart.

 

Badrummet blev tyvärr inte färdigt då rörkillarna inte kan komma förrän måndag men alla tapeter där är klara och vi var på toppenhumör verkligen.

 

På kvällen kom mamma och pappa på besök för att titta och Nico var lite stojig. De hade sagt redan på dagis när jag hämtade honom att han var trött och man märkte att han var så där lite pajas som han är när han är trött. Så han skulle hoppa i nya sängen och så ramlar han och slår munnen rakt över fönsterbrädan.

Var verkligen hemskt för de blödde så enormt och han grät och grät. Pappa hittade ena framtanden sittandes kvar i fönsterbrädan. Den andra ser ut att ha slagits lite bakåt men inte uppåt, först visste vi dock inte om det var fler tänder som slagits ut eller upp och vi kändes oss smått hysteriska för att kunna se genom allt blod och ringa tandläkaren.

Hampus blev till och med så chockad att han fick lägga sig då han nästan svimmade. Nico själv lugnade sig efter en stund och ville gå och lägga sig. I efterhand tänker jag att han man kanske inte skulle ha låtit honom det om han hade fått eventuell hjärnskakning men just då ville vi bara att han inte skulle vara ledsen mer så han kurade ihop sig och sov.

 

Nu på morgonen verkar han må  bra men han har världens fläskläpp och blir lite ledsen om han försöker äta och bita i något med framtänderna. Han använder dock napp.

 

Blev snöpligt slut på dagen och jag känner mig så skyldig att de hände fast jag var i rummet, och ledsen för hans skull att han kommer vara utan framtand så länge.

Inte fick man sovit mycket heller då han vaknade och var ledsen ganska mycket under natten.

Måste tipsa er om ett bra och intressant inlägg på hej.blekk. Känner igen mig mycket i detta. Oftast läggs notan hos Hampus om vi äter ute och framför allt har jag märkt att hantverkare nästan uteslutande vänder sig till Hampus med frågor om hur vi skall ha det i första hand (tills de inser vem som sitter inne med svaren..hehe). Vad är det för sjukt beteende egentligen?

 

Well well, i överigt händer inte så mycket mer än att jag fortfarande har ont i min rygg men att jag idag målat lister och tillsammans med maken gjort klar vår walk-in closet. Han har även pysslat med el och lite annat. Nu är vårt sovrum nästan klart.... inflytt imorgon. Nu händer det grejer :)

 

Fick även trevligt besök på eftermiddagen av brorsan och hans goa tjej. Vi bor grannar men syns alltför sällan nu när vi alla har fullt upp.

Väntar på att grodan skall somna nu så jag kan pyssla vidare samt äta, vilket jag inte hunnit ännu, men Nico sov en timma på dagis idag så han är inte fullt lika villig att somna. Han ligger där i sängen och stirrar tomt upp i taket.

 

Snart skall jag ta lite bilder och visa hur det börjar se ut här inne... fast om man inte vet hur det såg ut innan så kanske det inte säger så mycket... och är fortfarande mycket stök inne. Bor på en byggarbetsplats.

Nu kan kan i alla fall börja räkna ner lite och hoppas på att det om kanske en, en och en helv månad skall vara helt klart.

Idag var det upp tidigt och till Östras infektionsklinik där jag fick träffa den mycket trevliga läkaren Jenny Lindahl. När man är så sjukhusrädd som jag är det underbart att komma till en läkare som man omedelbart känner förtroende för.

Jag visste innan att jag skulle bli stucken i ryggen (lubardpunktion?) och var ganska nervös. Fick veta att vissa knappt känner det alls medan andra tycker att det gör mycket ont. Jag var såklart en av de senare. SÅ JÄVLA ONT gjorde det. Kändes som ett extremt tryck inne i ryggraden som om den trycktes isär.... och så ligga stilla med den smärtan medan vätskan sakta droppade ur... Fy fan. Har fortfarande ont i ryggen.

 

I alla fall visade provet med en gång att jag haft ett virus i hjärnan/hjärnhinnorna. Det skickades iväg på analys och om två veckor vet jag förhoppningsvis vad det var. Hennes gissning var att det antingen är herpes, finns tydligen en sort som kan ligga vilande i kroppen och ge blåsor på hjärnan) eller vattenkoppsvirus (som också kan ligga vilande sedan man  haft det första gången och sedan ge bältros på hjärnan). I alla fall är det värsta över men det kan ta månader, upp till ett år, innan det läkt helt.

 

Efteråt åkte jag och Hampus på shoppingtur. Köptes innertak, dörrfoder, dörrar, dörrhandtag, säng, garderobsinredning och mycket mer. Full bil.

Mamma och pappa hade hämtat Nico på dagis så vi möttes alla upp hemma hos oss efteråt och sedan kom byggchefen på besök och vi hade ett bra samtal där vi planerade upp det sista av bygget.

 

Nu väntar jag på att Nico skall somna så att jag kan måla lister i sovrummet. Målsättningen är att det skall vara helt klart att flytta in där nu i helgen. Badrummet fick våtrumsmatta på golvet idag och får väggar imorgon så förhoppningsvis kan rörläggaren komma och badrummet kan bli klart på fredag = riva det gamla = snart nytt kök!

 

Trött men glad.

Jag kan ju säga att efter mer än två månader är jag nu lite sådära trött på renovering. Var är mitt röda hus med vita knutar? När blir denna byggarbetsplats ett hem igen?

 

Blir i alla fall lite mer gjort från min sida nu när Nico börjat dagis igen... men inte mycket för måste vila hela tiden. Idag blev det också iväg ett tag för att köpa penslar och för att Nico behövde nya kläder då han vuxit ur så många.

 

Som tur är så älskar ju Nico dagis i alla fall. Minns hur nervös och ångestladdad jag var när han skulle börja dagis. Kände mig som en svikare bara för at jag visste att jag som barn inte hade tyckt om det. Han är dock mer olycklig de dagar han inte får vara där.

 

Nu har jag inga bilder att visa men det händer grejer i huset. Rev en vägg idag, våtmattekillen kommer imorgon, Hampus har gipsat och donat, jag målar.... Det går framåt. Men fan vad mycket det är. Pengarna rinner iväg och man får lite småångest får jag säga....

 

Nu skall jag måla mer för Nico somnade ungefär en halv minut efter att han lagt sig. Tack dagis för att ni tröttar ut mitt barn! :)

Om man råkar ääälska Star Trek, som jag gör, så blir man ju lite oroad när J.J. Abrams är upptagen och inte kan stå för regi när Star Trek 3 skall göras och det nu lutar åt att  Jon M. Chu (G.I. Joe Retaliation) skall ta över. Med tanke på att G.I. Joe Retaliation är en av världens absolut sämsta filmer. 

Nico var mycket glad över att komma tillbaka till dagis idag efter lovet. Dock var det nog utmattande roligt för efter att ha kramats och gosat en stund så somnade han i soffan strax efter klockan fem. Han hann inte ens äta middag. <3

 

Om en vecka fyller Nico tre år... TRE år!! Sjukt vad fort tiden går.

Har funderat fram och tillbaka i evigheter kring vad han skall få, men nu är presenten beställd.

 

Det blev en ToyStory cykel med stödhjul samt en ToyStory hjälm.

Jag vet inte vad det är med denna dagen men jag känner mig bara trött, sur och irriterad. Skulle bara vilja ligga och sova men Hampus måste greja i huset och Nico rymmer så fort man tittar bort. Han har upptäckt en bit vägg som kastats på slänten utanför och anser att detta är en rutschkana. Skit i att han har en riktig inköpt för dyra pengar, nej han skall åka på en bit vägg han.

Fast han säger ju inte rutschkana.... han säger "ka-kanaot"... rätt likt, eller inte...

 

Nico väckte mig tiiidigt i morse och då jag ändå var tvungen att gå upp så målade jag sovrummet. Sedan gick jag och Nico och hälsade på mamma och pappa en stund. Sedan tog all min energi slut och jag går runt som i en dimma. Nico har inte tappat all sin energi i alla fall.... han röjer runt och hittar på jävelskap. Jag slumrade till några minuter och vaknade av ett himla bankande. Då hade han fått tag på en hammare och lyckats spika in en stor skuv nån centimeter in i köksväggen.

 

Måste åka och handla om en stund också... men vet inte om jag kan hålla mig vaken.

Vette sjutton vad som är med mig idag.... kaputt hjärna

Här kommer fyra bilder, två par skulle man kunna säga, som inte har så mycket gemensamt mer än individerna av hankön på bilderna är släkt. Så temat på detta inlägg är lite spretande kan man säga.

 

I alla fall....

När vi var och handlade idag, i en annan affär än den vi vanligtvis handlar i, så upptäckte Nico att där fanns en helikopter. Snäll mamma som jag försöker vara så rotade jag fram en tia och han fick "flyga" en stund.

 

Idag åkte jag med Nico till torget och mötte upp Karin och hennes dotter. Det var kajloppis som vi besökte, fast det fanns mest leksaker tyckte jag. Nico var supernöjd i alla fall. Han mötte dels gammelmormor och gammelmorfar som gav honom en docka som han blev förtjust i med en gång och sedan så hittade jag ett stort "hus" (ett slags kvarn/stall-kombo) med djur och figurer som jag visste att han skulle älska - och det gjorde han :)

 

När vi besökt loppisen gick vi och fikade/åt lunch vilket funkade bra eftersom vi valde ett fik med lekhörna. Nico kan annars inte vara still så länge att man hinner äta. 

När vi fikat så gick vi bort till en lekplats i ett bostadsområde i närheten där ungarna fick leka av sig. Nico var på tokbra humör. Sedan började det dock ösregna så vi avbröt dagen och jag och Nico for och handlade.

 

Nu är vi hemma och jag är helt slut.

Jag älskar ju Star Trek... skall någon gång ägna ett helt inlägg åt alla anledningar till varför jag älskar Star Trek (kanske idag om Nico inte somnar snart, kanske en annan dag). Star Trek var nästan anledningen till att jag och min man fann varandra, och är något vi nog alltid kommer ha gemensamt.

Är det i Casablanca man säger "We´ll always have Paris?"... eller nåt... i alla fall.. "We´ll always have Star Trek".

 

Så blev lite till mig när jag såg att de samlade in pengar för att göra en Star Trek film med lite ny spinn.

 

 

Några gamla godingar från tidigare serier och filmer är alltså med i projektet. Hoppas det blir av.
Gick även in och kollade om man kanske skulle ta och skänka en slant och oj, vad jag önskade att jag hade massor av pengar när jag såg var de skänkta slantarna kan ge en. Ett speciellt tack i eftertexterna, besök på inspelningen eller att stå med som producer på imdb..... Vilken dröm, att få stå med i eftertexterna till en StarTrek film eller att vara där!!

 

Även om min man också älskar Star Trek tyckte han dock inte att 500 dollar skulle skänkas bara för att få ett tack i eftertexterna.... Tråkmåns, säger jag :)

Hur mycket man skulle skänka för att få vara med på inspelningen? Avsevärt mycket mer.

Idag har varit en vääääldigt slapp dag. Har målat fönstret i sovrummet för sista gången men i övrigt har jag mest vilat och så. Nico har tyckt att vi varit såå tråkiga så fick ägna lite tid åt att leka med honom och så fick han bada så han inte dog av tristess. Han var mycket glad när hans mormor hälsade på en snabbis också även om han fick ett mindre sammanbrott när hon skulle gå. Inte så snällt av honom att ge sin mormor ett trauma sådär när hon kom förbi.

 

Har i övrigt nog inte tänkt en enda tanke idag av vettig karaktär. Läste dock på hej.blekk där Michaela skrev om bloggande och hur man bör skriva om något man brinner för.

Jag skriver egentligen mest för mig själv. Har inte enormt med läsare och är nöjd med det eftersom jag inte orkar känna krav på mig att skriva bra gejer. För mig är bloggen mer som en dagbok och ett sätt för de som känner mig att ta del av vad jag gör. Om nån annan finner det intressant är det bara en bonus.

Började dock tänka att jag kanske skulle vilja ha en annan blogg där jag skriver om film och serier. Politik, feminism och ateism är viktiga ämnen som jag älskar att debattera och diskutera men jag känner inte att jag kan viga en hel blogg åt enbart dessa ämnen då jag inte är tillräckligt motiverad för att komma med något eget och nytt utan mest applåderar andra som gör det så bra. Jag gör mitt i mitt eget liv för att förändra och leva som jag lär men har inget mission att förändra världen.

 

Jag älskar dock film och serier och skulle gärna skriva mer om det. Kan låta ytligt men någon skall vara det också :) Kan ju analysera dem med genusperspektiv eller nåt ;)

Får väl se om jag gör det.... om orken finns :)

Jag kan ju inte låta bli att skriva om hur frågan kring hbtq-personers rättigheter hamnat i fokus igen efter alla hemskheter som pågår i Ryssland. Både hur homosexuella behandlas av allmänheten men också homofob lagstiftning samt uttalanden kring OS-deltagares sexuella läggning. Vidrigt!!! Ryssland borde inte ens få ha OS. Läs mer om detta här förresten.

 

Tyckte därför mycket om Birgitta Ohlssons debattartikel i Aftonbladet för några dagar sedan där hon skriver att Sverige mer aktivt måste driva homosexuellas rättigheter inom EU. Idag hakade flera socialdemokrater på tåget och skrev en liknande debattartikel, och det gör mig väldigt glad att fler politiker öppet tar ställning och hoppas att det också leder till reel handling och inte stannar vid ord.

 

Med tanke på allt som sker i världen just nu kan jag verkligen inte förstå hur "Babsan" kunde uttala sig om Pride med att säga att han tycker att den kanske inte behövs mer. Visst kanske många unga idag tar sina rättigheter för givna och visst har man som homosexuell idag det lättare än för ett antal år sedan men vi är ju lååångt från att det inte råder heteronormativitet i samhället... och framför allt så är det SÅ viktigt att man från Sveriges sida visar tydligt för omvärlden att här får man öppet på gatorna visa att man älskar vem fan man nu älskar, oavsett kön. Vi måste vara förebilder. Vi måste ställa upp och stötta de som inte har turen att födas i ett land som detta.

 

Önskar jag kunde vara på Pride jag med....

Det kan ju ibland tyckas som om jag kritiserar feminism mer än vad jag håller med, men det är bara skenet som bedrar. I själva verket tycker jag ju att feminism är skitviktigt - jag tycker bara om att problematisera och haka upp mig på detaljer.

 

Nu idag läste jag ett intressant inlägg skrivit av Schmenus i vilket jag kunde kände igen mycket som man själv har tänkt. Det där paradoxala att inte bry sig samtidigt som man bryr sig, att inte vilja vilja fast man egentligen vill. För även om jag inte tror vi är maktlösa under patriarkatets struktur så är vi väldigt och ofrånkomligt påverkade av den.

 

Schmenus länkade i sin tur till ett VÄLDIGT BRA inlägg som man bara MÅSTE läsa. Verkligen bra formulerat. Skrivet av någon Zettermark vars blogg jag inte läst innan, men nu måste läsa mer av tror jag. Om man granskar kommentarerna efteråt så får hon såklart mycket beröm, men så finns det några stollar som uttalar sig. När jag läser kritiken hon får så känner jag först och främst att "shit vad män (generaliserar) är lättkränkta!". Någon kallar det hon skriver för manshat.... och jag känner att oj då har de aldrig stött på hat minsann. Hatar man män bara för att man säger att man inte ser deras erektion som en komplimang? I så fall tycker jag detta bekräftar mycket av det Z skriver... dvs att män identifierar sig med och sammankopplar sig alltför starkt med sitt eget kön. Att de känner sig alldeles maktlösa om någon hävdar att deras magiska trollspö inte har någon effekt på dem.

 

Sedan kommer såklart kommentarer som "Jamen vi män då.... tänkt vad orättvist det är för oss som......" och så räknar de upp femtioelva orättvisor som OCKSÅ beror på att vi lever i patrialkala strukturer... NÄR skall de förstå sambandet? För jag är ju inte den typen av feminist som kommer hävda att det BARA är synd om kvinnor. Kvinnorna är helt klart de mest förtryckta och de värst drabbade men det är inte en bit kaka att vara man heller och de får ta mycket skit och orättvisor de också... Skillnaden är att de faktiskt inte kan skylla det på oss då det hör samman med deras egen maktordning.

 

Så tröttsamt alltihop.... Jag tror det är därför jag inte så ofta skriver om feminismen... för jag blir så frustrerad av att samma diskussioner först om och om igen och ändå är det alltid någon jäkla snille som skall komma med exakt samma kommentarer och motargument som förra gången.... och tror att de på något magiskt sätt helt plötsligt skall stämma.... Suck.

.... men så blir det nog inte.

 

Har läst massor av intressanta blogginlägg det sista som jag hade velat tipsa om och skriva kommentarer kring men just nu är jag ganska slut. Fast har haft en väldigt trevlig dag så det är det värt. Dock är sonen i nuläget övertrött och det kommer bli ett mindre helvete att få honom att somna, det inser jag redan nu.

Just nu pendlar han mellan att skrika, smågråta, sparka omkring sig, fnissa hysteriskt, kasta saker på mig, spotta ut nappen och kräva att få tillbaka den, vråla efter kinderägg, vråla efter mormor och lite annat som han kan komma på allteftersom. Jag försöker ignorera så gott det går.

 

Var uppe ganska tidigt idag städade i huset och sedan fick jag lägga mig och vila ett tag. Runt lunch kom en gammal vän till Hampus, hans fru och deras två barn. Det äldsta barnet är två år äldre än Nico och det yngsta ett år yngre. Vi pratade, fikade och åt och hade väldigt trevligt. Nico var fullkomligt överlycklig och busade och skrattade. Så han var ganska trött redan då de åkte hem, vilket var runt middagstid.

 

Då åkte jag och Nico med mamma till torget och handlade och vart till affären. När vi kom hem åt han och sedan var det i stort sett dags för sängen.... men som sagt var, idag vill han inte alls. Själv är jag, också som sagt var, helt slut och vill bara lägga mig och sova men blir väl kvar härinne i minst en timme eller så.. MINST.