Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Tandläkarbesök och första cykelturen

Publicerad 2013-08-13 18:36:21 i Allmänt,

Önskar jag hade lite bilder att bidraga med men ju äldre han blir desto mindre tänker man på att föreviga varje ögonblick, och kanske är det inte mer än rätt. Kanske blir vissa minnen mer speciella när de bara finns i ens huvud... ?
 
Idag har vi i alla fall varit hos tandläkaren, och där påmindes jag om att Nico ibland kan vara lite speciell. Nu menar jag inte speciell som ett negativt ord utan bara helt enkelt speciell. Han gick glatt in men var sedan misstänksam när vi kom in i själva undersökningsrummet. Vi satte oss i stolen och sedan fick han panik. Fick förklara för tandläkaren att om hon ville komma i närheten av honom fick hon ta av handskarna. Hon sa att det är en hygiengrej, vilket jag såklart vet, men jag förklarade att han är rädd för handskar.
Så hon fick ta av dem och göra dem till ballonger. Då gick han med på att gapa och hon fick vicka på den kvarvarande framtanden som fortfarande är lös.
 
Efter det skulle de röntga, och det tog ett tag innan Nico fattade att hon ville att han skulle bita i plåten. När han fattat så gjorde han det dock. Men... så tog hon fram röntgenmaskinen och då fick han panik igen. Skrek och slängde sig iväg ner på golvet och gömde sig bakom en stol. Vi skall dock på återbesök om lite mer än en vecka så hon skall testa igen då. Jag anar dock att det inte kommer gå om man inte håller fast honom, vilket inte är det lättaste.
 
När vi kom hem var han hos mormor och morfar en stund och sedan har han och jag mest lekt idag. Vi bar även ut hans nya cykel och han fick stolt ta på sig cykelhjälmen och försöka cykla lite på vägen. Han når dock inte riktigt ner till pedalerna samt att han inte fattat ännu att han bromsar om han trampar bakåt så var en hel del frustration. Väldigt glad var han åt sin cykel i alla fall så det var kul, så himla stolt.
Stödhjul stabiliserar dock inte så mycket som jag trodde och är en falsk trygghet på ett sätt märker jag då han inte ens försöker balansera upp själv vilket innebär fall om ett av stödhjulen skulle gå ner i en grop eller så. Men han lär sig väl.
 
Nu är klockan bara halv sju men jag har redan lagt honom och är mitt i nattningen för jag märkte att han var väldigt trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela