Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Autism och empati

Publicerad 2013-08-31 09:02:58 i Allmänt,

En sak som stör mig, antagligen både för att jag själv har en diagnos inom autismspektrat (autismliknande tillstånd) och för att min son utreds för det hela, är att många människor tycks ha en något felaktig uppfattning kring detta med personer med autism och deras förmåga till empati. Eller främst är det kanske att man har en felaktig uppfattning kring vad empati är.
 
Empati är alltså förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Detta innebär alltså att människor med diagnoser inom autismspektrat, beroende på typ och svårighetsgrad, ofta har varierande problem med att dels identifiera andra människors känslotillstånd. De kanske t.ex. har svårt att se på ansiktsuttrycket vad det är för känsla som den andra personer känner eller kan ha svårt att sätta samman en känsla med en viss händelse - att även om den med autism själv blir ledsen om denne ramlar med cykeln kanske denne inte automatiskt tänker att någon annan blir ledsen om den personen faller med sin cykel.
Detta är för övrigt inget som ingår i min egen problematik.
 
Dels handlar det om att det kan finnas brister inom det som kallas affektiv empati. Det innebär att den med autism kanske inte påverkas känslomässigt i samma utsträckning som andra av andra människors känslor. De känner inte vada ndra känner, blir inte ledsen av att någon annan är ledsen. Detta är något som finns med till viss del i min egen "problematik".. dock ser jag det inte som ett problem. Jag kan i många lägen tycka att det är en fördel att jag t.ex. inte riskerar att brista ut i gråt om någon i mitt arbete berättar om något hemkt de upplevt.
 
MEN... och nu kommer vi till det jag anser vara den stora missuppfattning... i många fall (i mitt fall bland annat, och jag tror att det gäller för de flesta) det innebär INTE att man inte bryr sig omvad andra känner eller att man inte bryr sig om hur de mår. Det har liksom inget samband. Man är ingen psykopat.
Jag bryr mig väldigt mycket om hur andra mår, vill att andra skall må bra och tar stor hänsyn till vad andra kan tänkas känna. I många fall kan för övrigt människor med autism träna in att kunna identifiera andras känslotillstånd bättre.
 
Så sammanfattningsvis kan man säga att det är rent felaktigt att personer med autism skulle vara i det närmaste känslokalla, även om de inte alltid upplever känslor på samma sätt som andra.
För att ta min son som exempel, även om han inte är utredd eller har diagnos eller så, så har han ju inga problem med att känna alla känslor som finns. Han är ledsen, glad, arg och så vidare. Han kan dock ha svårt att veta vad jag känner (även om jag gråter) utan då måste jag förklara för det för honom. Han tröstar inte heller spciellt ofta om man är ledsen utan reagerar mer med obehag. Dock bryr han sig ju om hur jag mår, han är omtänktsam och vill göra mig glad. (Viktigt att ta i beaktande här också att han bara är tre år och inte känslomässigt färdigutvecklad).
 
Så hela inlägget bottnar alltså i att jag ogillar att man säger att människor med autism saknar empati för då tolkar folk det som att de inte bryr sig och inte känner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela