Knyttet - kort men tjock

Rubriken är lite som min hjärna är just nu - rörig. Idag arbetade jag min första arbetsdag och kände genast att jag verkligen inte är helt återhämtad för det tog mer än vad jag trodde att det skulle göra. Har nu en massiv huvudvärk och känner mig allmänt illamående och förvirrad.

Var i alla fall trevligt att umgås med sina arbetskamrater lite, träffa nya chefen och ha brandskyddsutbildning. Eller rättare sagt var det kul efter vi hade haft den, för innan var jag asnervös och ville inte alls. Har haft liknande när jag som ung sommarjobbade inom industrin. Innefattade bland annat att släcka en brinnande docka som hängde i en ställning med brandfilt. Även den gången var jag väldigt nervös och hade fått veta att man var tvungen att ta i en hel del... vilket såklart slutade med att jag i min hysteri rev hela ställningen... Så därav mitt trauma beträffande brandskyddsträning. Var dock en gammal klasskamrat som höll i det hela, och det i kombo med att jag inte ville verka som ett pucko inför alla andra (borde kanske inte ha berättat att jag inte ens vågar ta ut mat ur ugnen för dem) gjorde att jag trots allt släckte den där brinnande dockan... och kände mig som världens modigaste efteråt..haha.

 

När jag kom hem hade duktiga maken tillsammans med bror och pappa burit upp en del av vårt nya kök. Han hade också målat väggar, lagt golv, satt lister och allt möjligt annat. Han är så jäkla duktig! <3 Någon snickare kom ju inte (ok, börjar bli lite bitter av alla förseningar nu får erkännas) så nu på kvällen började Hampus ta tag i rivningen av väggen till hallen på egen hand. Vill man få någonting gjort får man göra det själv (eller få sin man att göra det... ok, nu låter jag inte så feministist och jämställd men jag har ju för fan fortfarande hjärnproblem..hehe).

 

Min son fick jag inte se mycket av idag. Hampus hämtade honom på dagis och när jag kom hem hade han somnat i soffan. Lyckades få liv i honom länge nog för att mata honom med en halv portion middag innan han stoppade in nappen och meddelade att han ville sova igen. Jaha.

 

Idag är det ju tydligen meningen att man skall ha slöja för att stötta de som har det. Det har inte jag. Man kan väl säga så här att jag absolut är emot att misshandla de med slöja (det är ju självklart liksom, om man slåt någon för att de har slöja/turban/tuppkam/stråhatt eller whatever så är man dum i huvudet) och jag anser att om man vill ha slöja som skall man få ha det. Däremot vill jag inte promota slöjbärande då jag anser det vara en del av en patrialkal struktur som förtrycker kvinnor. Jag säger därmed inte att alla som bär slöja är förtryckta eller är tvingade men att själva slöjan är en del av en sådan struktur. För att göra det klarare kan man säga att det är samma sak som med förstorade bröst eller högklackade skor... jag tycker att man får ha det om man vill och man behöver inte vara tvingad till det, men det är en del av en patrialkal kvinnofötryckande kultur och jag skulle därför aldrig säga "jag vill hejja på alla som vill förstora pattarna". Dock anser jag ju att de som vill skall få göra det och att ingen skall råka illa ut eller bli misshandlad på grund av sina livsval (så länge de val man gör inte skadar andra). Går det ens att förstå hur jag menar?

Sedan tycker jag dock att det är fint att så många hakade på och vill stötta varandra. Lite som med Emma Green Tregaro och hennes pride-naglar som spred sig. Jag vet att någon skrev en debattartikel som lite hånade aktioner som dessa, att det bara får folk att känna sig duktiga utan att de egentligen presterar något, men det håller jag nog inte med om. Att bara visa att det finns allierade och att enas i ett uttryck mot förtryck tycker jag är en fin sak som sprider ett budskap.

 

Nu river maken en vägg... det ljudet gör ingen huvudvärk gladare kan jag meddela.

Sedan skall jag käka och sova tiidigt för imorgon skall jag jobba igen.