Dag 1 av 30 - Om Mig
Oh detta tema tilltalar verkligen min mer självcentrerade sida, och först tänkte jag att det här blir en baggis för någon som älskar att prata om sig själv så mycket som jag... men så insåg jag att det är ganska svårt att beskriva sig själv. Finns ju så många aspekter. Skall man hålla sig på ytan eller krypa in där under och rota?
Vi kan ju börja så här... Jag är 30 år gammal och för två år sedan trodde jag att risken var överhängande att jag skulle spendera mitt liv i ensamhet och sluta mina dagar som en galen katt-tant i ett ruckel i skogen. Sedan som genom magi träffade jag världens underbaraste Hampus och nu är jag gift, bor i ett hus och vi har världens goaste unge.
Vi har också två katter vid namn Tesslan och Norpan. Båda är smått galna men den ena är smart och den andra är... verkligen inte det.
Jag älskar djur, framför allt katter, men har insett att jag är lite för bekväm av mig (läs: lat) för att ha något annat än självständiga husdjur som i stort tar hand om sig själva.
Som person är jag snäll och omtänksam för det mesta. Ibland lite för snäll. Tar hellre lite extra skit själv än att andra får det jobbigt. Detta att jag bryr mig om andra är en egenskap som kanske är lite udda i kombination med att jag faktiskt inte är speciellt social. Jag tycker att majoriteten av andra mäniskor är konstiga och rätt många tycker jag är lite av idioter. De som står mig nära betyder oerhört mycket för mig dock. Och när jag hittar folk som jag känner samhörighet med så har jag inga problem med att öppna mina dörrar.
Jag önskar ofta att jag vore en mer social person och kan avundas de som håller i middagar och spelkvällar... för jag vet inte riktigt hur man gör. Sådana saker blir stora nervpåfrestande projekt för mig.
Jag är en familjemänniska. Mina föräldrar står mig väldigt nära och min bror är en av mina bästa vänner. Hampus och Nico är såklart centrum i mitt universum, och hade jag kunnat spendera resten av livet med att bara vara med dem hela dagarna så hade jag gjort det.
Tycker om att lära mig nya saker och är något av en pluggis. Förutom min socionomutbildning har jag läst en hel del sexologi på universitetet, lite andra strökurser och har en magisterexamen i socialt arbete. Hade gärna fortsatt med att forska i framtiden.
Älskar att skriva och har alltid gjort så. Har en miljon böcker i huvudet men är värdelös på att färdigställa saker. Men det kommer, det kommer...
Är rädd för många olika saker, men det skall jag inte gå in för mycket på eftersom det kommer som ett eget tema. Kan bara säga att dessa rädslor format vem ja är väldigt mycket. Har dock en positiv syn på livet trots allt. För många år sedan sa en vän till mig att jag var den gladaste depressiva människan hon kände. Är inte depressiv längre men försöker se saker postitivt även när det är jobbigt.
Tycker om att pyssla och dona hemma även om det inte blivit så mycket med det sedan lillen kom. Är även ganska trött av mig så har svårt att orka med om det blir för mycket. Då kan jag bli näst intill apatisk och får inget gjort alls istället.
Skall man prata med mig så tycker jag om att prata om böcker, filmer, politik, scifi, vetenskap, samhällsfrågor och lite av varje, men tycker inte om att prata om smink, kläder och sådant stuff. På det sättet är jag kanske inte så tjejig. Sminkar mig sällan och är jag bara hemma kan jag spendera dagen med okammat hår och morgonrock.
Äh detta får nog räcka.. Finns väl en hel del mer att berätta men jag tror man får en klarare bild av mig genom att bara läsa bloggen :)
Vi kan ju börja så här... Jag är 30 år gammal och för två år sedan trodde jag att risken var överhängande att jag skulle spendera mitt liv i ensamhet och sluta mina dagar som en galen katt-tant i ett ruckel i skogen. Sedan som genom magi träffade jag världens underbaraste Hampus och nu är jag gift, bor i ett hus och vi har världens goaste unge.
Vi har också två katter vid namn Tesslan och Norpan. Båda är smått galna men den ena är smart och den andra är... verkligen inte det.
Jag älskar djur, framför allt katter, men har insett att jag är lite för bekväm av mig (läs: lat) för att ha något annat än självständiga husdjur som i stort tar hand om sig själva.
Som person är jag snäll och omtänksam för det mesta. Ibland lite för snäll. Tar hellre lite extra skit själv än att andra får det jobbigt. Detta att jag bryr mig om andra är en egenskap som kanske är lite udda i kombination med att jag faktiskt inte är speciellt social. Jag tycker att majoriteten av andra mäniskor är konstiga och rätt många tycker jag är lite av idioter. De som står mig nära betyder oerhört mycket för mig dock. Och när jag hittar folk som jag känner samhörighet med så har jag inga problem med att öppna mina dörrar.
Jag önskar ofta att jag vore en mer social person och kan avundas de som håller i middagar och spelkvällar... för jag vet inte riktigt hur man gör. Sådana saker blir stora nervpåfrestande projekt för mig.
Jag är en familjemänniska. Mina föräldrar står mig väldigt nära och min bror är en av mina bästa vänner. Hampus och Nico är såklart centrum i mitt universum, och hade jag kunnat spendera resten av livet med att bara vara med dem hela dagarna så hade jag gjort det.
Tycker om att lära mig nya saker och är något av en pluggis. Förutom min socionomutbildning har jag läst en hel del sexologi på universitetet, lite andra strökurser och har en magisterexamen i socialt arbete. Hade gärna fortsatt med att forska i framtiden.
Älskar att skriva och har alltid gjort så. Har en miljon böcker i huvudet men är värdelös på att färdigställa saker. Men det kommer, det kommer...
Är rädd för många olika saker, men det skall jag inte gå in för mycket på eftersom det kommer som ett eget tema. Kan bara säga att dessa rädslor format vem ja är väldigt mycket. Har dock en positiv syn på livet trots allt. För många år sedan sa en vän till mig att jag var den gladaste depressiva människan hon kände. Är inte depressiv längre men försöker se saker postitivt även när det är jobbigt.
Tycker om att pyssla och dona hemma även om det inte blivit så mycket med det sedan lillen kom. Är även ganska trött av mig så har svårt att orka med om det blir för mycket. Då kan jag bli näst intill apatisk och får inget gjort alls istället.
Skall man prata med mig så tycker jag om att prata om böcker, filmer, politik, scifi, vetenskap, samhällsfrågor och lite av varje, men tycker inte om att prata om smink, kläder och sådant stuff. På det sättet är jag kanske inte så tjejig. Sminkar mig sällan och är jag bara hemma kan jag spendera dagen med okammat hår och morgonrock.
Äh detta får nog räcka.. Finns väl en hel del mer att berätta men jag tror man får en klarare bild av mig genom att bara läsa bloggen :)
