Why, oh why?
Det gååår inte att få detta lilla barn att somna. Och om han mot all förmodan somnar så sover han högst en timme och sedan är det samma långdragna procedur igen. Han bara vägrar. Han ormar sig i sängen, gråter, skriker och beter sig som om vi plågar honom. Tar man upp honom så sitter han dock och gnuggar sig i ögonen och gråter då med för att han är så trött.
Energin början verkligen ta slut här hemma kan jag säga. Ingen av oss får sova. Vi försöker turas om, men när han vaknar så ofta så hinner man ändå inte samla nån kraft.
Tänkte det kanske var tänderna så gav honom en Alvedon förut men den hade absolut ingen effekt alls. Inte vill han äta heller, och om han äter så kräks han upp massor av det en stund senare.
Just nu känns det som det gjorde när han var mindre. När man aldrig fick sova, man trodde man skulle dö av utmattning - på allvar, och det känns som om det aldrig kommer ta slut. Man minns liksom inte hur det känns att vara utsövd. Att vara utmattad är som en del av ens normaltillstånd.
Och mitt i allt detta skall man få aker gjorda, fatta beslut... leva typ. Hur man nu gör det när man har en hjärna som knappt fungerar alls.
Energin början verkligen ta slut här hemma kan jag säga. Ingen av oss får sova. Vi försöker turas om, men när han vaknar så ofta så hinner man ändå inte samla nån kraft.
Tänkte det kanske var tänderna så gav honom en Alvedon förut men den hade absolut ingen effekt alls. Inte vill han äta heller, och om han äter så kräks han upp massor av det en stund senare.
Just nu känns det som det gjorde när han var mindre. När man aldrig fick sova, man trodde man skulle dö av utmattning - på allvar, och det känns som om det aldrig kommer ta slut. Man minns liksom inte hur det känns att vara utsövd. Att vara utmattad är som en del av ens normaltillstånd.
Och mitt i allt detta skall man få aker gjorda, fatta beslut... leva typ. Hur man nu gör det när man har en hjärna som knappt fungerar alls.
