Liten blir stor
Jag tycker att det har skett mycket i Nicos utveckling det sista. Inga stora uppenbara saker, men små detaljer som får honom att kännas mer som ett litet, litet barn och inte "bara" en bebis. Det känns som om man kan se en slags ökad medvetenhet hos honom.
Han ser bister och misstänksam ut när han träffar andra människor än mig och Hampus, och det kan ta ett bra tag innan man då kan locka honom till skratt.
Helt plöstligt tycker han om kroppskontakt mycket mer och man ser att han mer medvetet söker efter det. Han kan t.ex. sträcka sig efter min eller Hampus hand, eller lägga sin lilla hand på min axel när jag bär honom på ett mer avsiktligt sätt. Han gillar mer nu att sitta i knät och bli lite kramad med, och då kan han luta sitt lilla huvud mot mig.
Man kan också märka att han mer målmedvetet försöker kommunicera. Att han använder olika tonlägen och olika ljud för att försöka förmedela olika sinnesstämningar. I och med detta framkommer också mer hans humör... och brist på tålamod. Arga och frustrerade små vrål om han tappar sin leksak... som man skall ge tillbaka till honom även om den fallit precis bredvid hans hand... inga försök att ta den tillbaka själv inte :). Han har mycket vilja denna lilla människa.
Han vill också äta när vi äter, och man ser att det inte rör sig om dålig tajming längre utan att han vet att vi äter och då vill han med göra det.
Det går så himla fort. Spännande, roligt men samtidigt lite läskigt och lite, lite sorgligt. För 4 månader sedan var han ett litet, litet knyte som vi kunde vira in i gossefilten och som bara låg där och bara var på något sätt. Nu är gossefilten alldeles för liten för att räcka till och det är en liten person här hemma som inte nöjer sig med att få behov som mat och sömn tillfredsställda... nej nu vill han hävda sig själv och sin vilja... och låter som en liten mistlur om vi inte gör som han vill :)
Han ser bister och misstänksam ut när han träffar andra människor än mig och Hampus, och det kan ta ett bra tag innan man då kan locka honom till skratt.
Helt plöstligt tycker han om kroppskontakt mycket mer och man ser att han mer medvetet söker efter det. Han kan t.ex. sträcka sig efter min eller Hampus hand, eller lägga sin lilla hand på min axel när jag bär honom på ett mer avsiktligt sätt. Han gillar mer nu att sitta i knät och bli lite kramad med, och då kan han luta sitt lilla huvud mot mig.
Man kan också märka att han mer målmedvetet försöker kommunicera. Att han använder olika tonlägen och olika ljud för att försöka förmedela olika sinnesstämningar. I och med detta framkommer också mer hans humör... och brist på tålamod. Arga och frustrerade små vrål om han tappar sin leksak... som man skall ge tillbaka till honom även om den fallit precis bredvid hans hand... inga försök att ta den tillbaka själv inte :). Han har mycket vilja denna lilla människa.
Han vill också äta när vi äter, och man ser att det inte rör sig om dålig tajming längre utan att han vet att vi äter och då vill han med göra det.
Det går så himla fort. Spännande, roligt men samtidigt lite läskigt och lite, lite sorgligt. För 4 månader sedan var han ett litet, litet knyte som vi kunde vira in i gossefilten och som bara låg där och bara var på något sätt. Nu är gossefilten alldeles för liten för att räcka till och det är en liten person här hemma som inte nöjer sig med att få behov som mat och sömn tillfredsställda... nej nu vill han hävda sig själv och sin vilja... och låter som en liten mistlur om vi inte gör som han vill :)
