Knyttet - kort men tjock

Nicopico vaknade till så jag hämtade in honom till min säng. Nu ligger han här bredvid och morgonfilosoferar. Han är nästan som sötast då. När han ligger och pillar på sin napp med sina små små fingrar och småpratar långmält med ord som innehåller många o. Sedan gnuggar han sig i ögonen efter en stund och morrar åt mig för att han vill att jag skall stänga datorn.

Själv filosoferar jag också, kring stort och smått. Mitt och Hampus projekt, som vi banne mig skall ta tag i nu... på allvar. Yes box.

På att det gör så ont i själen när lillen gråter innan han fått sin frukost. Inte bara själva faktumet att han är ledsen utan just det där att han fortfarande tror att det finns en risk att han inte kommer få någon mat.

På hur irriterande det är att jag fortfarande äcklas så mycket av snor att jag kräks hela tiden när jag är förkyld.

På att jag verkligen borde ta tag i det där att få ordning på källaren snart.

På hur bra det vore om jag fick sålt min tomt. Och att jag borde göra en slags ekonomisk planering på vad som skall sparas och vad som skall fixas om detta väl sker.

Skall nog skriva en lista idag... på saker vi måste ta tag i och sådär... jag tänker himlans mycket, men minns väldigt lite.