Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Sista temainlägget (dag 30 av 30)

Publicerad 2010-12-27 10:16:50 i Självcentrerat,

Nu är det meningen att man skall dela med sig av ett sista ögonblick, men jag vet inte vilket. Vissa ögonblick, som när vi förlovade oss eller när vi gifte oss är liksom ögonblick jag vill ha lite för mig själv. Visst hade jag kunnat berätta i ytliga drag om hur det gick till, men det gör inte det hela rättvisa.

Men ok... det var en dag i början av december förra året. Jag och Hampus hade under en tid åkt på husvusning efter husvisning men inte hittat ett hus som passade oss. Några dagar innan hade vi dock tittat på ett hus på Orust som vi verkligen gillade. Det passade våra behov skulle man kunna säga, med plats både för studio och verkstad i källaren.
Vi hade lagt ett bud och just denna morgon så ringde mäklaren och meddelade att vi hade vunnit budgivningen - huset var vårt. Vi var både glada och nervösa. Kändes som en stor grej, att köpa hus, men var verkligen en dröm som blev sann.

Sedan gick Hampus till jobbet som ljudtekniker på Storan och skulle inte komma hem förrän runt 03 på natten. Själv gick jag till affären och köpte ett test. Saken var den att jag var och är lite såndär som lätt inbillar mig saker så jag brukade tro att jag var gravid minst en gång i månaden, så att jag testade var mest på rutin då jag åt piller.
Denna gången fick jag dock en överraskning då testet visade ett litet plus. Jag blev först superglad men sedan nervös. Det var ju inte planerat på det sättet. Vi hade tänkt skaffa barn om något år eller så, men inte då... mitt i husköp och flytt. Jag oroade för vad Hampus skulle tro och tycka.

Medan timmarna gick och jag väntade på att Hampus skulle komma hem så hann jag föreställa mig alla möjliga reaktioner från hans sida och när jag väl hörde att han låste upp dörren var jag så nervös att jag brast ut i hysterisk gråt. Hampus blev jätteorolig när han såg mig och trodde att någon hade dött eller så. När jag väl fick fram hur det låg till så log han bara stort och sa: Men varför gråter du? Det är ju en BRA nyhet.

Då kunde jag slappna av och vi kunde vara glada, och nervösa tillsammans.
Så på samma dag fick vi veta att vi köpt ett hus och att vi skulle få en bebis :) Var en dag att minnas kan man säga :)

Nu sitter vi är lite mer än ett åt senare i vårt hus, med vårt lilla barn. Jobbigare och mycket mer fantastiskt och underbart än vi hade kunnat drömma om <3

Kommentarer

Postat av: sofia

Publicerad 2010-12-28 16:31:24

vart är du? mår ni bra? nu blir ja nervös vettu :/

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela