Knyttet - kort men tjock

Av alla människor i världen som jag stör mig på, och oh det är många, så finns det en som står ut ur mängden. En sådan människa som det kliar i knytnäven när jag ser. En sådan människa man vill gå fram och ruska om hårt och skrika: Vakna människa, vakna!!
Denna människa är Maud Olofsson, denna satans pisseruska.

Som nog ingen missat så är det ju mycket prat kring elpriserna nu och det jävla system vi har i Sverige som innebär att elbolagen ta ut i princip vilka priser de vill. Bara höja och höja som de känner för och sedan sitta och bada i stålar och bara garva åt alla oss som inte kan påverka det ett skit.

Aftonbladet gjorde därför en namninsamling om att detta måste förändras och gav denna till lilla Maud. Och denna satans apa har mage att ta emot denna och nedlåtande prata om att det "ät fint att folk engagerar sig" men "att de inte förstår systemet bakom"... Jahaaaa.. det är såå.. vi små korkade medborgare kan inte förstååå att det måste vara dyrt... För elbolagen bara mååste gå med miljarder i vinst. Åh korkade, korkade mig som inte förstod att markanden är viktigare än att människor har råd att bo i sina hus och vara varma.

Sedan börjar den satans kärringen tala om att hon minsann vet hur man sparar el och att andra borde göra det med.. att man kan isolera sina hus bättre och bla bla bla. Ja det är lätt att säga om man själv kan stoppa sedlar i väggarna, men en annan kanske INTE HAR RÅD att isolera och köpa braskamin och så vidare. HAR DU TÄNKT PÅ DET MAUDJÄVEL!!??

Ja, sammanfattningsvis då.... jag hyser stark aversion gentemot Maud.

Man kommer liksom inte ifrån det.. den där genusdebatten. Den finns överallt och ibland har den viktiga poänger, medan den för det mesta stör mig till vansinne. Det som gör mig arg är att det underliggande budskapet alltid tycks vara att det är såå synd om flickor, tjejer, kvinnor. Oj oj oj så synd det är om oss. Jävla offer är vad vi är... förtryckta av den elaka mannen.

Nu är det Lindex som är i blåsväder för de gör pojkarnas kläder större än flickornas. Det som skapade rabalder var dock att en expedit hade gett som förklaring att pojkar rör sig mer än flickor och därför behöver rymligare kläder. Det var en fånig och fördomsfull förklaring... men är det inte lite fånigt alltihop? Hade man haft samma storlekar för pojkar och flickor, vilket vore det naturligaste, så kunde man ju köpt en större storlek om kläderna uppfattades som tvångströjor av ens lilla pojke. I nuläget kan man ju köpa en större storlek till sin lilla f flicka om hon känner detsamma. No harm done. Barnen vet inte om Lindex fördomar så de lär inte påverkas av dem. Mig veteligen jämför små barn sällan kroppsstorlek och storlekar med varann så de lär inte spontant upptäcka det hela och ställa frågan "Varför är Bosses byxor större än mina fast vi har samma storlek?".

Dessutom skulle jag vilja säga att om det är några det är synd om så är det små pojkar. Förr ansågs fotboll och andra bollsporter som killaktiviteter, likaså mer fysiska saker som klättra i träd och klättra i berg eller smutisga lekar i leran. Idag tror jag ingen ens reagerar om en tjej sysslar med sådant. Det har förvandlats till könsneutrala aktiviteter. Är väl möjligtvis pensionärs-Agda som rynkar på ögonbrynen.
Däremot är det många föräldrar, och barnomsorgspersonal, som reagerar mer på en liten pojke som vill klä ut sig till prinsessa, som hellre leker med dockor eller vid leksaksspisen. För uttalade tjejaktiviteter finns det fortfarande. Feminister vill gärna dra upp detta som något som drabbar fickor men det håller jag inte med om för flickorna har ett val.. de kan göra sådant eller de kan gå ut och röja om de känner för det. Pojkarna har inte samma val, om de inte vill utsättas för omvärldens frågande blickar och ibland uttalade eller outtalade missnöje. Är han en bög tro?

Det värsta är ju att man är påverkad av det själv även om man inte vill vara det. Även om vi hade en dotter hade Hampus lärt henne om teknik och elektronik, och nu när vi har en son kommer jag fortfarande pyssla och måla med honom. Aktiviteter som gärna könsindelas men som jag vill skall vara neutrala. Jag vill att han skall få pröva allt och sedan själv välja vad han gillar att göra. Men... medan en tjej kanske hade fått en leksakspis av en släkting automatiskt så får Nico det antagligen bara om han uttalat ber om en. Medan en tjej kanske skulle haft piratkläder och poliskläder i utklädningslådan så faller det sig inte lika naturligt att lägga ner prinsessklänning och tiara i Nicos sådan. Jag vill inte att det skall vara så. Men det är så det är. För lika mycket som man vill att ens barn skall vara fri att skapa sin egen identitet lika rädd är man att skapa ett utanförskap och lägga grunden för mobbing om man låtsas som om de där skillnaderna och normerna inte finns... för det gör de.
Men vill han ha en klänning så får han en... I promise.

Vad jag ville ha sagt var i alla fall att kom inte och säg att det bara är synd om små flickor med samhällets krav och förväntningar på olika kön. Det är lika synd om pojkar. Det är synd om människorna. Våra hjärnor klarar helt enkelt inte av att betrakta den stora världen utan att dela in i grupper och kategorier. Vi sätter stämplar och etiketter, vill att folk skall uppföra sig som förväntat, hålla sig inom ramarna och följa uppsatta normer. Visst finns det subgrupper men de har sina egna normer så de är inte så fria som de tror. Vi kan inte samtidigt vara riktigt fria och ingå i en gemenskap. Tillhörighet har ett pris. Tyvärr.

Attityden säger fortfarande att män är bra pappor, makar etc. bara de föröker medan kvinnor måste vara på gränsen till perfekta om det skall räknas.

Jag håller inte riktigt med om detta. Vad gäller attityden gentemot män som pappor och makar så tycker jag samhället, speciellt genom sin lagstiftning, säger att män är och förblir sämre föräldrar. Något man tydligt ser i till exempel vårdnadstvister. Sedan handlar det ju såklart också hur man definierar en bra pappa och en bra make. Men det är ju ganska ofta man kan läsa i en vanlig dagstidning om "så här många av alla män är otrogna" etc. vilket jag tycker speglar synen på män i samhället.
Sedan finns det ju såklart ojämlika förhållanden och destruktiva förhållanden, men jag talar nu om samhällets syn i stort.

Vad gäller kraven på kvinnor tycker jag att de främst, ofta enbart, kommer från andra kvinnor. Aldrig har en man uttryckt en negativ åsikt om mig som mamma, medan andra kvinnor är mycket bra på att berätta om hur man skall vara och vad man måste göra för att vara en bra mamma.

Jag kan tycka det är orättvist när män får höra kommentaren att de inte skall tycka synd om sig själva när det finns kvinnor som har det värre. För en misshandlad man är det ju ingen tröst att någon annan kanske har det värre.. man skulle ju aldrig säga så till en misshandlad kvinna.

Sedan är detta ett område med många aspekter och många lager men det är ett problem att man bara strävar efter jämlikhet för kvinnor och fortsätter se problematiken så som den var för hundra år sedan. Det är ett problem då man säger att alla män är på ett sätt och kvinnor på ett annat, att kvinnor är svaga och män har makt. Man förenklar och det kommer aldrig leda till förändring.

Jag är för jämlikhet. Jag tycker alltså att både män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter, möjligheter och värde. Jag önskar att det inte fanns egenskaper som anses kvinnliga eller manliga utan att individen var fri att vara som den önskar, därmed inte sagt att jag önskar att kvinnor och män skall vara likadana... de kan vara lika, olika, unika eller vad sjutton de nu vill vara.

Dock talas det bara om orättvisor mot kvinnor. Hur svaga, utsatta och dåligt behandlade de är. Män har de bra. Män är svin. Förutom det faktum att detta är en inkorrekt och orättvis bild av hur samhället egentligen ser ut så är det inte en syn jag vill att min son skall växa upp med. Jag vill inte att han skall ha den synen på sitt eget kön, och inte heller den synen på kvinnor. Hur kan man lära barn att män och kvinnor är jämlika om de samtidigt lärs att kvinnor är svaga?

Blev idag tipsad via Facebook om en organisation och dess hemsida som jag tyckte var riktigt bra. Mansnätverket, heter den. Det behövs en balans i debatten. Skall man ha ett rättvist samhälle bör man ta upp både kvinnofrågor OCH mansfrågor.

Lite intressanta fakta från deras hemsida:

* Mer än 90 procent av alla som dör på jobbet män

* En av de mest utsatta grupperna i samhället är de som inte har en egen bostad. 75 procent är män

* Det är mer än dubbelt så många män som kvinnor som tar sitt liv i Sverige

* Det är nästan dubbelt så många kvinnor som män som tar ut en examen från universitet och högskolor

* En ogift pappa får endast gemensam vårdnad om sitt barn om mamman godkänner det, även efter att faderskapet är juridiskt fastställt. Dessutom går barnbidraget alltid till mamman, vare sig föräldrarna är gifta, sambos eller separerade med delad vårdnad.

* Mer än 90 procent av all enskild vårdnad tillfaller moder

* Män är den grupp i samhället som oftast drabbas av dödligt våld

* Lika många män som kvinnor blir slagna av sin partner varje år

* Alla former av kvinnlig omskärelse är förbjudna enligt svensk lag [16], från de mildaste till de allvarligaste formerna. Däremot kan man med stöd av lagen skära av förhuden på pojkar, även när de är för små för att kunna lämna sitt medgivande [17]. Manlig omskärelse medför att vävnad som är viktig för sexuell njutning skärs bort

Läs mer själva på deras hemsida. Intressant läsning.

Varje gång jag läser om vargjakten är det som att hälla en dunk bensin på en stillsam eld. All den där ilskan bara flammar upp igen och jag vill nästan vända bort blicken och inte veta mer för att den där känslostormen blir för mycket.

Som i så många fall av nyhetsrapportering gör media mig så fruktansvärt arg och besviken. Jag hoppas att svenska folket inte är så dumma att de köper deras vinklade rapportering. Som att varje gång de skriver om motståndare till vargjakten så väljer de bilder med maskerade aktivister som förmedlar en hotfull stämning. Som för att få läsarna att tänka att de där vargjaktsmotståndarna de är sådana där galna ungdomar som krossar rutor och slår oskyldiga med baseballträ. Eller med tanke på att det säkerligen är äldre som tänker så, så kanske de tänker brännbollsträ... eller har jag för låga tankar om den stora "neutrala" massan nu?

En klar favorit just nu är bilderna på "rapparen med alldeles för långt namn" som tillsammans med sina vänner poserar i rånarluvor, t-shirts med texten "DIE WOLF H8ERS DIE" och vapen bredvid något som skall se ut som en skjuten jägare. Att de använder just denna bild provocerar mig av så många anledningar.
För det första är bilden över ett år gammal och alltså inte ens aktuell. För det andra är den verkligen inte en bild som speglar majoriteten av oss vargjaktsmotståndare utan en ytterst liten radikal klick. För det tredje har denne rappare i intervju fösökt förklara symboliken de ville ha fram med bilden och att deras t-shirts kopierat DIE BRATS DIE-tröjorna och inte innebär att de tänker döda någon. Men om man skall skriva om motståndare till vargjakten så är det klart att en sådan bild lockar fler läsare än en bild på mamma Emma hemma i soffan.

Samtidigt som jag beundrar de som ger sig ut i skogen och smäller raketer för att störa vargjakten (och som såklart blir stoppade av polisen och "fotograferade och identifierade" - en annan sak om gör mig skogstokig men som jag inte kommer skriva mer om nu) så gör dessa människor mig arg. På samma sätt som människor som med all rätt protesterar mot något som är riktigt fel krossar skyltfönster. De kan lika gärna skjuta sig själva och alla andra motståndare i foten. Det de gör är att dra fokus från det som är viktigt och rikta den mot sig själva och ett beteende som kommer vända människor mot dem. Hur många diskuterar ens det vad protesterna vid EU-mötet i Göteborg handlande om? Det folk minns och talar om är vad som hände.
Om deras önskan nu var att med en bild visa det sjuka med att posera tillsammans med en död varelse och få fram det budskapet så borde de slopar maskeringen och slopat t-shirtsen. Om de verkligen ville ha fokus på budskapet och inte på att det kan uppfattas som ett dödshot borde de även ha slopat vapnen på bilden och eventuellt haft en död människa som inte uppenbart var en jägare.
Problemet är väl att de inte alls hade uppärksammats då. Media vill inte gärna visa upp smarta jaktmotståndare med ett verkligt budskap.... nej, de vill att vi alla skall framstå som smått galna personer som vill döda och skada andra. Om vi är galna så behöver ingen lyssna.

Jägarna har ju nu "gått ut" med den egentliga anledningen till att de vill skjuta all varg enligt media också. Två anledningar egentligen. Dels att vargen dödar deras jakthundar och dels att de dödar älg.
Vilka jävla anledningar. Sverige är ett av de få länder som jagar med lös hund. Man behöver inte göra det. Tidningarna skriver att hunden är en familjemedlem och att jägarna blir ledsna när vargen dödar dem. Hmm... ta inte med dig hunden ut i skogen till ett vargrevir då!!! Det är dessutom fler jakthundar som blir påkörda av bilar varje år än tagna av varg... skjuta av bilister? Steg två?
Och ja, varg dödar älg. De vill äta. De har rätt till det. Inga människor svälter utan älgkött. Vi måste inte ha det. Så summan av kardemumman är med andra ord att jägare vill ha saker att döda (och de bara måste ha hund med sig när de gör det, för det har de ju alltid haft) och om något annat dödar det som de vill döda... ja, då vill de döda det med.

Varför skall det vara en jävla rättighet att få skjuta ihjäl djur för skoj skull??!!
Jakt behövs. Jag säger inget annat. Det finns områden där vissa djurarter måste hållas nere i antal av olika skäl och framför allt finns det sjuka djur som bör avlivas pga både smittspridning och för att de själva plågas. Men att jakt skall finnas för jaktens skull, för att vissa individer tycker det är trevligt att få skjuta djur... nej, det är bara fel! Tycker de om naturupplevelsen och gemenskapen det ger så ta en jävla promenad tillsammans! Ta med kikare och titta på djuren - jag lovar att de är bra mycket finare levande dessutom.

Jag älskar att bo i Sverige på många sätt, men ibland blir jag så jäkla trött på det här landet... och då tänker jag att det egentligen bara finns två skäl till att jag bor här.

1. Min familj och släkt bor här och jag tycker om att ha dem nära
2. Jag pratar svenska, i Sverige pratar man svenska - och det är ju praktiskt... att bli förstådd

Anledningen till att jag suckar åt Sverige idag är att en artikel i Aftonbladet påminde mig om Sveriges idiotiska byråkrati. Vad man än skall göra så krävs det tillstånd... Tillstånd som kräver mycket pappersarbete... Tillstånd som tar tid att få... Tillstånd som kostar massa pengar. Såååå tröttsamt!

I detta fallet handlade det om en familj som byggt en liten hundkoja som de nu tvingas riva eller betala fyrdubbla byggnadstillstånd för. Anledningen är att familjen inte sökte bygglov.. för vem fan tror att det behövs för en liten hundkoja i trädgården... men jodå.. "kan du gå in i den är det en byggnad"... Idioter!!

... då jag vill bli radikal och göra hemska saker mot människor för att de skall fatta att de gör fel. Det blir så när människor protesterar och protesterar men ingen lyssnar för att de med makt får som de vill oavsett om de har rätten på sin sida. Frustration skapar ilska och aggressivitet. Jag talar ju såklart om den jävla vargjakten.

Hur kan jägarna ha så mycket makt? Vad består den makten av? Är jägare särdeles rika? Man får ju mer intrycket av att de är inavlade bönner från norr som försöker hitta på en miljon anledningar till att de skall få skjuta varg när det egentligen handlar om prestige och neandertalarrädsla för monster i skogen. Har de makt för att de har vapen? De kommer ju knappast löpa amok och skjuta politikerna om de säger nej... eller kommer de vägra skjuta allt annat och politikerna ser framför sig hur älgarna tar över Sverige som i ett nordiskt Jurrasic Park?

Man VET att ursäkten att man behöver få bort genetiskt defekta vargar var bullshit. Förra året sköts inte en enda genetiskt defekt varg... Risken är bra mycket större att man skjuter av massa friska vargar och i så fall skapar genetiska defekter då inaveln ökar då stammen blir mindre.
Man VET att vi håller på att utrota vargen, annars skulle man inte börja tala om att importera lite ryska vargar... vilket är så jävla ologiskt att man mår illa. Hur fan räddar man svensk varg genom att skjuta dem och importera andra?

Vargen utgör inget hot. De flesta märker inte ens av att den finns där. Och i de fall man gör det så gilla läget... skogen är inte mer vår än vargarnas. Inte ens då det fanns mycket varg var det speciellt vanligt med vargattacker... tvärtom väldigt ovanligt. Men i detta landet vill vi tydligen utrota allt som är potensiellt farligt. Tur att vi inte bor i Australien, vilket jobb det skulle vara med att utrota alla farliga djurarter då. Då hade vi kunnat se fram emot stora spindelmassakern 2011. Eller nej förresten, spindlar går ju inte att stoppa upp och stolt visa för sina jägarkompisar och känna sig som en riktig man.. så dum jag är.

Och naturvårdsverket som man sådär lite korkat trodde var djur- och naturvänner dunkar jägarna i ryggen och gör en gissning att det nog föddes tillräckligt med varg för att de skall tåla att skjutas av lite. Gissar!! Vem fan baserar jakttillstånd på gissningar som innebär utrotning om man har fel?! Vad är det med de där jägarna? Har de en sådan där magisk liten råttfångarflöjt som de kan spela i och så dansar politikerna efter dem med ett hjärdött leende och säger ja och amen till allt de vill. Skjut varg. Skjut björn. Skjut lo. Skjut ihjäl dem allihop. Använd plågsamma fällor. We don´t care. Bara vi inte att sura jägare som hotar med att skjuta ihjäl alla djuren oavsett... för vad skulle hända då? Då hade vi ju haft ett problem... som man måste ta tag i.. nej hujedamig vad jobbigt.

När till och med EU går in och granskar och tycker att Sverige fan får ta och skärpa sig. Inte ens då tänker politikerna till. Nej då skyndar man sig att tillåta en jakt till... och låt mig gissa... de kommer efteråt säga i media att det kanske var lite dumt så det kanske vi inte skall göra igen. För att lugna alla jaktmotståndarna och få dem att tro att nu blir det inget mer... så de slappnar av och inte hinner agera innan de viker sig för jägarna nästa år.

Sedan sitter vi här i Sverige och ser ner på andra länder med utrotningshotade djur och tycker att fan vad korkade de är. Hur kan de göra nåt så hemskt? Tigarna, blåvalarna... vi suckar och undrar varför ingen sätter stopp. Men vakna då idioter!? Vi gör ju likadant! När vi väl utrotat vargen är det ingen som kommer tänka att det var ju dumt av Bosse, Bengt och Berra att skjuta ihjäl de sista vargarna... nej de kommer tycka det är VI som gjorde det. Vi allihop! Vi som inte sa stopp!

Fylla politikernas trädgårdar med kadaver, hälla djurblod i varenda rum i riksdagshuset, utlysa licensjakt på vargjägare... ja det är vad jag vill göra just nu. Så frustrerad blir jag, så arg, så ledsen. Men det stannar ju där, inom en, för när det kommer till kritan är jag ju precis som majoriteten av detta lands befolkning... en bekväm jävel som glömt bort hur man verkligen protesterar, som skriver på en lista och knyter näven i fickan i väntan på att någon annan skall skapa förändring.
Jag skäms. Över mig själv och alla andra i det här landet.

I Aftonbladet på nätet kan man läsa denna artikel, om hur amerikanarna var upprörda över att se bilder på hur en fd fotomodell pussar och kramar sin 18-årige son. För intimt tycker de. Var går gränserna egentligen?

Själv kan jag ju t.ex. tycka det är läskigt med folk som ammar sina barn när de är över 18 månader, och har kunnat tycka det är lite weird med föräldrar till bekanta som t.ex. gått nakna tillsammans med sina tonårsbarn eller där vuxna barn och föräldrar ligger och kittlas tillsammans i sängen. Men egentligen är det väl så att det är lite fel att vi fått lära oss att intimitet måste vara sexuell och att den därför är lite farlig och förbjuden?

Det är ju egentligen lite sjukt att pappor skall behöva vara rädda för att någon skall titta snett och undra om de badar tillsammans med sina barn. Att man döljer nakenhet för att inte känna sig pervers. Att man över huvudtaget funderar på hur länge det är ok att pussa sitt eget barn på munnen.

Fel blir det om intimiteten ÄR sexuell, inte annars. Om sexuella undertoner eller känslor förkläs som föräldrakärlek. Problemet är väl att det är något som bara den enskilde individen vet om själv, och det skrämmer oss. Vi vet inte vad som döljs bakom den där långa kramen och då ser vi helst att den inte äger rum alls. Hemskt faktiskt. Att vi försöker skrämma bort kärlek och ömhet.

Dock känner jag att även om jag vill kunna pussa och krama min son hur länge jag vill så är nakenheten nog inget jag vill dela med mig av när han slutat vara "litet barn". Men det kanke handlar om hur jag är som person. Är ingen bada bastu, duscha offentligt eller bada naken-människa överlag.

Sedan kan jag tänka mig att ingen hade reagerat lika starkt på just de bilder artikeln handlar om ifall mamman hade varit en mullig svensson-mamma som pussade sin son. I detta fall handlar det nog mest om att betraktaren inte ser en mamma utan ett sexuellt objekt och därför har svårt att se gosandet med sonen som något annat än just sexuella handlingar.

Detta är ett inlägg som handlar lite om kanal 5:s nya program Föräldrafritt, lite mer om den efterföljande debatten men kanske mest om Ola "gissa bajset" Lindholms debattartikel och de kommentarer de fick.
Den underliggande frågan är dock: Vem har rätten att klaga?

I Sverige verkar vi nu för tiden, kanske alltid, vara mer upptagna av vem som får lov att uttala sig än av vad som är rätt eller fel. Om någon hävdar att det är fel att slå barn, så är det alltid någon annan som skall hoppa fram och ifrågasätta dennes rätt att säga vad som är fel eller inte då denne minsann snodde med sig en extra pizzasallad från pizzerian två år tidigare... eller något annat idiotiskt argument.

Varje debatt slutar med att en massa människor säger "skall DU säga...vad ger DIG rätten att döma?" etc. till varandra och helt plötsligt har tydligen ingen rätt att bedöma rätt från fel och vad som är moraliskt riktigt. Kanske är det också därför som ett program som Föräldrafritt kan leta sig n i vår TV. Ett porgram där engelska barn lämnas utan föräldrar eller andra vuxna och så filmas deras försök att klara av att ta hand om sig själva med tillhörande hunger, hemlängtan, mobbing, slagsmål etc.

När Ola skriver sin debattartikel om att detta inte känns ok. Att detta faktiskt skadar dessa barn på sikt, ger men för livet kanske, och att sådant inte borde visas på TV... då är kommentrerna under artikeln inte fokuserade på om människor håller med eller ej... icke... hur många kommentarer som helst lyder i stil med "Ska han säga.. som ledde Wild Kids... som minsann också fick kritik"... jaha... då finns inte problemet, eftersom personen som lyfte det minsann inte var helt fläckfri. Det värsta är nog ändå den person som inte bryr sig om att ta ställning till om det är ok att utnyttja barn för att få tittarsiffror utan enbart tar sig tiden att skriva en kommentar om att han eller hon tycker att Ola har ett jobbigt släpigt sätt att prata....

Människor... ett korkat släkte

Nu skall här klagas... jajemensan.

Fyrverkerier

Visst fyrverkerier kan vara vackra att titta på...men...ett stort MEN..
mina katter är inte de enda djuren som blir hysteriskt rädda varje högtid då det fyras av raketer och smälls smällare. De ålar runt på golvet i skräck och gömmer sig (ibland i ett halvt dygn efteråt om det varit riktigt illa). Hur många hundar och katter som helst lever i panik dessa dagar, och tänk då på alla vilda djur som skräms.

Dessutom släpps det ut massa tungmetaller i naturen av fyrverkerier för att inte tala om alla raketrester som blir liggandes överallt. Förutom detta skadas hur många människor, och djur, som helst varje år. Vem kom på tanken med en tradition som innefattar riktigt fulla människor och saker som exploderar?

En i mammagruppen hade ett jättebra alternativ tyckte jag. Vackra kinesiska ljuslyktor som stiger mot himlen när man tänder dem. Vackert - och tyst! Förbjud privatpersoner att köpa raketer, och om man nu nödvändigt vis vill se natthimlen spraka så låt varje kommun ha ett offentligt uppskjutande med ett begränsat antal raketer under en begränsad tid. Som det är nu skjuts det ju flera dagar innan och flera dagar efter, i tid och otid (Nico väcktes av det i natt bland annat).

Anna Wahlgren

Jag hade ju hört talas om denna människa och lite om hennes metoder innan, men inte förrän Sofia länkande till hennes hemsida förstod jag vidden av denna människas idioti.

Att människor använder sig av hennes ovetenskapliga och, i mitt tycke, omänskliga metoder är skrämmande. Detta bara måste skapa trauman hos barn. Metoderna är brutala och känslokalla, och går till stor del ut på att undvika ögonkontakt, vara hårdhänt, ignorera behov och behandla barnet (eller ungen som hon kallar det på sin hemsida) som en hund man skall uppfostra (skulle dock inte ens behandla ett djur på det sättet).

I Annas värld handlar det inte om ömhet, närhet och värme eller om att en liten invidivid skall få känna trygghet och utvecklas till en egen person utan där handlar det om att vara auktoritär, bestämma och forma bebisen till att vara tyst och stilla och göra det man vill. Vill bebisen inte sova? Tryck ner och håll fast den i sängen. Vill bebisen inte äta? Håll fast den och tvinga i mat utan att titta på den.

Jag blir riktigt arg och ledsen av det hon skriver och fattar inte att människor lyssnar på henne. Och sedan att hon säger att barn skall sova på mage med argumentet att skit i statistiken gällande PSD, för det är män som tagit fram den...ehhh... va?

Jag anser helt seriöst att denna Anna borde dömas i rätten för uppmanande till barnmisshandel och vanvård. Allt baserat på hennes egna små teorier som inte har vetenskaplig grund, inte är vetenskapligt testade och inte ens baseras på någon typ av utbildning. Gaaaaahhhhh!

EDIT: Efter förfrågan infogar jag här länk till Annas hemsida så kan ni läsa och själva se vad ni tycker.

Medan Nico ligger och nästintill aggressivt slår på leksakerna på sin nya lekställning och då och då skäller på dem eftersom de tydligen inte beter sig på önskvärt sätt så tänkte jag skriva mina åsikter om tre "ämnen"... Dessa är Jämställdhet, Religion och Wikileaks. Att det är just dessa ämnen beror på att jag sett alla tre beröras på fb idag och Facebook styr min värld :).

Jämställdhet

Jag kan tycka det är underligt att det pratas så mycket om jämställdhet då det man egentligen menar är att man vill arbeta för att kvinnor skall få det bättre, och inte alls för att det skall vara jämlikt på något sätt.
Tydliga exempel på detta är att man inte kan få bidrag för att arbeta med kvinnors våld mot män, vilket är ett ämne man inte ens skall tala om. Det var MYCKET sura miner på universitetet när jag ville skriva uppsats om detta.
Män skall inte heller ha samma rättigheter till sina barn, och man skall aldrig tycka synd om en man oavsett vad eftersom det "finns säkert en kvinna som har det värre".
Däremot skall man ställa till med ett himla halloj för att det inte finns så många kvinnliga legogubbar, och dessa bör man tydligen kvotera in. Att de flesta legogubbar är hårlösa, gula och ganska platta och könsneutrala i skrevet har icke med saken att göra... Hur markerar man kön på legogubbar då? Pussmun, Britney-hårsvall, störa bröst och kjol? För det skapar ju inte stereotyper då. Kan barn inte göra som vi gjorde... bygga, vara glada och säga "denna är kille och denna är tjej"?

Religion

Det som stör mig mest av allt med religion är inte allt elände och alla konflikter det skapar, utan det faktum att man inte får kritisera religion... inte ens enligt FN! Om någon kommer med ett helt annat ologiskt påstående som inte alls är faktaförankrat så får man säga "Hallå eller, hur sannolikt är det? Hur kan du tro en sån sak?"... men inte när det kommer till religion. Då skall vi respektera och vara tysta.

Det värsta är att man är så matad med detta att jag knappt klara av att ens skriva detta för jag känner mig så respektlös och så skäms jag lite... och så blir jag arg på mig själv.

Wikileaks

Varför blir hela världen arg på Assange? Han har inte hittat på allt detta, det har hänt. Han har bara låtit världen få veta. Världen har rätt att få veta vad som pågår. Jag tycker de på Wikileaks är hjältar som verkligen försöker göra något för att förändra saker. Och om vissa t.ex. ger fan i att skjuta oskyldiga människor så behöver de inte vara så rädda för att andra skall få reda på det efteråt...

Nu har jag delat med mig av mina åsikter nog för idag... tror jag

Såg denna länk om Darts blogg. För er som inte orkar trycka på länken är det en artikel om en pappa vars bebis omhändertogs när barnets mor, hans sambo, fick en stroke innan de hunnit skriva på faderskapspapprena. Om samhället vill att fäder tar lika mycket ansvar för barnen, så bör de kanske se till att de har rätt till sina egna barn.

Har inte kunnat låta bli att se några avsnitt av programmet Ung och Bortskämd och häpnas och mår smått illa. Inta av dessa inkompetenta, bortskämda ungdomar utan av dessa vidrigt klemande föräldrar som totalt saknar förmåga att se sina barns brister och säga ifrån. Herregud!!!! Visst kommer jag älska Nico oavsett men blir jag en sådan förälder så smacka fan till mig...hårt!!

Denna Paulin och hennes så jäääävla mesiga pappa som behandlar sin dotter som hon är en bebis. Hon gör ingenting och tror hon är en fin docka, och hyllar sig själv och tycker att hon är duktig bara hon tittar på när andra diskar. Men trots att hennes pappa får se allt detta kan han fortfarande inte inse att något är fel...nej nej...inte hans perfekta barn. och inte kan han säga annat än att hon är såå duktig. Sååå äckligt och kräkningsframkallande. Man vill ju bara slå honom, faktiskt.

Jag blir oväntat provocerad av detta alltså. Vill skriva arga brev till honom, ringa och säga åt honom att fan skärpa sig...någonting. Vakna din konflikträdda satans mes!

Hahahaha.... ja, jag är lite sjuk. Är nog inte helt normalt att bli så arg för ett tv-program om bortskämda kids.

Jag är såååå trött på Telia. Vi betalar nästan 400 kr i månaden för bredband och telefon... har gjort så i flera månader... Bara det att telefonen ännu inte fungerat och bredbandet funkar lite då och då med varierande kvalitet.

Vi har upprepade gånger, i alla fall 10 skulle jag tro, ringt Telia och varje gång säger de att de skall skicka någon för att kolla på det. Ett fåtal gånger har någon varit och kollat, men ingenting har blivit bättre för det, men de flesta gångerna ser man inte röken av någon jävla gubbe.

Vi har bindningsavtal så vi kan inte säga upp det. Vi kan inte skita i att betala räkningarna för då får vi anmärkningar. Det finns ju en gräns för hur ofta man orkar ringa och klaga också med tanke på telefonköerna. Så vad fan skall man göra? Fortsätta betala för något som inte fungerar? Sverker come back... we need u.

Så jävla arg. Man tycker att Telia själva borde fatta att vi inte skulle behöva betala fullpris när inget funkar... men icke. De var dock villiga att erbjuda oss fri tv en månad... bara det att vi inte har någon tv så det hjälper ju oss föga.

Grrrr.... trött är jag också. Knappt sovit alls i natt och strax måste jag tvätta håret och fixa innan vi skall åka till BVC och väga min lilla klump.

Med tanke på detta inlägg i Sofias blogg (hoppas du ser det som att jag inspireras av, och inte snor från, din blogg Sofia) och denna artikel.

Jag tycker att människor lätt går till överdrift vad gäller detta. Vi kommer lära Nico att det inte finns några fasta ramar utan att män och kvinnor kan få vara precis hur de vill. Han kommer få lära sig att män och kvinnor är lika mycket värda, att alla förtjänar samma respekt, lika lön för lika arbete och att manligt och kvinnligt är begrepp vi själva hittat på. Han kommer få rosa träskor och en docka om han nu skulle vilja ha det, men får lika gärna leka med små bilar om han vill det. Det viktiga är att han känner att han får bli den han själv vill vara.

Men precis som Sofia skrev så har färger på kläderna mycket lite med jämställdhet att göra, om man nu inte skulle säga att han bara får ha "killfärger" på kläderna eller om man skulle säga att blått är bättre än rosa på något sätt. Händer att jag köper rosa eller lila saker eller kläder till Nico, men inte puttinuttigt med små blommor och spets, för jag tycker det är taskigt att utsätta sitt barn för en slags påtvingad könsförvirring för principers skull.

Jag är ganska övertygad om att jag hade behandlat Nico likadant om han var en tjej. Mina föräldrar gjorde ingen större skillnad på mig och min bror vad jag kan minnas (lika bortskämda båda två..hehe).
Att som kvinnan i artikeln offra sitt barn för att man har principer är rent av elakt enligt mig. Om Nico skulle vilja ha en klänning på sig så hade han fått det, och jag hade inte sagt att bara tjejer får ha det, men jag hade om han var gammal nog att gå i skolan förklarat för honom vilka typer av reaktioner och fördomar han kunde förvänta sig om han ville ha på sig det offentligt.

Jag tycker inte det gör något att könsuppdelning finns så länge man inte hävdar att det ena könet är bättre än det andra och tillskriver könen vissa egenskaper. Dock tycker jag att det kanske finns mer än två kön och att könstillhörighet kan vara mer än det man har mellan benen och att det bör bli mer accepterat.

Dessutom vill jag försöka att inte uppfostra Nico helt heteronormativt utan att han skall veta om att det finns olika sexualiteter och att inget är bättre än det andra. Förutom att jag vill att han skall känna att han är fri att skapa sin egen sexualitet utan att värderas så vill jag att han skall vara fördomsfri mot andra. Något jag tycker att alla borde sträva efter.

Med så små medel skulle man kunna göra vardagen trevligare för alla typer av människor. Att inte alltid utgå från att alla är hetero, att inte ha könsuppdelade toaletter (och de som hävdar att killtoan är mer grisig har fasen inte besökt de offentliga damtoaletter jag besökt... hallå, spola efter man bajsat kanske?) etc.

Sammanfattningsvis är det jag vill säga att jag är för att män och kvinnor skall ha lika värde, men man måste kanske fundera för vad som är viktigt och inte viktigt och var gränsen går innan man skapar nya krav istället för att göra sig av med de gamla.

Om jag skulle skapa ett parti skulle min slogan vara: Respekt, solidaritet och valfrihet :)

Jag vet att det finns en risk här att jag kommer bli allmänt illa omtyckt... men det är så här jag tycker och det är inte menar som en elakhet mot någon.

Vill dock börja med att skriva att det såklart finns en hel del riktiga skitstövlar, mansgrisar och idioter där ute, men det är inte dem jag talar om... utan de andra... de där vanliga snubbarna.

Saken är den att jag tycker att det klagas lite för mycket på pappor. Kvinnor säger att de vill att männen skall hjälpa till och ta lika mycket ansvar, men jag kan förstå om de blir avskräckta om de blir hånade och förlöjligade i sina försök.
Jag tycker det ställd lite orimliga krav på männen ibland. Att de skall kunna tolka det lilla barnets signaler lika bra som mamman trots att hon, i de flesta fall, spenderat mycket mer tid tillsammans med barnet.

Jag minns under de första veckorna, då trodde jag med att nästan varje skrik betydde hungrig. Är han ledsen är fortfarande första tanken "när åt han sist?". Så att den som inte fått lika mycket bebisspråkträning tror en sådan sak är inte så konstig.

Dessutom tror jag att det ofta är så att mamman till barnet bestämmer rutiner av olika slag, så här matar vi, så här nattar vi etc. och sedan förväntas att pappan skall göra på samma sätt och så suckas det när han gör "fel". Istället för att komma fram till rutiner tillsammans eller låta pappan skapa sitt eget sätt att göra saker på.

En annan sak är att man ofta klagar och säger att männen inte förstår hur oerhört jobbigt det kan vara att ensam ta hand om en bebis både dag och natt. Håller med om att de flesta, om inte alla, nog inte förstår. Men saken är ju den att de inte kan förstå. Ingen som inte själv varit i den situationen kan förstå hur det är. Jag kunde det verkligen inte innan jag själv fick barn. Vill man att han skall förstå så får man helt enkelt lämna pappan ensam med barnet ett tag så han får uppleva det själv. Och då menar jag att det skall vara som en möjlighet att knyta an till varandra och inte som ett straff som det verkar som om många får det till... lite "Haha.. nu skall DU får det lika jobbigt som jag bruka ha det..Ciao"... Skapar ju kanske inte större längtan efter mer bebistid om det framställs som något fruktansvärt.

Egentligen är det ju enkel psykologi. Man vill inte göra mer av något man alltid får kritik för. Så varför gör kvinnor så här? Jag har funderat på två saker. Det ena är att det verkar finnas en slags social acceptans, och nästan ett socialt krav på, att man skall klaga på sina män. Lite som att det förväntas att män skall tycka att sexistiska skämt är roliga och anse att deras fruar är slavdrivare. Jag har faktiskt svårt att tro att män klagar lika mycket på sina fruar till andra människor. Känner dessutom att man blir lite alienerad när man själv inte vill klaga på sin karl, eller helt enkelt inte har något att klaga på.

Det andra är att jag tror att många kvinnor medvetet eller omedvetet vill känna att det där med barnen är deras grej. Att det är ett område där de vet mer och där de har makt, och de vill att det skall vara så. De vill känna att de förstår sina barn bättre, att de kan ta hand om dem lite bättre... samtidigt som de vill att mannen tar samma ansvar så vill de inte släppa sin titel som den bästa föräldern.
Om det inte är så, så kan jag inte förstå varför man inte ger männen en ärlig chans. Vi kvinnor fick pröva oss fram i början... man matade lite för mycket och fick torka kräks efteråt, man stod och kliade sig i huvudet och kunde inte komma på vad felet var.. men sakta lärde man sig... och de måste papporna med få göra utan att någon står bredvid och suckar irriterat.

Och visst kan det tyckas som om de hela tiden drar nytta av fördelen att de kan fråga mamman om vad och hur de skall göra, men om man tänker efter och är ärlig... jag hade också frågat om jag hade haft någon bredvid mig som visste när jag satt där i början och inte hade en aning. Och om någon hade hoppat in och tagit över om jag gjorde fel eller var för långsam så hade jag låtit dem göra det, och antagligen utnyttjat den vetskapen när jag inte kände för att göra det själv. Det är den mänskliga naturen.

Jag tycker Hampus är en fantastisk pappa. Vi lär oss båda fortfarande och vi har ibland olika små tekniker, men vi har båda Nicos bästa i åtanke hela tiden. Och vi pratar om hur vi tycker vi skall göra och bestämmer oss för saker gemensamt. När jag är utmattad och behöver extra stöd så talar jag om det (för han kan inte veta hur jobbig dag jag haft om jag inget säger) och så tar han lite extra.
Vi är båda föräldrar, lika mycket föräldrar och lika bra föräldrar.

Nu menar inte jag att de som klagar på sina män inte anser dem vara bra pappor, och jag inser att det ibland kan vara befriande att få rasa av sig lite och få ur sig allt man går och stör sig på. Jag fattar, men tycker bara man skall fundera lite på det hela, på sin egen del i det hela. Och jag vet bara hur sårad jag själv skulle bli om Hampus hade klagat på min förmåga som förälder.

Detta inlägg är alltså inte menat att såra eller förarga någon, inte heller menar jag att jag vet hur det ser ut hemma hos alla andra - det finns säkert många som absolut har skäl att klaga. Detta är mer en allmän reflektion kring ämnet. Säkert har jag på flera ställen uttryckt mig på ett sätt som kan misstolkas, men jag kan bara hoppas att det jag ville ha sagt kom fram och inget annat... och ni är såklart välkomna att fråga eller kommentera.

Jag brukar läsa Katrin Zytomierskas blogg, och brukar tycka att hon är sådär lite härligt ärlig och provocerande. Men idag när jag läste blev jag bara förbannad. Hon är utsedd till Årets Mama, av just tidningen Mama, och på grund av detta gav hon lite råd angående föräldraskap. Risken finns att hon inte ens tycker så utan vill provocera, men jag tycker det är lika illa ändå.

Hon skriver bland annat att det är helt ok att dricka vin då och då under graviditeten. Visst, lite vin då och då kanske inte orsakar fosterskador eller men för livet. Dock visar studier att efter endast ett glas vin är bebisen medvetslös i magen. Avdäckad med andra ord. Skulle man efter barnet fötts utsätta det för medvetslösahet bara för att man vill ha lite kul?

Hon rekommenderar även alla att låta sina bebisar sova på mage. Detta trots att fallen av plötslig spädbarnsdöd minskat drastiskt sedan man började råda föräldrar att inte låta bebisen sova på mage. Visst är risken liten att något händer, men bör man verkligen uppmana folk till det? Helt klart finns det bebisar som hellre sover på mage och inte alls tar skada av det, och det är upp till var och en, men att uppmana till något som kan vara farligt?

Sedan stör jag mig på att hon tror att alla bebisar är på ett visst sätt bara för att hennes är det, som om alla var likadana med samma behov och samma preferenser. Som om jag skulle påstå att alla barn vill äta i babysittern bara för att mitt eget barn vill det.
Ett barn och hon tror att hon är expert...

I Sverige lyssnar vi på staten. Via dess språkrör Livsmedelsverket får vi veta vad och hur vi bör äta och då gör vi så. Om vi inte gör som de säger kan saker gå fruktansvärt, fruktansvärt fel tror vi. Vi vet inte vad som kan hända men det kan ju inte vara något bra.... inte om Livsmedelsverket har varnat...

När vi var små kunde man ge bebisar smakportioner när de var 3 månader gamla, om man tittar ännu längre tillbaka fanns nog inga råd utan man gjorde det liksom när man kände för det. Nyss var rådet att man skulle börja när bebisen var 4 månader. Nu har Livsmedelsverket plötsligt ändrat sitt råd till 6 månader. Kunde inte finna någon vidare förklaring till varför. Tarmarna inte redo? Men...vänta lite nu... alla de tusentals (miljoner? miljarder?) barn i Sverige och världen som innan fått smakprotioner tidigare... de verkade ju helt ok...eller? Skulle gärna vilja veta vad det var som gick fel för dem så jag kan förstå varför man ändrar sin syn på saken helt plötsligt. Inte alls hört talas om några purrerelaterade dödsfall eller några men för livet orsakade av mosad potatis.

Nico är 3,5 månad på ett ungefär och han har fårr smaka mosad potatis och katrinplommonpurre i några dagar nu. Han blir glad av det, tycker det är gott och än så länge så mår hans mage bra. Så länge magen mår bra så kommer jag fortsätta. Krävs lite mer förklaring än så Mr Livsmedelsverk om ni skall få bossa över mig.

(och tänk vad jobbigt det blir nu när ma måste trycka om alla barnböcker, alla broschyrer, skriva om alla hemsidor, göra nya etiketter till barnmatsburkarna... allt bara för att Livsmedelsverket satt en morgon och bara..."Du Börje.. vi har fan inte kommit med ett enda råd på ett tag nu.. jag tror folk börjar glömma bort oss... börjar äta som de vill...hur som helst... kommer bli kaos. Vi måste säga något så de minns vilka det är som bestämmer egentligen...ska vi ta och slänga till två månader extra på det där med barnmaten?")

Citat:
Jag tror det är mer komplicerat än att säga att vi kvinnor VILL vara hemma mer än män. Till exempel har vi kvinnor ofta mer krävande arbeten inom vård och omsorg, vi har en annan inställning till våra förmågor och hur vi bör vara, större krav på oss själva i arbetslivet etc. Det är lite som att säga att arbetarungar inte VILL utbilda sig och bli akademiker, medan det i själva verket finns djupare mekanismer bakom. Typ. =)

Jag tycker alltid att det är svårt att skriva att jag inte håller med, för jag känner mig alltid lite taskig, men jag håller inte med. Visst skapas våra önskningar och vad vi vill alltid av vårt förflutna, våra erfarenheter, vår livssituation etc. men om skall analysera det på det sättet skulle vi snabbt komma fram till att man inte kan tala speciellt mycket alls om fri vilja, och vilka av våra önskningar skall då räknas? Inga? Man skulle också i så fall lika gärna kunna säga att de som vill ut i arbetslivet igen vill detta på grund av de förväntningar och krav samhället och de själva har på dem. Hur mycket man än analyserar så vet vi bara att man blir påverkad, men inte exakt vad eller vilka faktorer som påverkat en viss önskan, vi vet bara vad vi vill.

Skulle man annars kunna säga att de som röstar på KD egentligen inte vill det men att de färgas av att de växt upp religiöst, att de som röstar på moderaterna påverkas av de ideal deras föräldrar hade och att de inte vet vad de vill, att sossar bara trampar vidare i sina föregångares spår utan egen vilja...? Vilka har en vilja på riktigt, och vilka är bara lurade att de tror något?

Dessutom känns det lite, i alla fall för mig, när man börjar med sådana analyser och förklaringar att man på något sätt säger att det man vill skulle vara det sämre, det felaktiga, alternativet - varför annars behovet av att förklara bort det? Det kan göra mig arg för det är inte sämre att vilja vara hemma med barnen än att vilja jobba, och det är inte sämre att vilja ha ett arbetskneg istället för att utbilda sig. Det känns nedlåtande, precis som de mammor som arbetar skulle känt sig sårade och förbannade om jag skulle hävda att de egentligen vill vara hemma allihopa.

Sedan tror jag inte att det nödvändigtvis är en kvinnlig egenskap, utan att många män också skulle vilja ha möjligheten att vara hemma mer, men att de inte uttalar detta lika mycket på grund av att det inte anses manligt, eller för att kvinnan på något sätt anses ha förtur. Jag vet att Hampus gärna skulle vara "hemmaman" om möjligheten fanns.

Jag VILL vara hemma eftersom jag inte prioriterar pengar och karriär speciellt högt. Jag kan pensionsspara själv och jag kan engagera mig i föreningar eller politiskt för att inte "hamna utanför samhället". Vill inte gå in på vår privata ekonomi, men kan även påpeka att jag inte skulle hamna i underläge ekonomiskt eller bli beroende av Hampus bara för att jag var hemma och han arbetade. Man kan ju dessutom lösa det på olika sätt. Jag skulle tex inte vilja vara hemma 7 dagar i veckan, men skulle vilja ha möjligheten att arbeta tex enbart två dagar i veckan.


Och om jag finns, med min vilja, så lär det finnas fler.

Fick en kommentar om att KD har en bra familjepolitik, och det håller jag med om. Det har de, men jag tycker inte om politik som har religion som grund och framför allt skulle jag personligen aldrig rösta på ett parti som motverkar homosexuellas rättigheter och som gjort bland annat följande uttalanden:

”Få grupper är så aktiva i sin politiska lobbyverksamhet som de organiserat homosexuella. Systematiskt och intelligent driver de politikerna framför sig. Och eftersom politikerna inte aktivt försöker analysera situationen blir de många gånger passiva statister i den politiska debatten om samlevnadsfrågorna. De organiserat homosexuella använder mycket medvetet olika ‘bräckjärn’ för att öka sitt ‘Lebensraum’, för den livsstil som är deras.”

Ingvar Svensson, 1992, riksdagsman för KD, ledamot i konstitutionsutskottet och suppleant i civilutskottet. Tog sedan tillbaka uttalandet, som han kallade ”idiotiskt”.

”Homosexäktenskap slår sönder grunden för hela familjerätten. [...] Har man väl accepterat homosexäktenskap återstår inte längre några rationella skäl att inte tillåta månggifte – polygami.”

Alf Svensson, 1990. Fd partiledare, Kristdemokraternas Europaparlamentariker, ordinarie ledamot i biståndsutskottet och ersättare i utrikesutskottet.

 

”Möjligheterna att sedan få gå ut i skolorna och propagera för den homosexuella livsstilen syns sedan inte långt borta. De flesta föräldrar fasar säkert för en sådan utveckling. Att våra barn under uppväxtåren, då könsidentiteten under vissa perioder är svag, i skolan ska kunna påverkas att tro att det kvittar vilken livsstil man väljer, är en utveckling som skrämmer. Det ska naturligtvis i skolor informeras om att vissa människor är eller har blivit homosexuella och att dessa har samma människovärde som alla andra, men att gå vidare och mer eller mindre värva nya människor till denna livsstil är en olycklig utveckling.”

Lars Lindén, 1993. Riksdagsman för KD

 

”vad händer om man växer upp med homosexuella föräldrar och upptäcker att man tycker att homosexualitet är onaturligt?”

Daniel Liljeberg, 2001, politisk sakkunnig på regeringskansliet.

 

”Så länge de [homosexuella] inte säger något är de väl nöjda. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Sen gör vi inga särbehandlingar för homosexuella eller de som har andra sjukdomar. Jag vet inte ens om de finns. Jag lever ett normalt familjeliv och har aldrig diskuterat saken.”

Sven Olof Dahlgren, 2001, kommunalfullmäktigeledamot i Lycksele.

 

”Våld mot naturen. Det kommer aldrig någonsin att bli något positivt av att vi i sverige försöker göra något onaturligt naturligt. Det är att göra våld mot naturen, Naturen kommer att reagera tillbaka, vilket den redan har gjort. När kor får äta kadaver, det vill säga äta upp mjöl gjort på döda kor- vilket inte ingår i deras naturliga beteendemönster- då slår naturen bakut. När människan använder sexualiteten på ett onaturligt sätt – då slår naturen bakut. HIV och aids är talande bevis. Detta sprids mest via onaturlig analsex. På något sätt kommer naturen också att slå bakut om vi nu tvingar barn in i onaturliga familjeförhållanden, vilket blir fallet om de homosexuella får igenom sina adoptionskrav. Kristdemokraterna säger ett tydligt nej till homoadoptioner- för barnens skull.”

Elisabeth Grönlund, 2002. Kommunalfullmäktige ledamot i Skellefteå för Kristdemokraterna, ersättare i landstingsfullmäktige i Västerbotten.

 

(citat tagna ur text på www.jonasgardell.se)