Små pojkar och små flickor
Nu är det Lindex som är i blåsväder för de gör pojkarnas kläder större än flickornas. Det som skapade rabalder var dock att en expedit hade gett som förklaring att pojkar rör sig mer än flickor och därför behöver rymligare kläder. Det var en fånig och fördomsfull förklaring... men är det inte lite fånigt alltihop? Hade man haft samma storlekar för pojkar och flickor, vilket vore det naturligaste, så kunde man ju köpt en större storlek om kläderna uppfattades som tvångströjor av ens lilla pojke. I nuläget kan man ju köpa en större storlek till sin lilla f flicka om hon känner detsamma. No harm done. Barnen vet inte om Lindex fördomar så de lär inte påverkas av dem. Mig veteligen jämför små barn sällan kroppsstorlek och storlekar med varann så de lär inte spontant upptäcka det hela och ställa frågan "Varför är Bosses byxor större än mina fast vi har samma storlek?".
Dessutom skulle jag vilja säga att om det är några det är synd om så är det små pojkar. Förr ansågs fotboll och andra bollsporter som killaktiviteter, likaså mer fysiska saker som klättra i träd och klättra i berg eller smutisga lekar i leran. Idag tror jag ingen ens reagerar om en tjej sysslar med sådant. Det har förvandlats till könsneutrala aktiviteter. Är väl möjligtvis pensionärs-Agda som rynkar på ögonbrynen.
Däremot är det många föräldrar, och barnomsorgspersonal, som reagerar mer på en liten pojke som vill klä ut sig till prinsessa, som hellre leker med dockor eller vid leksaksspisen. För uttalade tjejaktiviteter finns det fortfarande. Feminister vill gärna dra upp detta som något som drabbar fickor men det håller jag inte med om för flickorna har ett val.. de kan göra sådant eller de kan gå ut och röja om de känner för det. Pojkarna har inte samma val, om de inte vill utsättas för omvärldens frågande blickar och ibland uttalade eller outtalade missnöje. Är han en bög tro?
Det värsta är ju att man är påverkad av det själv även om man inte vill vara det. Även om vi hade en dotter hade Hampus lärt henne om teknik och elektronik, och nu när vi har en son kommer jag fortfarande pyssla och måla med honom. Aktiviteter som gärna könsindelas men som jag vill skall vara neutrala. Jag vill att han skall få pröva allt och sedan själv välja vad han gillar att göra. Men... medan en tjej kanske hade fått en leksakspis av en släkting automatiskt så får Nico det antagligen bara om han uttalat ber om en. Medan en tjej kanske skulle haft piratkläder och poliskläder i utklädningslådan så faller det sig inte lika naturligt att lägga ner prinsessklänning och tiara i Nicos sådan. Jag vill inte att det skall vara så. Men det är så det är. För lika mycket som man vill att ens barn skall vara fri att skapa sin egen identitet lika rädd är man att skapa ett utanförskap och lägga grunden för mobbing om man låtsas som om de där skillnaderna och normerna inte finns... för det gör de.
Men vill han ha en klänning så får han en... I promise.
Vad jag ville ha sagt var i alla fall att kom inte och säg att det bara är synd om små flickor med samhällets krav och förväntningar på olika kön. Det är lika synd om pojkar. Det är synd om människorna. Våra hjärnor klarar helt enkelt inte av att betrakta den stora världen utan att dela in i grupper och kategorier. Vi sätter stämplar och etiketter, vill att folk skall uppföra sig som förväntat, hålla sig inom ramarna och följa uppsatta normer. Visst finns det subgrupper men de har sina egna normer så de är inte så fria som de tror. Vi kan inte samtidigt vara riktigt fria och ingå i en gemenskap. Tillhörighet har ett pris. Tyvärr.