Knyttet - kort men tjock

Om det avses att man skall skriva om månaden som gått, månaden som kommer eller just den månad man befinner sig i vette katten, men jag väljer att skriva om December... eller mest om julen egentligen.

December har en klar nackdel och det är att det är vinter, och jag hatar vinter. Jag avskyr när det är kallt, jag avskyr när det är halt... och jag avskyr väl inte snö i sig eftersom den är fin att titta på och rolig för barn att leka i... men den är kall och den gör det halt vilket innebär att den indirekt är avskydd ändå.

Sedan älskar jag julen, tänkte jag skriva... av vana. För jag älskade julen som barn. Då när man inte insåg vilket jobb som ligger bakom att få en mysig jul. Det skall pyntas, handlas klappar, skrivas julkort, skicka julkort, se till att träffa alla man vill träffa sådär i juletid, fixas mat... the list is endless. Allt detta för att man sedan skall få en enda mysig dag. Så nu för tiden innebär julen en hel del stress och ekonomisk ångest också... vilket förtar känslan lite... MEN... jag älskar nog julen ändå.

Jag älskar att ha en mysdag med de som betyder mest för mig (även om inte hela den närmaste släkten firar tillsammans nu för tiden så det finns en del av de som betyder mest för mig som inte är med). Ljus och glitter som skimrar i mörkret, julmat (jag ääälskar julmat... och skall äta extra mycket i år för förra året var jag gravid och illamående) och paket. Jag älskar att få paket, men framför allt så älskar jag att ge paket. Hae varit ännu roligare om man hade haft massa pengar så man kunde ge riktigt spektakulära presenter dock.

Sedan kommer nyårsafton. Nyår är en högtid jag har blandade känslor inför. Förr gav den mig extrem ångest eftersom den innebar att ännu ett år gått, men nu är livet bra och åren inte lika ångestladdade. Dock är det en sådan där dag man brukade ha så höga förväntningar på att man alltid blev besviken. I år skall vi fira med min bror och hans tjej som har fest i sitt nybyggda hus. Mamma och pappa skall passa lillplutten (de bor i huset bredvid så är nära och bra). Dock sa jag och Hampus att det på ett sätt känns som slöseri att vara på fest när någon annan har Nico en natt... vi hade helst av allt sovit... hahaha... så rolig blir man när man får barn.

Jag tycker att man i stort skall leva efter devisen att inte ångra så mycket... även de dåliga beslut jag fattat i mitt liv har ju lett fram till att jag är där jag är idag... och det är en bra plats att vara på.

Dock ångrar jag alla gånger jag sagt elaka saker till de som stått mig nära och betett mig orättvist, vilket hände då och då när man var en obstinat och självcentrerad tonåring... och såklart när man var ett barn. Kan fortfarande få riktigt knipande ångest när jag påminns om saker jag sagt i vrede i de perioderna. Usch. Men man får väl igen det när Nico är tonåring antar jag. What goes around, comes around.

Ibland kan jag också ångra att jag inte blev veterinär som jag från början ville. Och att jag aldrig får tummen ur att skriva en satans bok. Men som sagt var... hade jag gjort något annorlunda så hade det varit ett annat liv, en lite annorlunda jag, och då kanske vägen inte hade lett mig till världens underbaraste Hampus och till gosnosen Nico.

En gång skrev jag raderna: I will not surrender, not give in to my fears... because a beautiful moment is worth a lifetime of tears. Nu blev det så att jag inte bara fick ett underbart ögonblick, utan ett underbart liv... och alla de år då jag var fylld av ångest, sorg och rädsla... det var värt det. Definitivt. Värt allt.

Tycker det är svårt för när jag var barn älskade jag alla mina födelsedagar. Mina föräldrar var så bra på att alltid köpa en riktigt bra present. Det var inte alltid något man önskat sig, utan kunde vara något helt oväntat, men det var alltid något väldigt speciellt som man blev riktigt glad för.
Dessutom var ens födelsedag alltid lite extra speciell då man fick bestämma lite mer, som vad som skulle ses på tv och vad som skulle ätas till middag :) När jag och min bror blev lite äldre hade vi också som tradition att vi åkte till Göteborg när någon fyllde år och åt "all you can eat"-buffé på mongolisk restaurang där maten tillagades medan man tittade på. Älskar fortfarande den restaurangen, man får en liten present innan man går. Det tycker jag är mysigt. Sedan brukade vi gå på bio och födelsedagsbarnet bestämde film.
Som barn, tonåring, och ja, fortfarande så älskade jag alltid när vi gjorde saker tillsammans hela familjen. Det är något jag skall ta med mig i mitt eget föräldraskap... att man behöver inte resa långt eller göra något megadyrt utan det är så himla speciellt bara att man gör något tillsammans allihopa. Gemenskap. Tradition.

Annars tyckte jag faktiskt mycket om min senaste födelsedag då jag fyllde 30 eftersom jag blev så oväntat mycket uppvaktad med massor av släkt och vänner som kom. Var första gången jag bjöd in många till det nya huset också så det kändes speciellt... och hade ju en stor mage att visa upp också.

Många säger säkert att deras favoritminne är när deras barn föddes. Att Nico föddes är absolut en favorithändelse, men eftersom min förlossning var så vidrig är själva minnet lite besudlat trist nog.
Jag har dock två favoritminnen. Det ena är kvällen då Hampus och jag blev ett par och det andra är de första dagarna efter att vi hade kommit hem från BB med Nico.

Det är lite för personliga minnen för att dela med sig av i detalj. Men min och Hampus första kväll innehöll bland annat en soffa utan soffkuddar, försiktiga närmanden, StarTrek och en alldeles fantastisk första kyss.
Den första veckan hemma från BB var en magisk vecka som vi tre tillsammans tillbringade i sängen i stort sett, och som innehöll varma blickar, världens sötaste bebis...och StarTrek då med faktiskt :)

Han: Vad tyckte du?

Jag: Det var som att få en vattenballong intryckt i munnen

Han: Vill du testa igen?

Jag: Eeh..nej

Hoppade jag över dag 14? Tror jag kanske gjorde det, men det bryr jag mig inte om... som den rebell jag är...haha.

Jag tolkar temat Mina drömmar som att man avser framtifsdrömmar och inte drömmar man har på nätterna. Annars hade jag kunnat skriva böcker om de drömmar jag har på nätterna, bokstavligt talat, för jag drömmer mycket och detaljrikt... ibland konstigare än andra nätter.

I natt drömde jag till exempel att jag och min bror bevittnade Julian Assange försöka köra igenom ett vält träd med en bil och sedan, när Assange misslyckats och kvaddade sin bil, hade jag och min bror en debatt om ifall det egentligen är möjligt att köra igenom ett träd.
Efter detta kom Assange och slog sig ner tillsammans med oss och min pappa vid ett vitt picknickbord som av någon anledning stod i skogen och berättade om sin tidigare politiska karriär... en mycket dramatisk historia som vi inte skall gå in på här... Vill ju inte att någon skall tro att jag baktalar människan.

Men det var ju inte nattliga drömmar vi skulle tala om. Framtidsdrömmar...hmm... Mycket av mina drömmar har ganska nyss gått i uppfyllelse. Träffade Hampus, skaffade hus, fick barn, gifte oss... <3. Sedan finns det ju de självklara drömmarna att vi skall vara friska alla tre och fortsätta vara lyckliga.

Dock hoppas jag sälja min tomt snart. Jag drömmer om att få tummen ur och skriva klart några böcker. Vi har en gemensam dröm om att bygga ett timmerhus och flytta till det, jag hoppas på att det kan bli på Tjörn och gärna nära min ursprungsfamilj.
Det är väl de drömmar jag vill dela med mig av just nu :)

Den här dagen, den här veckan, den här månaden - allt flyter ihop. Ingen större variation. Vissa stunder, när jag busar med en glad Nico, känns det underbart. Magiska små ögonblick som man vill skall vara för alltid. Stor del av tiden känner jag mig dock som en utsliten barnvakt som undrar när mitt liv kommer tillbaka.

Mina dagar består av att planera allt jag skall göra men som jag aldrig hinner. Sitter omgiven av listor på allt som skall hinnas med på de få minuter av egentid jag får per dag. Den tid som går att stjäla till sig om lillen går med på att sova en stund (och kan göra detta utan att hålla min hand).

Nico är inget barn som kan sitta själv och roa sig på egen hand (mitt fel som låter honom få all den uppmärksamhet han vill ha?). Högljutt kräver han att man sjunger, gör ljud och busar med honom. Om man gör det är han världens gladaste. Om man inte gör det får man lyssna på "öööhh öööhh ööööhh öööööhh" utan slut, i evighet, tills du vill riva av dina egna öron.

Egentligen handlar det inte om att jag inte vill busa med honom. Jag älskar det. Hade kunnat njuta mer av det om jag hade en städerska som fixade allt annat. Som det är nu förtar ångesten över allt annat mycket av njutningen i att leka med bebis.

Så den här veckan... har jag försökt göra en hel del men fått mycket lite gjort. Den här veckan kom Nico på ett nytt ljud, vi upptäckte en ny rolig lek och han har börjat vilja sitta i mitt knä och kramas. Så det har hänt lite, eller mycket, beroende på hur man väljer att se det.

Jag bjussar inte på en bild av min handväska för den är så trasig... den är svart kan jag meddela...av typ ihopflätade trådar...så, använd er fantasi nu :)

I väskan finns...hehe:

Ett par arbetshandskar som jag har på mig när jag kör bil :)

En liten orange tygbok med björn på till Nico

En kom-ihåg-lapp med frågor till BVC (till besök för typ nån månad sedan..haha)

Pappas arbetsschema (som gick ut i juni 2010)

Rabattkupong Libero

Presentkort på Bosättningen (affär i Stenungsund)

2 st läppglans

1 par solglasögon

Plånbok (skall inte gå in på allt den innehåller)

1 snusdosa (tom)

1 penna

1 mp3-spelare

1 trasig nyckelring utan nycklar

Kvitto från Hemköp (från 2/12)

...och då rensade jag nyss väskan :)

Jag har bara ett syskon, men det är det bästa syskonet man kan ha. Min lillebror är den grymmaste lillebror man kan önska sig, och då menar jag grym i den positiva bemärkelsen :)

Han är 4 år yngre än mig och som barn var jag väl inte alla gånger nöjd med att dela uppmärksamheten. Vi hittade dock på massa roliga lekar tillsammans; Trollet Biddie, Blinda bebin, Gamla tanten, Lilla Lisa och Istigrar är några av de lekar vi lekte.

Det var först när vi båda nästan var vuxna som vi blev riktiga vänner. Vi bodde ihop i många år, delade lägenhet, och min bror är idag absolut en av mina bästa vänner. En av dem jag kan prata om allt med och han är en oerhört snäll människa som alltid ställer upp när det behövs.

Jag är väldigt glad att jag har honom, och väldigt glad för hans skulle nu att han fått byggt ett hus och har det riktigt bra.

<3

Idag var temat Det här hade jag på mig idag, vilket jag upptäckte fanns som tema även en annan dag... och dessutom kan jag ganska snabbt berätta vad jag har på mig typ varje dag. Här sker inga större variationer nu för tiden. Är jag hemma har jag mina svarta mysbyxor och en oversize tröja. Skall jag ut ha jag jeans och en oversize tröja. Typ. Som sagt var är jag ingen trendnisse direkt och degmagen gör det svårt att klä sig speciellt sexigt :).

Så vi gör så här Det här hade jag på mig idag och så hittar jag på ett annat tema. Hmm... vad kan detta vara. Vi kör något mamma-relaterat. Temat idag blir: 3 saker som kommer göra mig till en bra förälder och 3 saker som jag får jobba lite på.

Bra sak 1: Jag är lekfull. Jag älskar att pyssla, fantisera, hitta på aktiviteter och gå på regnpromenader. När Nico blir äldre kommer mitt pysselrum vara fyllt av material så man kan hitta på och skapa saker och vi skall spendera mycket tid med att upptäcka i skogen här utanför. Hampus kommer nog stå för de mer actionfyllda aktiviteterna dock, då jag ju trots allt är en fegis.

Bra sak 2: Jag är förstående/pedagogisk. Samtidigt som jag tycker att det är viktigt att barn har gränser och inte är rädd för att sätta dem så tycker jag det är viktigt att barn förstår varför gränserna finns och att de kan känna att man ändå ser och hör dem. Jag tycker själv att jag är bra på det i mitt arbete med barn. Självklart kommer inte det innebära att det aldrig blir gråt, skrik och sura miner (från Nicos håll då) men jag tror ändå att det underlättar.

Bra sak 3: Jag är kärleksfull, och jag tycker om att visa det. Både jag och Hampus är väldigt kramiga, tycker om att visa varandra uppskattning och uppmuntrar varandras intressen. Nico kommer verkligen veta att han är älskad.


Arbetsområde 1: Jag är ostrukturerad. Trots mina intentioner att ha struktur och rutiner så är jag verkligen inte bra på det. Innan Nico kom kunde jag ha lite ordning eftersom jag kunde sätta upp ett schema för mig själv som jag följde in i minsta detalj, då funkar jag. Men med ett litet barn så är tillvaron mer ombytlig och oberäknerlig och när mitt schema bryts blir jag handfallen och får inget gjort alls. Detta måste jag jobba på... och det gör jag.

Arbetsområde 2: Jag är rädd och försiktig. Som tur är så har Nico Hampus. Annars hade han nog aldrig fått lära sig att klättra i träd, åka pulka i branta backar eller spika i en spik. Jag hade nog helt sett att han aldrig gjorde en enda sak som kan leda till minsta skada. Måste vara noga med att mina egna rädslor inte hämmar hans utveckling.

Arbetsområde 3: Jag är osocial och tycker om att vara hemma. När Nico blir lite större måste jag se till att försöka komma ut mer och träffa folk. Annars finns en risk att Nico växer upp och tror att vårt hus och dess närområde är hela världen och att vår familj och släkt är de enda människorna som finns :). Får väl börja med att besöka Öppna förskolan efter nyår eller så.

Del 2 är det lite mer nostalgiska ögonblicket

Så här i juletid (ja, lite i förtid då kanske) kan jag dela med mig av ett fint barndomsminne.

När jag gick i förskolan skulle man ha julklappsutdelning bland alla barnen som gick till så att föräldrarna själva fick köpa en present till sitt barn för en mindre summa och lämna in till förskolan. Sedan delades de ut av en tomte vid ett litet firande innan julavslutningen.

Min mamma hade verkligen lyckats med att hitta något passande för den lilla slant man fick lov att lägga. När jag, 5 år gammal (eller om jag var 6), öppnade paketet så tyckte jag att det var det vackraste jag någonsin sett. Det var en ängel av plast, inte mycket mer än 1 dm hög. Vackert målad med ljusbrunt hår, ett sött litet ansikte och vingar med guldstänk på. Ängelns klänning var vit med guldfärgat mönster i form av snöflingor.
Vad jag älskade den ängeln, och den var en av mina käraste ägodelar under hela min uppväxt.

Efter många flyttar försvann den vilket jag sörjde, så min glädje var str när jag gick igenom massa gamla kartonger nu när jag flyttade till huset och återfann min kära ängel. Nu är hon inte bara julpynt utan står året runt på en hylla i köket :)

Finns ju oerhört många fina ögonblick man skall kunna dela med sig av. Väldigt svårt att välja måste jag säga. Har därför valt att göra detta till tre inlägg och dela med mig av, just precis, tre ögonblick.

Detta är Del 1 - Det lite roliga ögonblicket

Jag växte alltså upp på en bondgård med mina föräldrar. Till saken hör att min pappa kan verka vara en mycket lugn och sansad man, men är en person med riktigt sjuk humor. Få människor kan få mig att bli så chockad, men man skrattar ju mycket åt det i efterhand.
Andra exempel på hans humor förutom ögonblicket jag skall dela med mig av var när jag satt i köket som tonåring och plötsligt ser ett avhugget rådjurshuvud kika in genom fönstret, eller när det knackade på dörren och jag öppnade och får en spade med en liten ödla på uppkörd i ansiktet. Hahaha.

Så till ögonblicket jag tänkte dela med mig av. Jag är i yngre tonåren och mitt inne i min hästfas. Pappa är i stallet och ropar på mig. När jag kommer dit ser han ut precis som vanligt och frågar sådär lite i förbifarten om det är mina ryktborstar som ligger i spannen som står en bit bort.
Spannen han pekar på är en vit spann med lock och jag är ganska säker på att jag inte lagt något i den men för säkerhets skull går jag dit, lyfter på locket och böjer mig så att min ansikte är nästan precis över spannen.
POFF - två möss hoppar rakt upp i nyllet på mig! och i bakgrunden hör man pappa asgarva.

Sån är han, min pappa :)

Kanske kan låta klyshigt men min man är min bästa vän. Det är med honom jag kan tala om allt. Men jag tycker det är så det skall vara. Ett förhållande kan inte fungera i längden om man inte kan vara varandras bästa vänner.

Mn lillebror är också en av mina bästa vänner. Även om vi har en hel del olikheter så är vi på många sätt väldigt lika, och kan tala om allt. Vi har också liknande sjuka humor :) Min bror betyder väldigt mycket för mig och är en fantastisk person som alltid ställer upp när det behövs.

Jag är annars en ganska osocial person för det mesta. Jag har en del vänner som jag räknar som nära vänner och som jag antagligen alltid kommer vara vän med, men inte ens dem har jag speciellt mycket kontakt med. Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att det är så, men jag är inte bra på att hålla kontakten och de är inte alltid så bra på att hålla kontakten med mig.

De enda jag pratar med (nästan) dagligen är just min man, min bror och så mina föräldrar, som jag också ser som mina vänner.

Som barn var det mer så att man hade bästisar och liknande, men jag tyckte att man lärde sig att de flesta människor sviker förr eller senare (eller så har jag orimliga krav på människor?) och det blev lättare att inte ha så många nära.

Jag gillar variationen av teman, och dess djup..haha. Skillanden mellan vad jag åt till middag igår och vad som är kärlek är ganska stor :)

En gång funderade en vän till mig på om hon älskade en kille eller ej, och den gången sa jag att man vet att man älskar någon om förlusten av den personen skulle innebära ett stort hål i en som aldrig går att fylla. Men det är ju inte så enkelt egentligen... det går inte riktigt att beskriva kärlek. Jag tror det är därför den är så speciellt, eftersom den är just så enorm men ändå så flyktig. Så påtaglig men ändå så obestämbar.

För mig är kärlek trygghet. Vetskapen att det finns någon jag alltid kan lita på, som inte sviker mig, som alltid står på min sida och som älskar mig precis som jag är. Jag har aldrig varit mycket för passion och förälskelse, utan jag har alltid strävat efter lugnet. Någon som säger att allt kommer att bli bra när jag är rädd.

Men egentligen... om man inte skall krångla till det och bli för djup och svår.... så är det så här:

När man står med skitigt okammat hår, blek och med mörka ringar under ögonen och har på sig mysbyxor och en gammal t-shirt med bebiskräks på och Hampus kommer in i rummet tittar på mig och säger att jag är vacker.. och jag kan se att han mott alla odds faktiskt menar det - det är kärlek :)

Nu är ju dagen visserligen inte över än, men what the hell.

Jag kan meddela att i vår lilla familj har vi onyttiga, oregelbundna och skumma matvanor. Vi skall försöka skärpa oss innan Nico blir så stor att han fattar att hans föräldrar ibland äter chips till middag.

Idag till frukost åt jag rester från gårdagens middag (potatisgratäng med köttfärs i). Jag tycker om att äta middagsmat till frukost. Frukostmat är inte min grej alls egentligen.

Sedan åt jag inget förrän nu (klockan är snart 17) då jag äter en slags färdigmat... pasta med svamp tror jag det är. Ikväll skall jag väl slänga ihop nån pasta med ostsås så älsklingen får något i sig.

Så kan en matdag i mitt liv se ut..haha. Vi äter dessutom ofta samma sak... eftersom Hampus äter väldigt få rätter.

Måste spendera tiden på något sätt så ger mig i kast med tema 2. En klurig en. Vad innebär den första kärleken egentligen. Kärleken till ett ting? En aktivitet? En person? Puppylove? Tonårssvärmeri? Riktig kärlek?

Hampus är ju som ni alla förstår min stora kärlek. Inte förrän jag mötte honom insåg jag att kärlek inte behöver göra ont. Att den inte behöver innebära att förlora en del av sig själv. För mig är han den första och största äkta "romantiska" kärleken.

Dock var jag som pytteliten, och då menar jag yttepytteliten, tydligen förälskad i mannen som äger den lokala ICA-butiken där jag växte upp. Brukade högt dela med mig av hur söt jag tyckte han var när jag såg honom i affären, vilket jag idag kan tycka är nästan lite pinsamt.
En av mina första barndomsförälskelser var en klasskamrat minns jag. Vi brukade samla flintasten tillsammans och han imponerade på mig genom att visa hur han vågade hoppa på "farliga" ställen i berget (var inga helvetesgap direkt).

När jag lärde mig läsa fann jag en livslång kärlek i och till böcker och skrift. Att läsa och skriva är en stor del, inte bara av mitt liv utan av den jag är.

Kärlek kommer i många former och på ett sätt tror jag att vi kan möta kärleken för första gången oändligt många gånger då den överväldigar oss varje gång.

Oh detta tema tilltalar verkligen min mer självcentrerade sida, och först tänkte jag att det här blir en baggis för någon som älskar att prata om sig själv så mycket som jag... men så insåg jag att det är ganska svårt att beskriva sig själv. Finns ju så många aspekter. Skall man hålla sig på ytan eller krypa in där under och rota?

Vi kan ju börja så här... Jag är 30 år gammal och för två år sedan trodde jag att risken var överhängande att jag skulle spendera mitt liv i ensamhet och sluta mina dagar som en galen katt-tant i ett ruckel i skogen. Sedan som genom magi träffade jag världens underbaraste Hampus och nu är jag gift, bor i ett hus och vi har världens goaste unge.
Vi har också två katter vid namn Tesslan och Norpan. Båda är smått galna men den ena är smart och den andra är... verkligen inte det.

Jag älskar djur, framför allt katter, men har insett att jag är lite för bekväm av mig (läs: lat) för att ha något annat än självständiga husdjur som i stort tar hand om sig själva.

Som person är jag snäll och omtänksam för det mesta. Ibland lite för snäll. Tar hellre lite extra skit själv än att andra får det jobbigt. Detta att jag bryr mig om andra är en egenskap som kanske är lite udda i kombination med att jag faktiskt inte är speciellt social. Jag tycker att majoriteten av andra mäniskor är konstiga och rätt många tycker jag är lite av idioter. De som står mig nära betyder oerhört mycket för mig dock. Och när jag hittar folk som jag känner samhörighet med så har jag inga problem med att öppna mina dörrar.
Jag önskar ofta att jag vore en mer social person och kan avundas de som håller i middagar och spelkvällar... för jag vet inte riktigt hur man gör. Sådana saker blir stora nervpåfrestande projekt för mig.

Jag är en familjemänniska. Mina föräldrar står mig väldigt nära och min bror är en av mina bästa vänner. Hampus och Nico är såklart centrum i mitt universum, och hade jag kunnat spendera resten av livet med att bara vara med dem hela dagarna så hade jag gjort det.

Tycker om att lära mig nya saker och är något av en pluggis. Förutom min socionomutbildning har jag läst en hel del sexologi på universitetet, lite andra strökurser och har en magisterexamen i socialt arbete. Hade gärna fortsatt med att forska i framtiden.
Älskar att skriva och har alltid gjort så. Har en miljon böcker i huvudet men är värdelös på att färdigställa saker. Men det kommer, det kommer...

Är rädd för många olika saker, men det skall jag inte gå in för mycket på eftersom det kommer som ett eget tema. Kan bara säga att dessa rädslor format vem ja är väldigt mycket. Har dock en positiv syn på livet trots allt. För många år sedan sa en vän till mig att jag var den gladaste depressiva människan hon kände. Är inte depressiv längre men försöker se saker postitivt även när det är jobbigt.

Tycker om att pyssla och dona hemma även om det inte blivit så mycket med det sedan lillen kom. Är även ganska trött av mig så har svårt att orka med om det blir för mycket. Då kan jag bli näst intill apatisk och får inget gjort alls istället.

Skall man prata med mig så tycker jag om att prata om böcker, filmer, politik, scifi, vetenskap, samhällsfrågor och lite av varje, men tycker inte om att prata om smink, kläder och sådant stuff. På det sättet är jag kanske inte så tjejig. Sminkar mig sällan och är jag bara hemma kan jag spendera dagen med okammat hår och morgonrock.

Äh detta får nog räcka.. Finns väl en hel del mer att berätta men jag tror man får en klarare bild av mig genom att bara läsa bloggen :)

När jag upptäckte att två av mammorna från Augustimammorgruppen körde med dagsteman på sin blogg under 30 dagar så kunde jag ju inte motstå frestelsen att bara sno det hela rakt av.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag kommer naturligtvis skriva även om lite mer än så. Framför allt då jag inser att vissa av dessa teman hade kunnat avklaras i två rader (medan andra hade kunnat fylla flera böcker). Så är väl inget mer att tjaffsa om... jag börjar med en gång.

Jag vet ju att min graviditet inte var en dans på rosor. Illamåendet from hell, foglossningssmärtor så jag svimmade, evigheter tillbringade i sängen... men jag tycks förtränga allt det för jag saknar att vara gravid.

Saknar den stora magen. Känslan av att ha en till där inne, att aldrig vara ensam, att inte bara vara en utan två. Det var en magisk känsla. Saknar också hur man blev behandlad, hur andra såg på en. Man var lite speciell. Kände sig lite som en livsskapande gudinna :)

Jag önskar Hampus också kunde få uppleva det, den känslan. Visst suger det att män inte också kan ta hand om förlossningar och annat smärtsamt, men vi kompenseras av graviditeten... Känslan av att vara ett levande mirakel.

Att jag grät och grät och sa att jag inte ville vara gravid med och att det var helt vidrigt... det har jag glömt :)

Är ju säkert skittrist att läsa men när jag ser en lista med frågor känner jag ett inre begär efter att fylla i svar, så när jag såg denna på Sofias blogg och hon till och med skrev att det var fritt fram... ja då kunde jag ju bara inte hålla mig :)

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
"Det löftet höll han sedan ända tills nästa dag" (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson)

 

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Beroende på vinkel, soffkudde eller bebis :)

 

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Hmm.. har ju ingen tv, men det senaste jag tv-progran jag såg på datorn var nyheterna

 

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
18.30 (kollade efter och jag hade fel med 2 minuter... inte så illa pinkat)

 

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Nico som småpratar, speldosa som spelar och muller från källaren (Hampus datorspel)

 

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Var jag ens ute igår?..hmm... jag var ute och gick med Nico i förrgår och tror inte jag varit utomhus sedan dess.

 

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Sofias blogg

 

8. Vad har du på dig?
Raggsockor, Hampus mysbyxor, nattlinne och tröja...hahaha

 

9. Drömde du något inatt? I så fall – vad?

Hade en mardröm som jag ofta har, att jag upptäcker att jag är ihop med någon annan än hampus och jag vet inte vart Hampus tagit vägen.

10. När skrattade du senast?
Idag... åt Nico

 

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Bokhyllor och tavlor (foto, Pink Floyd-tjejer, svan på sjö, ugglor på gren, Buddha)

 

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Konstigt? Inte vad jag kan komma på.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Jag älskar att svara på frågor..haha

 

14. Vilken var den senaste film du såg?
The last supper (observerade att Sofia svarade PS I love you - fan vad man lipar varje gång man ser den filmen)

 

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En bra tomt, bygga ett timmerhus på tomten, snygg inredning och en bra bil bl.a.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Så jävla svårt... är väldigt öppen så de flesta vet det mesta och det folk inte vet vill jag inte heller att de ska veta. Eller snarare så ger jag en illusion av att vara väldigt öppen... men har massa dolt under ytan  *mystisk bakgrundmusik a la x-files* hihi

 

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Att man uppfann ett helt miljövänligt bränsle

 

18. Tycker du om att dansa?
Ja sådär på kul

 

19. George Bush?
Den äldre eller den yngre? Den äldre = vet ej riktigt, Den yngre = en farlig ignorant idiot

 

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Pojke = Nicholas (har just nu blackout gällande namn på eventuellt framtida gossebarn) Flicka = Rebecka eller Lexie

 

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Nej är väldigt hemmakär och vill vara nära (ursprungs-)familjen, men annars kanske Frankrike eftersom de har fin landsbygd.

 

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Gud finns ju inte, men om det nu var så... så är det nog Sankte Per som står där och säger: Välkommen hem Gud, hade du kul på din människosemester? :P

 

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Fritt fram för den som känner sig manad