Knyttet - kort men tjock

3 saker jag ser fram emot:

- Att Corona skall återgå till att bara vara en blaskig öl

- Sommaren

- Ny säsong av Another life

3 saker jag alltid har i kylen:

- Cola light

- Aoli på tub

- Potatisgratäng på påse

 

3 saker jag blir lugn av:
- Bli kliad på ryggen

- Ljudet av regn mot taket

- Somna i soffan hemma hos mina föräldrar när jag är på besök

3 saker man kan lyssna på:

- Ljudet av vågor som slår mot klipporna

- Is this love av Alison Moyet

- Stephen Fry:s eller Brian Cox:s röst, oavsett vad de säger

 

3 saker jag vill ha (materiella):

- En fluffig bomberjacka

- Regnbågs Doc Martens

- En inomhuspool

 

Upptäckte av en slump en helt grym serie för några dagar sedan på Netflix. Som vanligt tänker då min hjärna att jag är den enda i världen som gjort denna fantastiska upptäckt och meddelar exalterat min make som svarar "Jo jag har sett den"..... Eeh va? Och inte talat om för mig att detta mästerverk existerar? 

 

Skall ju inte avslöja för mycket men finns än så länge en säsong, och det kommer komma i alla fall en säsong till.... så jag hoppas verkligen att det inte blir en sådan där serie som plötsligt slutar i en cliffhanger och aldrig återkommer (som den stora Flashback-besvikelsen... som för evigt gjorde mig misstänksam mot nya serier). 

 

Efter nästan två års uppehåll så är jag tillbaka. I alla fall tillfälligt. Man får ju sysselsätta sig med något i Corona-tider då man inte får lämna huset så ofta, och en stillasittande hobby är en prefekt hobby. 

 

Jag kommer inte ge någon redogörelse för vad som skett de senaste två åren utan det kanske kommer efter hand. Istället dyker jag rakt in med nya oväsentliga tankar, listor på saker jag gilla och inte gillar och kanske lite politik... eller så sparar jag politiken till en separat blogg. Inte riktigt på det klara med det ännu. 

 

Så med det sagt...välkommen tillbaka... till mig. 

Läser Ramona Franssons serie om Leah Quiller....

Ok, kan göra ett inhopp här och skriva att nej, jag anser inte att man är rasist om man hävdar att det finns invandrare som begår brott eller om man säger att religion/islam i vissa fall kan innebära olika former av problematik... men....

Ramona Franssons böcker tar inte upp detta en gång, inte två gånger utan på i princip varje sida. Sida efter sida om brutala våldtäkter som enbart begås av invandrare, sida efter sida om invandrares dåliga kvinnosyn, sida efter sida om hur hemskt islam är.... hittills har en enda man med utländsk härkomst porträtterats sympatiskt och denne beskrivs som ateist som tagit avstånd från islam.

Jag blir ledsen, arg och frustrerad av de extrema fördomar Ramona Fransson presenterar i sina böcker. Som om inte "svenska män" begår hemska övergrepp, som om alla med utländsk härkomst föraktar kvinnor, som om muslim är lika med vidrigt beteende mot kvinnor..... Mår riktigt dåligt av det jag läser. Även hur hon beskriver muslimska kvinnor och hur huvudkaraktären "ryser" när hon ser dem. Författaren om någon förminskar och förlöjligar dessa kvinnor.

Hoppas Ramona Fransson en dag får lära känna lika många underbara och snälla invandrare som jag gjort. Kanske hennes böcker hade blivit en trevligare läsning då. 

Barn ett som fyller åtta i sommar hanterade det genom att gå runt och provocera, starta gräl, göra jobbiga ljud och bli skrikarg för minsta lilla innan han somnade redan kl 19.

Barn två aka tvååringen hanterade sitt genom att somna på soffan vid 15 och sova nån timme för att sedan bestämma sig för att aldrig sova mer.

.... så stod jag och mamma på bakluckeloppis utanför IKEA. Fick sålt lite men handlade hem desto mer.

Köpte lite begagnade sandlådeleksaker till barnen på loppis och på IKEA blev det lite ramar, en papperskorg och nya bestick.

Sedan körde vi förbi biltema och inhandlade två barnpooler/sandlådor i plast.

När jag kom hem fick barnen plaska med vatten på altanen medan jag satt och läste bredvid och kände hur min hud allt mer började kännas som om någon tänt eld på den. Suttit lite för länge i sol idag :/ 

Hittade också lampor på IKEA som nu hamnat på min önskelista.

Såå fina.

Nu har barnen tokslocknat och jag hoppas göra detsamma inom kort.

Först packa ihop barnen och stuva in dem i bilen och ta med katten till veterinären. Där visade det sig att katten hade ett brutet bakben. Ångest att man inte fattat det innan!! Två gråtande barn då det äldsta trodde att katten skulle dö och det yngsta trodde att veterinären stal hennes katt.

Sedan hämtade maken upp katten och jag och barnen mötte upp mina föräldrar på Henånkalaset där ungarna fick roa sig med hoppborgshoppning och rutschkaneåkning. 

Efter det den obligatoriska lördags-hämtmaten. Och sedan packa ihop saker till IKEAs bakluckeloppis imorgon och åka och lämna hos föräldrarna.

Väl hemma igen var det nästan sovdags för barnen men vi såg Jumanji tillsammans först tills de slocknade av utmattning.

Har även lyckats få i dottern tre omgångar supervidrig antibiotika idag. 

Sedan en lång jakt på medicinen som såklart var slut på apoteket som ligger närmast.

Sedan tänkte jag att "nu ska jag ta det lugnt resten av dagen" men satte mig istället och jobbade lite, gick ut med Nea och krattade gräs och sedan fick barnen bada medan jag vek tvätt.

Sedan när är det så "ta det lugnt", ser ut?

Fick iaf läst lite på kvällen och imorgon får jag förhoppningsvis lite sovmorgon. 

Trots gnällig liten på grund av extrema blöjexem :( lyckades jag hinna med att iaf putsa tre fönster på eftermiddagen. 

För de som bor i närheten kan det verkligen rekommenderas. Jättemysigt med massa fint hantverk av olika slag och kändes som om minst 50% hade tidstypiska kläder vilket skapade verklig stämning.

Det iscensattes vikingaslag som var väldigt underhållande också.

Tips är dock att ha med matsäck för var evighetskö till den enda matförsäljningen. 

Barnen tyckte det var jätteroligt och vi vuxna också. Nästa år vill jag ha sparat mer pengar att ta med dock så jag kan köpa ett av alla vackra halsband som såldes.

Känner mig dock mör i kroppen av att ha gått så mycket idag (hade dessutom Nea i sele stor del av tiden) och känner att kinderna bränner lite av all sol.

Blev lite grejat hemma efter vi kom hem men hade inte alltför mycket energi kvar, så blir till att fortsätta imorgon.

Fick i alla fall hem ny lampa och spegel från dem vilket var kul.

På eftermiddagen hämtade jag en pojke på busstationen som tidigare bott på mitt jobb. Han kom hem på litet besök och berättade om hur han har det på nytt boende, lekte med Nico osv. Var trevligt. Alltid kul att följa upp hur de man lärt känna har det.

Nea spenderade hela besöket såhär

Beträffande huspiffandet är det dock überjobbigt att vara totalpank nu när det finns vissa saker jag vill köpa.

Förutom färg för att vitmåla ett och annat, vita enfärgade duschdraperier, lite ramar samt foder till dotterns fönster så vill jag så gärna ha denna kontorsstol från IKEA

Denna spegel från IKEA

Och denna matta, en två, från Göksäter.

Ge mig någon?

Fyller år denna månaden men nackdelen med att vara vuxen är ju att det man inte har råd att köpa själv även är för dyrt att önska sig. Fyller ju dessutom inte jämt. 

En trissvinst kanske? Dock högst osannolikt då jag aldrig köper trisslotter...

Så gamla soffan, "nya" soffbordet och tv:n hamnar i sonens rum. Han är så nöjd över att få "stor pojke rum" :)

Inte klart än då överdrag till soffan är i tvätten och det ska upp saker på väggarna.

Men sonens rum är nästan klart. I dotterns rum ska sängen målas och sedan är hennes rum klart.

Kök och vardagsrum snart klart och sedan är badrum och sovrum kvar.

Så både mycket och lite kvar att göra beroende på hur man väljer att se det :) 

Vad mycket onödigt man har!

Och vad konstigt att jag inte insett detta innan!?

Imorgon fortsätter det hela. Har hur mycket som helst att göra och blir helt slut samtidigt som det känns som någon slags terapi. En renande känsla. 

Imorgon ligger fokus på vardagsrum men mest barnens rum. Det finns en gräns för hur mycket leksaker barn behöver. Stora frågan är väl hur jag skall lyckas distrahera dem medan jag packar undan hälften av allt de äger.... 

Så stolt 💗

Tänk att börja träna styrkelyft i sextioårsåldern och några år senare ha ett EM silver och ett SM guld. Inspirerande. Det är liksom aldrig för sent att bli bäst :)

Det är nog inte bara jag som på våren drabbas av extrem lust att städa ut, förnya och möblera om....men i år tar det sig extrema uttryck i mitt fall.

Drabbats av känslan av (insikten?) att jag mår dåligt av för mycket saker och vill ha det mer minimalistiskt. Plötsligt vill jag ta bort hälften av mitt möblemang och göra mig av med nästan allt jag äger... typ. Så storrensning på g. 

Just nu läser jag:

Jag är ju sedan barndomen mycket fäst vid denna författares böcker. Han kallas skräckförfattare men för mig är det mer mysterier än skräck. 

Det jag älskar mest är också hans detaljrika och levande beskrivningar av miljöer och människor, och då gärna lite udda personer.

För mig är det alltid njutning att läsa hans böcker.

Dessutom har han två gånger svarat personligen på brev jag skrev till honom som tonåring vilket jag tycker var väldigt fint av honom. 

Hade bara velat ha tid att gosa och umgås med barnen nu. Varit sjuk så mycket det sista att det blivit för lite av det.

Här sitter de snällt tillsammans och spelar musik. Sekunder efter slogs de om basen, Nea slog Nico, Nico grät, Nea kramade honom och de blev vänner igen... och så började det om. Så som det är liksom. 

 

Idag fick jag hem denna bok som är skriven av bland annat Martin Schibbye. Han och hans kollegor har engagerat sig mycket i ensamkommande från Afghanistan. Vad de flyr från, vad som händer då de utvisas etc. 

De gör ett jätteviktigt arbete så skall bli spännande att läsa. 

Jag blir alltid så väldigt provocerad av den. Visst jag kan förstå att de finns de föräldrar som känner så och menar inte alls att skuldbelägga dem... men för mig fanns aldrig en sådan tanke och det känns helt främmande. Och det känns som en förolämpning mot min son - som att de menar att det finns ett bättre slags barn att få.

Innan min son föddes drömde jag om att han skulle vara snäll och smart - det är han

Att han skulle ha vänner och vara lycklig - och det är han

Allt annat är bara bakgrundsbrus. Så han tycker det sociala är svårt, så han äter lite speciellt, så han har lite humörsvängningar.... sounds like Italy to me.

Han är precis det barn jag önskade mig. Det bästa. Jag är inte sorgsen eller besviken. Tänker aldrig "Tänk om ...", för han är den jag vill att han ska vara. Han är Han. Mitt önskade, efterlängtade och älskade barn. Mitt Italien.

Mina älsklingar har för övrigt hunnit bli så här stora nu. 

Nico är en supersmart sjuåring med tillhörande humörsvängningar som kan programmera på datorer, som vill bli nästa Pewdiepie och är världens goaste storebror. 

Nea är ett litet bustroll som vill är full av glädje och bus, och vill kunna allt som storebror kan. Hon älskar Bamse och tycker att alla världens problem kan lösas med en "kjam". 

Även om jag sett alla säsonger (förutom den senaste) minst tre gånger, då jag har regelbundna faser då jag ser igenom alla igen, så får jag ju erkänna att de första säsongerna är de jag minst gillar. 

Då kändes det lite, trots kvinnlig åklagare och kvinnlig rättsläkare, som om min hjälte Olivia Benson var ensam kvinna i ett gubbträsk.

Men om man ska beakta när den började sändas var den ändå utmanande med sina starka karriärskvinnor och serien har alltid tagit ställning för kvinnors, och homosexuellas, rättigheter. 

Jag vet att vissa tycker att den ibland kan vara förutsägbar och moraliserande men jag tycker om hur de ständigt får med aktuella ämnen och har utvecklats med tiden. 

Dessutom är ju ovan nämnda Olivia Benson en, om än fiktiv, förebild som jobbat sig upp och vågar ta strid i alla lägen. Hon är dessutom en singelmamma som vägrat välja mellan karriär och barn. 

SVU är som en drog för mig. Är då besatt att har jag inga avsnitt att tillgå hittar jag på egna i mitt huvud. 

Jag kanske bör söka hjälp för detta :)

Men var säkra, denna serie kommer jag säkerligen ta upp fler gånger :)

Bilderna visar för övrigt hur serien såg ut då respektive nu.

För att beskriva mig själv lite för de som är nya, och för er som är gamla, så tänkte jag att jag skulle skriva en presentation som om jag var singel och gjorde en profil på *infoga namn på aktuell datingsida då de jag använde mig av på forntiden säkerligen inte existerar längre*....

 

Person som stadigt närmar sig en 40-årskris och som planerar att börja träna varje dag men inte kommer längre än så. Samma sak gäller projektet " bok" som befunnit sig på planeringsstadiet i ungefär tjugo år. 

Definierar mig som feminist, humanist, ateist och vänster på den politiska skalan samt som mamma. Är kvinna men ser inte det som något av viktigt. Känner mig inte som kvinna, eller som en man, men å andra sidan har jag inte riktigt fattat hur det är meningen att det skall kännas.... Om du anser att kroppsbehåring är ett problem undvika mig så jag är för lat för att ta upp kampen mot mina varulvsgener. Och om du, om du är man, kanske börjat tappa håret men åldern så skall du veta att en kvinna istället får hårväxt på nya oväntade ställen ju äldre hon blir. 

 

Viktiga politiska-/samhällsfrågor för mig är jämställdhet (så klart), lika rättigheter för HBTQ (även om jag får erkänna att jag aldrig riktigt fattat det där med Q:et på riktigt), asylpolitik (ömmar mycket för ensamkommande och tycker att man bör få asyl om man kommer från Afghanistan bland annat).

Så med andra ord kommer jag inte vara intresserad av en romantisk relation med dig om du har för vana att yttra någon av följande meningar:

"Feminismen har gått för långt"

"Jag är inte rasist.. men..."

"Har inget emot bögar så länge ingen stöter på mig höhöhö"

"Lamotte skriver ju verkligen som det är"

Du bör nog inte prata om Lamotte (eller Birro) alls med mig om du inte är stort fan av dålig stämning btw. 

 

Jag är extremt dålig på att städa, älskar mina barn mer än allt annat (trots att de har en helt annan iställning till vikten av stundvis tystnad än mig), jag älskar sci fi men har även sett alla avsnitt i alla säsonger av Law & Order SVU minst tre gånger. Dricker i princip inte alkohol men är smått beroende av nässpray. 

 

Är oromantisk, tycker att det är fritt fram att fisa så mycket man vill i sitt eget hem och har en tendens att tycka att de flesta människor är dumma i huvudet på ett eller annat sätt (tycker bäst om människor lite på håll). 

 

Känner du att detta låter som det bästa sedan man uppfann dillchips så är jag människan för dig :)

 

Ja vad skall man säga....

Det började med att det brann i vårt hus... och en månad senare brann det igen (orsakat av brand ett som skadat ett elskåp). Ingen skadades fysiskt men innebar att evakuera barn ur hus mitt i natten två gånger, psykiskt trauma, renovering/sanering av hus och massa annat... så bloggande kändes plötsligt inte riktigt på tapeten.

 

Nu är det 1,5 år sedan och jag känner mig sugen igen, så utan närmare förklaring av som skett sedan senast kommer jag bara hoppa in i att dela med mig av mina högst oviktiga (för det mesta) tankar om skilda ämnen.

Med största sannolikhet inte dagligen, men då andan faller på.

 

Medan jag nu går och väntar på att min LennyLamb bärsele skall komma på posten så jag har ännu en värld öppnat sig för mig då jag testade bärsjal och både jag och Linnéa älskar det. Den jag har nu är dock en begagnad hybridsjal och både vill och behöver en ny känner jag. Vilken dock? Utbudet är ju oädnligt och den ena är vackrare än den andra. Inser dock att jag inte bör köpa med metarial som kräver specialskötsel då jag inte är så bra på sånt där. 

 

De jag fastnat för nu är de nedan. Tyck gärna till. Vilken är finast?

 

Resan till Kolmården var riktigt lyckad, även om Nico blev så trött av bilresan att första kvällen spenderades på hotellet och Linnéa först var jätteledsen över att inte kunna sova i sin egen säng. Vi planerar redan nästa års resa dit, då med en extra dag :)

 

I övrigt får bilderna tala för sig själva :)