Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Det arga barnet

Publicerad 2013-03-26 20:17:00 i Allmänt, Barn,

Vad gör man när ens barn typ mobbar ut den ena föräldern?
Det är ju inte alls så att Nico tycker illa om sin pappa, tvärtom så är han i många lägen verkligen pappas pojke. Han älskar att vara ute och greja med Hampus och hämtar honom ofta för att de skall leka och busa. Finns knappt något han gillar mer än när de två röjer loss totalt. Dessutom blir han ju ledsen om Hampus går och om man är ute alla tre är han noga med att alla går i samlad trupp.
Dock är han väldigt selektiv med när Hampus duger och kan vara riktigt taskig. Vägra ge kramar just till honom, vråla och skrika om Hampus kommer in i ett rum eller kommer när honom. När Hampus säger hej när vi kommer hem kan Nico vråla: NEEEJ, tillbaka. Känns inte som ett ok beteende.
 
Vi har försökt ignorera det så det skall gå över. Vi har försökt förklara hur det känns när någon gör så. Vi har försökt genom att bli arga. Känns dock inte som om något fungerar. Jag vet ju inte hur Hampus känner men jag hade fan blivit ledsen av att bli behandlad så.
 
Just idag var dock Nico på ilsket humör överlag, eller ja inte mot min mamma då. Hon hämtade honom på dagis och körde hem honom. Nico hade dock vänt i dörren och vrålat: Nej! och gått tillbaka till hennes bil. Så han fick följa med henne hem. När jag sedan skulle hämta honom där var han visserligen glad att jag kom men inte att han ville hem. Fick lirka och hålla på för att få med honom i bilen, och sedan vägrade han gå ur den när vi kom hem för han ville till McDonalds... så blev ett himla liv. Sedan gick han stampandes uppför plattgången hemma samtidigt som han utbrast i små ilskna vrål då och då. Och så skrek han som sagt var åt Hampus så fort han såg honom samt flög på honom och bet honom. Då blev jag riktigt förbannad och sa till på skarpen och då grät han och tyckte att det var vi som var dumma. Efter det var det mest sura miner och gnäll (även om han gosade en liten stund med mig, vilket han avslutade med att bita mig) tills han skulle sova. Kanske var han trött dock för han gick väldigt villigt och la sig och somnade på fem minuter.
 
Han brukar ju vara så go och glad så man blir lite oroad när man haft några så här arga dagar. Man undrar om han kan må dåligt på något sätt. Samtidigt som man blir arg och nästan vill skälla på honom ibland så får man  dåligt samvete och oroar sig för att han är arg på oss för att han måste gå till dagis fast han inte vill. Börjar rannsaka sig själv om man gör något fel.
Min bror tog bland annat upp att kanske han blir frustrerad över att han blir tilltalad som en bebis eftersom han inte kan prata, fast han förstår väldigt mycket mer än han kan säga. Jag vet inte. Men det är väldigt ledsamt och oroande. Jag vill ju att min glada goa unge skall vara just min glada goa unge (fast det är klart, alla skall väl ha rätt att ha dåliga dagar och vara förbannade ibland också).

Man lär sig med tiden

Publicerad 2013-03-25 12:05:00 i Allmänt, Barn,

Att ha barn är en sådan ständig läroprocess. Ibland känns det som jag lär mer av honom än han av mig. Framför allt lär man känna sitt barn och inser vad som fungerar i kommunikationen med just den individen.
 
Idag gick lämningen på dagis mycket bättre, kanske just för att jag lärt mig något. Jag insåg nämligen härom dagen att jag ofta svarar Nico utifrån vad jag gissar vad han vill, men att jag kanske ofta gissar fel.
Ofta när vi kör förbi infarten till mina föräldrars hur så säger Nico: Titta mommo moffa
Innan har jag alltid svarat att: Nej, vi skall inte till dem nu.
Och så har han blivit väldigt upprörd och det blir massa tjafs. Men så bestämde jag mig för att bara kommentera på det han faktiskt säger och inte tolka in mer. Så sist han sa så, så sa jag bara: Ja titta där är mormor och morfars hus.
Och så var det inget mer med det.
 
Så samma sak när vi skulle till dagis idag. Jag la stämningen först genom glatt sjungande och när vi passerade affären och Nico började peka och säga titta, så sa jag inte som jag brukar att vi ska inte handla nu, utan jag svarade bara: Ja titta där ligger ju affären. Där jobbar ju din morbror...... and so on.
Gick hur bra som helst ch han gick glatt med in på dagis. Lite blyg blev han dock först men så blev han lockad med att hjälpa till att ta ner stolarna från borden och så var allt toppen.
 
Kanske handlar det om att lära sig lyssna på vad som faktiskt sägs och inte tolka in sitt eget i det hela. Fan jag hade väl också blivit frustrerad och arg av att få goddag yxskaft-svar hela tiden.
 

Här är vi inte könsstereotypa minsann

Publicerad 2012-03-09 08:09:00 i Allmänt, Barn,

Igår åkte jag och Nico till mamma och pappa där Nico åt lunch och sov middag. Jag pluggade under tiden och fick gjort ett av mina skolarbeten vilket var skönt.
Sedan tog jag, mamma, Nico och min farmor och åkte till Göksäter. Var tvungen att köpa en hel del saker att pynta med inför mäklarens fotografering av huset. Ville dock enbart köpa sådant som jag faktiskt vill ha sedan så det tog ett tag att hitta vad man ville ha. Köpte även små vårsneakers till Nico och ett par gummistövlar till honom, och vårmössor.
Både jag och Nico fick fina saker av snälla mamma och snälla farmor också. Jag fick ett fint lila fat av mamma bland annat. Nico fick en onepiece och en tröja av farmor och mamma köpte honom en rosa dockvagn som han så gärna ville ha. Han älskar dockvagnar och då är det klart att han skall ha en. Sedan gick han lyckligt runt hemma både igår och idag på morgonen och kör sin docka i vagnen.
 
 
Idag skall jag måla lister och dona och greja. Full rulle.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela