Beviljat snitt
För några dagar sedan beviljades jag äntligen snitt efter att ha haft möte med läkare på specialistmödravården!
Vilken otrolig lättnad! Och anledningen till att jag inte skrev om det med en gång var att det tog ett bra tag för det att verkligen sjunka in, då det till en början kändes närmast overkligt efter all oro jag känt så länge.
Efter att ha känt mig ganska ignorerad och inte lyssnad på under lång tid så får jag säga att jag verkligen tyckte om den läkaren jag träffade. Hon fick mig att känna mig förstådd och trygg.
Jag hade dock lite föör höga förväntningar på hur jag skullemå eftersåt och tänkte att nu kommer jag bli pigg och energisk och kunna städa och greja och pyssla hemma, men det visade sig ju att den enorma magen fortfarande ställer till det en del i planeringen :) Kan ju fortfarande knappt röra mig och sover stor del av dagen eftersom kissandet gör att nattsömnen blir lite fragmentarisk.
Skillnaden är att när jag sover så sover jag gott utan mardrömmar och när jag är vaken så är jag pigg och glad och får saker gjort (även om det inte är i optimal hastighet).
Nu är jag ju visserligen lite rädd inför snitt också. En operation är en operation och ett sjukhus är ett sjukhus, men skall ha möte med ovan nämnda läkare som skall gå igenom allt med mig om två veckor vilket känns väldigt bra. Nu känner jag mig mycket mer redo och kan för första gången på flera månader verkligen glädjas över den lilla tokiga sparkande ungen som ligger där i min mage och ser fram emot att hon skall komma ut till oss.
Tack alla som stöttat mig genom processen, både irl, på fb och här på bloggen. Alla som orkat lyssna på mitt tjat och min oro, som tagit del av hopp och förtvivlan och som gett råd och peppning <3
