En till i vårt hus
Kom på att jag nog nämnt att vi utreddes som familjehem men sedan inte skrivit så mycket mer om det. I alla fall är utredningen klar och vi har träffat en trevlig ung man (17-åring) från Afghanistan som tackat ja till att bo hos oss, så nu väntar vi på nämndebeslut och sådan saker.
Han var dock och hälsade på oss i helgen och sov över och han är en väldigt sympatisk och lugn person. Artig och hjälpsam och snäll och lugn med Nicholas.
Känns spännande och bra att han skall flytta in hos oss. Visst kan man tänka att läget kanske inte är optimalt nu när jag är gravidtrött men när är läget egentligen optimalt i ens liv? Kan man hjälpa någon så skall man göra det tycker jag. Tror snarare att det kommer vara en tillgång än en belastning.
