Var går min gräns
Ibland tror jag nästan att jag funderar för mycket på sådant här. Att jag lägger ner extremt mycket tid bara på att klura ut vad jag tycker och inte tycker, och vad jag anser att gränser går i olika sammanhang... och ibland kommer jag inte ens fram till ett svar då frågan är så komplex.
Jag kan bli lite avundsjuk och imponerad av människor som verkar ha så himla klart för sig exakt vad de tycker. Fanny Åström är en sådan person, som i alla fall ger det intrycket i sin blogg. Det är inte alltid jag håller med henne, men ofta skriver hon saker som får en att verkligen tänka till.. och jag tror att en av anledningarna till detta är (förutom att hon är jävligt skärpt och klok) att hennes inlägg genomsyras av en känsla av att hon verkligen bergfast tycker detta. Det är inga krusiduller, omskrivningar eller tveksamheter... hon har en åsikt som hon verkligen tror på. Själv är jag mer en "kanske kan det vara så här.. eller kanske så här"-människa (förutom i vissa frågor då jag är envis som en åsna).
Bland annat har jag det senaste funderat på vad jag tycker att gränsen går vad gäller att protestera mot SD och deras åsikter. Där brottas jag verkligen med mig själv och de grundläggande principer jag har. För å ena sidan så hatar jag så mycket av det SD står för att det kryper i mig när jag hör talas om dem, men å andra sidan har jag ju med mig det där att "man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad" och har otroligt svårt att inte se människorna bakom. Samtidigt som jag vill tysta Åkesson och slippa höra hans hemska budskap spridas, så lever jag mig in i den ångest man måste känna när man står inför en folkmassa som skriker, buar och vill en illa. Och nu kanske någon tänker att det är lätt att tänka så om en människa vars åsikter inte drabbar mig personligen, men tyvärr måste jag säga att jag är exakt likadan vad gäller människor som gjort mig riktigt riktigt illa i mitt privatliv också.
Sedan är det ju det är med tankarna kring demokrati och yttrandefrihet också. Funderingarna kring om man kan bemöta odemokratiskt tänkande med demokrati... eller om det demokratiska tänket bara skjuter sig själv i foten då.
Men om jag skall tänka på bara vart gränsen går för MIG vad gäller protester så tycker jag inte om våld eller hot. Jag skulle aldrig slå en nazist fysiskt på grund av dennes åsikter och jag skulle aldrig hota någon heller. På grund av att jag värderar demokrati högt så skulle jag inte heller gå till en plats där en folkvald som Åkesson skall tala och försöka störa genom att föra oväsen eller liknande.
Däremot är jag ett stort fan av tysta protester som att stå stilla med plakat som får tala för sig själva och att vända ryggen till. Jättebra sätt tycker jag. Och vad gäller icke-folkvalda organisationer så anser jag att det är helt ok att sittprotestera på gatorna för att hindra deras demonstrationer.
För yttrandefrihet i all ära, en jätteviktigt princip, men inte när själva budskapet kränker andra människors lagstiftade rättigheter. Men detta verkar människor ha svårt att förstå sig på, till och med Skolverket - som man kan läsa om på Sannas blogg.
Och denna typ av protester i form av lite civil olydnad som man kan se här tycker jag är helt fantastisk och fyndig.
Och vad gäller SD och deras påhopp på tiggarna så anser jag att alla bör läsa mer om likheterna med nazisternas retorik på 30-talet på denna sida. Både bilden och länken hittade jag via Calleism sida som ni också bör besöka.
Det där med att skicka tillbaka valsedlarna i ofrankerade kuvert har jag dock inte mycket för då det är en protest som är i stort sett meningslös. Det är ju inte så att SD kommer att lösa ut alla dessa, utan det enda som sker är att posten får massa merjobb.
Dock anser jag det oerhört viktigt ATT protestera, på något sätt. Även om det bara handlar om att i dagliga samtal eller nätflöde uttrycka sin negativa inställning till SD, vad de egentligen står för, vilka lögner de sprider och vilka rättigheter de kränker. Dels för att inte låta hatspridarna stå oemotsagda, dels i förhoppningen att det kan få fler att tänka till och dels för att de som drabbas av SD:s hatpropaganda skall kunna känna sig lite mindre ensamma och utsatta. Eller så kan man göra en markering kring vad man tycker om SD på sin blogg. För jag anser att människor som inte ser faran med alla extremhögerpartier som får mer och mer makt i Europa är naiva. Vi är på väg mot ett samhälle som jag inte vill vara en del av.
Och även om detta är där min gräns går gällande protester, så säger jag inte att just den gränsen är det rätta... och jag kan förstå dem som går ett steg längre... och jag kan ibland tänka att de behövs. Och det är sedan jag förvirrar mig bort i mina egna tankebanor och inte vet vad jag tycker egentligen.
