Våldtäktskultur
Jag tycker att det här med att vi lever i en våldtäktskultur är något som man inte kan belysa tillräckligt. I mina ögon är denna våldtäktskultur en av de allra största delarna av det kvinnoförtryck som finns. Härska genom att sprida rädsla. Genusfolket skrev om detta häromdagen, och helst bör man gå in och läsa deras välskrivna text, men då jag vet att inte alla orkar länka sig vidare så har jag kopierat det de skriver om de komponenter som ingår i en våldtäktskultur och utgår från dem i min egen text.
Viktiga komponenter som ingår i en våldtäktskultur är bland annat:
- Victimblaming eller fokusering på allt annat än förövarens handling (ex, “Varför drack hon sig berusad?” ”Varför gick hon med honom hem om hon inte ville ha sex?”)
Detta tycker jag är så fruktansvärt vanligt att det är näst intill helt normaliserat på det sätt att människor inte ens själva tänker på att de gör det. De flesta säger såklart att de aaldrig skulle skylla på offret, men trots detta så dyker det ändå upp i diskussioner efter att något hänt. Jag har själv gjort mig skyldig till det genom att "välmenande tala om att inte utsätta sig själv för risker".
- Trivialisering av sexuella övergrepp (ex, se t.ex Steubenville)
Och för er som avfärdar sexuella trakasserier som "skämt" eller "manlig jargong" - så leder det till detta i förlängningen...
- Slutshaming eller att använda kvinnors historia av frivillig sex för att skuldbelägga dem om de någonsin utsätts för ofrivilliga sexuella situationer (ex, klassiska uttryck som ”Om du beter dig som en slampa blir du behandlad som en slampa” och “Horor kan inte våldtas”)
Att detta är väldigt vanligt i samhället, och också något som ses som normalt, ser man ju genom att även polis och övriga rättssystemet har som vana att ta upp offrens sexuella historia och kräva svar på frågor kring tidigare sexuella erfarenheter etc. Som om man skulle förlora sin rätt att säga nej om man sagt ja för många gånger tidigare.
- Överseende med sexuella övergrepp (“Boys will be boys!”)
Kan inte säga annat än att jag kräks på den synen på män att de inte kan kontrollera sig själva och sina "begär".
- Objektifiering av kvinnor och synsättet att kvinnor befinner sig i offentligheten på mäns villkor och att deras kroppar och sexualitet är objekt som de måste ”skydda” (ex, ”Kvinnor bör tänka på hur de klär sig och beter sig för att inte bli våldtagna precis som man låser sin cykeln för att den inte ska bli stulen”)
Här finns ju så mycket att skriva att det får bli ett eget inlägg någon gång, men har ju skrivit om det förr.. och kommer göra det igen.
- En hårt begränsad mansroll, d v s mycket snäva ramar för män att hålla sig inom utan att få sin ”manlighet” ifrågasatt.
- Hypermaskulinitet och sexuell aggression hos män glorifieras, d v s män som visar svaghet, mjukhet eller ömhet (särskilt till andra män) hånas och förlöjligas. En våldtäktskultur genomsyras av hånande av män som uppfattas som ”kvinnliga.” Män som blir våldtagna i en våldtäktskultur blir dubbelt bestraffade för detta.
- En stark tro på överdrivna siffror om falska våldtäktsanmälningar eller idén att kvinnor som medvetet anmäler namngivna män för våldtäkt de inte begått är mycket, mycket vanligare än studier visar (”Alla vet att kvinnor ofta anmäler oskyldiga män för våldtäkt för att de ångrat sig dagen efter”)
Hade inte så mycket att tillägga vad gäller de sista punkterna just nu, men när jag läser alla dessa punkter och funderar kring hur denna våldtäktskultur har påverkar mig i mitt liv så inser jag ju att den har påverkat mig mycket.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag alltid känt att jag äger min egen sexualitet. Jag har haft sex när jag velat ha sex, och jag gillar sex. Men jag är inte omedveten om att detta inte kommer gratis. Man betalar ett pris. Inte bara genom att jag då fick erfara att vissa pratade illa om en, tittade snett på en och så vidare, utan också genom vetskapen att jag i mångas ögon "inte kan våldtas". Jag vet att det skulle krävas en hel del för att jag skulle "stå segrande" efter en våldtäktsrättegång. I klarspråk så har jag enligt samhällsnormen haft för mycket sex för att någonsin kunna vara ett trovärdigt offer.
Och det är bara ett av de många sätt som våldtäktskulturen påverkar mig på...
