Knyttet - kort men tjock

Kickan Wicksell skrev detta inlägg om hur vi kanske borde stötte och peppa varandra mer och inte bara kritisera, speciellt då det egentligen inte är själva budskapet som kritiseras utan sättet det formulerades på.

Jag tycker att hennes tankar och hennes tips är fantastiskt bra, och något jag verkligen tycker att jag själv och andra bör ta till sig av.

 

Och även om Kickan kanske främst avsåg feminister emellan så kom jag att tänka på detta idag då jag såg en artikel om en äldre man som hade gjort en egen liten protest mot det han ansåg vara sjuka kvinnoideal genom att skriva en skylt som pekade mot en modell på en reklamposter, med texten "Så ful och mager modell". Detta fick genast många att gå i taket då de ansåg, med rätta, att hans ord innebär skuldbeläggning och dubbelbestraffning av kvinnor och att han genom sitt yttrande om att han tycker att kvinnor skall ha mer hull än en gång föll in i mönstret av att det är mannens blick som skall döma kvinnan och mannens begär som skall diktera hur kvinnan skall se ut. Och jag håller med i kritiken. Det var inget bra sätt att protestera på då han försökte byta ett ideal mot ett annat, att han skulle döma hur denna kvinna såg ut och att det faktiskt inte är speciellt snällt mot de som är naturligt smala.

 

Men samtidigt känner jag att denne man ville väl. Han såg ett ideal som han ser överallt i samhället som han kände kan skada hans barnbarns hälsa. Han försökte protestera mot detta, men så blev det fel. Och jag tycker faktiskt att man måste ta i beaktande om motivet är illvilja eller okunskap. Med detta sagt så anser jag inte att hans budskap behöver stå oemotsagt, men att man hade kunnat bli att håna, förlöjliga och offentligt hata mot denna man som faktiskt trodde han gjorde något FÖR kvinnor och inte mot. Kanske kunde man sakligt försöka förklara i kommentarer och på en mer trevligt sätt upplysa honom om hur fel det blev och hur han kanske kan tänka nästa gång.

Jag vet att många blri galna av just detta, att man säger att man skall vara trevlig. Men jag säger inte att man ALLTID skall vara trevlig... att man inte har rätten att bli förbannad och ryta ifrån.... utan bara att i vissa lägen måste man kanske just se lite till motivet också.

Annars finns alltid risken att man faktiskt börjar tysta de som ville försöka, som ville engagera sig, som ville skapa en positiv förändring. Ibland kan till och med jag känna att jag vill hålla tyst för att inte riskera att få skit för att jag formulerat mig fel, och jag tycker att det är synd att det är så.

 

Och jag tycker också att det hänger ihop lite (bara lite) med de inlägg om att inte vilja vara förebild som cirkulerar just nu, bland annat på Underbara Claras blogg. Ingen människa kan formulera sig "rätt" hela tiden, och det är svårt att inför varje uttalande man gör ha med i tanken precis alla som kan bli påverkade av det man säger eller skriver och på vilket sätt.