Svar på frågor
Vad tycker du är svårast som förälder?
Den var klurig för jag tycker att det är mycket som är svårt. Kanske är det svåraste den där ångesten och det dåliga samvetet för att man vill vara "den perfekta föräldern" men inte riktigt känner att man räcker till alla gånger. Hade en vision om att jag skulle vara en sådan där rolig förälder full av påhitt och pyssel hela tiden... och så visar det sig att jag oftast är trött och i halvkoma. Man vill ju vara en bra förebild också så man får ständigt värdera sig själv och sitt beteende, vilket i och för sig är lärorikt och utvecklande. En annan stor grej är det som jag kommer skriva mer om under Sofies fråga, det vill säga att försöka skapa en miljö där min son kan få möjlighet att slippa pressas in i könsstereotyper. Fast nu blev ju svaret mer av det filosofiska slaget, och om jag skall vara mer praktiskt så är det ju ärligt talat väldigt väldigt svårt att få honom att göra som jag säger. Det är en svår nöt att knäcka; hur får man ett barn att göra som man säger (när det faktiskt behövs... han behöver ju inte vara en lydig liten slav) utan hot och mutor? I don´t know.
Om du fick 10 miljoner kronor att göra vad du ville med, vad skulle du göra då?
1 miljon till brorsan, 1 miljon till mamma och pappa och 1 miljon till välgörenhet först och främst. Sedan hade jag betalt av alla våra lån. Jag hade gått ner i arbetstid och fokuserat mer på att skriva och träna. Hade låtit maken få vara tjänstledig från sitt jobb och sysslade med sin hobby i ett år. Hade säkert lagt i alla fall två miljoner på boendet och saker kring det. Tagit med familjen på en rejäl semester. Köpt en hel massa böcker. Resten hade jag sparat dels till mig själv och en del i en fond som jag kunde använda för att hjälpa människor :)
Och slutligen, godis eller salta snacks?
Om chips faller under kategorin salta snacks så blir det helt klart chips. Överlag är jag nog mer förtjust i salt än sött.
Sofie skrev följande:
Jag har också en son, en ganska ny en, 2 månader, jag undrar, hur känner du inför just det, oroar det dig, med tanke på hur män förväntas vara i vårt samhälle?
Ja jag oroar mig en hel del över det faktiskt. Framför allt då jag ju vet att vad jag gör bara har en liten påverkar, medan vad resten av hans omgivning (kompisar etc) har större påverkan.... vilket är lite ångestframkallande. Tänkte senast på det när jag läste detta inlägg av Lady Dahmer. Nu hoppas jag ju dock att det kan påverka i alla fall en hel del att vi har mycket genustänk i vår uppfostran och att min man verkligen inte är någon "macho snubbe" utan förmedlar många "mjuka värden". Vi försöker alltid se till att Nico får ta del av hela utbudet vad gäller kläder och leksaker och inte begränsas av könsstereotyper, och lär honom att bejaka och känna alla känslor osv. Dessutom är jag fantastiskt nöjd med det genustänk som finns på hans förskola. Han kommer ju dessutom inte kunna missa allt mitt prat om feminism och sådana frågor så jag får hoppas att det smittar av sig lite.
Fast självklart oroar jag mig ändå. Jag kan t.ex. märka skillnad på hur han beter sig beroende på om han lekt med flickor eller pojkar på förskolan (i alla fall vissa av pojkarna), och han är ju för liten för att diskutera det hela med och kan ju inte förbjuda honom att leka med vissa. Man får väl göra sitt bästa och hoppas att det räcker :/.
Tack för frågorna och fritt fram för andra att ställa fler :)
