Måste läsas
Denna krönika av Maria Ramnehill tycker jag är så himla viktig att alla borde läsa den. Och jag fick nästan ge mig själv en liten käftsmäll efteråt för genast ville jag börja bortförklara mina egna skratt åt män i kvinnokläder med att det ju inte är DET man skrattar åt utan.... ja vad är det?.. Det finns ju ingen bra förklaring egentligen. Det är ju helt enkelt när det manliga och kvinnliga möts på ett sätt som samhället med sina normer bestämt är abnormt som man skrattar... och det är ju inte alls ok.
Och vad himla viktigt det är att sådant kommer fram och man får sig en tankeställare. För ibland sitter man i sin cis-bubbla och kan inte riktigt förstå om ingen berättar. Och visst borde det vara så att människor inte skulle behöva bli serverade allt för att inse hur det är, men vår världsbild är sorgligt begränsad av vår uppväxt och samhällets normer så ögonöppnare krävs oftast.
Nu har jag dock själv reflekterat tidigare också. Bland annat över att begreppet "skäggiga damen" används i media överallt gällande ESC-artisten Conchita Wurst. Ett hånfullt uttryck som för tankarna till freak-shows från förr då man skulle häpna över och skratta åt de som var annorlunda. Hur tydligt det blir att samhället helt enkelt inte kan hantera en människa med så tydliga attribut från både det som samhället klassar som manligt och det som klassas som kvinnligt att man genast försöker finna en kategorisk benämning. Conchita kan inte bara få vara Conchita, eller ens bara få vara en människa. Hen måste stämplas som avvikare.
