Knyttet - kort men tjock

Nu kommer jag göra det igen.. det som alla säger att man inte ska. Jag kommer skriva ett inlägg som handlar om massa olika saker utan röd tråd bara för att jag inte orkar dela upp det i fler inlägg. Så började jag först att skriva men sedan kom jag på att min lilla varning kan misstolkas som den där klassiska kvinnliga ursäkten som vi lärt oss att leverera "nu skall jag försöka prestera men kommer nog inte göra det så bra"... men nej, det är fan ingen ursäkt för det är min blogg och jag skriver som jag vill :)

 

I alla fall har jag spenderat min dag på detta sätt... ja, varför inte ta det i punktform.. alla tycker väl om saker i punktform..

* Jag har sovit relativt länge för att vara en människa med en snart-4-åring hemma

* Jag åkte till affären och köpte världens dyraste lyxfrukost

* Vi åt denna lyxfrukost på altanen i solen och njöt (förutom av den ekologiska brie-osten som smakade skit)

* Jag har fastnat i en Harry Potter bok och satt och läste medan maken byggde ny altantrappa med räcke

* Jag har målat altanstaket

* Jag tog en tvåtimmars Harry Potter-paus från målandet

* Jag målade klart

* Jag har lekt med sonen och försökt att städa i hans rum

* Jag har haft ont i magen

 

Ja det är väl det.

 

Sedan fastnade jag i Flickvänsmaterialets blogg. Har hört mycket gott om den men nästan med flit undvikit för om jag följer mer bloggar så har jag snart inget liv, men så kunde jag inte hålla mig och så var jag fast. Rekommenderas.

 

Och när jag är inne på att rekommendera läsning så rekommenderar jag detta inlägg på Lady Dahmers blogg, av ingen annan anledning än att jag tycker att det är klokt.

 

Avslutningsvis tänkte jag återkomma till det där med förebilder och ansvar som många skrivit om det senaste. Jag är lite kluven (som jag så ofta är) för å ena sidan känner jag att det där med att vara förebild så lätt leder till krav på perfektion och duktig-flicka-syndromet. Att man skall vara så jäkla rätt hela tiden att man knappt vågar öppna käften för man kan alltid kränka eller såra någon, och ibland är ju den kritik bloggare får i det närmaste absurd. Å andra sidan anser jag att man ju måste ta ansvar för vad man säger och skriver och vara mottaglig för kritik. I många fall är det ju bra att någon påpekar att man tänkte lite tokigt eller att det man skrev kan misstolkas. Dock kan jag ju anse att det är skillnad mellan att någon påpekar att ett ordval kan tolkas som transfobiskt och att någon som är blond drabbas av stora vansinnet om man skriver att man föredrar brunt hår... om ni fattar vad jag menar.

 

Men jag tror inte att så många skulle se mig som en förebild.. men vem fan vet. Det senaste har jag insett att andra tydligen har något högre tankar om mig än vad jag själv har. Inte så att jag tänker negativt om mig själv, men jag har liksom aldrig sett mig själv som en person som andra skulle "se upp till"... men tydligen kan det vara så ibland.. och det är ju kul.