Att försöka skydda sitt barn...
... är i det närmaste omöjligt. Och nu talar jag alltså om att försöka skydda sitt barn från en förtryckande samhällskultur full av förväntingar på människan utifrån det kön denne tillhör.
Jag hade ju tänkt sova nu men så kom jag på att jag var tvungen att få ur mig lite av mina tankar kring detta. Sanna skrev i sitt inlägg (som jag länkade till i förra inlägget) om några av de normer som samhället tvingar på en. Heteronormen, cis-normen och tvåsamhetsnormen.
Som förälder vill jag att mitt barn skall växa upp i frihet att skapa sin egen identitet och sitt eget sätt att leva utan att påverkas av de förväntingar som dessa normer skapar... men jag vet ju att det inte är möjligt. Dessa normer genomsyrar allt. Men jag gör det jag kan, efter den förmåga och kunskap jag besitter så att säga.
Får dock erkänna att tvåsamhetsnormen är det jag helt och hållet misslyckas med att motverka. Detta av många skäl. Framför allt så ser min son enbart man-kvinna-par omkring sig. Jag och hans pappa, min bror och hans fästmö, hans mormor och morfar.... Till mitt försvar kan jag ju säga att vi faktiskt inte umgås med så många (typ nästan inga alls) så det är inte så att jag suttit och valt ut par att umgås med. Hade funnit det uppfriskande att umgås med människor som lever andra typer av liv. Dessutom är han tre år och med en fokuseringsförmåga på några sekunder så hade jag försökt förklara eller få in i samtal alla olika tänktbara familjekonstellationer så hade jag aldrig kunnat föra samtal med honom.
Vad gäller hetero- och cisnormer så försöker jag som sagt var se till att han erbjuds leksaker och kläder från båda sidor av det man anser vara för pojkar och det man anser vara för flickor. Egentligen är det numer inte så att jag tänker på det på det sättet utan han väljer själv saker och kläder från båda kategorierna och mitt enda bidrag numer är att jag inte "gör en grej av det". Jag försöker se till att han ser film och tar del av böcker som innehåller både pojkar och flickor av olika slag och i olika roller. Jag försöker att inte tala med honom som om jag förustätter att han är heterosexuell (inte för att jag talar i sexuella termer alls med en treåring, men ni fattar kanske vad jag menar).
Dock kan jag ju inte skydda honom från omvärlden och det är svårt tycker jag. Jag kan inte hindra främlingar att kommentera och fråga kring varför "min son ser ut som en tjej", att han "borde klippa sig och inte ha på sig rosa". Jag kan inte påverka att hans omgivning fnittrar lite extra och på ett speciellt sätt när han har "tjejglasögon" eller leker med en "tjejgrej". Jag tror inte ens att de flesta själva är medvetna om att de reagerar lite lite annorlunda i de situationerna, men jag märker att Nico börjar reagera på det. Ser att han funderar.
Kan inte stoppa folk från att fråga om hans tjejkompis är söt. Det fungerar ju inte riktigt att jag skall springa runt som en polis, för då vågar ju folk inte säga ett ord och det blir ju inte så kul för honom heller. Och han har ju dessutom redan hört vad de sagt även om jag försöker säga emot.
Hur tänker ni? Hur gör man?
