Vad man mäktar med
Nu har jag lekt klart med mitt överenergiska barn som nu har somnat gott i sin säng och jag skall ta en mycket tidig kväll. Skall nu se ett avsnitt av CSI och sedan sova är planen.
Någon kanske tycker att jag ibland inte skriver om en del viktiga saker som händer... som detta... och jag vill väl egentligen bara förklara att det inte handlar om att jag inte tycker att det är viktigt, för det tycker jag såklart, och det handlar inte om att jag inte bryr mig, för det gör jag. Men av samma anledning som jag i flera års tid undvek nyheter i form av tv-sändningar och tidningar så kan jag helt enkelt inte ta in all information om hemskheter.
Jag vet att det är fegt att bara blunda, för det försvinner ju inte för att jag gör det. Jag vet ju också att om alla de som bryr sig hade gjort som jag, och bara valt att titta åt ett annat håll ibland så hade världen aldrig blivit bättre. Men jag gör mitt i det lilla... försöker hålla min lilla värld bra och säger ifrån när jag ser orättvisor i min närhet... men mer mäktar jag inte med. När jag tänker på allt som sker i världen, eller bara i detta land, som inte borde ske så går jag liksom sönder inuti. Jag får ångest som gör mig förlamad och det blir för stort, jag känner mig för liten och för maktlös.
Och därför väljer jag ibland att inte skriva, eller läsa, om vissa saker.... och det skäms jag lite över... men det är så det måste vara.
