Skräckfilm
Eftersom det är så där lagom kul för andra att läsa om dagens tur till tippen där vi slängde allehanda bråte så tänkte jag skriva lite mer om det där med skräckfilm.
Jag brukade alltså äälska skräckfilm. Ju läskigare desto bättre. Dock var jag aldrig förtjust i den typen av film som innehåller mycket blod och närbilder på tortyr eller annat osmakligt. Dvs. jag har aldrig gillat Saw-filmerna eller Motorsågsmassakern och liknande. Kan fortfarande inte se filmen Scarface pga tortyrscenen i den.
Sedan finns det filmer som jag vet att andra anser vara inom katergorin skräck som jag fortfarande kan se och inte ens anser vara läskiga alls. I det ingår zombiefilmer som Dawn of the Dead, 28 dagar senare och likande, samt filmer som Alien och liknande. Med andra ord så har jag inte speciellt ont av monster. En film som jag tycker är asläskig men fortfarande älskar, kanske för att jag redan sett den hundra gånger och tagit udden av det läskiga, är Event Horizon.
Event Horizon
Det jag förr älskade men nu inte klarar av kan nog egentligen sammanfattas med ordet "spöken". Jag klarar inte av den krypande spänningen som man vet kommer avslutas med att något hoppar fram eller något som lurar i bakgrunden. Jag fattar verkligen inte hur jag kunde tycka så mycket om sådant, och jag såg tillräckligt för att ha ett mardrömslager som räcker i resten av mitt liv.
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag helt plöstligt inte kunde se dem heller. Överdos?
Tänkte i alla fall ge exempel på filmer jag sett som jag anser vara läskiga.
De filmer som verkligen sabbade min nattsömn för alltid var de asiatiska skräckfilmer som blev superpoppis och som USA sedan gjorde remakes på. Originalen är dock alltid läskigast. Asiatiska filmmakare har inga gränser alls. Det som jag har verkligt svårt för (och som nu är ett ofta använt grepp i alla typer av skräckfilm känns det som) är de där långhåriga spökkvinnorna med mörka ögon och knyckiga kroppsrörelser... Får fan spasmer av det. Min bror brukade roa sig med att ryckiga rörelsen "krypa runt hörn" för att skrämma skiten ur mig. (han har för övrigt en gång ålat genom hela lägenheten för att osedd ta sig fram och kunna hoppa upp bredvid min säng när jag låg och pratade i telefonen).
Till denna kategori tillhör filmer som The Ring och The Grudge, även om jag tyckte att den värsta var One missed call. Kan fortfarande må dåligt om jag ser att jag har missat samtal... och det var väl typ tio år sedan jag såg filmen.
The Ring
The grudge
One missed callJa ni ser ju själva likheterna mellan filmerna bara på bilderna. Brudar med långt svart hår som krälar ur tv-apparater, kryper i rasande fart på vinden eller hänger från taket. Det är sådant de gör de jävlarna.
En annan film jag hade mycket svårt för och hade mardrömmar av ett bra tag var den spanska skräckfilmen Barnhemmet. Samma sak där med en krypande spöklik stämning.. men denna gång med ett kusligt barn med en säck på huvudet.. "påsen", av oss kallad.
"Påsen" ur filmen Barnhemmet
På senare år har jag alltså mest undvikit denna typ av film. Men såg som sagt filmen Mama som hör till kategorin... och fick omedelbart mardrömmar och ångest. Kan ju vara att även de använde sig av kvinnan med det långa svarta håret som har en fallelse för att ta sig fram som en spindel (gå verkar vara helt ute bland de döda nu för tiden... jogga är helt passé)
A woman in blackDet sjukaste är ju att jag är sååå livrädd vid blotta tanken på spöken trots att jag inte för en sekund tror på att de finns. Maken kan inte riktigt få ihop att jag är så rädd för något jag inte tror på... och jag fattar det väl inte heller. Känner väl bara obehag inför det hela. Ungefär som att jag i panik tänker "ZOMBIE!" så fort jag är ute i mörker och det prasslar i buskarna... och då tror jag faktiskt inte att zombies finns heller.
Jobbigt är dock att jag fortfarande tycker om att bli lite skrämd.. så hade gärnat hittat sådär lagom småkusliga filmer. Men nu för tiden så skall de alltid ta i så in i norden, och vågar inte chansa och se en film som kan ge mig trauman. Har fortfarande inte vågar se Paranormal activity och dess uppföljare av detta skäl.
