Omvänt klassförakt
Det har skrivits lite här och där om klassförakt de senaste dagarna. Om människor som ser ner på de av oss som åker till Ullared och storhandlar och så vidare. Jag tänker inte ens gå in på diskussionen om det handlar om ett klassförakt eller ej för i min värld är det självklart att det handlar om det. Framför allt är det så uppenbart hur många med pengar helt saknar förmågan att förstå hur det är att inte ha pengar. Om man på allvar tror att de med riktigt ont om pengar kan spara för att lägga 3000 på en middag på stan eller en handväska... Suck... Det finns ganska många familjer där ekonomin knappt går runt alls... som kanske om de sparade allt vad de kunde i ett år hade haft 3000 att bränna på vad de ville... men om man befinner sig i den situationen kanske EN dyr middag eller EN handväska kanske inte är det man skulle prioriterat. Förstår inte riktigt hur människor har så svårt att sätta sig in i andras situation.
Nu skall jag inte hävda att jag är en av dem med så ont om pengar, men jag har varit pank i mina dagar. Och trots att jag nu har bra med pengar så handlar jag fortfarande billigt och tror inte ens att jag skulle kunna förmå mig själv att lägga tusenlappar på en väska om jag så blev miljonär.
För jag har nog det som man kanske skulle kunna kalla för omvänt klassförakt. Jag har en tendens att se ner på rika människor... och jag vet att det inte är en så snäll egenskap det heller.
Men jag har verkligen ingen förståelse alls för de som lägger hur många tusen som helst i veckan på skor och väskor när det finns de barn som inte har råd med en vinterjacka. Eller de som lägger lika mycket på en ny bil som det hade kostat att handla mat i ett år till tre barnfamiljer...typ.
Jag förstår det bara inte... (även om jag själv inte är en ängel som ger bort allt jag äger och har)
