Olika bemötande beroende på kön
Vill man läsa något väldigt intressant, men samtidigt skrämmande och jävligt sorgligt så skall man läsa detta inlägg av When Darkness Falls.
Hon tar bland annat upp en del av de olika studier som gjorts som visar hur olika texter kan uppfattas beroende på om läsaren tror att det är en man eller kvinna som har skrivit det, samt hur olika man bedömer en karaktär utifrån manusrepliker beroende på om man får veta at det är en man eller en kvinna som säger dem.
En ledtråd: Kvinnorna får alltid mer negativa omdömen.... Suprise!
WDF och andra kvinnor har också själva experimenterat genom att skapa manliga alias och ge sig in i olika diskussioner för att jämföra hur bemötandet skiljer sig beroende på om den de diskuterar med tror att de är män eller kvinnor, eller hur t.ex. en krönika uppfattas beroende på vilket kön man tror att författaren har.
Stor skillnad... och tyvärr blir man ju inte förvånad.
Män bemöts mer sakligt och med riktiga argument, dvs. med viss respekt även vid meningsskiljaktigheter. Kvinnor hånas och avfärdas.
Jag blir arg när jag läser det. Så jävla arg. För jag känner ju igen det. Att få höra ett nedvärderande icke-svar istället för att mitt påstående bemöts på allvar. För att jag "bara är kvinna" och inte riktigt räknas.
Och så blir jag frustrerad och ledsen.. för hur ändrar man detta? Och jag vill inte ha det så. Jag är fan smartare än de flesta män jag möter.
Det känns som om det inte spelar någon roll hur eller vad man säger. Är man för tyst och snäll blir man bara ignorerad och trampad på, men ju mer man höjer rösten så ses man som en hysterisk, extrem kvinna som man ändå inte behöver lyssna på.
