Glöm det
Ni kan väl bara ta och glömma det där jag skrev om att midsommarafton är så avslappnat? Jag måste ha varit tillfälligt dement eller så hade jag bara helt förträngt hur ångestframkallande och utmattande det är att ha med ett barn på midsommarfirande precis vid havet omgivet av branta klippor. Mina nerver klarar helt enkelt inte det.. och så blir jag ilsk.. och så blir barnet ledset och argt... och så känns det som jag förstör hans barndomsminnen.. och så får jag mer ångest...
Men det var en trevlig dag.. skall inte säga annat. Bara trött ända in i själen nu.
Ni kommer bjudas på fler bilder imorgon, men här är i alla fall sonen som dansar med sin morfar och annat folk runt midsommarstången. Han dansade en dans och sedan applåderade folk och då höll han för öronen, blev upprörd och gick därifrån och satt sedan en bit ifrån och skrek åt de andra att de skulle sluta och vara tysta. Min son - glädjedödaren :)
Eftersom vi befann oss vid en strand så ville han bada också och hade ytterst lite kläder på sig större delen av firandet. Han hade nog egentligen behövt gå tidigare också, men vi hade tagit lotter och ville vara kvar till dragningen. Blev en del leksaker och annat.
Sedan hem till mamma och pappa och äta supergod mat tills man nästan svimmade av mättnad. Sitta och prata och ha det trevligt och poff så var klockan läggdags och det var dags att få hem en övertrött unge.
Nu ligger han i alla fall i sängen och varvar ner och förhoppningsvis sover han snart så jag kan moffa i mig chips och se nån serie innan jag också skall sova.
