Knyttet - kort men tjock

Jag läser ju en hel del feministiska bloggar där härliga kvinnor skriver, ofta lärorika och kloka, analyser kring de patriarkala strukturer som råder i samhället och hur dessa kan ta sig uttryck i vardagen. Det är något jag tycker är oerhört viktigt - att man betraktar och analyserar sin omvärld för att försöka se de ofta dolda mönster som vi omges av. Dock kan jag personligen tycka att det kan bli problematiskt när man just anayserar kärleksrelationer.

 

Och varför tycker jag det? Jo, jag tycker att det finns en tendens till att man ser problematik som man tillskriver mäns makt över kvinnor, eller patriarkala strukturer - vad man nu vill kalla det, när det egentligen handlar om svårigheter och problem som ofta uppstår i nära relationer oavsett kön. Det kan bero på det faktum att människor har en tendens att utgå från sin egen världsbild och missa andras, kommunikationsproblem, initimitetsproblem och många andra saker. Att jag får känslan av att detta inte är ett man-kvinna-relation-problem baserar jag på att jag sett och hört om exakt samma typ av problematik i homosexuella relationer. En vill mer än någon annan. En tycker att den andre inte lyssnar. En tar mer plats. En gör mer. Man går varandra på nerverna... and so on.

Naturligtvis kan detta i heterorelationer i vissa (många?) fall härledas till mannens maktposition, men det kan enligt mig inte vara enda förklaringen. Och som vän av vetenskap tycker jag inte om att man snabbt hoppar till en slutsats då det kan finnas flera möjliga sådana.

 

Dessutom är jag ju lite kluven med det där att generalisera FÖR mycket kring män och kvinnor. Visst anser jag det vara viktigt att synliggöra männens maktposition, men å andra sidan ogillar jag att köna på det sättet att "män är si och kvinnor är så". Kvinnor kan absolut också vara riktiga svin i relationer (Jag har utan att tveka sårat män i relationer och utgått från mina egna behov utan att ta hänsyn till att jag egentligen vet att mannen i fråga vill mer än mig t.ex.). Jag ser det som att könande i alltför stor utsträckning påverkar hur vi behandlar män och kvinnor och att det finns en risk för självuppfyllande profetior.

 

Nu vill jag INTE att någon missuppfattar det jag skriver och bara tänker "Aha! Det var ju det jag sa! Feminister överanalyserar och skyller allt på männen när det inte är deras fel!" För det är INTE det jag säger. Analys är viktig och de patriarkala strukturerna och deras negativa påverkan är påtagliga - och jag är själv den första att go bananas när det kommer till sexuell objektifiering och stereotypa kvinnoroller samt allt annat som kan sägas vara "bara en bild" eller "bara en film" eller "bara ett skämt" men som både speglar och skapar så mycket mer än så i förlängningen. Min invändning är väl egentligen bara att just när det kommer till relationer så är det svårt att analysera... och speciellt då man skall analysera sina egna relationer då man inte alls är opartisk eller objektiv. För att ta del av vetenskaplig analys som dock gjorts objektivt (så gott det går... kan ju argumenteras att man egentligen aldrig är helt objektiv) så kan man ju alltid läsa "Det kallas kärlek"... En bok jag tycker är väldigt bra - så det är inte så att jag förnekar att patriarkala strukturer påverkar heterosexuella kärleksrelationer.

 

Vet inte om jag kom till någon egentlig slutsats här... bara tankar egentligen.