Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

"Manshatande feminister" som har söner

Publicerad 2014-07-25 22:05:06 i Allmänt,

Jag har ju inte twitter så jag är förskonad dessa eviga debatter som pågår där, men när det uppstår någon större grej så upplyses jag oftast om detta via någon blogg.
 
Nu förstår jag att det hade tagits upp av någon jag inte behöver nämna att det kanske skadar pojkar att ha mammor som "hatar män". Så.. låt mig tänka efter om jag tror att det skadar Nico att jag är en sådan "manshatande feminist".... Nope, skulle jag säga.
 
För jag hatar inte MÄN som individer. Jag hatar patriarkatet och jag hatar maskulinitetsnormer (och rätt många andra normer överlag). Han hör mig aldrig säga att "män är svin" för jag använder inte den retoriken, men han kommer höra mig säga vad jag anser att män som grupp gör fel och förhoppningsvis ta intryck av det och bli en bra person. Han kommer också få ett större utbud vad gäller att skapa sin identitet genom att jag inte könar vad gäller kläder och leksaker.
 
Men... om jag nu talar om att jag anser att män som grupp gör fel, och han nu är en del av gruppen män, kommer han då inte känna sig hatad och dömd på förhand? Nej, om jag hade skrikit att han var ett litet manssvin så kanske.. men det tror jag inte en enda feministisk mamma gör...
När jag själv växte upp förstod jag ju att jag tillhörde en priviligierad grupp med tanke på att jag hade ljus hy och var född i en del av världen där vi inte har krig eller svält till exempel... En viktig insikt som jag tog lärdom av... och inte skapade det ett trauma.
 
Jag tror att de som tror att manshat skadar barn har en rätt skev bild av vad det sk manshatet innebär och undervärderar feministers förmåga att vara föräldrar å det grövsta. Om något skulle jag säga att feminister ofta är de som mest av allt tänker på andra människor, på maktförhållanden och rättvisa, att vilja skapa ett bättre samhälle och så vidare. Värderingar och egenskaper som jag tror gynnar barn - och inte tvärtom.
 
Och inte fan hatar feminister sina söner. På frågan om jag skulle älska min son mer om han var en tjej så är svaret ett extremt bestämt NEJ!

Kommentarer

Postat av: Freja

Publicerad 2014-07-25 23:01:16

Jag har en son och en dotter och i vår familj diskuterar vi ofta feminism och patriarkat, fast på den nivå barnen förstår. Nu är de 15 och 14 så nu kan de vara med på egna villkor i diskussionerna, och min son har inga problem att skilja på den avsky jag känner för vad män gör mot kvinnor i skydd av patriarkatet och att jag älskar honom eftersom han är min son. Jag tänker att om vi inte hade de här diskussionerna så skulle han bara gå ut och reproducera patriarkatet, men nu ger jag honom verktygen att i stället dels kunna säga ifrån när han hör andra män bete sig sexistiskt och förtryckande, dels att själv försöka hitta en annan väg än den förtryckande för sig själv. Det är ett bra sätt att plocka ner patriarkatet och jag vore väl korkad om jag inte skolade båda mina barn, son och dotter, i hur de ska hantera sina liv för att vara med och bidra till patriarkatets krossande!

Svar: Precis!
Knyttet

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela