Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Kollisionen mellan teori och praktik

Publicerad 2014-07-11 19:44:00 i Allmänt, Feminism och genus,

Jag vet att detta är ett tema jag ofta återkommer till... Min egen svårighet att stå fast i en ringhörna och verkligen ta ställning. Jag har en tendens att hela tiden skifta mellan olika perspektiv och tänka "å ena sidan, å andra sidan", och ibland kan jag tycka en sak i teorin men inte riktigt tycka samma sak i praktiken. Svårt att fatta vad jag menar?
 
Och.. ta detta med mäns maktposition och tendens att ta all plats (medialt, karriärsmässigt osv) i samhället - håller med helt. När Fanny och Blekk skriver om att det är sjukt att män som förtryckt kvinnor hela sina liv vill ha och får stora applåder när de kommer till feministisk insikt och säger det kvinnliga feminister sagt länge - instämmer totalt. I teorin. Men i praktiken så ser jag ju individer, både män och kvinnor, som fostrats in i ett patriarkalt förtryckarsamhälle och beter så som de blivit lärda att bete sig... och att skuld på något sätt faller lite på båda könen, även om förtryckaren har större ansvar än den förtrycka såklart... men båda könen upprätthåller systemet. Och det ÄR svårare för den med makt att komma till insikt om sina privilegerier än det är för den som är utsatt att inse att denne är förtryckt och även om jag inte tycker att man behöver ställa sig och göra vågen så kan de få lite cred.
 
Kanske beror det på att jag har en son? Kanske är det så att jag inte kan hantera tanken på att han skall bli utdömd automatiskt i den feministiska sfären eftersom han är man? Kanske ogillar jag tanken på att de som försöker bryta mönstret hånas i sina försök och att det plötsligt blir nästan som arvsynd? Kanske vill jag inte se?
 
Det är svårt i min hjärna ibland. För jag tycker ju inte att de har fel, men jag håller inte heller helt med. Så var hamnar jag då åsiktsmässigt? Jag vet knappt själv.
Men en sak vill jag göra helt klart... att om någon man skulle läsa detta och se det som en slags bekräftelse på att "ja men preciiis... man kan ju inte döma alla för att vissa är dumma.. JAG är ju snäll... hurra för mig", så NEJ - det är inte alls det jag menar. Du är säkerligen en förtryckare du med, så börja rannsaka dig själv och fundera på hur du skall sluta med det istället för att leta efter kryphål. Ok?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela