Kommentarer
Postat av: SannaM // lärare ~ normkritiker ~ lesbisk svenssonmamma
Det låter som att vi har liknande sätt att se på barnuppfostran och att vi har ungefär samma förhållningssätt till barnen! Sådär som du beskriver tänker och gör jag också. Har inte läst Fannys och Micans inlägg än men jag kan tänka mig att många föräldrar ändå gör son de beskriver, dvs verkligen uppfostrar barnen, ser dem som mindre "färdiga" och att deras tankar och handlingar därmed är mindre giltiga. Jag hoppas och tror dock inte att jag är en sådan förälder. Däremot tycker jag alltid det känns lite fel i magen när personer som inte har barn skriver om barnuppfostran... inte för att de inte får ha åsikter utan för att de inte har en aning. Att vara förälder är, som du ju vet, sjukt slitsamt ;-)
Postat av: Helena
Jag tror (vill tro) att alla föräldrar gör sitt allra bästa för och med sina barn. Sedan kan man som utomstående kanske tycka att inte alla lyckas helt. Visst finns det de föräldrar som ser sig själva som allsmäktiga och måste bestämma allt över sina barn, men jag tror faktiskt inte att de är i majoritet. Precis som du tänker jag att mitt barn är en helt egen person som förstår och tolkar världen på sitt sätt och efter sin erfarenhet och fattar sina beslut utifrån det, precis som vi vuxna ju faktiskt gör, bara att vår erfarenhet är större. Mitt jobb som förälder är att lyssna på barnet och försöka förstå hur hon tänker och för det mesta har hon fullgoda argument och förklaringar för sin ståndpunkt och då lyssnar vi på det. Andra saker måste vi vuxna bestämma, men då förklarar vi grunden till vårt beslut.
Och som Sanna känner jag att det skaver lite när folk som inte har egna barn uttalar sig väldigt bestämt om barnuppfostran. Visst kan det finnas bra poänger, men det är en rätt stor skillnad på att tro att man vet hur det är att ha barn och hur man ska hantera dem, och hur det faktiskt ser ut (och kanske framför allt känns) när man står där med en urilsk fyraåring...