Nicos språkutveckling
Vi har ju känt en del oro kring Nicos språkutveckling och han har varit en del efter med att börja tala, men nu börjar det gå väldigt mycket framåt. Han är dock fortfarande inte riktigt i kapp många av sina jämnåriga.
Skillnaden i hans språkutveckling ser man tydligast om man jämför med som står att läsa om tvååringens språk. När han var två så pratade han i princip inte alls. Eller han babblade på något eget slags språk som bara han själv förstod. På den tiden var han inte heller intresserad av att lyssna på sagor eller svara på frågor. Han kommunicerade vad han ville främst med hjälp av kroppsspråk eller genom att själv visa vad han ville (peka på det han ville ha t.ex.). Då kunde han inte fler ord än att man kunde räkna det på fingrarna och i detta ingick inte namn, färger eller siffror.
I våras skedde dock en plötslig spurt i språket och sedan ännu en över sommaren och ytterligare en ganska nyligen. Nu använder han många namn och kan säga t.ex. mamma Emma, pappa Hampus, mormor Monica, morfar Göran samt kan namnet på en hel del släktingar, dagisfröknar och kamrater. Han kan nu också i princip alla färger, även om han ibland blir lite förvirrad och säger dem på engelska. Räkna kan han göra till ungefär tio, men det är mest att han härmar orden och han kan egentligen inte räkna som jag förstått.
Innan använde han nästan aldrig verb, men det gör han nu. Dock böjer han aldrig ord. Han kan berätta om saker som hänt och vad han vill skall hända, men kan egentligen inte tala om framtiden utan är mer här-och-nu-orienterad. han använder inte heller prepositioner i någon större utsträckning, men har mer och mer börjat använda ord som "och" och "eller". Nu frågar han mycket och svarar också på frågor, för det mesta.
Innan sommaren använde han sig knappt av tvåordsmeningar men nu kan han säga längre meningar som: "Köttbullar vill jag ha", vanligast är dock fortfarande att han tar till tvåordsmeningar. Han förstår dock längre meningar.
Även om han kan använda ordet "jag", som i exempelmeningen ovan, så talar han oftast om sig själv som Nicholas. Han använder i princip aldrig "du" eller "han/hon".
Han kan göra sig förstådd vad gäller nästan allt när han pratar med mig, och hans pappa och hans mormor förstår mycket av det han säger också. Dock är det ofta väldigt svårt för människor utanför familjen att förstå vad det är han säger eftersom hans språk är ganska otydligt och orden inte alltid helt rätt uttalade.
Han kan dock skämta om ord som låter lika, och säga fel med flit för att skoja. Som att säga att det är min bil när det är hans pappas.
Nu tycker han också om när man läser sagor men de måste vara ganska korta och det skall gärna vara lite dramatik, så det är bara speciella böcker han tycker om. Man kan också bara läsa böcker när han är trött för annars kan han inte sitta stilla så länge.
Han har dock en rik fantasi och leker gärna roll-lekar, men kan ibland blanda ihop fantasi och verklighet - som att han tror att morfar har bitit honom i foten och ofta säger att folk har bitit honom både här och där.
Artig är han i alla fall och säger tack inte bara när han får saker men också om man tex har städat hans rum. Han lägger också märke till detaljer som om jag har tagit på mig örhänge och talar om att han tycker att det är fint.
Så hans språk har utvecklats väldigt mycket även om det har en bit kvar. Det jag framför allt hoppas är att han snart talar så tydligt att andra förstår honom då han tycker väldigt mycket om att prata med folk han möter, och jag kan se att han tycker att det är jobbigt och nästan skäms när de inte förstår vad han säger.
