Det där med patriarkat då
Det har ju i väldigt många bloggar den senaste tiden (nu talar jag inte om de senaste dagarna utan utspritt under de senaste månaderna) skrivits en del om det där med patriarkat - eller närmare bestämt om man kan säga att vi i Sverige har ett patriarkat eller inte. Det råder ju lite delade meningar kring det hela. Vissa föredrar att säga att vi har patriarkala strukturer istället. Jag kommer egentligen inte säga att det ena eller det andra är korrekt för jag är verkligen ingen expert på området, men jag vill etitta lite igen på definitionen och ge mina tankar kring det hela.
På Wikipedia, som är källan till världens all kunskap, står det:
Patriarkat (av grekiskans πατριάρχης, patriarkhēs, fadersvälde), patrikarkal och patriarkalisk (oinskränkt fadervälde) är gamla begrepp för samhällen som kännetecknas av fäders inflytande inom familjen, manliga ledares envälde och övervikt för männens inflytande i samhället. Inom sociologi, antropologi och feminism åsyftar begreppet teorier om en samhällsordning som ger fäder och äldre män institutionaliserad makt över kvinnor, barn, yngre män, och egendom, exempelvis som familjeöverhuvuden, klan- eller statsledare, ålderman/byäldste, religiösa ledare, etc. I traditionellt patriarkala kulturer bygger männens enväldiga makt och privilegier ofta på agnatisk arvsrätt, det vill säga att den äldsta sonen ärver gården.
Först när jag läste det så kände jag också att kanske man mer skall kalla det just patrialkala strukturer, en slags efterdyning efter ett tidigare patriarkat. Denna tanke uppstod då vi ju i Sverige inte har enbart män vid makten, fadern är inte familjens överhuvud på samma sätt länge, kvinnan i Sverige är faktiskt fri att göra i princip vad hon vill och det finns inte i lag att kvinnan har mindre makt eller så - så som det är i många andra länder i världen. Vi har alltså kommit en bit på vägen.
Men sedan kände jag att jag faktiskt inte var helt bekväm med att bara kalla det patriarkala strukturer. För majoriteten av människorna med stor makt i det här landet är ju faktiskt fortfarande män, om man tittar politiskt och även i näringslivet. Min erfarenhet är att kulturen fortfarande är att man lyssnar lite mer på män och tar dem lite mer på allvar (man kan fortfarande inte helt bortse från en kvinnas kön). Män uteser gärna andra män till sina efterträdare. Beslut fattas gärna i små herrklubbar. Män har lättare för att ta plats i offentliga sammanhang. Män tjänar gerenerellt mer (och pengar är makt). Även inom familjen kan man ju också se att mannen gärna "går i fronten", t.ex. är det oftast mannen som kör bilen om hela familjen åker någonstans.
Och institutionaliserad makt kanske inte enbart behöver ses som någon slags juridisk makt där en lag säger att kvinnan är mindre värld, utan kanske kan man också se det som ett samhälle som fortfarande är utformat så att kvinnor får något sämre förutsättningar och därmed svårare att nå makt?
Kom jag fram till något här egentligen? Nej, inte direkt... men nu har jag tänkt klart för ögonblicket.
