Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Att vara jämställda förebilder för sina barn

Publicerad 2014-01-09 09:14:06 i Allmänt,

Jag tycker att det är väldigt viktigt att föra vidare sina feministiska övertygelser, tankar om jämställdhet och sitt genustänk till sina barn, såklart. Men hur gör man det när barnen är små? Tycker inte alltid att det är så lätt då mycket är tankar och ideal som ett barn inte riktigt kan förstå utan de måste se det i praktiken. Och då helt plötsligt kommer man till den känsliga frågan om man lever som man lär...... Och det gör man kanske inte alltid även om man skulle vilja det.
 
För ett litet barn så är det ju det vardagliga de ser, och som de lär av. Nico ser oss visserligen städa båda två, men på grund av renoveringen så har han ju sett Hampus bygga massor men bara sett mig måla. Det är oftast mig har ser diska. Och om vi åker någonstans tillsammans är det i princip alltid maken som kör bilen (för att jag inte vågar köra med kärra och inte vågar köra i stan). Många av de här grejerna är ju inte mycket att göra åt. Jag menar, visst hade jag kunnat bygga men det hade tagit fem gånger så lång tid och inte blivit bra och det funkar inte riktigt. Samtidigt stör det mig att Nico redan lärt sig att mamma gör vissa saker och pappa gör vissa. Fast å andra sidan behöver han ju inte koppla det till kön heller då det ju finns många saker som jag och Hampus gör olika som inte alls är kopplat till kön utan till smak och intresse,
 
Nico ser mig ju sällan sminka mig, eftersom jag inte gör det så ofta, och av någon anledning så vill jag inte att han skall se om jag någon gång rakar benen. Vet inte riktigt varför men jag vill bara inte att han skall matas med bilden av att kvinnor måste raka sina ben. Även om det kanske inte har någon betydelse alls.
 
Jag försöker att tala om hans vänner på dagis som just kompisar eller barn, och undvika att för mycket dela upp i pojkar och flickor. Och benämner aldrig att det skulle finnas speciella attribut eller egenskaper som hör till pojkar eller flickor. Nico har alla typer av leksaker i olika färger och kläder i alla möjliga tänkbara färger. Han kan ha en keps med bilar ena dagen och HelloKitty-hårspännen nästa. Försöker att inte styra speciellt mycket alls utan låta honom utveckla sin egen smak och sina egna intressen. Sedan är det ju tyvärr så att barn ofta lär sig mer av sina jämnåriga. Han säger ofta "Elins tröja" om han ser någon rosa tröja och "Rasmus tröja" om han ser en tröja med Bamse, så han lägger ju uppenbarligen märke till vissa skillnader i hur barnen på dagis klär sig. Hoppas bara att det dröjer innan han börjar koppla det till kön.
En sak jag tycker är väldigt viktig är också att jag aldrig romantiserar hans vänskap med andra barn. Jag talar likadant om hans vänskap med Elin som hans vänskap med Rasmus, och antyder aldrig att Elin skulle vara en flickvän eller på något sätt annorlunda än en vän av samma kön. Och skulle aldrig fråga om han tycker en flicka är söt. Dels vill jag inte sprida heteronormativitet och utgå från att hans framtida kärlek kommer riktas till motsatta könet eller på något sätt förmedla att det är det jag förväntar mig eller önskar, och dels vill jag inte att han skall lära sig att det viktigaste när man tycker om någon är om denne är söt eller inte. istället brukar jag fråga om han tycker att hans kamrater är snälla och om de har roligt tillsammans.
 
Men visst är det svårt. Jag gör och säger massor av saker som stärker könsstereotyper eller heteronormativitet utan att tänka på det. Skulle önska att det fanns en guide. Någon som vet om det finns någon bra bok i ämnet?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela