Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Tjohopp

Publicerad 2014-02-27 19:36:00 i Allmänt,

Kan inte riktigt fatta att det är min sista månad på jobbet. Känns så roligt och spännande, men samtidigt så sorgligt och skrämmande. Har under så lång tid identifierat mig som skolkurator. Det är liksom kurator jag ÄR. Och nu skall jag vara något annat. Också bra... men kräver omidentifiering.
Så jag kan ju på många sätt förstå maken som längtar tillbaka till det han ÄR, ljudtekniker. Hans identitet.
 
Idag var det i alla fall möte på förskolan med personal och specialpedagog för att tala om Nicos utveckling. Den har ju tagit stormsteg och det var ett intressant möte, även om vi fick hoppa över att ta upp en del eftersom Nico också var med. Planen var att mötet skulle hållas utan honom men så såg han oss komma trots våra försiktighetsåtgärder och så var det kört.
Efteråt var det kalas hos Nicos gammelmormor som fyllde år. Trevligt men blev trist nog lite kort då Nico vägrade stanna utan vill ut och röra på sig och sedan åka och äta. Så kan det bli.
 
Har också haft intressanta diskussioner i ateistgruppen kring rättssystemet och om jag anser mig vara nihilist. Kanske kan utveckla detta i ett senare inlägg.
 
Nu känner jag att jag inte skrivit om något "stort och viktigt" på några inlägg, men ibland blir det så. Orkar inte med för mycket då engagemang skapar frustration och irritation vilket tar på mina krafter.
Tycker i alla fall ni skall läsa om detta hos Genusfolket... Uganda... blir bara ledsen.
 
Sedan kan man också läsa Blekks inlägg om kvinnliga karaktärer på film. Mycket intressanta aspekter och tycker hon är rätt i mycket... men håller inte med om allt. Som scifi-nörd måste jag ju ta Ripley i försvar och anser att hon är en bra sammansatt karaktär med många lager i sin personlighet som är stark inte enbart för att hon slåss mot aliens och överlever (vilket hon ju på sikt inte heller ens gör), även om jag inte skulle hävda att hon är den absolut bästa kvinnliga karaktären ever. Och sedan vet jag ju att det är lite hädelse om man är feminist, men jag tycker inte att Thelma och Louise är en superbra feministisk film. Förlåt! Men jag tycker att deras karaktärer är lite.... jag vet inte... inte så trovärdiga... och så känns det som hela filmen straffar starka kvinnor genom att ta död på dem. Man kan ju tolka olika. Säger inte att filmen är dålig. Inte alls. Bara att den aldrig hamnat på topp i mina ögon vad gäller fem-film. Sedan kan jag inte säga att jag har superbra exempel på starka kvinnliga karaktärer som jag tycker är bättre, förutom Starbuck då..haha. Eller jo hon i Stekta Gröna Tomater var en stor kvinnlig förebild för mig som ung... (även om jag själv inte hade planer på att mörda nån och göra stuvning av dem...)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela