Språket och klassföraktet
When Darkness Falls skrev ett väldigt intressant och bra inlägg som framför allt fick mig att börja tänka på det som skulle kunna benämnas vokabulärt klassförakt. Alltså när människor ser ner på och anser vara "mindre fint" det språk som främst används av arbetarklass. Främst då kanske ett språk kryddat med svordomar.
Jag vill dock inte förminska hur viktigt språk och ordval kan vara, framför allt då man skriver på nätet och ej har tillgång till kroppsspråk och så vidare. Hur man formulerar sig kan då vara avgörande för att man skall göra sig förstådd, hur det man skriver tas emot och går att förstå av andra. Men jag kan bli så arg när man läser en riktigt bra text med en klok och viktig tanke bakom och sedan ser hur kommentarer dyker upp beträffande stavfel, ordval och svordomar. För att inte tala om när man drar det snäppet längre och ifrågasätter individens utbildning. Som om de utan akademisk utbildning, arbetarklassen, alla skulle vara tappade bakom en vagn och inte kan ha något vettigt att säga.
För att lämna huvudspåret lite..
Skall jag vara ärlig så finns det tillfällen då jag känner att akademisk skolning behövs och är viktig i diskussionssammanhang. Framför allt då akademinsk utbildning ofta innehåller att man lär sig om statistik, källkritik och forskning inom vissa områden som kanske inte alltid "gemene man" har kunskap i (absolut inte sagt dock att man kan läsa sig till dessa kunskaper på egen hand). Men för det första kan som sagt var vem som helst läsa sig till dessa saker och för det andra är dessa kunskaper värdelösa om de inte kan förankras i verkligheten och då behövs den praktiska kunskap som arbetarklassen har. Båda rösterna behövs i en diskussion, enligt mig.
De som försöker hävda att föraktet mot svordomar inte har att göra med klassförakt bör ju kanske fundera lite på hur man allmänt talar om svordomar.
Någonsin hört uttryck som att svära är ovårdat, ingen kommer ta dig på allvar om du pratar sådär eller man låter dum/outbildad om man svär?
Om man slår ihop dessa saker som ofta sägs om svordomar så blir kontentan alltså att det är människor som saknar utbildning som använder svordomar och dessa människor tar man inte på allvar.
Idioti! Blir det jag säger bättre eller sämre beroende på vilka svordomar jag slänger in mellan orden eller är det jag säger exakt samma sak båda gångerna? Är det kanske inte budskapet och det som egentligen sägs som man bör ta fasta på?
Och när människor säger att det är fult att svära så undrar jag alltid varför. Eftersom typ i princip ingen idag i Sverige verkligen tror att man åkallar djävulen eller missbrukar guds namn och kommer hamna i helvetet, så finns det egentligen inget annat man skulle kunna tycka var fult mer än att man förknippar det med arbetarklass (för nu avser jag svordomar som fan, jävlar, satan etc. och inte könsord eller öknamn som är en annan diskussion).
Jag kommer från arbetarklass och var den första i min familj som studerade på universitetet. Inget jag reflekterade över då men tydligen är det ganska ovanligt att man gör den formen av "klassresa". I början på min utbildning ville jag så gärna passa in och "låta smart" så jag tog till mig det akademinska språket fullt ut. Men efter hand så började jag inse det idiotiska i att tala på ett sätt som inte alla kan förstå eller ta till sig. Hur jag distanserade mig från de människor som var de jag genom min utbildning (socionom) ville nå fram till. Så jag började tala mer och mer "som mig själv", och när jag gjorde det började kritiken komma. Jag fick höra att det lät ovårdat, att jag lät oproffsig, att man inte kan tala så när man arbetar med det jag gör. Och jag kände det där klassföraktet i deras ord och i ren protest höll jag fast i mitt språk och överdrev det till och med. I och med det har jag haft en del chefer som tittat lite snett på mig, men jag har fått så mycket positiva kommentarer från mina "klienter"... som säger att jag talar "som dem", att jag är rak och ärlig, att de känner att jag inte sätter mig över dem, att jag talar så att de förstår, att de känner att jag är mig själv och naturlig... och på grund av det har vi kunnat nå fram till varandra och jag har kunnat göra skillnad. Och det känns jävligt bra.
För i mitt hjärta kommer jag alltid vara en stolt arbetarklassunge som bara tyckte om att plugga.
Och jag skall inte säga att jag aldrig ser ner på andra människor, kanske till och med föraktar dem, men aldrig ALDRIG på grund av deras yrke, brist på utbildning, deras språk eller vad de har för lön... utan då är det för att de är dumma i huvudet... och det kan även akademiker vara.
