Ny karriär *nervös*
Jag har nu i många år arbetat som skolkurator. Det känner jag mig trygg med. Det vet jag att jag kan och är bra på. Men så kände jag att det var dags för förändring och sökte ett jobb jag faktiskt inte trodde att jag kunde få. Och kanske just därför så satt jag på intervjun med en avslappnad inställning och en, kan man kalla det klassiskt manlig, "jag behöver inte er, ni behöver mig"-utstrålning - och så fick jag jobbet. Ett jobb som... typ chef.
Om en månad skall jag börja arbeta som ställföresträdande föreståndare på ett HVB-hem ("behandlingshem" för ungdomar) och jag är så glad, så nervös, så förväntansfull men också lite sorgsen (för att säga hej till något nytt innebär att säha hej då till något gammalt och jag kommer sakna alla de elever jag samtalar med).
Och jag slängs mellan den självförtryckande känslan som samhället matat en med... "inte kan väl lilla jag detta..." och den mycket mer produktiva och stärkande känslan att.. "Fan va jag är bra... klart jag kan det här.. jag är grym!".
Så nu har jag en väldigt spännande resa framför mig. En resa som innebär något helt nytt, men väldigt många fördelar för både mig och min familj. Väldigt glad är jag... (när jag inte typ halvkräks av nervositet).
Och så finns det de som kämpar och jobbar för att hjälpa andra. Titta in hos Blixa och se vilket arbete hon gör för kvinnor och haka på ni också...!
