Jag, en projektledare?
HejBlekk skrev ett mycket intressant inlägg om hur man implementerar jämställdhet i relationer. Hon uppgav fyra punkter som hon tyckte var viktiga och tänka på, och jag kände att tre av de punkterna inte var så relevanta i just mitt fall. I min relation så delar vi lika på vad som skall göras i hemmet osv, vi talar inte om manligt och kvinnligt och jag kunde inte heller identifiera mig i "paketsexualitet" för det är inte riktigt vår stil.
Dock så är punkt tre så väldigt träffande för vår relation. Jag är verkligen projektledaren. Jag har koll på läkarbesök, föräldramöten, vad som skall handlas, när folk fyller år.... you name it. Detta är något som jag sett som ett problem redan innan men aldrig sett på det som ett jämställdhetsproblem. Det är inte heller så att min man inte är medveten om det utan han anser också att det är ett problem. Men det är såååå svårt att bryta. Jag kan liksom inte. Jag MÅSTE ha kontroll. Trots att det knäcker mig.
Det är ju också väldigt mycket att inkompetensförklara sin partner om man utgår från att denne inte kan ta ansvar över saker själv (och han överlevde ju uppenbarligen innan vi träffades).
Frågan är HUR man bryter mönstret... Förslag?
