Gender binary
Om jag tittar på den feministiska rörelsen som helhet, eller kanske på hela samhället som helhet, så är det nog det där med gender binary som är den fråga som jag verkligen brinner för. Den fråga som gör mig mest upprörd och den fråga som kan skapa mest känslor överlag i mig.
Kanske är det för att jag tycker att det är grunden till så mycket annat ont, kanske för att jag ser det som en fråga om individuell frihet. Kanske är det också av egoistiska skäk då jag själv aldrig känt att jag har en självklar plats som "kvinnlig kvinna" och då jag har en son som jag hoppas skall kunna vuxna upp och känna frihet att skapa sin egen personlighet utan att behöva tänka på vad som anses vara passande för en pojke respektive flicka.
När jag googlade på begreppet Gender Binary så hittade jag bland annat denna beskrivande lilla bild.
Det handlar alltså om att man ser det biologiska och sociala könet som ett slags tvåvalssystem där man måste välja antingen det ena eller det andra. Antingen så är man en man och då måste man förhålla sig till de egenskaper och attribut som sägs tillhöra mannen, eller så är man kvinna och måste reletera till de ageneskaper och attribut som tillhör kvinnan. Och då mannen är norm så är såklart de kvinnliga egenskaperna de sämre och minst önskevärda i de flesta lägen. Detta binära system utgår också från heterosexualitet.
När man är mot detta binära sätt att tänka kring könen så tror de flesta att man på något sätt skulle vara "mot" de där "klassiska" flickorna och pojkarna, men som jag förklarat många gånger innan så handlar det inte om det alls. Man får gärna vara på det sättet, utan det handlar om att öppna upp möjligheterna och se att det inte finns två alternativ.
Något som exemplifieras på bilden nedan.
Även om man kan ha åsikter om de begrepp de använder ( och att man i en analys som detta hade kunnat ha med även saker som hudfärg, kultur, klass etc) så handlar det alltså om att det inte existerar två val utan snarare att de biologiska könet, det sociala könet, sexualiteten och så vidare är skalor där vi kan befinna oss på olika platser. Eller så kan man se det som ett enormt jäkla smörgåsbord med ändlösa möjligheter.
Att kämpa för att få bort den binära synen handlar alltså inte om att försöka utrota de där människorna som identifierar sig som "klassiska kvinnor" eller att försöka byta plats på könen, och inte heller om att försöka få alla att gå och ställa sig i mitten. Det handlar om att alla människor skall ha rätt att befinna sig var som helst på denna stora palett och fortfarande inte anses onormala, mindre värda eller "fel".
Sedan finns det många diskussioner kring vem som drabbas hårdast av att det är så här just nu. Om man bortser från diskriminerade minoriteter och bara ser till män och kvinnor i stort så kan man om man bara skulle se till skolgårdarna till en början kanske tycka att det faktiskt drabbar unga pojkar ganska hårt då flickor får gå i byxor, medan pojkar helst inte skall ha kjol och flickor kan leka brandman medan pojkar helst inte skall leka prinsessa och så vidare. I ett större perspektiv, som jag inte orkar gå in på nu, så drabbas dock kvinnorna hårdare då kvinnorna lär sig att ha en underordnad roll och det binära systemet ligger till grund för många andra fenomen som våldtäktskulturen (kvinna = undergiven, man = tar vad han vill ha osv).
Då mannen också är norm så blir kvinnan det avvikande. FeministFrequency tar bland annat upp detta med att man i spelvärlden ser väldigt många män med många olika egenskaper medan kvinnans största "egenskap" är just att hon är kvinna. Mannen ses som en individ med många olika karaktärsdrag medan kvinnan till största delen enbart är kvinna. Hennes kön förväntas vara hela hennes identitet.
Som vanligt är mina "analyser" inte mycket till analyser utan bara ofärdiga reflektioner som andra gärna får spinna vidare på.
Men jag önskar verkligen att fler kunde se hur dessa binära tankesystem begränsar oss, hur illa de gör många människor och att fler ville bekämpa dem.
Men jag kan också se hur det faktum att detta är min hjärtefråga och det jag strider mest för faktiskt kan begränsa mig i den feministiska kampen och i mina samtal med medfeminister då jag hyser en så stor ovilja att dela upp rakt av i män och kvinnor, och därför har så svårt för uttalanden och ställningstaganden som säger att män är si och kvinnor är så... även om jag har medvetenheten att generaliseringar ibland inte bara är acceptabelt utan också nödvändigt för att belysa strukturella problem.
