Fattar du inte skämtet eller...?
Med tanke på artikeln om kvinnan med Aspergers och ADD jag länkade till tidigare idag så kom jag att tänka på det där med att inte fatta skämt. Kan känna igen mig så mycket i det, och dessutom känns det som om det är något som stör andra människor så är det om man inte fattar deras skämt.
Jag ses nog ibland som en extra jobbig person då jag dels inte skrattar åt de där sexistiska, rasistiska skämten och dels då jag ibland kan ha väldigt svårt att avgöra när andra skämtar. Det är inte så att jag inte fattar ironi och sarkasm som koncept - jag använder mig själv mycket av det (även om alla inte alltid fattar det heller), utan det jag har problem med är nog egentligen att tolka andra människors tonfall.
Har blivit utskrattad ett antal gånger då jag inte fattat att någon skämtat, och en hel del gånger blivit betraktad som jäkligt okänslig då jag skrattat till och trott att någon skämtat då de var helt allvarliga.
Resultatet är nu att jag i samtal kan bli tyst, se totalt förvirrad och nästan skrämd ut när någon säger något som kan (eller inte kan) vara ett skämt och jag inte vågar reagera alls förrän jag hunnit tolka situationen lite bättre. Så då ses man som lite trög istället :). Trög, eller som världens mest lättlurade person :).