Kan ateister och religiösa religion..?
Jag är som jag nämnt tidigare med i en ateistisk diskussionsgrupp på Facebook (men funderar på att helt gå ur för jag orkar aldrig delta i diskussioner och tycker att folk är smygrasister och sexister i alltför stor utsträckning... plus att jag allmänt har svårt för folk och bara stör mig... men det har inte med saker att göra just nu.)
I alla fall... nu har denna grupp av oklar anledning bestämt sig för att bjuda in religiösa för "diskussion", och jag finner det hela osmakligt.
Om man bortser från det faktum att det i detta fall då alltså blir en stackars inbjuden religiös person som skall besvara frågor från och ifrågasättas av en hel grupp ateister samt på något underligt sätt stå till svars för andra religiösa människors tillkortakommanden eller illgärningar samt representera alla andra religiösa. Mycket underligt upplägg som jag tror skulle kunna få vem som helst att må dåligt om de inte var helt på det klara med vad de gav sig in på och är mycket starka i sig själva.
Men om man alltså bortser från detta... kan en ateist och en religiös person föra en diskussion kring religion utan att det blir antingen 1. hånfullt/förlöjligande/respektlöst eller 2. nedlåtande? Jag tror inte det.
Admin i diskussionsgruppen har ombett att alla skall vara respektfulla och ha god ton etc.... men seriöst... och detta gäller åt båda håll... Om man har så fundamentalt olika syn på livet att den ena tror på gud och den andre ser det som orimligt att en gud finns... var finns då öppningen för diskussion? Då kan det väl enbart handla om att antingen försöka överbevisa den andre eller förlöjliga dennes övertygelse? (om man inte skulle diskutera rena sakfrågor som vad det står på den och den sidan i bibeln eller liknande).
Jag undviker att diskutera religion med bekanta som är troende. För det finns inget bra sätt att föra en sådan diskussion på.
Antingen blir det respektlöst i och med att den bekanta tycker att jag är dum i huvudet/inte har fattat något/är omoralisk etc som inte tror på gud och jag tänker detsamma om denne. Eller så blir det nedlåtande på sättet att man tycker lite synd om den andre som "inte förstått". Fattar ni hur jag menar? För det där med att "jag respekterar allas olika tro" är ju egentligen något som faller platt även om det inte behöver ta sig uttryck i handling... eftersom för mig som ateist är meningen "gud finns" att jämföra med meningen "jultomten/enhöringar/whatever finns" och för dem som troende är min mening "gud finns inte" lika galen som meningen "katter finns inte".... så det hela blir totalt meningslöst så länge båda parter är fast övertygade...
Eller hur tänker ni? För det finns ju ingen mellanväg... gud kan ju inte finnas "litegranna"...
