Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

En något missriktad hämnd

Publicerad 2014-08-14 21:03:24 i Allmänt, Feminism och genus,

Något jag faktiskt inte riktigt förstår mig på, och som jag om jag skall vara helt ärlig tycker är lite löjligt, är människor som läser något de inte tycker om som är skrivet av någon annan som kallar sig feminist - och på grund av detta offentliggör att de inte längre tänker kalla sig feminister bara för den sakens skull. Eeh...?
 
1. Antingen så har man väl feministiska värderingar eller så har man det inte... Och skall man bara lägga ner allt bara för att en eller ett fåtal andra som kallar sig samma sak har åsikter man inte håller med om? Herregud, det finns väl massvis med feminister som jag anser är riktiga stolpskott, kvinnor som har åsikter jag inte alls håller med om, men jag blir ju inte mindre feminist för det. Det är som om jag skulle byta partisympatier så fort en enstaka partimedlem tyckte något som inte jag tycker.
 
2. Istället för att bara vända ryggen åt hela det feministiska begreppet, eller hela den feministiska ideologin, är det då inte bättre att man försöker sprida sin egen syn på feminismen? Driva de frågor man själv anser viktiga? Fokusera på de medfeminister som faktiskt tycker som en själv?
 
3. Dessutom, det löjligaste av allt, är att dessa människor ofta får det att låta som om det är en slags hämnd mot de där feministerna som de inte gillar. Ett straff som utdelas. "Nu gillar jag inte så jag tänker inte kalla mig feminist mer. Ha!". Är inte det väldigt missriktat? Skall man skita i att det finns ojämställdhet i samhället för att EN annan person sa något man inte gillar? Skall man låta de där få personerna få representera heeela feministiska rörelsen. Om jag möter en miljöpartist som jag tycker är dum i huvudet så gå rjag ju inte hem och tänker att alla i miljöpartiet är dumma i huvudet....
 
I do not get it
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela